Mona Sahlin auktionerar ut sin Louis Vuitton-väska. Det är som ett symboliskt farväl: jag har misslyckats. Jag gillade multikulti men svenska folket köpte det inte. Få se om de köper min väska. svd svd dn dn
Fria Tider
Mona Sahlin misslyckades med sin politiska linje. Hon älskade multikulti och hatade det svenska. Jo, hon hatade det: "Jag hatar allt genuint typiskt svenskt"
sa hon 2002. Sedan ledde hon ett katastrofval 2010. Sedan fick hon gå. Och med henne flera andra multikulti-kramare, som Nalin Pekgul som avgick från posten som kvinnoflrbundsordförande förra hösten. Juholt kan sägas ha rensat ut dem. Han var inte så in i märgen PK. Stefan Löfvén är det inte heller. Det är bara läpparnas bekännelse. Ingen kommer att göra om Sahlins besök i en moské. Som Fredrik Ekelund, Malmöförfattaren, skrev i sin milt regimkritiska krönika
i DN nyss: Något som också kan ha bidragit till SD:s framgångar är flirten i mångkulturalismens namn med islamismen. Denna hade också kunnat undvikas – om våra politiska ledare hade vågat. En nyckelscen är invigningen av Stockholms moské (Za yeds moské) med Mona Sahlin och Lena Hjelm-Wallén iklädda ett slags sjalar bredvid Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund (SMF). Det var förmodligen ett strategiskt misstag från socialdemokratins sida.
Vad som intresserar mig här är att ingen svensk politiker kommer att göra om något dylikt, aldrig, never! Detta är en tyst seger. Mångkultur vinner inga val längre. Ekelund må vara för fortsatt massinvandring men jag tror Sahlindebaclet pekar på något viktigt: tysta segrar. Det går inte längre att som politiker att uttala sig nedsättande om svenskar och svensk kultur (som Sahlin och Reinfeldt gjort under 00-talet, det har de fått
äta upp, det går inte längre att rasiststämpla ett helt folk. Ullenhags propaganda-hemsida slog tillbaks på honom själv. Han erkände ju att vi har massinvandring genom att sätta upp den (iofs låga) siffran 15% utrikesfödda i landet. Som någon sa: är det 15% arbetslöshet är det massarbetslöshet. Ergo 15% invandrare = massinvandring.
Vissa segrar har vunnits i det tysta. Nu ska man för den skull inte vänta sig att detta visar sig i, säg, 20% för SD 2014. Sådant här tar tid att slå igenom i valsifffror. Men klimatet är på rätt väg, sentimentet håller sakta men säkert på att svänga. Det dånar i rättens krater, i folkdjupen vänder man sig mot skadestånd till MENA-människor för minsta lilla fjantgrej, nu senast hon som vägrade provsmaka fläsk på en restaurangkurs och fick 60.000 i ersättning för psykiskt lidande eller vad det nu var. Det är slut med det där, det sjunger på sista versen, vinden har, om inte vänt så börjat vända. Mannen på gatan börjar tröttna på multikulturkram, det är det avgörande. Anti-PK är det nya normala, var så säkra.
- - -
Multikulti är på väg ut. Men på ytan är den framgångsrik. Den kör sitt gamla rejs: den använder massinvandring och allt vad därtill som ett vapen mot oss. Mikael Jalving är inne på det i boken "Absolut Sverige" (2011). Han intervjuar bland annat den skånske författaren Thomas Nydahl. Denne är kritisk mot invandringen. Han säger i boken att "islam har främmandegjort svenskarna från sig själva". Det är exakt så det är.
Kritik mot invandring misstänkliggörs. Och lite grovt språkbruk kan förstöra en karriär. Man får till exempel inte säga "neger" längre. Då är det fullt alarm på kränkthets-radarn. Men förnuftets röster finns också. Alexander Bard var till exempel i tv förra året och sa, "folk som säger neger är inte farliga". Han menade att dessa är ju ändå en smula öppna, som Bert Karlsson. Jag skrev om det
här. I länken finns en länk till Bard-inslaget i tv.
Ja min själ. Denna kränkt-kultur, den är fanatisk. Den är religiös. MENA-människor får spel om Muhammed avbildas. Jaha, OK, det är deras religion. Men även svenskar får spel, PK-människor får spel om man säger "massinvandring är skadligt för Sverige", "etniska svenskar finns likaväl som kineser, japaner, amerikaner" och "Sveriges kultur bör vila på traditionell grund". Då osäkrar de sin revolver, då är det avgrunden, då är det mörka krafter i spel. Som
Anders Bolling idag i DN som sätter upp en massa halmgubbar kring etnicitet, blodsband och identitet. Man bekämpar identitet och etnicitet med religiös glöd. Så om folk fick en tro att ty sig till, en tro på något annat än dagspolitik, så skulle kanske fanatismen kring dagsfrågor minska.
Men detta är inget nytt egentligen. Förr fick man inte ifrågasätta socialismen och revolutionen, förr var Lenin en helgad figur i den svenska kulturdebatten. Andra tider, andra tabun - lika löjliga.
Som alltid är det en fråga om att ta striden, ta debatten. Jag tror också vi har kommit en bit på vägen mot normalisering. Folk har sagt ifrån, som Benke i DN som har skrivit om vänsterismens slentrianåsikter, och Lena Andersson i samma tidning som ansåg Ruben Östlunds film "Play" var
väsentlig.Dessa DN-människor, Andersson och Benke, påminner i sina åsikter om Bard och Fredrik Ekelund, alltså etablissemangsfigurer som kritiserar PK. Jag kallar fenomenet
"sprickorna i muren". Fler och fler blir de! Hittills har jag fått ihop till Ulf Nilsson, Marcus Birro, Bard, Sören Nordin, Bo Rothstein, Harry Schein, Janne Josefsson, Leif GW mm. Och i England Roger Daltrey och John Cleese; de flesta nämns i inlägget. Anden är ute ur flaskan. Det går inte att försvara PK-ismen längre. Det enda eliten sysslar med idag är anti-propaganda: anti-rasism, anti-SD, anti-allt. Det är ett svaghetstecken.
- - -
Tåget har gått, det är för sent att införa PK-diktatur. Men nog har man försökt: all debatt skulle dödas, det offentliga samtalet skulle strypas. Ett sätt är att som Åsa Linderborg i AB
19/2 i år reducera alla borgerliga åsikter till Breivik-åsikter. "Reductio ad Breivik" kan man kalla det. Är du emot feminism? - mördare! för att uttrycka det kort.
Men det är för sent, syster! Breivik-kortet skulle ha utnyttjats till max av er i vänstern strax efter dådet - ni skulle ha kört det konsekvent då, 24/7. Då hade det kanske gått att tysta oss konservativa och identitärer. Som jag sa
här så hade staten lätt kunnat införa diktatur i kölvattnet av dådet. "Med hänvisning till massmordet i Norge införs nu legitimation för bloggare och islamkritik förbjuds, och massinvandringen ska öka för att råda bot på allt." Nu skedde inte detta. Varför? Det var ju guldläge för PK-regimen att på allvar döda all kritik, att förbjuda högeråsikter och massinvandringskritik.
Ja, varför? Svaret är att PK-regimen i sitt innersta är fjollig och svag. Den har inte "guts", inte i klassisk mening. Adrenalinnivån är för låg. Se på Fredrik Reinfeldt så förstår ni vad jag menar. En svag, introvert maktfifflare som vill styra från ett sammanträdesrum.
- - -
PK-regimen är svag. Man vågar inte ta debatten. Allt man kan är att härska med locket på, munkavle och svartmålning. Det enda vapen man har är rasiststämpeln. Den har funkat bra hittills. Men nu börjar folk i gemen att förlora sin rädsla för den.
Man styr med stämpeln. Det är som frihetstidens korrupta regim. Den styrde
med namnstämpeln. Kungens namnteckning, graverad i mässing, användes för att skriva under beslut så att de vann laga kraft. Till slut tröttnade Adolf Fredrik och sa att fortsätter ni att styra med stämpeln strejkar jag. Bra, gör det då sa Rådet. Adolf och sonen Gustav, den blivande Gustav III, åkte så runt till ämbetsverken och sa att kungen har adbikerat, stämpeln saknar täckning. OK, sa ämbetsverken, då kan vi inte lyda den.
Därmed hade namnstämpeln förlorat sin makt. Detsamma kommer att ske med rasiststämpeln. Man kan inte rasiststämpla ett helt folk och tror att man kommer undan med det. Att vi rasiststämplade Danmark sedan de valt fram Dansk Folkeparti togs inte väl emot i det landet. Detsamma med SannFinländarna i Finland. Och detsamma här när SD kom i riksdagen.
Den svenska eliten är rädd för sitt eget folk. Men nu tar vi tillbaks landet, de kan inte tysta oss. De kan inte styra med rasiststämpeln längre.
Relaterat
Sprickorna i murenNamnstämpelnDet är lugnt idagSverige existerarHändelser i Rokkana
