onsdag 21 juni 2017

Intervju med mig på Motpol


This is about an interview with me on a Swedish website. -- Motpol är en svensk sajt för diskussion av traditionalism, identitarism och svenskvänliga ämnen. Den startade 2006 och firade tioårsjubileum förra året, markerat med boken Höger om åsiktskorridoren -- Motpol i urval 2006-2016. -- Jag var själv Motpolsskribent 2011-2016. Att läsa och skriva på Motpol var en nyttig skola i traditionalism och ny nationalism. Det var ingen urvattnad kulturnationalism, det var en ny radikal höger som definierade sig själv på grunden av etnicitet och indoeuropeiska traditioner.




En av dagens Motpolsskribenter är Robin Carell, författare till Rusäventyret och de skeppsbrutna piraterna (2016). Detta är för sin del en medryckande roman om en odyssé genom droger och rus, äventyr och elände. Detta är en "Jack" eller "Cigarett" för 2010-talet med en viss, omisskännlig högervinkel. Bland debutromaner är detta en "stand-out," tro mig.

Carell har nu intervjuat mig på Motpol. Vi pratar om min bakgrund, mitt intresse för sf och Ernst Jünger, kommande böcker mm. I tio frågor portätteras jag och mitt projekt som författare och metapolitisk aktör.

Som ett slags polemisk tillspetsning säger jag detta om vad som är viktigt idag för den Sverigevänliga rörelsen. Det är ju så, preliminärt, att det är viktigt att man ser verkligheten som den är och rapporterar om mångkulturismens framfart. Men man får inte göra detta fokus till en reaktiv-negativ trend i ens liv, till en veritabel livsstil, för då hamnar vi i en steril defaitism. Jag säger:
Det får vara nog med den reaktiva livsstilen. Nu måste vi istället mobilisera viljan och ta tillbaks landet på riktigt, med entusiasm och en levande vision. Ingen kan besegra ett folk som vet vilket det är och som bestämt sig för att försvara sitt land, det land som varit deras sedan tusentals år. Historien och traditionen står på vår sida.

Du finner intervjun här.




Relaterat
Motpolsintervjun
Radikalkonservativ litteratur
Drag åstad till ÅVC på berget

lördag 17 juni 2017

Short Stories on This Blog


Good evening, ladies and gentlemen. I'm Lennart Svensson, author of Science Fiction Seen from the Right. This is my blog. All of the text material you'll find here is by me. If you want a general table of contents, click here. In this specific entry, I'll speak about some short stories available on this blog.




Stories -- by me -- on this blog. This is the subject of this post.

I'll take them in alphabetic order.




1. Details

Details is a flash fiction piece, less than 1.000 words. This one tells of the role of details in art, in what you see around you as virtual art.




2. Going After the Saurian Baddies

True to my fiery spirit, I have written some stories about war. Here's one of a future war, having a war correspondent as main character. Going After the Saurian Baddies is the title.




3. Good Cop, Mad Cop

Another flash fiction piece is Good Cop, Mad Cop. A crime story, succinct as nothing on earth.




4. The Swedenborg Machine

A story of a Swedish mystic is The Swedenborg Machine. Rather long this one.




5. Virtual Guru

We'll end with another war story of the future: Virtual Guru. It's a story about war simulation as part of the education of army cadets.




Related
Lennart Svensson: A Short Biography
Four November Poems
I Wanna Be Seen Green
Nordic Sphinx

Interview with Me on Red Ice


Red Ice Creations is an independent online TV and radio channel, founded in 2003 by Henrik Palmgren.




Recently Henrik Palmgren made an interview with me about my books, predominantly Science Fiction Seen from the Right. We had a fine conversation about some of the authors covered in it, about the nature of science fiction and then some, like my Ernst Jünger bio. It was a discussion about literature branching out into politics, philosophy and the state of the world.

You can find the interview here.




Related
Science Fiction Seen from the Right
Lennart Svensson: Biography

tisdag 13 juni 2017

Jag och sf-fandom


This is a post in Swedish about my activity as a science fiction fan in Sweden. -- Jag är Lennart Svensson. Jag har alltid haft detta namn. Jag har aldrig varit mer eller mindre. "I'll never be more than what I am; wouldn't you know, I'm a swinging little guitar man." Och jag var rätt aktiv som sf-fan en gång i tiden. Det var den litterära sf-fandom, den med anor i sf-magasin och böcker.




Bakgrund

När science fiction-litteraturen började leva sitt eget liv uppstod en smärre kult kring den -- en intresseförening, en fanrörelse. Det blev ett veritabelt fankungadöme -- en fan kingdom -- en fandom. Det tog sin början i USA där det på 1930-talet fanns hemmagjorda fanzines, klubbar och kongresser i ämnet. Till Sverige kom fenomenet på 1950-talet, då magasin som JVM och Häpna alstrade aktivitet hos läsarna.

Detaljer åsido levde svensk sf-fandom upp i hägnet av Häpna och övrig sf-utgivning. Svensk sf i bokform var sällsynt i början men 1973 kom ett renodlat sf-förlag, Delta, som även utgav en ny version av JVM. Denna publikation, Jules Verne-Magasinet, återupplivades av Deltas förlagsredaktör Sam J. Lundwall. Övrig svensk sf-utgivning växte parallellt, och beteckningen "science fiction" satte sig i folks sinnen med storfilmer som Närkontakt av tredje graden och Star Wars (1977). Samt i Sverige sända TV-serier som Månbas Alpha, Star Trek och Buck Rodgers.

Detta innebar att 1980-talet blev något av ett genombrottsdecennium för svensk sf. Ett exempel: på den litterära fronten såg 80-talet ännu en svensk sf-tidskrift födas, Nova Science Fiction. Dess första nummer kom 1982. Med både JVM och Nova som prozines var Sverige rätt unikt; England vid tiden hade ju bara en jämförbar sf-tidskrift, Interzone. -- Svensk sf-fandom frodades i denna miljö. Det gavs ju även ut semiprozines som Summa och Science Fiction Forum, offsettryckta tidskrifter av nära professionel karaktär. Och det gavs ut en rad andra blad, de egentliga fanzinen, i stenciltryck med innehåll i allt ifrån bokrecensioner, essäer och noveller till rapporter från livet som fan med kongressreportage, fanskvaller och annat, högt och lågt.

Det var i denna kontext jag kom med i fandom.




Fanzineutgivning

Som skolgrabb hade jag läst en del sf och fantasy. Kring 1982 läste jag i fandomspalten i JVM att det fanns folk som gav ut fanzines, stencilerade amatörblad om sf. Då beslutade jag mig för att pröva lyckan med det. Målet var kreativitet, skapande och energi. Sf i litterär form, förverkligad med skrivmaskin, tuschteckningar, klipp och klistra. Jag totade ihop mitt debutfanzine Åstundande i mars 1983, 50 ex i fotostat och sände det till övriga fanzineutgivare. Adresserna fann jag i JVM.

Jag fick en del respons och fanzineaktiviteten fortsatte. Mina skriverier blev rätt berömda. Till exempel blev min 12-sidors kongressrapport från GöCon 1 i maj 1984 omtalad. Man citerade ur den, man parafraserade den och gjorde även en film om den. Det låg en underström av hån i denna uppmärksamhet. En nytillkommen fan som skriver 12-sidors conrapport, plocka ner honom...! Men så är det ju alltid. Den som sticker ut hakan får snabbt sitt pass stämplat av Makterna.

Men "hellre ökänd än okänd," det har jag alltid sagt.

De fanzines jag tillverkade skrevs i regel i spontana utbrott av kreativitet. Något totande med utkast och manus förekom knappt. Nej allt skulle ner på stencilen i "first draft". Med tiden fick man känsla för det hela, en stil som var "tight but loose". Se till exempel mitt zine Smoltsovrapporten som jag gav ut juni-november 1990 i nio nummer.


Zineutgivandet var en förskola i skrivande. In alles gav jag ut över 500 fanzinesidor.

Mina fanzines spriddes i en upplaga om typ 50 ex. Det var inte mycket. Men heller inte möjligt att helt förneka, varken för mig som person eller för fandomhistorien i stort. Kretsen av innefans, tongivande fans, fans som skrev och kommenterade fanzines och gick på kongresser, var vid denna tid högst 150 pers. Egentligen var de kanske bara 25 pers. Men med lite generös definition kunde man finna 50 namn som fattade vad det handlade om och således sända fanzinet till dem med hopp om respons. Responsen var insändarbrev och byte av fanzines.

Jag sysslade alltså med detta, skrev och gav ut personligt hållna fanzines. De skrevs snabbt men de hade nerv, de hade substans. Så om ni mot förmodan stöter på en bunt gamla sf-fanzines och i den hittar blad betitlade Bing, Den stumme astronautens blues, Hornblower, Turbinbil osv. osv., så är ni i goda händer. Det är ju jag som skrivit dem.




Utmärkelser

GöCon-rapporten blev som sagt berömd. I fanzinet Fandoms listbok (red M&M Andreasson, 1990) nämndes den som en av nio legendariska kongressrapporter, jämte texter av storheter som Erik Andersson och David Nessle.

Stora saker indeed, odödlig ära i fandomens nejder. Jag fick ju även pris som "årets mest talangfulle neo" i Larvaromröstningen på SweCon 83, Stockholm i december 1983. Priset var en flaska öl som jag halsade som tack.

Samma pris -- öl, varsågod och drick -- fick jag på LunCon 3, Lund 1987. Det var en omröstning med olika kategorier och jag vann denna: "Vem skulle du helst vilja skicka tillbaks till LunCon 1, 1956?"

Ära och berömmelse, det är vad som driver en. Och mina fandomår bjöd på sin beskärda del av detta.




Kongresser

En strategisk del av fanens liv, då som nu, är att gå på kongresser. Denna typ av sf-festival kunde variera från seriösa evenemang med tätt program till mer informella tillställningar. Men normalconen hade iaf filmer, föredrag, paneldebatter och informellt umgänge, med bar och utskänkning av rusdrycker som smörjmedel. I slutna sällskap som dessa får man ju sälja öl mm.

Jag besökte en del kongresser och det var ju trevligt. Ja mer än så; de tidiga eventen, då man var ny och inte hade något att jämföra med, var omtumlande händelser, en storm av intryck och stimulerande kontakter. SweCon 83 och GöCon 1 var sådana event. Träffa folk man bara läst om eller fått brev av; gå i bokrummet och browsa titlar, distribuera sitt fanzine hands-on och få andra fanzines, se storheter som Bertil Mårtensson i vimlet, allt detta komprimerat till ett tredagars-event... Detta satte spår i ett ungt sinne.

Men det fanns höjdpunkter även senare. SweCon 85 var iaf strikt organiserad och varierad. Och NasaCon 11 hade ett slående kongresspalats i form av Nacka Gymnasium. GöstaCon 90 i Uppsala var liten men hög på energi och social trevnad. Jag var även med och arrangerade där och kunde bland annat laga kongressmiddag. Den blev omtyckt. Maten var ju varm och vällagad och alla fick sin mat samtidigt.

Kontext 2008 i samma stad var även najs. Mer om den här.

Från och med SweCon 83, december 1983, till och med EuroCon 2011, juni 2011, har jag bevistat 20 kongresser. En var i Norge (KringCon 88, Oslo), resten var i Sverige.




Kreativitet

Mer kunde sägas om min fandomvarelse. Som att jag var med att driva en förening (Hyboriens barbarer, inriktad på sowrd&sorcery). Och att jag under hela tiden i fandom behöll intresset för sf och fantasy. Jag var iofs en så kallad "fannisk fan," en som intresserade sig mer för fandom i sig än sf och fantasy. Jag var inte med i fandom för att diskutera sf. Jag var med för den sociala flowen, för livsstilen. Men visst läste jag en del seriösa fanzines (som Summa) och visst läste jag, då som nu, sf och fantasy. Inte enbart, men sf/f är och förblir en omisskänlig del av min läsdiet.

Mitt seriösa sf-intresse bar dock frukt långt senare. Det var på 2010-talet när jag skrev Science Fiction Seen from the Right. Där samlade jag alla mina reflektioner och påståenden om sf/f som jag gått och grunnat på sedan jag började läsa sf.

Och vad gäller mitt skrivande av fiktion, av noveller och romaner, så kom detta i stort att bedrivas utanför fandom. Trots att fandomen som en amatörnisch borde uppmuntra till amatörskrivande.

Dvs., i mitt debutfanzine Åstundande hade jag två noveller av sf- och fantasykaraktär. Hoppet om positiv respons var stort...! Men responsen från läsarna var negativ. Jag fick rådet att skriva recensioner, kåserier och rapporter istället.

Det var ett sunt råd. Fanzines fylls bäst med featurematerial. Så fort det blir noveller blir det pretentiöst. Den stilmässiga fallhöjden är stor. Ena stunden är man visionärt ute i det blå, i sin intrig i en stålblank framtidsmetropol; och sedan får man höra att ens text om detta är det värsta skit som någonsin skrivits.

Sådant kostar på att få höra. Hårda bud i litteraturbranschen.

Jag menar, nog ska fiktionen få spira i amatörkretsar. Ray Bradbury publicerade sig ju i fanzines innan han blev pro. Men generellt måste amatören få veta att inte alla gillar att läsa hans verk.

Amatören ska gå i en hård skola. Trots negativ kritik måste han fortsätta skriva, för byrålådan om så krävs, och lära sig vad som funkar litterärt och inte. Mitt eget fiktionskrivande bedrevs efter mars 1983 aldrig eller sällan i fanzineform. Men ambitionen att skriva fiktion fanns kvar. Och skrivandet av kongressrapporter och kåserier i fanzines övade upp uttrycksförmågan.

Så in alles var fandomen en god förskola i skrivande. Och en kreativ zon rent allmänt. Man talade om "fannisk råkraft" och den fanns. En omisskännlig kreativ närvaro som alstrades av sf, fanzines, kongresser; och allt i ett och ett i allt.

Fandom as such må vara lite inkrökt och sekteristiskt. Men sektbildande är inte enbart dåligt. I en sekt kan man piska upp energi och kreativitet som annars förblir slumrande.




Ingen lek

Jag kommer alltid att se med nostalgi på mitt liv som sf-fan. Det var ett kreativt kraftfält. Och en introduktionskurs i publicering: skriva egna fanzines och få respons, läsa Nova och JVM och höra anekdoterna om SamJ och alla legendariska redaktörer, få en inblick i översättande mm. Info som denna fick man genom att nätverka i fandom.

Men man ska inte tro att fandomen är någon lek hela tiden. Fejdande har förekommit. Och de ideologiska striderna kan vara hårda. Se bara på Science Fiction Seen from the Right, som antyder detta.

Och se på fenomenet Hugo Wars, som jag skrev om på Motpol 2015. Detaljer åsido är detta en kulturkamp som än rasar. Ska Politisk Korrekthet för alltid styra sf-fandom?

Fandom idag lider under åsiktsförtryck. Och utan frihet, ingen kreativitet.

Det må vara att "fandoms framtid" är en chimär. Det är ju så att media och kultur idag fragmentariserats. Sf-fandomens klassiska tid, senare hälften av 1900-talet, inföll före internet. Sf-fandom spirade i insändarspalter i sf-magasin och i pappersfanzines. Sanningen basunerades ut från en handfull magazines och fanzines.

Så var det då. Idag är sf ännu populärt. Men fandomen som en (i god mening) kyrka driven av en tro -- detta har begränsad lockelse idag när alla kör sin grej.

På gott och ont råder idag medial fragmentering. Några "way of life"-fans finns knappast längre.

Dessutom har den tro som drivit sf-samfundet på sistone stelnat i reduktionistisk vetenskapstro. När det begav sig kunde ju även föregivet vetenskapsortodoxa namn som Heinlein, Clarke och Asimov ha mystiska drag i sina texter (Assignment in Eternity av Heinlein; Nine Billion Names of God och 2001 av Clarke; Foundation's Edge av Asimov där galaxen sägs ha ett Gaia-medvetande). Och i Sverige hade vi Dénis Lindbohm, en fandomlegend och sf-författare som kunde kombinera mystik och esoterica med naturvetenskap och teknik. Men idag är sådant knappast gångbart. Inte inom sf-paradigmet, inte inom "sf-kyrkan".

Sf av idag, även med "right-wing resurgence à la Sad Puppies" (q.v. Hugo Wars), är en något sklerotisk företeelse. Ett holistiskt paradigmskifte måste till för en ny kreativ guldålder, för sf och för kulturen i stort.




Dagsläget

Ledkulturen i dagens sf-fandom är PK. Jag säger det bland annat som konsumentvägledning. Så i allmän, positiv mening vill jag understryka -- att den blog ni nu bevistar -- den läses allsköns folk, även mainstream / normie-folk. Så jag erkänner att alla inte kan vara så radikala som jag. Jag strider inte i kulturkriget i varenda detalj; jag bistår även med fritt informationsflöde. Så ni som vill se sf-fandom av idag IRL kan ju till exempel besöka den sf-världskongress som hålls i höst i Helsingfors, 9-13 augusti. Värlskongressen as such ambulerar världen runt och nu är den i Finland.

Så att, ett sådant event kan ju vara "trevligt," ni kan "möta folk," ni kan "browsa bokhandelsborden" och "åse föredrag," allt i den mix som gör en sf-kongress. Allt i den mix som är fandomspecifik.

Med reservation dock för att kulturen är PK och inte främjar kreativiteten i högre grad.

Vad gäller svenska kongresser så hölls SweCon 2017 26-28 maj i Uppsala i år. Kommande svenska event känner jag inte till. Men ni som står ut med "that sanitized, airbrushed, non-committal" leitkultur av mainstream-typ, politisk korrekt multikulturism där SD-röstare ses som parias, sök på nätet efter info om kommande sådana evenemang och ni ska bli rikt belönade.




Relaterat
Science Fiction Seen from the Right
JVM
Kontext 2008
EuroCon 2011
Bilderna föreställer sf-fanzines jag gett ut.

måndag 12 juni 2017

Lennart Svensson: Biography


This is a biographical survey of Lennart Svensson, the author of Ernst Jünger -- A Portrait, Science Fiction Seen from the Right and Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man.




Bio

Lennart Svensson was born in the north of Sweden in 1965. After national service at I 21 regiment he settled for a while in Uppsala, studying the classics and working in a restaurant. He left in 2010 as a trained chef and a BA in Indology. He now lives in Härnösand on the north-eastern Swedish coast.

In Swedish Svensson published some fiction in book form before switching to writing in English. On the Australian imprint Manticore Books he published Ernst Jünger -- A Portrait in 2014 and Richard Wagner -- A Portrait in 2015. In 2015 he also published the essay Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man on Numen Books. (Numen and Manticore just got merged into Hadean Books. In this link you'll find blogposts etc. by me on the Hadean site.)

A major essay of Svensson saw light of day in 2016: Science Fiction Seen from the Right. This was a literary study portraying the genres of sf and fantasy from a radical conservative viewpoint, as such, totally unique in the history of these genres. For they are otherwise totally imbued by a left-leaning, materialist-nihilist, reductionist mindset. With his essay, Svensson attempts to bring wonder and awe, right-wing style, back into science fiction.

Indeed, Svensson has a conservative outlook in life, appreciating traditional art and culture of the Nordic and Western kind along with the Sanâtana Dharma of India. Svensson aims at giving the audience his traditionally footed worldview in popular form, in both essay and novel form. A proof of the latter is the fantasy Redeeming Lucifer (2017). This is his novel debut in English. His first-ever fiction piece in this language was the story The Middle Zone, published in Morpheus Tales: The Best Weird Fiction, Volume 3 (2013).

Before this, before his career in as a writer in English, Svensson as intimated had published novels in Swedish. And he still writes in Swedish, like publishing his history of Sweden, Ett rike utan like, in 2017.




Bibliography (Selective)

. Ernst Jünger -- A Portrait, 2014 ("A biography of the very highest calibre", Living Traditions Magazine)
. Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man, 2015 ("Spanning from Plato to Castaneda, Svensson manages to not only capture the essential spark and esoteric meaning of conjectures regarding ontology—the nature of being—but he also manages to recast these conjectures in a new light", Juleigh Howard-Hobson in Heathen Harvest)
. Science Fiction Seen from the Right, 2016 ("a book which not just looks at literature “from the Right” but raises questions about what, ultimately, is the Right itself", James O'Meara in Counter-Currents)
. Redeeming Lucifer, 2017 (By the publisher the novel is described thus: "This is a classic, exciting adventure story for all ages of the battle between Light and Dark, told with unique imagination and acute historical detail.")




The Way Ahead

Svensson is currently planning more books, both essays and novels. Inspiration-wise he's not in the doldrums right now.

Svensson sees it like this: the world of today is in a mess. There are no politicians around worthy of respect. And even if there are, the zeitgeist is in the grip of materialist nihilism, reductionism and myopic scientism. Against this, Svensson proposes a holistic worldview, a spiritualist, energetic mindfulness where the will-thought and passion of the individual is given its due.

With the saying, "I AM," an individual affirms his divine nature. This is the centerpiece of Svensson's thought. Read about it in Borderline.

Svensson might be a mystic but he also acknowledges the role of modern science. As such, he has an archeofuturist outlook in life. Modern technology will continue to shape our lives. However, the mind of man must change its focus from believing in mere science to embrace wisdom. The natural science of today has great ways of examining the material reality. But when you make this scientism into a metaphysical belief system, it goes awry. A deeper understanding of man in the universe, of the relation between micro- and macrocosm, is given by the perennial thought of ancient tradition, of pertinent parts of Christianity, Hinduism, paganism and shamanism.

Today's cultural zeitgeist is soulless, flat and tepid. Against this, Svensson attempts at bringing pizazz, wonder and glory back into the picture.

This is mirrored in all of Svensson's works. So, if you want snug, self-righteous reductionism, don't bother reading his works. But if you want to set out on a journey of discovery, of the self and the whole universe in a new, willful, energetic manner, then do check this writer up.




Gallery




Uppsala 1989





Steninge slott, Uppland county, 2005





Härnösand 2013





Härnösand 2016



Sundsvall 2017, in front of a painting by his brother Robert Svensson





Härnösand 2017




Related
Svensson's Bibliography
Borderline
Ernst Jünger -- A Portrait
Science Fiction Seen from the Right
Lennart Svensson Label at Hadean
Table of Contents for the Svensson Galaxy

lördag 10 juni 2017

Subjektivitet är sanning


This is a post in Swedish, quoting from a Swedish language book of mine. -- Härmed ett inlägg om diverse filosofiska samband. Jag börjar med att titta lite på Castanedas roll och övergår sedan till att citera ur en bok jag skrivit, allt för att roa er mina kära läsare.




Objektivitet kan nog vara bra, attityden att man som vetenskapare iakttar en oberoende verklighet. Det kan lära oss en del om naturen och naturlagarna, kan sätta oss i stånd att bygga maskiner och kryssa nerför motorvägen sjungande "roll on down the higway". Men när det gäller ens egen plats i världen, ens relation till makterna, ens moral och etik -- då har objektiviteten ingen plats. "Man kan inte skapa moraliska system för att slippa vara god" sa T. S. Eliot.

När det gäller ens frälsning, sökande på svaren som Vem är jag, Vadan och Varthän, då är det bara subjektivitet som funkar. Carlos Castaneda fick lära sig det den hårda vägen. Han var också lite trögfattad. Han var en inbiten akademiker, en antropolog som råkade bli lärjunge till en gammal magiker vid namn Don Juan, och i processen ställde Castaneda alltid fel frågor - frågor som om vissa magiska skeende han upplevde var objektivt bevisbara. Det var de inte ety "subjektivitet är sanning" som Kierkegaard sa.

För ens privata plats här i världen måste subjektivitet till. Men även vetenskapen, den där objektivitet kan funka som jag sa inledningsvis, måste man erkänna subjektivitetens roll. Om detta skrev jag nämligen i "Till Smaragdeburg" (2010). Pilgrimen som är på väg till Smaragdeburg möter på vägen vetenskapsmannen Ancyra, glatt forskande i sitt labb i ett bönfält. Man inleder ett samtal om vetenskapens natur. Ancyra är en annorlunda vetenskapare i det att han har fromhet, han tror sig inte vara Världens Herre bara för att han bär vit rock och jobbar i ett labb. Han tror inte på vetenskapen som frälsningsväg. På väg till ett pentry säger Ancyra till Pilgrim (s 47 ff):
– [A]lla mina kolleger hävdar ju vetenskapens supremat, tror på vetenskapen i sig. Metafysiskt om något! Själv säger jag som Jowo [Johann Wolfgang von Goethe]: vetenskapsmannen ska inte vara naturens herre och mästare, utan dess ödmjuke tjänare.

Jag [= Pilgrim, berättaren] nickade igenkännande... och sa:

– Vetenskapsmannen som präst, som tempeltjänare.

Min värd nickade och började ordna kaffe åt oss. Medan vattnet kokade sa han:

– Man måste söka något mer än materien. Materien har ingen egen existens, den har bara en tendens att existera. --- Den sanna verkligheten är andlig och immateriell. Jag vill gå bortom det materiella, finna det andliga bortom de fysiska fenomenen. Finna varats sanna natur genom experiment.

– Hur går det då?

Ancyra hällde vatten i två koppar med snabbkaffe. Jag tog den ena, rörde om och satte mig vid ett bord med röda stolar. Formgjuten plast.

– Hur det går? sa min värd. Andra har förvisso gått denna väg före mig. Bells teorem, de Broglie och allt det där. Men det viktigaste är att komma bort från reduktionism och nihilism, sluta förklara högre strata med principer som gäller för lägre. En levande organism är till exempel inte bara en hög med atomer, inte en massa slumpvis hopfogade organ; något högre styr
detta, livet är inte reducibelt. Om bara mina kolleger kunde förstå detta!

– Var är de då?

– Vilka?

– Dina kolleger.

– Ja, inte är de här inte..., sa Ancyra, blickade menande omkring sig och drack av sitt kaffe.

– Så detta är din exil? Ett labb i mitten av ingenstans?

– Så kan man se det. Men jag har ju trädgård och odlingar, inte sitter jag i sjön direkt.

Genom fönstret såg man en del av den trädgård som omgav huset. Närmast reste sig höga stänglar, antagligen bönväxter.
Så låter samtalet mellan Pilgrim och Ancyra. Men det har bara börjat. Man fortsätter pejla ontologins djup, Ancyra preciserar vad för slags vetenskapsman han är. Han vill slå en bro mellan objektivitet och subjektivitet, mellan naturvetenskap och mystik:
– Alla vetenskapsmän är metafysiker, sa Ancyra. Alla är en gnutta mystiker och intuitiva, men ingen erkänner det. Till exempel: vi tänker, vi ägnar en stor del av vår tid åt tankeverksamhet, och tänkande är till sin art en esoterisk verksamhet. Den är inte exoterisk, kan inte påvisas genom något yttre, det där som vetenskapen sägs bruka sträva efter. Vidare så är materien ett slags vågrörelser, i sin art något abstrakt, men vi ser materien som materiell bara för att vi själva består av dylika vågor. Men materien har ingen beständighet, ingen objektiv existens. "Världen är vår föreställning”, utan iakttagare skulle den inte finnas. En iakttagare behövs för att realisera universum. För varför finns någonting överhuvud taget? Jo, för om ingenting fanns skulle ingen kunna ställa frågan...

Det gick runt för mig [berättar Pilgrim], detta var psykedelisk vetenskap om något. Jag ställde ner kaffekoppen, andades ut, tog ett djupt andetag och samlade mig någorlunda – och mindes att jag varit inne på dylika tankegångar förr med ledord som korrespondens, fogpunkt och liknande.

– Är du möjligen en sån där legendar, sa jag, en sån som ”måste sätta sig in i fjorton obergipliga ting före lunch”...?

– Hm? sa min värd. Ja, det är jag nog, ha-ha...

Han återupptog genast sitt idémässiga bombardemang:

– Vad är en människa? Ingen vet; den sedvanlige vetenskapare som tror sig veta det ljuger. Handen som griper kan inte gripa sig själv, förståndet som försöker förstå kan inte förstå sig själv.

– Stämmer, sa jag.

– Nog finns det objektivt påvisbara fenomen, sa mannen, som magnetfält, gravitation och adhesion, men med empiri kan man inte förklara allt. Man kan inte bara betrakta naturen som ett objekt, man måste också erkänna att den är ett subjekt. Ett levande väsen.

– Moder natur...?

– Exakt.
Därnäst reflekterar Pilgrim: "Detta var don Casta i vetenskaplig form: jorden lever, yttrat av en man i vit rock i ett vitt labb". För tidigare i romanen har han mött en gåtfull man boende i ett tempel: Don Casta. Denne är min version av Carlos Castaneda, med namnet en synkopering av "Don Juan" samt "Casta(neda)". Don Casta får stå för magin i denna värld, för ohejdad subjektivitet och intoning. Ancyra åter går en medelväg mellan intoning och empirism, mellan subjektivitet och objektivitet.

Så man kan behöva både Castaneda och vetenskap, både en mystiker i ett tempel och en vitrockad man i ett labb. Detta är "Till Smaragdeburgs" credo.

Men låt oss se vidare på vad den gode Ancyra har att säga! Det är några nyanser kvar av dikotomin subjektivitet-objektivitet att belysa:
Vi hade druckit ur men Ancyra ordnade påtår. Sittandes igen med fulla koppar sa han:

– Objektivitet är något mina kolleger ständigt bröstar sig med, något som gör dem till smygmetafysiker, till uttolkare av varats sanna natur. Det är myten om iakttagarens ofelbarehet trots att de någonstans vet att ”man inte kan iaktta något utan att delta”. Själv erkänner jag detta axiom, jag erkänner min subjektivitet; jag är bara ett varande i varat liksom de fenomen jag iakttar. Jag närmar mig naturen inte som herre och mästare, som sagt, utan som deltagande subjekt. För den skull är jag inte flummare, jag anlägger ju vetenskapliga metoder när jag väl iakttar, men med vetskapen att jag aldrig kan nå själva varat. Eftersom jag bara är ännu ett varande i varat, ”just another brick in the wall”...

– Pregnant liknelse, sa jag. Ancyra nickade, smuttade på kaffet och sa i docerande tonfall:

– Det finns ingen objektivitet, ingen privilegierad, evig och neutral utkikspunkt. Vi kan inte undkomma varat, vi vederfars alltid dess verkningar. Vi växelverkar med det och spelar med det men vi kan inte spela ut oss mot det. Det finns inget urverksuniversum vi kan pilla med, ta isär och sätta ihop. Den bilden är död sedan länge men många av mina kolleger fortsätter använda den som om inget hade hänt. De behåller den omedvetet.

– Inga kausala tvångsförlopp, fortsatte han, inget maskinkosmos. Det finns fält och strukturer, strålning och vågrörelser; det finns nivåer av verklighet. Det finns en värld att upptäcka, en värld vi skapar gemensamt med Den Store Anden.

Ancyra hade fått in överväxeln. Han såg på mig med lågande blick och sa:

– Allt är en dans, en enda stor tanke; du och jag och cellen, atomen och stjärnan, ja allt är delar av helheten! Vi kan inte sätta oss över dessa medfenomen, dessa medexistenser i varat. Man kan inte iaktta utan att delta, man måste erkänna sin subjektivitet – och erkänna att helheten är fascinerande! Man måste kunna känna förundran utan att för den skull bli ovetenskaplig. Ty denna känsla av under är bara förstadiet, för när man väl erkänt undret är det bara att koppla på all vetenskaplig objektivitet man är mäktig, när man nu iakttar sina stjärnor, atomer och sjögurkor eller vad det är.
Det sista resonemanget, det om "subjektivitet följt av objektivitet", hur vetenskapsmannen först erkänner att han blott är ett vara i varat jämte de fenomen han undersöker, detta har jag fått från Hugo Fischer, en tysk som kände Ernst Jünger. Fischer försökte i sin "Die Aktualität Plotins - über die Konvergenz von Wissenschaft und Metaphysik" (1956) slå en bro mellan metafysik och vetenskap, visa på att all så kallad objektiv vetenskap ändå behöver metafysik, behöver utsagor om verklighetens natur, utsagor man inte kan nå på objektiv väg, bara spekulativ. Min Ancyra i "Till Smaragdeburg" har lånat drag av Fischer samt av David Bohm, Paul Davies, James Jeans och andra smarta män som insett subjektivitetens sanning, som vistats i gränslandet mellan sett och osett. Man kan även säga att den idag aktuelle David Wilcock har vissa ancyrkanska drag.

Vad gäller Castanedas böcker så är de bra. De är god läsning för "den objektive fanatiker" som vill lära sig vad subjektivitet är. Man förs in i magins värld via den stockdumme Castaneda som inte släpper sin objektivism frivilligt. Mer esoterisk, mer operativ i sin gärning blir Castaneda en bit in i serien med "The Second Ring of Power" och "The Eagle's Gift".

- - -

Det om detta. Det kan tilläggas: den bok som det citeras ur ovan, "Till Smaragdeburg," finns inte att köpa i handeln idag.

Men jag har skrivit en annan bok som behandlar vad som ovan diskuteras: vetenskapsfilosofi, reduktionism kontra holism och behovet av ontologi inom naturvetenskapen. Den heter "Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man".




Relaterat
Borderline
Castanedas böcker
Jünger och hans läromästare
Kierkegaard
Botniabanan
Västra kanalen, november

tisdag 6 juni 2017

Reflektioner på nationaldagen 2017


This is a post in Swedish, highlighting that today is the Swedish National Day. -- Det händer att jag publicerar en upplyftande text på denna blogg på Sveriges nationaldag. Nu är det dags igen.




Det är Sveriges nationaldag idag. Nationaldagen instiftades 1983. Dessförinnan hette det bara Svenska flaggans dag. Dagens betydelse för det svenska är ju att Gustav Vasa valdes till Sveriges kung i Strängnäs 6/6 1523. Det markerade början på ett uppsving för Sverige som stat. Han sa nej till Kalmarunionens danskledda imperialism. Detta garanterade vårt nationella och kulturella oberoende. Gustav Vasa värnade rikets integritet i en för tiden fientlig omvärld.

Gustav Vasa skapade en ram för det svenska att överhuvud taget överleva. Utan det nationalstatliga ramverket hade svenska folket blivit en lekboll i en aggressiv omvärld.

Mer om Gustav Vasas gärning, och allt annat en nationalist behöver veta om Sveriges historia, kan läsas i min svenska historik som gavs ut i år.

Boken berättar om Sveriges historia från år 0 till våra dagar. Det är en traditionell historik, med rimlig källkritisk vinkel, men inte tvivelsjukt förnekande all storhet som detta land står för.

I så måtto är det en unik bok. Ingen annan svensk historik idag erkänner Sveriges traditionella storhet. Ingen annan svensk historik idag erkänner etniska svenskar existens.

- - -

Det förunderliga med Sverige och svenska folket är att de överlevt. Sa för sin del Vilhelm Moberg. Och jag känner en liknande förundran för Sverige: vi må idag vara en lätt stukad, PK-plågad nation, utsatt för massinvandring och trakasserier. Men vi lever. Svenska folket har sin inre styrka. Vi måste bara göra oss kvitt PK-propaganda och självhat.

Det är vad jag hävdar i min bok. Jag propagerar för en pro-svensk ståndpunkt.

Dvs, boken är en faktarik redogörelse för Sveriges utveckling från medeltid till idag. Men förutom den historiska berättelsen har min bok sina tydliga polemiska inslag.

Och ska man luska fram bokens programmatiska, aktuellt-idag-för-debatten innehåll, så är det:

. Etniska svenskar existerar och de har sedvanerätt till detta land. Som nordgermaner är ursvensken belagd i Tacitus Germania från 98 e Kr som sviones, utvecklande i sig i rakt nedstigande led till svear och dagens etniska svenskar.

. Sedan 1945, och än mer sedan 1968 och under 00-talet, har "eliten" i detta land förnekat traditionella svenskar och traditionell svensk storhet. Men att på detta sätt förstöra en tradition är reaktivt och det har inte varat så länge, medan vi som står för traditionen jobbar proaktivt och har årtusendena på vår sida.

. Den som förnekar de etniska svenskarnas rätt till sitt land bryter mot internationella avtal. FN-stadgan säger ju att varje människa har rätt en nationalitet. Sverige har skrivit under på det. Det har dessutom skrivit under avtalen ICERD (mot rasdiskriminering) och CPPCG (mot folkmord). Och den officiella ideologin idag är ju fientlig mot vit ras och sysslar med en veritabel "förberedelse för folkmord" genom massinvandringen och det antivita sentimentet. Så dagens svenska regim bryter mot internationell lag.

. Man bör som svensk vara stolt över det Sverige och svenskar stått för genom århundradena, inklusive företeelser som Gustav Vasas organiserande av den moderna staten, vilket möjliggjorde att landet överlevde som självständig kraft i en fientlig omvärld. Liknande tacksamhet bör riktas till Gustav Adolf, Karl X Gustav, Karl XI, Karl XII och Gustav III som värnade svenska staten i en aggressiv omvärld.

Allt detta finns att läsa i Ett rike utan like. Det sägs klart ut, utan förbehåll, samt inlemmat i berättelsen om Sverige från år 0 till idag.

- - -

Vi firar nationaldag idag för att Gustav Vasa och hans efterföljare värnade Sverige som nation, stat och kultur. Nationaldagen blev för sin del helgdag 2005. Så fira den för all del med sedvanlig ro i din ledighet från dagens slit och flit.

Men fall för den skull inte ner i soffhörnsmys och slentrian-nationalism...!

Glöm inte att det pågår en kamp mot det traditionella Sverige och dess överlevnad etniskt, språkligt och kulturellt. Det pågår ett krig mot nationer som den svenska, mot traditioner och andlighet, bedrivet av globalismens alltom förtärande antivitism, antinationalism och anti-spiritualism.

Det pågår ett krig mot traditionella folks existens, inklusive vita folk. Globalismen är fienden. Med mångkulturism och PK-ism som ideologi står globalismen för materialism och nivellering på alla fronter. Mot detta görs front av nationalister som vill se sina folk överleva i globalismens stormar.

Kampen pågår, idag som förr. Men minns att folkens kamp är folkens hopp.

- - -

Vi firar nationaldag idag. Det traditionella Sverige firar sig självt. Vi firar att Sverige traditionellt funnits som en särpräglad, driftig, talangfull nation i norra Europa, känd för sitt mannamod, sin kvinnoskönhet och sin folkliga frihetstradition. Vi har i Sverige ett folkstyre sedan urminnes tid. Här har bönder deltagit i riksmöten sedan medeltiden. Och den traditionen lever än. Och den säger mig på något sätt att ursvensken, bonden, männen och kvinnorna ur folket inom kort kommer att ta tillbaks sitt land från herrarna -- ta tillbaka det fredligt, men bestämt. Den processen är igång och den går inte att stoppa. Den svenska nationalkänslan kommer en dag att rinna fram som en flod, omöjlig att hejda.

Och vad som behövs för detta att ske är att vi vill att det ska ske.

Så här duger det inte att defaitistiskt se på hur massinvandringen pågår med oförminskad styrka, att det svenska släpas i smutsen och att traditionen är på reträtt. Vi måste i sammanhanget lyfta blicken från dagspolitiskt elände och skapa en vision av ett vitalt, nationellt medvetet Sverige som rullar tillbaks globalismens front.

Vi kan det om vi vill det. Viljestyrkan måste mobiliseras för att återta det traditionella Sverige!




Relaterat
Ett rike utan like
Recension i Radio Motgift
Recension i Nya Dagbladet
Målning av Robert Svensson: Till Norrlands ungdom.

söndag 28 maj 2017

Top 5 Ways of Reverse Engineering


Reverse engineering is all the rage these days. Everybody does it, everybody wants to be part of this movement. So what have I to say on the subject, being something of a reverse engineer myself? -- I can give you this list, with five different ways of executing this modus operandi.




1. Corporate

If Corporation A has a machine out on the market and Corporation B wants to cash in on the sales, without infringing on the copyright / exclusive design, what to do? Easy. Based on the performance of the first machine the engineers are given the brief, "construct a machine that can do this and this", and hopefully they come up with some gadget that is as good as the one Corporation A has. Then it's on to production and the big bucks, without having outright stolen the original construction.




2. Literary

Terry Brooks and David Eddings are reverse-engineered Tolkien. They have looked at Tolkien's books, taken the main themes and ingredients and mixed it into a mostly new breed. However, the traces of copycating are there, although not too clearly. It's because these epigons are smart enough to create something mildly original, but with the overall impact of the original pattern -- Tolkien -- implicit. They are, in other words, skilled in reverse engineering, literary variety.




3. Alien Spacecraft

If you have encountered an alien space ship and you want to create your own design based on it, then you have to reverse engineer that craft. Bob Lazar did that while working in Area 51, or so he claims...




4. Mystery

If you want to create a murder mystery, a "whodunnit", then of course you can't just write it from beginning to end and let it develop organically. No, you have to reverse engineer it, starting with the end (the mystery's solution) and then craft a story that leads up to this "exciting finale". Every mystery writer, from A. C. Doyle to Agatha Christie and onwards, do this. There is no mystery to mystery writing, it's just reverse engineering.




5. Social

If you use to think about what other people think of you, then you're into social reverse engineering. Like, instead of going to a certain party being yourself, you change yourself into what the other people would like you to be. You are, in other words, a social reverse engineer.




Related (in Swedish)
Lästips: 70-talets vänsterterrorism, Beevor, Plutarchos
Castanedas värld: en ordlista
Chartres
Tänk på döden

söndag 21 maj 2017

Johaug aktuell igen


This is about a Norwegian skier. -- I vintras avstängdes Therese Johaug för doping. 6 juni ska hon förhöras i Lausanne.




Det var i vintras som norska skidåkaren Therese Johaug avstängdes för doping. Och nu i juni ska hon förhöras igen. Det blir i idrottens skiljedomstol Cas i Lausanne.

Jag bryr mig annars inte om detaljerna. Här är jag bara intresserad av att publicera denna visa på temat, sammanfattande dramat in nuce. Ett drama av typen, "mediahype, snygg tjej, storm i ett vattenglas". Och i sakfrågan tar vi inte ställning. Melodin är "La det svinge," Bobbysocks' vinnarlåt i ESC 1985.

Music, maestro please...!
Lilla Therese J. sågs glida på sin skida,
hon vann alla lopp, var Norges stora hopp.
Men så tog hon en dag ett förbjudet lipgloss,
som var dopingklassat, då gick det inte förstås.

Refr.

Therese Johaug har fått dopingstraff,
hela Norge har då få dopingfnatt,
hey-hi-ho, Therese Johaug har fått dopingstraff.

Ja, Therese hon hade nu åkt dit för doping
norska folkets själ den brast, va inte hel.
Men Therese hon sa, "Jag är en smidig sköning,
inte kan väl en sån som ja' ha gjort nåt fel?

(Refr.)

Ja Therese hon är ju slank, en riktig fräsching,
men det straff hon fått det måste hon nog ta.
Men vi hoppas hon gör comeback i nån tävling
en valkyria som hon, det vill vi ju alla ha!

(Refr.)




Relaterat
Svenska stories
November 2016: nioårsjubileum för denna blogg
Godståg kör inte efter tidtabell

onsdag 17 maj 2017

Lennart Svensson: biografi


Hereby a post in Swedish, being a biographical sketch over a contemporary author. -- Härmed en biografisk skiss över Lennart Svensson. Svensson har skrivit böckerna Antropolis, Ett rike utan like och Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man.




Biografi

Lennart Svensson föddes i Åsele 1965. Han växte upp i Övik och gick samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet. Åren 1984-85 gjorde han lumpen i Sollefteå / I 21. Därefter blev det universitetsstudier i Uppsala, resulterande i en fil kand i indologi 1998.

Svensson debuterade med novellsamlingen "Eld och rörelse" 2007. Den gavs ut på eget förlag, liksom romanerna "Antropolis" och "Till Smaragdeburg". Därefter har Svensson publicerat ett antal fackböcker på engelska. Nyligen återkom han på den svenska marknaden med "Ett rike utan like -- Sveriges historia".

Svensson har medverkat i tidningar som Nya Tider, Flygrevyn, Tidningen Kulturen och Vårt Försvar. Han har även publicerat noveller i antologier, såsom "Catahya 2011: Vansinnesverk" och "Morpheus Tales: the Best Weird Fiction, Volume 3," 2013.



Bibliografi (urval)

. "Eld och rörelse", 2007 (tråd med recensioner)
. "Antropolis", 2009 ("det är klart att jag rekommenderar Antropolis", Thomas Nydahl på sin blogg)
. "Till Smaragdeburg", 2010 ("man kan se boken som en guide, där man följer en rutt, och där de flesta av tillvarons komplexiteter utpekas kristallklart utan att det gås in i det", Per Johansson på sin blogg)
. "Ernst Jünger -- A Portrait", 2014 ("A biography of the very highest calibre", Living Traditions Magazine)
. "Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man", 2015 ("Spanning from Plato to Castaneda, Svensson manages to not only capture the essential spark and esoteric meaning of conjectures regarding ontology—the nature of being—but he also manages to recast these conjectures in a new light", Juleigh Howard-Hobson på Heathen Harvest)
. "Science Fiction Seen from the Right", 2016 ("a book which not just looks at literature “from the Right” but raises questions about what, ultimately, is the Right itself", James O'Meara på Counter-Currents)
. "Ett rike utan like -- Sveriges historia", 2017 ("Det är en fantastisk bok. -- Den här ska finnas som standardverk hos varje Sverigevän", Magnus Söderman i Radio Motgift)




Dagsläget

Detta inlägg skrivs på svenska. Och svenska läsare vill (i nio fall av tio) ha svenska böcker. Bra, då kan ni köpa denna bok.

Det rör sig om Svenssons historiebok, "Ett rike utan like". Vill du ha en bok som är ett vapen i kulturkriget, en bok med vilken du kan ta tillbaks ditt land -- ord för ord, sida för sida, kapitel för kapitel -- så är detta den bok du ska skaffa. Boken har fått bra kritik i Radio Motgift och Nya Dagbladet. Sistnämnda sajt skrev bland annat:
Ett rike utan like ska nog framförallt betraktas som en lättillgänglig historik skriven ur ett idag närmast unikt perspektiv där författaren dels vågar vara personlig och dels så tydligt deklarerar att det här är vi, det här är vår historia och det är ingenting vi ska skämmas för utan tvärtom inspireras och stärkas av.
Det om dagsläget. Vad gäller framtiden så planerar Svensson diverse texter, på svenska och engelska. Både fakta och fiktion. Världsläget må vara tufft just nu men han ser ingen anledning att tystna för den skull.




Galleri


1. Svensson döps i mars 1966. Farmor Linnéa håller i underverket.





2. Tallens förskola i Enköping, 1971. Mosaikläggning, kolorism.





3. Svensson (t.h.) med bror i Övik, 1977. Seriös display av plastmodeller.





4. 1979. Utsnitt ur ett familjefoto.





5. Studentkorridor, Sernanders väg 2:3, Uppsala 1989.





6. På resa i Dalarna, 1989. Hyrbilen är en Renault 5.





7. Med flickvän i Uppsala 1989.





8. Steninge slott, Uppland, 2005. Detta är framför ladugården.





9. Mellanholmen Härnösand, 2011.





10. Gådeåparken Härnösand, 2016.




Relaterat
Bibliografi
Radikala inlägg på denna blogg
Memoartråden

söndag 14 maj 2017

Music Links


Sometimes I feel like linking to good stuff on Youtube, music-wise. This is such a time.




I'll begin this exposé with a piece of Ennio Morricone. Morricone did famous film music from the 1960s and on. Hereby a piece from a concert in Arena di Verona, 2002. We hear excerpts from The Good, the Bad and the Ugly, Once Upon a Time in the West, Once Upon a Time in the Revolution and Ecstasy of Gold. It's a classic orchestra playing classic-popular music; a kind of mini opera. With a choir. And a soprano, singing "wordlessly" -- as in, "no words, no libretto, just sounds".

This is so great. The music, and the countenances of everyone -- the Maestro, the soprano, and diverse musicians like "lady playing German flute"... I mean, a face like hers may be seen everywhere in places like Italy -- Verona, remember. But -- by being filmed in this circumstance, doing her stuff -- playing -- she becomes symbolic. Of womanhood, music, the humanity, everything.

- - -

The next link is to Elton John's Rocket Man. I personally associate this with "going down to clean out my brother's apartment in 2016". I got an Elton John CD along with it, not this version though, it was a live CD. It was OK too -- but -- here's the original version. Great song no matter what. Soft and imaginative, yet real -- as in being out there, striving -- rocket man, artist. Like my brother was. Like I am.

- - -

Now for a Kiss oddity, A World Without Heroes. It's from Music from 'The Elder', their 1981 concept album. It was a soundtrack to a film that was never made. I tip my hat at this conceptual daring. The linked song is a heartfelt ballad, lamenting the loss of heroism and elevation in our modern era: "A world without heroes, you can't look up to anyone". Kiss ain't paragons of profoundness but they did have their moments.

- - -

Maybe I've linked to "Live8 Reunion of Pink Floyd Doing Comfortably Numb" before. But here it is again. Epic song, epic reunion.

- - -

Now this: Hole with Malibu from 1998. It's a song exuding goodness. Like, the line "get well soon" -- you don't hear that a lot in rock'n'roll.

- - -

And this will do for now regarding music links. Enjoy.




Related
More Music Links in This Post, With My Comments as to Why I Link Them
Even More Links in This Post (post in Swedish)
Unrelated picture, photo by Christer Strömholm.

torsdag 11 maj 2017

Byxdress i Düsseldorf (kortnovell)


In Swedish, a nonsense text. -- Härmed en prosaskiss. Den kan också kallas kortnovell.




Jag var ute och gick i en skog. Sedan kom jag till en glänta i skogen. Där fick jag se en man som hade kommit i klammeri på sitt jobb, han hade dabbat sig så att han var tvungen att ta en time-out. Han gjorde följande uttalande:

"Jag -- har beslutat mig för -- att ta -- en timeout -- eftersom jag -- är ett pucko. Och jag har -- tagit detta beslut -- i samråd med -- min familj."

Jag gick vidare i skogen. I nästa glänta såg jag en mor och dotter. Dottern sa:

"Vad ska jag ha på mig på klassfesten, mamma? Jag vill ha något som slimmar till och lyfter upp, döljer och förstärker, allt på de rätta ställena."

"Men ta den där byxdressen vi köpte i Düsseldorf förra året. I den blir du slank och fin."

"Nej mamma, jag ser ut som en fat blob i den."

Jag skakade på huvudet åt denna dialog och gick vidare. Strax kom jag till en ny glänta. Där satt en nyhetsuppläsare vid ett bord. Han sa i sin mick:

"Sveriges statsminister, Johannes Madgus Tyrtaios Efesos Olof Palme, är försvunnen. Han försvann i natten och ingen vet vart han tagit vägen. Ingvar Carlsson tar över som partiledare och statsminister."

Detta upplevde jag i skogen. Sedan kom jag ut i en annan nejd av prälemorskimrande prakt, ett läckert landskap med arkitektur inbäddad i smaragdegrönt skimmer, ett häpnadsväckande sceneri där landskapet blev arkitektur, arkitekturen landskap.




Relaterat
Typ: Förståndig
Typ: Turist
En asiatisk briljans över västerlandets konstans
"Akvedukt, rosa himmel". Oljemålning av Robert Svensson.

onsdag 26 april 2017

Painters and Draughtsmen


Hereby a fascinating perspective on prose writing.




You could say: writers are either painters or draughtsmen.

When writing prose, authors either tend to be (1) painters (with elaborate style, wordiness, a lot of color and environment, a tendency to be rhetoric) or (2) draughtsmen (with a more restrained style, aiming at "le mot propre" and "less is more," a laconic style, maybe even epigrammatic, and with a parsimonious characterization of people's looks, milieus).

So with this in mind, an overview of western prose authors can be given with this dichotomy as a pattern (and I'll present each cathegory along the lines of Sweden -- Europe -- America).

Unscientifically, I'd say these are painters:
Verner von Heidenstam, Selma Lagerlöf, August Strindberg, Sigfrid Siwertz, Frans G. Bengtsson, Bertil Mårtensson, Lars Holger Holm, Fjodor Dostoyevsky, Thomas Mann, Hermann Hesse, Jean-Jacques Rousseau, Victor Hugo, Stendhal, Marcel Proust, Gabriele d'Annunzio, Oscar Wilde, James Joyce, Virginia Woolf, J. R. R. Tolkien, Mervyn Peake, Alistair MacLean, Michael Moorcock, J. G. Ballard, Carlos Fuentes, Gabriel Garcia Marquez, William Gibson, Edgar Allan Poe, H. P. Lovecraft, C. A. Smith, R. E. Howard, Ray Bradbury, Raymond Chandler, Ursula LeGuin, Poul Anderson, Jack Vance, Roger Zelazny, Samuel Delany, Gene Wolfe, G. R. R Martin, Thomas Pynchon
And the draughtsmen:
Pär Lagerqvist, P. O. Sundman, Lars Gustafsson, Stig Claesson, Pär Rådström, P. O. Enquist, Claes Hylinger, Sam J. Lundwall, Erik Andersson, Thomas Nydahl, Franz Kafka, Peter Handke, Botho Strauss, Alexander Kluge, Friedrich Dürrenmatt, Max Frisch, Voltaire, Françoise Sagan, Albert Camus, Henri Charrière, George Simenon, Rudyard Kipling, A. C. Clarke, Jorge Luis Borges, Gertrude Stein, Dashiell Hammett, Charles Bukowski, Fredric Brown, Isaac Asimov, Robert A. Heinlein, Larry Niven
Nota bene that I've concentrated on prose writers. Maybe the same pattern applies in poetry. I don't know.

Also, there are some writers that don't fit the pattern at all, like Philip K. Dick. And Ernst Jünger. Of the latter, you could say that he was a painter in Heliopolis and a draughtsman in Eumeswil.




Related (in Swedish)
Heliopolis
Svenska stories
Arméstaben: SoldF 1957
Poe: Den gyllene skalbaggen (1962)
Högakustenbron / Bridge over Ångermanälven

måndag 17 april 2017

Blog Post 4 April 2017


Today it's Monday.




There’s been some international turmoil this month. Diverse dire happenings have made people shout, “WW3! We’re all gonna die!”

Details aside, I'd say that these persons are chaos people with chaos inside, projecting it onto the outside world. They are “the Hollow Men” of T. S. Eliot’s eponymous poem:
We are the hollow men
We are the stuffed men
Leaning together
Headpiece filled with straw. Alas!

Our dried voices, when
We whisper together
Are quiet and meaningless
As wind in dry grass
Or rats' feet over broken glass
In our dry cellar

Shape without form, shade without colour,
Paralysed force, gesture without motion...

- - -

Eliot. Actually, I've been reading some other Eliot poems these days. He was a fine conservative, a bit restrained though, a bit over-cautious. No preacher he. Rather, a whisperer.

My favorite Eliot poem (beside The Hollow Men) probably is Four Quartets. There's a whole chapter on Eliot in Borderline.

Lately I've also been reading the Prabhupada edition of the Bhâgavata Purâna. His comments give you the traditional mindset in nuce. Venerable as such, though a bit programmatic and priestly.

Reading Prabhupada (and a guy like René Guénon) can make you weary of the priestly attitude. A more bellatoric atitude is needed to keep me awake -- more willpower and memento mori. As in, say, the writings of Julius Evola.

- - -

Back to T. S. Eliot. He was a whispering poet. Almost stuttering at times. A cautious, "sounding out" approach to the subject at hand. However, he also spoke out clearly. If you read his essays along with the poems you get a viable conservative-classicist outlook.

As I say in Borderline: "Eliot is a bit difficult to summarise." But I finally gather myself to this statement:
The main feature of Eliot’s poetry is spirituality and tradition in a way you can relate to. Eliot had read his fair share of classics as well as some Indian philosophy. To make all this into poetry isn’t a given thing. But Eliot could and this is what ensures his quality.

[p 184]




Related
Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man
Buy the book on Amazon
Buy the Book on Adlibris
Gangleri/nl Review of the Book
The Book Reviewed by N. M. Phoenix
Sarastus Review
Heathen Harvest Reviews Borderline

fredag 14 april 2017

En svensk man


På bilden ses en svensk man. Han heter Lennart Svensson.




Biografi

Lennart Svensson föddes i Åsele 1965. Han växte upp i Övik och gick samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet. 1984-85 gjorde han lumpen i Sollefteå / I 21. Därefter blev det universitetsstudier i Uppsala, resulterande i en fil kand i indologi 1998.

Svensson debuterade med novellsamlingen "Eld och rörelse" 2007. Den gavs ut på eget förlag, liksom romanerna "Antropolis" och "Till Smaragdeburg". Därefter har Svensson publicerat ett antal essäer på engelska. Nyligen återkom han på den svenska marknaden med "Ett rike utan like -- Sveriges historia".

Svensson har medverkat i tidningar som Nya Tider, Nationell Idag, Flygrevyn, Tidningen Kulturen och Vårt Försvar. Han har även publicerat noveller i antologier, såsom "Catahya 2011: Vansinnesverk" och "Morpheus Tales: the Best Weird Fiction, Volume 3," 2013.



Bibliografi (urval)

. "Eld och rörelse", 2007 (tråd med recensioner)
. "Antropolis", 2009 ("det är klart att jag rekommenderar Antropolis", Thomas Nydahl på sin blogg)
. "Till Smaragdeburg", 2010 ("man kan se boken som en guide, där man följer en rutt, och där de flesta av tillvarons komplexiteter utpekas kristallklart utan att det gås in i det", Per Johansson på sin blogg)
. "Ernst Jünger -- A Portrait", 2014 ("A biography of the very highest calibre," Living Traditions Magazine)
. "Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man", 2015 ("Spanning from Plato to Castaneda, Svensson manages to not only capture the essential spark and esoteric meaning of conjectures regarding ontology—the nature of being—but he also manages to recast these conjectures in a new light," Juleigh Howard-Hobson på Heathen Harvest)
. "Science Fiction Seen from the Right", 2016 ("a book which not just looks at literature “from the Right” but raises questions about what, ultimately, is the Right itself", James O'Meara på Counter-Currents)
. "Ett rike utan like -- Sveriges historia", 2017 ("Det är en fantastisk bok. -- Den här ska finnas som standardverk hos varje Sverigevän," Magnus Söderman i Radio Motgift)





Dagsläget

Detta inlägg skrivs på svenska. Och svenska läsare vill (i nio fall av tio) ha svenska böcker. Bra, då kan ni köpa denna bok.

Det rör sig om Svenssons historiebok, "Ett rike utan like". Vill du ha en bok som är ett vapen i kulturkriget, en bok med vilken du kan ta tillbaks ditt land -- ord för ord, sida för sida, kapitel för kapitel -- så är detta den bok du ska skaffa. Boken har fått bra kritik i Radio Motgift och Nya Dagbladet. Sistnämnda sajt skrev bland annat:
Ett rike utan like ska nog framförallt betraktas som en lättillgänglig historik skriven ur ett idag närmast unikt perspektiv där författaren dels vågar vara personlig och dels så tydligt deklarerar att det här är vi, det här är vår historia och det är ingenting vi ska skämmas för utan tvärtom inspireras och stärkas av.
Det om dagsläget. Vad gäller framtiden så planerar Svensson diverse texter, på svenska och engelska. Både fakta och fiktion. Världsläget må vara tufft just nu men han ser ingen anledning att tystna för den skull.




Relaterat
Memoartråden
Rapport från Kontext 2008
Rapport från Imagicon2 2009
Typ: Förståndig
Typ: Turist

torsdag 13 april 2017

Useless Babble


I'm no expert but I have to say this.




What is it with the world...?

I mean, OK. I didn't foresee that American cruise missile strike on Syria last week.

Now, however, the question is: where will it lead?

One thing is for sure: this won't lead to WWIII.

- - -

There won't be worldwide conflict, smoking ruins, nuclear war etc. etc. because of this.

Not by the Syrian crisis, not by the North Korean crisis.

The zeitgeist is totally against major war. "Major war," as in global thermonuclear war.

Nothing of that...!

An American invasion of Syria might be in the offing -- but -- this is not what I call major war.

- - -

I can't take seriously these shouts of, "world war, we're all gonna die"...

You who are shouting this are chaos people with chaos inside, projecting it onto the world.

Instead, shape up, sum up your will and control your every emotion, every thought.

How to do it is outlined in this book.






Related
No Risk for Major War
Borderline: my Philosophical Creed
Details
Good Cop, Mad Cop
The Swedenborg Machine
Science Fiction Seen from the Right
Pic: a Christer Strömholm photograph, from an exhibition of his major works

onsdag 12 april 2017

Jag är ute och går (dikt)


Hereby a poem in Swedish. -- Det är dags för en dikt. Den är på svenska och heter "Jag är ute och går". Det är inte en helt seriös dikt. Men vad vet jag, den kanske betyder "någonting för någon".




Jag är ute och går
ser ett får
och jag mår
säger gutår.

I denna stad finns det bilar
o så dom ilar
jag, jag bara kilar
och ibland jag vilar.

Jag jobbar och står i
drejar bi
äter kli
och solen sig lägger i simmerisi.

Det sista var ett Hamilton-citat,
"solen sig lägger i simmerisi,"
han nonsensdiktaren, nu har
jag citerat honom och höjt mig
till en avancerad nivå, kanske
lite mer av den varan --

som Birger Norman, Ångermanlandspoeten,
han som skrev på dialekt, som när
han beskrev en eländig dag, fesen och
sketen var man "och ena hängselstroppen o-i" --

betyder alltså att ena hängselstroppen hänger lös --
och i min rimvärld, denna rimdikt, kan jag ju få med
ett rim på detta om jag dessutom, också det i synk
med diktens själ, citerar -- som om jag

citerar Eva Dahlgrens Guldgrävarsång,
"men inte dom som har skavsår i händerna,
för dom struntar jag i" men ändrar det till
"men inte dom som har hängselstroppen o-i,
för dom struntar jag i" --

då har jag citerat och rimmat till det lite extra,
i synk med diktens egenart. Så att, nu ska jag
fnaga mig in i en rasande tradition och kamma
mittbena på tillvaron och dra halsbloss på livet --

här där jag är, bara är,
jag grundar en ministär
långt från Finistère
där man kan plocka bär.

Jag går på Galleri Inn
jag gillar Sin after Sin
min dikt är min
måttot är "vinn".




Relaterat
Lästips: antiken
Priest: Sin after Sin
ÅVC på berget
Svenska stories
Bild: akvarell av
Robert Svensson

lördag 8 april 2017

Radio Motgift recenserar "Ett rike utan like"


Min svenska historik fortsätter sitt segertåg.




Låt oss tala om Radio Motgift. Det är en nationell, svenskvänlig nätradiokanal som drivs av Magnus Söderman, Jonas De Geer och Dan Eriksson.

Ett av programmen på Motgift är GMM = Godmorgon med Magnus. Det har Magnus Söderman som värd. Han håller låda i en timme och talar om det som intresserar honom, med radikal/Sverigevänlig vinkel. Programmet sänds varje vardag, om jag inte misstar mig. På torsdagar har man ett inslag med bokrecensioner. Och i nyss förlidna avsnitt recenserades Ett rike utan like -- Sveriges historia.

Söderman var överlag positiv till boken. Och det finns mycket att citera ur hans recension. Så var ska jag börja? Kanske med denna dragning. Söderman sa bland annat följande:
Lennart Svensson har en speciell stil (...) också i detta så är Ett rike utan like en bok utan like.
Detta kan ange tonen för det hela. Och fler citat ur recensionen blir dessa, utan kommentar:
Det är någonting unikt som Logik förlag har släppt. -- Den här boken ger dig en förståelse för ditt land och det görs utifrån en traditionell och nationell synvinkel.

[Se denna bok som] ... en möjlighet att för en gångs skull, kanske för första gången någonsin i ditt liv, få ta till dig en berättelse om ditt eget land, skriven av en person som faktiskt älskar det landet och älskar det folket. Och det är någonting unikt idag.

Det är en fantastisk bok. -- Den här ska finnas som standardverk hos varje Sverigevän.
Jag bockar och bugar för dessa ord. Hela recensionen hör du här. Den börjar cirka 40 minuter in i programmet: 38.30, mer exakt.




Relaterat
Ett rike utan like -- Sveriges historia
Nya Dagbladet recenserar "Ett rike utan like"
Godmorgon med Magnus: med recensioner mm

Etiketter

A-Z (5) abb (4) abbX (1) ahma (6) aktuellare böcker (56) aktufall (10) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (235) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (18) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (6) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (4) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (2) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (3) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (33) inva (1) ipol (47) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (31) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (61) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (170) pr (45) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (10) sf man minns (98) small candies (137) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (8) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)