fredagen den 9:e mars 2012

Kâli Yûga slutar i år


Jag har tidigare debatterat med signaturen Nordbo när Kâli Yûga egentligen slutar. Jag har menat "snart", han har menat "förmodligen långt senare". Men efter att ha sett denna Youtubefilm får jag vatten på min kvarn: Kâli Yûga slutar i år.

David Wilcock är det som föresläser i filmen. Jag vet inte om han nämner just detta Kali Yûga, hinduismens begrepp för en tid präglad av materialism och nihilism - som vår. Nämner han det? Jag minns inte. Filmen var så lång, en timme. Men han nämner Mayakalendern, han nämner Kheopspyramidens tecken. Och till det har vi den kinesiska almanackans 2012 som är "Drakens år", lovande "stora förändringar och förstörelse av det gamla".

Detta får vi se i år. Wilcock är rätt far out i sin föreläsning, han har plejadiska och atlantiska utflykter. Men inte mig emot. Men kanske dig...? Så du som läser det här, om du hatar andlighet och spekulationer, sluta läsa. Fri vilja är tidens lösen. Vi som vill tro, vi tror, du som inte vill slipper och kan fortsätta med din materialism och nihilism.

Det kommer att ske en energihöjning. Något kärnvapenkrig blir det inte. Kanske inget krig alls. Mäktiga, kosmiska krafter kommer att förhindra det. Jag har sett det i min kristallkula.

Och inte bara det: som kristen kan man ju inte "tro på krig". Jag har i och för sig skrivit om krig, som här, men jag spekulerar inte längre över en helvetisk utveckling för mänskligheten. Saker och ting håller istället på att ordna sig. Det är Wilcocks budskap. Hans film heter "Prophecies and Sciene of a Golden Age". Det är en föreläsning med vissa animerade inslag. Men han föreläser bra, han har koll och en gnutta självironi. Jag leddes till honom av denna flashbacktråd.

- - -

Andlighet, energihöjning, slut på Kâli Yûgas förtvivlan och mörker. Ända sedan jag startade bloggen har jag varit inne på esoterica. Castanedas böcker har varit ett genomgående tema. Kristendom har jag bloggat om. Och nu drar det ihop sig till Nya Tider, tider jag länge sett komma.

Det håller på att ordna sig. Andlighet är det nya normala, materialism är ute. Så nu har den tillväxtfixerade, diktatoriska, hjärntvättande, rasiststämplande Regimen ingen suck längre. Kosmiska krafter arbetar för oss som håller på tro, trygghet och tradition. I och för sig kanske dessa nya krafter siktar på världsregering och annat lite skumt. Men kan vi som folk få ett ord med i laget, kan vi få garantier för fortsatt existens, för ett slut på anti-vitt sentiment och svenskhat, för en human biodiversity och acceptans även för vita identitärer i det nya läget, ska det nog ordna sig.

Och det ska det nog. De plejadiska aliens som verkar för det goda är ju "Nordic type aliens"...!

Samarbete, samnationalism och "we, the people" är måttot för dagen.

Relaterat
Castaneda: "The Fire From Within"
Stridsmiljö 2500
Flashback
David Wilcock
Kristendom som världsreligion
Bild: altaret i Själevads kyrka

torsdagen den 8:e mars 2012

Breivik: mina inlägg 6


Jag har skrivit över 30 offensiva, defensiva, passiv-aggressiva inlägg om Breivik. Inför rättegången i april citerar jag valda delar ur dem. Jag kallar serien "Breivik: mina inlägg". Idag är det sjätte delen och jag ska återge en analys som ingen annan i det här landet gjort. dn
Fria Tider

Den 26 september förra året benade jag ut på vilket sätt Breivik är galen. Det hela är ett pussel. Men EN aspekt av det hela är militarismen, soldatismen om man så vill. I detta formellt fredliga samhälle ansåg sig Breivik vara en soldat i kampen mot multikulti, islamism och kulturmarxism. Jag kallade inlägget "Nyckeln till Breiviks galenskap".

Det gjorde jag. Überliber. Vad skrev jag då? Vad hade jag att säga om hans soldatiska virrvarr? Jo detta:
[Breivik] ansåg sig vara en soldat i krig. Nyckelhändelsen som fick honom att ge sig in i den krigiska gråzonen var när Nato tog ställning mot Serbien 1999. Breivik såg det som en krigsförklaring. När Serbien ville fördriva sin muslimska befolkning ansåg Breivik detta var befogat, och när Nato motsatte sig detta så var att måttet var rågat. Detta gick inte an, detta gick emot Europas intressen ansåg han.

Jag skrev än mer. Jag skrev detta:
När man läser Breiviks dagbok ser man ett och annat i samma stil. På s 855 säger han sig till exempel vara lycklig: ”I have never been happier than I am today”. Hans motivation inför dådet är hög. En soldat som ska ut i strid – det är den glädjen han känner. Martyriets lockande glans. Det är en oblandad glädje: ”like bridegrooms going to meet their brides”, så som Enoch Powell beskrev stämningen när han skulle ut i andra världskriget. På annat sätt kan jag inte se det.

Breivik ser sig som soldat i krig men omvärlden är formellt fredlig. Det ger terroristen dennes övertag. Som i exproprierandet av bilar: ”Expropriate vehicles from civilians at your discretion.” Hejda en bil i trafiken, ha polisuniformscover, ta bilen... men om föraren vägrar överlämna bilen trots olika steg, ”shoot him in the head” (ibid). Att kalla stölden ”expropriering” påminner om Baader-Meinhof-ligans terminologi. De kallade ju bankrån för expropriering (Stefan Aust, ”Der Baader-Meinhof Komplex”).

Jag skrev även detta, med resonemang om varför han inte kapitulerade och varför norska staten inte behandlar honom som krigsfånge och - underförstått - skjuter honom:
Breivik har i sitt manifest en del andra krigiska resonemang, i sig inte ointressanta. Kapitel 3.50 f handlar till exempel om taktik i stad, hur man bryter igenom en polisspärr, om att ständigt röra sig, ha all ammo med sig och att aldrig ge upp. Kapitulation är inget alternativ, sägs det till exempel. Så märkligt då att han kapitulerade efter Utöya. Men jag håller inte det emot honom. Folk är irrationella, även en metodisk terrorist. Han ville väl leva helt enkelt, han var nyfiken på sitt fortsatta liv, även som fånge. Galenskapen finns där än, med knasiga krav i fängelset och orealistiska planer, men sådan är Breivik: en gåta. Han driver ett spel med myndigheter och massmedia. Media har han inte tillgång till, tack och lov. Men myndigheterna borde inte ens släppa ut nyheter om hans krav. De borde se honom som den krigsfånge han anser sig vara. Men det går såklart inte juridiskt. Landet är i fred och de kan inte gå honom till mötes och se honom som krigsfånge, då bekräftar de ju hans galenskap re detta: att han anser sig vara soldat i ett krig.

Detta skrev jag alltså 26 september förra året. Hela inlägget här. Finner du fler, och lika ihärdigt bloggade analyser av Breiviks dåd - säg till mig.

Relaterat
Breivik och paranoia
Kerubernas svärd
Antropolis
Krig mot Iran...?
Carlos Castaneda
Målning: Leander Engström

Breivik: mina inlägg 5


Anders Breivik var, tyvärr, intresserad av science fiction. svd

Tyvärr? Ja, för nu har han ju besudlat min favoritgenre. Den kanske kommer att förbjudas i en töjbar Lex Breivik.

Breivik var präglad av sf, framtid och sådant där. I det moderna PK-samhället kände han sig instängd, som på ett brinnande rymdskepp:
[I] feel like a person caught in a burning spaceship with nowhere to go. If you see the ship is burning you don’t ignore it and start coocking noodles do you? You put out the fire even if it endangers your life. You don’t enjoy putting out the fire but it is your duty to yourself and your fellow crewmen. And let’s say your crewmen have been infected with a rare virus that shuts down their rational senses and they try to stop you from putting out the fire. You can’t really allow yourself to be stopped by any of them as it will lead you to your collective death. You will do anything to put out that fire despite the fact that they are trying to stop you. Anything else would be illogical.

Om detta skrev jag den 2 september förra året. Jag citerade det ovanstående, jag nämnde Breiviks intresse för Tolkien, 1984, Ayn Rand och annat.

Igår kungjordes åtalet mot Breivik. I april stundar rättegången.

Relaterat
Ombord på ett brinnande rymdskepp
Breivik var för otålig
Breivik och paranoia
Biografi
Så vind, skörda storm

tisdagen den 6:e mars 2012

Breivik: mina inlägg 4


I morgon offentliggörs åtalet mot terroristen Breivik. Det får mig att tänka på ett inlägg om denne Breivik jag skrev i höstas. svd dn

Det var den 9 augusti. Världen skakades just då av Londonkravallerna. Tidigare detta år hade Mellanöstern gjort (riggade) uppror. Det var krig i Libyen. Och på det Breiviks dåd 22 juli. Denna 9 augusti skrev jag så detta aporopå Breivik, under rubriken "Så vind och skörda storm":
Sedan en tid lever vi i en ny, mer intensiv verklighet. Det dånar i rättens krater. REFORMATIONEN har börjat och och en viss norrman är främste kättaren i detta. Luther hade 95 teser, Breivik har 1500 sidor.

Det angav tonen. Breivik och Luther, samma andas barn, eh...? Det var lite djärvt. Men ingen älskar ju Luther idag så det fick passera.

Jag skrev vidare:
REVOLUTIONEN har börjat och internet är skådeplatsen: vi strider om virtuella bastioner vare sig vi kommenterar online om Londonkravallerna, Libyenkriget eller Breivik. Vi strider om virtuella bastioner där argument är vapnen. Och argumenten, de innehas av radikalhögern. Vänstern har inget att komma med, bara gammal skåpmat: ”rasism beror på okunnighet och rädsla”, ”rasisterna är lågutbildade män”, "mer resurser till invandrarna", ”det pågår ingen massinvandring” osv…

Revolutionen har börjat och det är en tyst revolution. Det är folk, framför allt unga som säkert fått höra av sina lärare att Breivik är en galning, inget mer. Men för att få veta mer går dessa unga sedan hem och läser ”2083” på nätet. Kontrajihadismen och traditionalismen är satta på dagordningen. En kättare har spikat upp sina teser på den virtuella kyrkdörren.

Välkommen till reformationen, välkommen till 2011. Breivik har sått vind och 2012 och skördar vi stormen. Så man får lust att säga: Surf that tsunami! Det här blir som reformationen, franska revolutionen och första världskriget ihop.

Djärva ord må jag säga. Men jag står ännu för dem. Något stort är i görningen. Synd bara att Breivik skulle dra åstad med sitt dåd. Det hade ju blivit storm honom förutan.

Jag beklagade dådet:
Den mörkare sidan av Breiviks dåd går förvisso inte att förneka. Och här bör man kanske inte yla med vargarna. Men inte heller går det faktum att dådet utförts att förneka, och det på gott och ont. Genom dådet har manifestet blivit läst och därigenom har, vill jag mena, multikulti och islamism lidit en poängförlust. Och samtidigt har traditionalism och kristendom rest sig ur askan. Hur som helst, vad som gäller nu är fredlig kamp, metapolitisk kamp: bloggande, argumenterande, debatterande inom lagliga ramar och med ett språk som undviker glåpord, hat och förtal.

Detta alltså i "Så vind och skörda storm". Jag är en av de få som säger dylikt, som pendlar bredden och djupet av dådet. Norge bävar. Redan har dådet lett till en justiteministers avgång (Knut Storberget i november). Vad ska då inte hända i april när rättegången hålls, när det blir nya utspel varje dag...? Med media, bloggar och fan och hans moster vid ringside...? Stay tuned.

Relaterat
"Så vind och skörda storm"
Breivik: mina inlägg 3
Kulturkamp
Breivik var för otålig
Breivik och paranoia

måndagen den 5:e mars 2012

En tysk filosof


DN skriver idag om ett meningsutbyte. Tyskland utrikesminister Guido Westerwelle har anklagat Ukrainas Alexandr Lukasjenko för att vara diktator. "Hellre diktator än gay" sa då Lukasjenko. Word. - Tysklands Westerwelle led nederlag där. Men hans land ligger i framkant inom tekniken: "Vorsprung Durch Technik" säger Audi. Och idag testar SvD en annat tyskt märke, Volkswagen CC, tidigare kallad Passat. Den har kommit en lång väg från 70-talets basbil. Nu är det en champagnefärgad premiumbil med turbodiesel, aluminiumfälgar och AC för över 300.000 SEK. - Tyskland! Det landet har mer än teknik och politik. Det har filosofi också. Som Friedrich Nietzsche. Denne Nietzsche är en inspirerande figur. Men han saknar andligt djup. Nietzsche förkastar inte bara kristendom, onej, även övriga esoterismer verkar han avvisa. Han frammanar "Zarathustra" men saknar den riktige Zarathustras ontologiska kvaliteter. Julius Evola kritiserade Nietzsche för att sakna detta transcendenta element; med ett dylikt hade Nietzsche kanske undvikit sin mentala kollaps. Jag kommer här att se Nietzsche ur andlig synvinkel och kanske "slå en gnista andlighet" ur honom. Nietzsche saknade något i sin andliga rustning. Så med transcendens kanske man ställer Nietzsche på fötter...? Impulsgivaren till det nedanstående är Rüdiger Safranskis "Nietzsche - tankarnas biografi" från 2002. svd dn

1.

Visst finns det andlighet hos Nietzsche. Det var väl bara det att posen krävde att han skulle bli ateist. Det var självstiliseringen, självheroiseringen. Han ville leva sitt liv som ett konstverk, märka ut sig på något vis, och i hans samtid trodde den breda massan slentrianmässigt på Gud, alltså måste Nietzsche gå på tvärs emot detta, bli ateist. Men de andliga, religiösa tongångarna kvarstod trots det i hans texter, i hans stil och begrepp. Ingen kommer undan metafysiken.

I Zarathustraboken nämns till exempel "gudomliga begär", "själ" och "evighet" i centrala passager. Och på det filosofiska planet kan nämnas att trots sin biologism så uttalar sig Nietzsche mot Darwin. Varför? Jo, engelsmannen hade ju glömt bort anden som Nietzsche skriver i "Avgudaskymning". Safranski:
Nietzsche förebrår Darwin att han har flyttat över utvecklingslogikens omedvetna verkande i djurriket till människornas rike. Det är otillåtligt, ty i människornas värld bryts och reflekteras alla utvecklingsprocesser i medvetenhetens medium, och det innebär: människans högre utveckling kan inte längre tänkas enligt den omedvetna naturutvecklingens modell, utan måste förstås som en produkt av en fri handling, en fri skapelse. Man kan således, vad den kommande övermänniskan beträffar, inte förlita sig på någon naturlig process, man måste själv lägga hand vid verket.

Låt oss nu tala om övermänniskan. Också den kan ses andligt. Jag menar: traditionellt ses nog övermänniskan som en fysiskt stark individ, en atlet och bodybuilder. Men vad om denne (med en sund kropp såklart, corpora sana) istället var en BRAINBUILDER, en andligt och psykiskt utvecklad individ? Betoning på psyche istället för soma, utveckling i nous istället för i bios...? Tendenser till detta kan man med Safranski hitta hos Nietzsche, där viljan till makt i förstone ses som viljan till makt över sig själv. Man ska enligt Nietzsche vårda och utveckla sina dygder, det vill säga bejaka den skapande kraft och fantasi man har inom sig - så varför inte gå vidare och göra detta till ett bejakande av sina andliga reserver, lyfta sig själv till ett högre plan via bön och meditation? Viljan till tro...?



2.

I Zarathustras lära finns mycket man kan instämma med. Jag tänker här på optimismen, livsglädjen och betonandet av dansen som livsrytm. "Zarathustra vill, precis som solen, skänka ljus och glädje. Han träder fram som en människa med översvallande välvilja" (Safranski). Men det är en svår väg, man måste först genomgå de tre förvandlingarna: från slentrianens kamel, över upprorets lejon och till det lekande barnet, kreativitetens och glädjens urkälla: "Oskuld är barnet, och glömsla, en ny början, en lek, ett av sig själv snurrande hjul, en första rörelse, ett heligt ja-sägande." ["Så talade Zarathustra"]

Nietzsche lärde förvisso inte någon sinnesslö nihilism, någon likgiltighet inför tillvaron. Dagens ateist-nihilister är snarare exempel på vad han kallade "den sista människan", vardagsmänniskan som söker komfort och enkla nöjen och tråkas ut av det högsinta och upphöjda: "Vad är kärlek? Vad är skapande? Vad är längtan? Vad är stjärna? - Så frågar sig den sista människan och blinkar." [STZ, 19]

Men "Gud är död" då? Nietzsche menade att människan uppfunnit Gud men nu har jag Nietzsche genomskådat detta, alltså är Gud död. Men då ser han sig tvungen att kompensera detta: "Gudamördaren måste själv bli Gud, det vill säga övermänniska, eller så störtar han sig ner i banalitet" [Safranski]. Om människan uppfunnit Gud så har hon dock en vidunderlig fantasiförmåga, och dessa gudabildande krafter måste bevaras på något sätt:
Övermänniskan är fri från religion: hon har inte förlorat den, hon har tagit den tillbaka till sig själv. Den vanliga nihilisten däremot, den sista människan, har bara förlorat den och behållit det profanerade livet i dess torftighet. [ibid]

Relaterat
Mer ur Safranski: Nietzsche och religionen
"Ty jag älskar dig, O evighet"
Kerubernas svärd
Människan och tekniken
Ernst Jünger: An der Zeitmauer

söndagen den 4:e mars 2012

Dagens on dits 2


Den amerikanske radioprataren Rush Limbaugh är i rubrikerna. För vad då? För att ha mördat? Bedragit? Stulit en bil? Nej, han har kallat en kvinna "hora". Fy på dig Rush, du konservative stöt! Men han är inte så radikal, han brukar inte köra invandringskritiken så hårt. Men det kan jag. Nu är det DN som tar upp någon struntsak om "språkanalyser". Kanske kommer därmed något immigrationsfall i kläm. Vi måste anställa 40 jurister till. Och stämpla "godkänt" på alla ansökningar. För övrigt går Ryssland till pseudoval idag. Det är OK. Välj om Putin, han duger bra. Jag dyrkar honom inte men kan inte uppröras över detta. Hellre Putin än en naken feminist-aktivist, glorifierad av DN. dn svd

Ryssland, vad ska jag säga om Ryssland? Jag citerar mig själv från 4 december förra året, när det var val till duman:
Visst är Ryssland en stormakt. Och en halvtotalitär sådan: Medvedev och Putin omväxlar på president- och statsministerposterna. Men man behöver inte alltid se så negativt på Ryssland. Jag menar: vi har krigat och vi bör ha garden uppe, men till bilden hör att vi haft fredligt utbyte också. Själva den ryska staten grundades ju av vikingar som kallats dit: "Kom och styr över oss" sa ju ryssarna enligt Nestorskrönikan. Så präktiga vikingar kom dit och ryssifierades snabbt: Helge blev "Oleg" och Erik blev "Rurik" och så vidare.

Det om detta. Nu går jag OT. Jag ska prata om mig. Blir det för personligt så sluta läs, sluta läs ögonblickligen!

Häromdagen fick jag en kommentar. Där kallades jag ”oanställningsbar introvert bloggare/författare som fantiserar om handlingskraftiga män”. Tidigare har glåporden bl.a varit "pajas" och ”fyllo i tunnelbanan som yrar om världens undergång”... Keep ’em coming säger jag, det här bekräftar mig. Ja f-n: hellre ökänd än okänd. Inte så att jag medvetet provocerar. I haven't even BEGUN to provoke...! Det är bara så att vissa nyckelord väcker tigern i bloggläsaren. Som "jag är german", "jag är svensk och stolt över det", "Sveriges kultur ska vila på traditionell grund". Då brister det för den sedvanlige läsaren. Det kan såklart ha att göra med viss hjärntvätt från dagisåldern och uppåt. Det har också att göra med sekulariseringen. Det är en religiös glöd man angrips med om man vågar se sig som självmedveten, politiskt engagerad svensk. Politik är religion idag. Traditionella, identitära krafter måste rullas tillbaka, annars får vi Hitler och blodbad igen. Så tänker vardagssvensken.

"Introvert författare"... ja det är jag nog. Jag har mina introverta sidor. Hur ska man annars kunna ge sig ut i Terra Incógnita och meditera över romanintriger, miljöer, figurer...? En roman av min hand är Camouflage.

Det är en bra roman. Många har laddat ner den. Det finns ingen annan som skriver om det jag skriver om. Ingen! Inte i dagens Sverige. Inte bland dagens romanförfattare. Där är det bara indignation, livsstilspjunk, memoarböcker om mamma eller den egna jobbiga uppväxten. Fy fan så medioker soppa säger jag.

Jag skriver om livets väsentligheter: kordit, naftalin och segelduk. Lindelöv lindelöv susa. Granris jeepdunk baljfästare. För att ge ett litet smakprov ur ovannämnda Camouflage:
Rätt vad det var kom han till ett fält. Det var belagt med stålplank, perforerade profiler för tung trafik. Gräset spretade i hålen.

På fältet stod det tvåmotoriga plan han sett tidigare, det med radarantennerna i nosen. Han gick närmare.

Det var övergivet, stod där med mörka rutor under den malvafärgade himlen. Flygkroppen var gråvit med shatteringar, han tyckte det påminde om ett vinterkamouflage. Det såg i alla fall himla läckert ut, ”sobert en hårsmån från smärtgränsen”...

Han hittade en bottenlucka, öppnade den och krånglade sig in. han nådde cockpit och satte sig i pilotstolen, den vänstra. Han studerade reglagen i en halvtimme. Sedan slog han på huvudströmbrytaren, ställde gasreglaget på ”halv” och tryckte på startknappen. Motorerna hostade igång.

För att göra en lång historia kort taxade han snart ut på banan, den stålplanksbelagda ängen. Han bedömde motvinden, nådde änden, vände, drog på full gas och lyfte. Han svävade, han flög över Blodskogar och Eldzon, över Landet och Ingenmansland, Det hemliga Landet – bort och iväg, hem till en mer hemlik plats – kanske ännu ”Landet” men strunt samma, han körde på intuition och gjorde vad som kändes rätt.

Han tog sig upp ovan molntäcket, svävade i solens fria länder, skådade molnmattan under sig. Såg sagoslott i fjärran.

Motorbuller –

Varvtal –

Oljetryck –

Så flög han vidare till helvetet. Ladda ner gratis här.

För övrigt är det första söndagen i mars idag. Vasaloppet är i full gång. Mandom mod och morske män. I fädrens spår för framtids segrar. Ett urnordiskt kraftprov som värmer ett germanskt hjärta. Durchaus!

Relaterat
Kordit, naftalin och vått ylle
Sverige existerar
Fyrisvalls säd
Vilhelm Moberg: Svensk strävan
Gamla platser, knutpunkter, skogar
Gustave Doré: "The Vision of the Valley of the Dry Bones"

lördagen den 3:e mars 2012

Breivik: mina inlägg 3


Åtalet mot Breivik är nu klart. Det ska offentliggöras nästa vecka. I april hålls rättegången. Inför den går jag igenom vad jag skrivit om Breivik. Nu har jag hunnit till inlägg nr sju till nio. svd

Jag går igenom vad jag skrivit om terroristen Breivik. Jag citerar och länkar till mina många inlägg. Inlägg 1-3 finns citerade här, inlägg 4-6 här.

Och sedan då? Vad skrev jag i inlägg nr 7? Det var den 3 augusti förra året som jag la upp mitt sjunde inlägg om Breivik. Det handlade om hans musiksmak, torgförd i manifestet "2083 - a European Declaration of Independence." Framför allt gillade norrmannen Clint Mansells "Requiem for a Dream", använd i trailern till "Sagan om de två tornen". Lyssna här. Suggestivt som få. Samtidens soundtrack...?

Vidare. Den 5 augusti gick jag igenom sagda manifest. Jag letade sjuka passager. Det behöver man inte leta länge efter. Läs hela inlägget här. Och härmed ett utvalt citat med Breiviks ord först, sedan mina:
[Hur man hejdar en bil och säger åt föraren att lämna över bilen:] If he refuses, insist and threaten with criminal charges for obstructing a criminal investigation and offer him your service number... If he still refuses threaten with shooting him if he does not vacate his car within 10 seconds. If he still refuses, shoot him in the head. [s 957]

Detta råd ges i den operativa delen. Hur ska en attentatsman göra för att snabbast skaffa en bil och kunna lämna platsen? Man bryter sig då inte in i en bil, nej iförd polisuniform (motsv) hejdar man en och övertalar föraren att lämna över den. Vi ser här Breiviks "krigiska" sinnelag. Han ser sig som en soldat i krig, därför den totala kompromisslösheten. Formellt måste ju en soldat vara beslutsam men att en terrorist anser sig vara i krig även om det är fred, ja däri ligger hans operativa övertag: det möjliggör hänsynslöst handlande i en samhällsatmosfär av fredlighet. Även Baader-Meinhof-ligan såg sig som soldater i krig. Även jihadister torde anse det.

Jag citerade även Breiviks tankar om att marknadsföra sig och hans uniformsmani samt hans livsstil: "Take a time out, make your favourite smoothie, work out or check the newest DVD of your favourite sjanger [sic, ska vara genre], or whatever cheers you up! It’s important to enjoy life even if we work with thankless tasks." [s 1412] Aha, noterat.

- - -

I augusti förra året skrev tidningarna mycket om Breivik. 6 augusti kunde man nämligen åter länka till dem. Då skrev jag å min sida om den galna värld vi lever i. Med Breivik blev den ännu galnare. Se här. I inlägget nämnde jag Fjordman och jag sa att Breivik hade delvis rätt i sin kritik av islamism och Frankfurtskola. Jag refererade till manifestet igen och skrev:
Breivik hade verkligen tänkt igenom sitt dåd rent operativt. Han hade till exempel en speciell gnuggmaskin för att ta bort hyrbilsfirmornas dekaler på de bilar han hyrt. [s 1469] Bilarna skulle se ut som hans egna, det gav ett stabilare intryck. Detta är en av tusen saker Breivik nämner i sin dagbok [s 1415 ff].

Han var rätt skärpt som planerare. Detta måste man medge. Sedan kan det inte sägas alltför ofta: dådet i sig var sjukt. Jag menar, nog intresserar jag mig för Breviks analytiska approach i skaffandet av vapen etc men visst kommer vämjelsen där efter tag. Skaffa vapen, för vad? Mörda. Det lämnar en besk eftersmak.

Men vi kan inte bara reagera med indignation i denna fråga, detta komplex som heter Breivik-Utöya-2083. Vi måste ha is i magen och bege oss in i mörkrets hjärta. Och Breivik har lämnat en hel del ledtrådar i sitt manifest så nog finns det saker att skriva om.

Det finns saker att skriva om. Jag kommer att fortsätta skriva om Guds så vill. Jag har 36 inlägg om Breivik, nu har jag återgett tre av dem. Och inlägg 1-3 finns citerade här, inlägg 4-6 här.

Relaterat
Ombord på ett brinnande rymdskepp
Breivik var för otålig
Breivik och paranoia
Biografi
Så vind, skörda storm
Regeringskvarteren i Oslo som Breivik ramponerade 22 juli 2011.

fredagen den 2:e mars 2012

Gotiska klubben raderad...?


Vad har hänt med Gotiska klubben? Gotens blogg man brukar finna här. Idag står där bara:
gotiskaklubben.wordpress.com is no longer available. This blog has been archived or suspended for a violation of our Terms of Service. For questions or concerns, contact WordPress.com Support.

Vad har han gjort? Kom han sanningen för nära?

Han skrev provokativt. Men han följde i alla fall svensk lag. Tryckfrihet grabbar, vet ni vad det är? Tydligen vet inte Eliten det som nu suspenderat hans blogg.

Det här ska de inte komma undan med. Kulturkriget hårdnar.

Jag stödjer inte allt Goten skrev. Men han hade förmågan att väcka debatt om massinvandring, Stockholmsdominans i kulturlivet och Hanna Widerstedts läppar. Vi behöver Goten.

Relaterat
Massinvandring eller inte
9/11: vad sägs
Kulturkrig
Konspirativt beteende
En antropolitansk värld finns att köpa
Quebec

torsdagen den 1:e mars 2012

Segrar i det tysta


Mona Sahlin auktionerar ut sin Louis Vuitton-väska. Det är som ett symboliskt farväl: jag har misslyckats. Jag gillade multikulti men svenska folket köpte det inte. Få se om de köper min väska. svd svd dn dn
Fria Tider

Mona Sahlin misslyckades med sin politiska linje. Hon älskade multikulti och hatade det svenska. Jo, hon hatade det: "Jag hatar allt genuint typiskt svenskt" sa hon 2002. Sedan ledde hon ett katastrofval 2010. Sedan fick hon gå. Och med henne flera andra multikulti-kramare, som Nalin Pekgul som avgick från posten som kvinnoflrbundsordförande förra hösten. Juholt kan sägas ha rensat ut dem. Han var inte så in i märgen PK. Stefan Löfvén är det inte heller. Det är bara läpparnas bekännelse. Ingen kommer att göra om Sahlins besök i en moské. Som Fredrik Ekelund, Malmöförfattaren, skrev i sin milt regimkritiska krönika i DN nyss:
Något som också kan ha bidragit till SD:s framgångar är flirten i mångkulturalismens namn med islamismen. Denna hade också kunnat undvikas – om våra politiska ledare hade vågat. En nyckelscen är invigningen av Stockholms moské (Za yeds moské) med Mona Sahlin och Lena Hjelm-Wallén iklädda ett slags sjalar bredvid Mahmoud Aldebe, ordförande i Sveriges muslimska förbund (SMF). Det var förmodligen ett strategiskt misstag från socialdemokratins sida.

Vad som intresserar mig här är att ingen svensk politiker kommer att göra om något dylikt, aldrig, never! Detta är en tyst seger. Mångkultur vinner inga val längre. Ekelund må vara för fortsatt massinvandring men jag tror Sahlindebaclet pekar på något viktigt: tysta segrar. Det går inte längre att som politiker att uttala sig nedsättande om svenskar och svensk kultur (som Sahlin och Reinfeldt gjort under 00-talet, det har de fått äta upp, det går inte längre att rasiststämpla ett helt folk. Ullenhags propaganda-hemsida slog tillbaks på honom själv. Han erkände ju att vi har massinvandring genom att sätta upp den (iofs låga) siffran 15% utrikesfödda i landet. Som någon sa: är det 15% arbetslöshet är det massarbetslöshet. Ergo 15% invandrare = massinvandring.

Vissa segrar har vunnits i det tysta. Nu ska man för den skull inte vänta sig att detta visar sig i, säg, 20% för SD 2014. Sådant här tar tid att slå igenom i valsifffror. Men klimatet är på rätt väg, sentimentet håller sakta men säkert på att svänga. Det dånar i rättens krater, i folkdjupen vänder man sig mot skadestånd till MENA-människor för minsta lilla fjantgrej, nu senast hon som vägrade provsmaka fläsk på en restaurangkurs och fick 60.000 i ersättning för psykiskt lidande eller vad det nu var. Det är slut med det där, det sjunger på sista versen, vinden har, om inte vänt så börjat vända. Mannen på gatan börjar tröttna på multikulturkram, det är det avgörande. Anti-PK är det nya normala, var så säkra.

- - -

Multikulti är på väg ut. Men på ytan är den framgångsrik. Den kör sitt gamla rejs: den använder massinvandring och allt vad därtill som ett vapen mot oss. Mikael Jalving är inne på det i boken "Absolut Sverige" (2011). Han intervjuar bland annat den skånske författaren Thomas Nydahl. Denne är kritisk mot invandringen. Han säger i boken att "islam har främmandegjort svenskarna från sig själva". Det är exakt så det är.

Kritik mot invandring misstänkliggörs. Och lite grovt språkbruk kan förstöra en karriär. Man får till exempel inte säga "neger" längre. Då är det fullt alarm på kränkthets-radarn. Men förnuftets röster finns också. Alexander Bard var till exempel i tv förra året och sa, "folk som säger neger är inte farliga". Han menade att dessa är ju ändå en smula öppna, som Bert Karlsson. Jag skrev om det här. I länken finns en länk till Bard-inslaget i tv.

Ja min själ. Denna kränkt-kultur, den är fanatisk. Den är religiös. MENA-människor får spel om Muhammed avbildas. Jaha, OK, det är deras religion. Men även svenskar får spel, PK-människor får spel om man säger "massinvandring är skadligt för Sverige", "etniska svenskar finns likaväl som kineser, japaner, amerikaner" och "Sveriges kultur bör vila på traditionell grund". Då osäkrar de sin revolver, då är det avgrunden, då är det mörka krafter i spel. Som Anders Bolling idag i DN som sätter upp en massa halmgubbar kring etnicitet, blodsband och identitet. Man bekämpar identitet och etnicitet med religiös glöd. Så om folk fick en tro att ty sig till, en tro på något annat än dagspolitik, så skulle kanske fanatismen kring dagsfrågor minska.

Men detta är inget nytt egentligen. Förr fick man inte ifrågasätta socialismen och revolutionen, förr var Lenin en helgad figur i den svenska kulturdebatten. Andra tider, andra tabun - lika löjliga.

Som alltid är det en fråga om att ta striden, ta debatten. Jag tror också vi har kommit en bit på vägen mot normalisering. Folk har sagt ifrån, som Benke i DN som har skrivit om vänsterismens slentrianåsikter, och Lena Andersson i samma tidning som ansåg Ruben Östlunds film "Play" var väsentlig.

Dessa DN-människor, Andersson och Benke, påminner i sina åsikter om Bard och Fredrik Ekelund, alltså etablissemangsfigurer som kritiserar PK. Jag kallar fenomenet "sprickorna i muren". Fler och fler blir de! Hittills har jag fått ihop till Ulf Nilsson, Marcus Birro, Bard, Sören Nordin, Bo Rothstein, Harry Schein, Janne Josefsson, Leif GW mm. Och i England Roger Daltrey och John Cleese; de flesta nämns i inlägget. Anden är ute ur flaskan. Det går inte att försvara PK-ismen längre. Det enda eliten sysslar med idag är anti-propaganda: anti-rasism, anti-SD, anti-allt. Det är ett svaghetstecken.

- - -

Tåget har gått, det är för sent att införa PK-diktatur. Men nog har man försökt: all debatt skulle dödas, det offentliga samtalet skulle strypas. Ett sätt är att som Åsa Linderborg i AB 19/2 i år reducera alla borgerliga åsikter till Breivik-åsikter. "Reductio ad Breivik" kan man kalla det. Är du emot feminism? - mördare! för att uttrycka det kort.

Men det är för sent, syster! Breivik-kortet skulle ha utnyttjats till max av er i vänstern strax efter dådet - ni skulle ha kört det konsekvent då, 24/7. Då hade det kanske gått att tysta oss konservativa och identitärer. Som jag sa här så hade staten lätt kunnat införa diktatur i kölvattnet av dådet. "Med hänvisning till massmordet i Norge införs nu legitimation för bloggare och islamkritik förbjuds, och massinvandringen ska öka för att råda bot på allt." Nu skedde inte detta. Varför? Det var ju guldläge för PK-regimen att på allvar döda all kritik, att förbjuda högeråsikter och massinvandringskritik.

Ja, varför? Svaret är att PK-regimen i sitt innersta är fjollig och svag. Den har inte "guts", inte i klassisk mening. Adrenalinnivån är för låg. Se på Fredrik Reinfeldt så förstår ni vad jag menar. En svag, introvert maktfifflare som vill styra från ett sammanträdesrum.

- - -

PK-regimen är svag. Man vågar inte ta debatten. Allt man kan är att härska med locket på, munkavle och svartmålning. Det enda vapen man har är rasiststämpeln. Den har funkat bra hittills. Men nu börjar folk i gemen att förlora sin rädsla för den.

Man styr med stämpeln. Det är som frihetstidens korrupta regim. Den styrde med namnstämpeln. Kungens namnteckning, graverad i mässing, användes för att skriva under beslut så att de vann laga kraft. Till slut tröttnade Adolf Fredrik och sa att fortsätter ni att styra med stämpeln strejkar jag. Bra, gör det då sa Rådet. Adolf och sonen Gustav, den blivande Gustav III, åkte så runt till ämbetsverken och sa att kungen har adbikerat, stämpeln saknar täckning. OK, sa ämbetsverken, då kan vi inte lyda den.

Därmed hade namnstämpeln förlorat sin makt. Detsamma kommer att ske med rasiststämpeln. Man kan inte rasiststämpla ett helt folk och tror att man kommer undan med det. Att vi rasiststämplade Danmark sedan de valt fram Dansk Folkeparti togs inte väl emot i det landet. Detsamma med SannFinländarna i Finland. Och detsamma här när SD kom i riksdagen.

Den svenska eliten är rädd för sitt eget folk. Men nu tar vi tillbaks landet, de kan inte tysta oss. De kan inte styra med rasiststämpeln längre.

Relaterat
Sprickorna i muren
Namnstämpeln
Det är lugnt idag
Sverige existerar
Händelser i Rokkana

onsdagen den 29:e februari 2012

Etnisk rensning i S?


Det går bra för nyvalde S-ledaren Stefan Löfvén. Men det är något suspekt med den föregivne feministen och mångkulturkramaren Löfvén. Hans partiledning ser misstänkt vit ut. svd svd

Har ni bedrivit etnisk rensning, S? Det kan man tro. Mångkulturkramaren Mona Sahlin drevs ut ur partiet redan under Juholts tid. Detsamma tycks ha skett med nysvenskar som Ibrahim Baylan, Kurdo Baksi och Nalin Pekgul. Pekgul lämnade posten som kvinnoförbundsordförande förra hösten och blev sjuksköterska. Hennes efterträdare: den pursvenska Lena Sommestad. Vad gäller Baylan och Baksi så är de nog kvar i partiet men centrala poster tycks de inte ha.

Kan någon svara på min fråga: håller S på att bli en vit bastion? Det vore ju jättehemskt alltså. I alla fall som exempel på deras hyckleri. Krama invandrare utåt, bekämpa dem inåt.

Om vi ser till övriga partier i sjuklövern tycks samma fenomen gälla. Nayako Sabumi (FP) säger sig vara på väg ut. Och Abdirizak Waberi i M har inte gjort väsen av sig. Han kommer aldrig att bli minister. Det folkliga motståndet är för stort: en öppen islamist i beslutande ställning, det går inte.

- - -

Kommen så här långt kan jag säga: låt gå för invandrare som hävdar traditionella svenska värderingar. Men jag känner inte till några sådana på ledande poster. Det är bara lobotomism, bekämpa traditionalism och bekämpa traditionella svenskar som gäller där. Men jag kan meddela er att vi svenskar finns och har rätten till vårt land, det land som heter Sverige. Ska kanske eliten börja hävda det också? Löfvén styr ju ett så etniskt homogent S-parti. Nåja, såklart kommer han inte att börja vurma för svenskhet, svensk historia och svenska värderingar. Som politruk kommer han att jaga tillväxtens spöke tills han försvinner i dimman. Då tar vi över: vi som har klangbotten i esoterism och örat mot traditionen.

Löfvén och Reinfeldt, samma skrot och korn. Tillväxt är allt, tro och tradition är intet. Hur länge ska väljarna låta sig svindlas av dessa halvfigurer? Åk och väx till er innan ni öppnar käften igen säger jag.

Relaterat
Torgny Lagman är symbolgestalt för folkstyret
Sverige existerar
Fyrisvalls säd
Vilhelm Moberg: Svensk strävan
Gamla platser, knutpunkter, skogar
Bild: på andra sidan järnvägen

Assange bekämpar besten


"Ena dagen hjälte, den andra martyr. / Titlarna beror på dem som styr." 2010 var Julian Assange hjälte. Det var för att MSM levde högt på att publicera Wikileaks. Nu kör Assange sitt race utan medias hjälp, han samarbetar med hackersnätverket Anonymous. Då är han inte intressant för gammelmedia längre, då ska han smutskastas. dn dn exp svd svd
Fria Tider

Fallet Assange: dels har vi våldtäktsmålet mot honom. Som inte är våldtäkt, bara i en feminazis världsbild = svensk feminist av normaltyp. Sedan har SvD läst hans självbiografi och är, surprise, negativ och överslätande. Och en ledare i DN anmärker på detaljer som att Assange är maktgalen, att han slutat samarbeta med fina tidningar som NYT och The Guardian samt att han obstruerar sitt utlämnande till feminazismens Sverige. Väldigt suspekt.

Men jag gillar Assange. Jag menar, OK, han är inte prickfri. Och jag anser Bradley Manning agerat illojalt som soldat (annat var det med Vietnamkrigets Daniel Ellsberg vilken som fristående kraft avslöjade arméaffärer; Ellsberg var inte edsvuren soldat), men läckorna är ute nu och världen må bäva. Inklusive Carl Bildt.

Assange är hedervärd som symbolgestalt. Det går att skapa sig en dissidentposition utanför media. Det går att bekämpa etablissemanget - och göra det med stil. Jag citerar vad jag skrev i höstas när Assange höll sitt tal på Trafalgar Square. MSM ignorerade det, bloggare som jag återgav denna vältaliga attack på etablissemang i allmänhet och media i synnerhet. Först kommer min introduktion, sedan valda delar av Assange' drapa:

Vi lever inte längre i demokratier, vi lever i demokraturer. Vi styrs av en internationell elit av plutokrater och teknokrater, rädda för respons från folket. Folket ska kontrolleras och reduceras till en ansiktlösa massa av konsumenter, mogna att chippas elektroniskt och föras som får till slaktbänken när de gjort sitt.

När Julian Assange höll ett tal på Trafalgar Square 8 oktober var han inne på samma linje. Det finns inget samhälle längre, inget society som implicerar återkoppling, respons och dialog:
[T]he reality is Margaret Thatcher had it right; there is no society any more. What there is is a transnational security elite that is busy carving up the world using your tax money.

To combat that elite we must not petition; we must take it over.

Assange fortsatte sedan att skildra hur vi måste bilda egna nätverk för att slåss mot denna best, denna elit som krigar för profit:
We must form our own networks of strength and mutual value which can challenge those strengths and self-interested values of the warmongers in this country and in others that have formed hand in hand an alliance to take money from the United States, from every NATO country, from Australia and launder it through Afghanistan, launder it through Iraq, lander it through Somalia , launder it through Yemen, launder it through Pakistan and wash that money in peoples blood.

Man krigar för profit och hemlighåller antalet civila döda (i Irak: 130 000). Man ljuger:
In democracies, or the pseudo-democracies that we are evolving into, wars are a result of lies. The Vietnam War and the push for US involvment was the result of the Gulf of Tonkin incident . . . a lie. The Iraq War famously is the result of lies. Wars in Somalia are a result of lies. The Second World War and the German invasion of Poland was the result of carefully constructed lies.

Man ljuger. Och det är media som ljuger. Media är medskyldigt. Men vårt vapen i det hela kan i så fall bli sanningen:
That is war by media. Let us ask ourselves of the complicit media, which is the majority of the mainstream press, what is the average death count attributed to each journalist?

When we understand that wars come about as a result of lies peddled to the British public and the American public and the publics all over Europe and other countries then who are the war criminals? It is not just leaders, it is not just soldiers, it is journalists; journalists are war criminals. And while one might think that that should lead us to a state of despair, that the reality that is constructed around us is constructed by liars, is constructed by people who are close to those that they are meant to be policing, it should lead us also to an optimistic understanding because if wars can be started by lies, truth can be started, peace can be started by truth.

So that is our task and it is your task, go and get the truth, get into the ballpark and get the ball and give it to us and we'll spread it all over the world.

Detta bloggade jag alltså om i höstas, 2 november för att vara exakt. Så i stillhet hyllar jag Assange och alla andra regimkritiker. Jag tror besten börjar ge vika. Opinionsmässigt har vi vunnit. Makteliten har inga argument längre. I och för sig fortsätter de som om inget hade hänt men folks tålamod med MSM, maktmissbruk och arrogans börjar tryta.

Assange bekämpar media - framgångsrikt. Eller vad sägs om denna rad ur hans självbiografi "Memoarer är prositution" (källa):
En tidningsjournalists högfärd fyller samma funktion som parfymen horor använder: den är ett sätt att slippa känna stanken av sig själv.

Relaterat
Assange på Trafalgar Square
Stridsmiljö 2500, fri pdf
Krigskorrespondent
Arthur C. Clarke
Neuromancer
Thomas Cole: "Lake With Dead Trees/Catskills", 1825

Dagens on dits 1


"On dit" är franska för "man säger". Med "dagens on dits" menas "vad man talar om idag". Härmed mina unika synpunkter på vad som försiggår runt om i världen. svd svd exp exp
Fria Tider Jan Milld

Dagens första on dit: piratpartisten Amelia Andersdotter uttalar sig om Acta-lagen. Jag bryr mig inte om den. Men om Amelia. I alla fall träffade jag henne en gång på 00-talet och gav henne ett ex av "Eld och rörelse". Hon sa sig gilla novellen "Mordet på Olof Palme betraktat som recension av fiktiv kriminalroman". Nåväl, hon har åsikter om Acta och den handlar om fildelning och sådant. Men mina filer är ju gratis, jag uppmuntrar till fildelning. Så detta berörs inte av några lagar. Ta därför del av denna fil och läs min Palmenovell och allt annat.

Vad mer? Romney går fram i primärvalet. Men glöm honom. Obama vinner. Han är ju så charmig. Och del av en minoritet. Det är synd om honom. Hjälp honom att förverkliga sin dröm att köra USA i botten! Han har ju börjat bra. Världsrekord i budgetunderskott, svag krigsmakt och dollarn ett skämt.

Prinsessan Estelle har varit ute och gått med sina föräldrar. Gott så. Jag börjar i och för sig tröttna lite på dessa Pontecorvetter, de är PK-fanatiker som talar om mångkultur så fort de öppnar munnen. Men visst, andra, värre multikultikrafter angriper dem ju (TV4, Expressen, DN, Mille Markovic) så man känner viss sympati för kungahuset. Och de har ett traditionellt arv jag gillar. Och när vi tagit makten är det vi som skriver talen. Då ska vi tvinga dem att hålla tal som hyllar det traditionella Sverige. Då är det slut med mångkulturhyllningarna i "monarkens årliga jultal" kan jag meddela.

För övrigt var det kul att de döpte barnet efter Folke Bernadottes fru. Denne Folke Bernadotte är inte så omtyckt borta i Levanten av någon anledning. Han mördades där. Se Fria Tider. Namnet Estelle: alltid retar det någon. Själv gillar jag det. Det associerar till de stjärnor vi bör blicka upp emot från och med nu. Plejadiska rymdskepp är på väg, jag har sett det i mina drömmar.

Relaterat
Obamas omval ser ut att gå vägen
Fursten av Ponte Corvo
Eld och rörelse
Kung Tjabo den XVI
Anarkismens tycks vakna
Uppsala domkyrka