Etnicitet: diskussion

Varför är vita kvinnor som Heidi Klum, Elin Nordgren, Madonna och Angelina Jolie rasblandningsapologeter? Det är en märklig modefluga. För övrigt är deras systrar som Filippa Hamilton, Pamela Anderson, Scarlett Johansson, Paris Hilton och Gwyneth Paltrow populära på grund av sin vita, nordiska skönhetstyp. Alla vill se en vit modell, en blond skådespelerska. Är detta kontroversiellt?

Är detta kontroversiellt, är etnicitet laddat...? Det kan ni ger er på! Ras är tabu idag, ungefär som sex var det under den viktorianska eran. Men vi måste lära oss att tala om etnicitet i rimlig mån, på samma sätt som viktorianerna måste sluta skyffla alla samlevnadsfrågor under mattan.

Men hur ska vi göra det? Hela svenska eliten har ju gått i taket bara för att statsministern vågat använda tropen "etniska svenskar". Hade han sagt "inrikes födda" hade han väl gått fri (även om begreppen inte är synonyma). Men nu nämnde han svenskar. Etniska svenskar. Alla med sans förstår vad en etnisk svensk är. Det är inget vetenskapligt exakt begrepp. Men det är ett gångbart sedvanebegrepp som jag sa igår.

Då sa jag också att svenskar existerar likaväl som kineser existerar, likaväl som portugiser, somalier och koreaner existerar. Men se det går inte. Att säga "svenskar existerar" är en krigsförklaring mot eliten. Varför? Jo, att eliten vägrar erkänna svensk/nordisk/vit etnicitet beror på den fientliga agenda som säger "Kina åt kineserna, Afrika åt afrikanerna, men hela världen har rätt till Europa". Det traditionella Europa, inklusive dess traditionella, vita befolkning, ska bortdefinieras och blandas upp för kosmopolitisk söndring och maktutövning. Vi ska förvandlas till en rotlös, traditionslös fellahbefolkning som vegeterar i miljonprogramshus, städslade med TV, droger och porr.

Men spelet är slut för denna anti-vita agenda. Det går inte att trampa på Europas majoritetsbefolkning längre. Reinfeldt anade det. Nu måste eliten också inse det.

- - -

Jag har bloggat en hel del om etnicitet det senaste året. Här anlade jag t.ex en hårt polemisk ton. Jag definierade mig som vit, som nationalist. Här kan sägas att jag inte är någon movement nationalist, jag är ingen officiell talesman för någon rörelse. Jag går inte i några demonstationståg. Men jag förbehåller mig rätten att kalla mig nationalist. Jag är född vit, inget kan hindra det. Och jag bejakar detta, försöker inte bortdefiniera mig i någon sinnesslö färgblindhet. Endast plutokrater och kosmopoliter tjänar på det, se ovan: negativ agenda att söndra och härska. - Hårt polemisk ton, jag anlade den 1 januari i år:

Det finns en 600 miljoners folkgrupp som kallas vit. Det är de vita folken, européer, kaukasier. Jag tillhör denna grupp. Jag är vit. Har du problem med det? Säg bara till; i så fall ska jag anmäla dig för hets mot folkgrupp. Jag ska kalla dig anti-vit rasist. Är du emot mig är du anti-vit. Men var lugn, jag är ingen rassuprematist. Jag är samnationalist; jag respekterar varje folks rätt att existera. Själv anser jag att svenskar existerar, vi finns och har rätten till vårt land, Sverige. Sverige är vårt genom svensk strävan. Svenskar är en stam i den germanska gruppen, i sin tur en subgrupp av den vita folkgruppen.

Men jag har skrivit mer i saken. I detta inlägg polemiserade jag mot en antivit krönika av Hanne Kjöller. Så fort en vit man bekräftar sin identitet är det fara å färde enligt hennnes och elitens synsätt. Det är den rådande negativismen, den rådande svenskfientligheten. Jag skrev:

[Kjöller] nämner ett fall där en vit man diskriminerades i ansökan till polisutbildning. Sämre kvalificierade kvinnor antogs men inte mannen ifråga, som nekades inträde till polisskolan i flera år. Sedan fick han tydligen hjälp av CFR enligt deras verksamhetsberättelse för 2011. (...) Kjöller ogillar "män med likartad bakgrund", dvs män med vit bakgrund:

Vad händer med kulturen i miljöer där män med likartad bakgrund arbetar? Ett svar har vi fått av Basebolligan, en grupp poliser som under 80-talet tog sig stora och våldsamma friheter. De hade knappast kunnat utveckla sin ”kultur” om deras grupptänkande störts av ett visst antal kvinnor, invandrare och äldre. Därför är det inte likhet, utan olikhet, som också bör vägas in vid antagningen.

Mönstret är tydligt: vita män ska släpas i smutsen; "kvinnor, invandrare och äldre" är dock fina människor. Kjöller säger väl inte uttryckligen att vita är onda. Nej det är konformismen hon sägs vara emot, förstådd som miljöer med enbart vita. Hade hon varit emot miljöer med enbart invandrare också?

Sedan har jag skrivit mer generellt också. I "Till frågan om etnicitet" (upplagd i september 2011) sa jag att etnicitet spelar roll:

[E]tnicitet är viktigt. Jag är i och för sig ingen biologist och jag vill inte reducera saker som kultur, tradition och tro till materiella, rasliga faktorer. Men etnicitet spelar roll, den är del av ett helhetsfenomen. I fallet ”svenskhet” så är det ett holistiskt konglomerat av kultur, språk, tro, landskap och det etniska elementet.

Jag menar: tror ni Sveriges historia, dess kulturella arv hade sett likadant ut om vi varit en mestisbefolkning? Dylika ”kontrafaktiska” resonemang är svåra att motbevisa men ”färgblindheten” har spelat ut sin roll och vi måste alla inse att etnicitet spelar en viktig roll i vårt tänkande, kännande och handlande. Erkänner vi det öppet kommer vi till rätta med ”rasismen”, det vill säga de sämre sidorna av etnicitetsvurm som fördomar, hat och okunskap.

Jag är ingen biologist, jag ser inte svart eller vitt på det här, ser inte problemet binärt i termer av ett eller noll, i termer av ett nollsummespel där den enes vinst är den andres förlust. Min identitet inkräktar inte på den andres.

- - -

Etnicitet är ett kraftfält var existens man inte kan förneka. Den som gör det är ett pucko. Jag menar, den mexikanska rörelsen La Raza anses fin, och en svart identitär som Alex Hailey med "Rötter" är ett föredöme. Men så fort en vit definierar sig som medveten politisk aktör blir han våldsamt motarbetad. Well motarbeta mig då, nu är ändå ert spel slut med låneslaveri, hjärntvätt via massmedia och ateism. Game over. Identitärer som jag arbetar för något positivt, man erkänner den natur man getts av Skaparen. Anti-vita däremot är emot naturen, de är emot när vita vill söka sin identitet. Men den som står för det han tror på kan inte besegras. Den som har en negativ agenda måste förlora eftersom anti-prefixet implicerar kraftlöshet, skleros och svaghet. Game over!!!

Not till kommentatorer: om du får lust att skriva typ, "är du mallig för att du är vit, stackars rasist" kommer jag att svara "No my friend, you are the racist. Du dissar mig för att jag är vit = du är antivit, du är rasisten". Och kommenterar du "ras är inget vetenskapligt begrepp, vi är alla människor" så säger jag "bless you brother". Och kommenterar du, "har du Breivik som förebild som nationalist" ska jag säga "nej, jag sysslade med nationalism innan han ens var född, innan han ens var påtänkt"...!




Relaterat
"Svensk" = ett sedvanebegrepp
Jordkrönikan
Eld och rörelse: fri pdf
Memoarer

Målning: Leander Engström

"Svensk" är ett sedvanebegrepp

Fredrik Reinfeldt har använt begreppet "etnisk svensk" i en bisats, utan illvilja. Det har fått eliten att gå i taket. Varför? Förstår de inte att vi behöver ett dylikt begrepp när invandringen är stor (15% utrikes födda enligt integrationsminister Erik Ullenhag). "Etnisk svensk" är ett bra begrepp för att beskriva "gammelsvenskar", "traditionella svenskar". svd svd dn dn dn

Ordet "svensk" är laddat. Det får överhuvud inte användas tycks det. Den som i media eller akademi djärvt nog hävdar att Sverige existerar, han får sig en beskäftig föreläsning till livs med innebörd att Sverige inte finns och att svenskar är ett hjärnspöke. Och finns vi så är vi dåliga.

Så har det låtit idag också. Folk har satt sig på sina höga hästar och rutit aja baja Reinfeldt, så säger man inte! Etnicitet är fult om den är svensk. Budord nummer ett i Korrekthetens rike.

Sådan är korrektheten. Men vare därmed hur som helst; Sverige existerar och svenskar finns. Jag skrev om detta för en månad sedan:

Jag är svensk medborgare. Samt ett slags nordgerman, alltså vad som brukar kallas "etnisk svensk". --- [M]an förstår i dagligt tal vad som menas med "det japanska folket", "det spanska folket", "det somaliska folket", "det iranska folket", "det sydindiska folket" et cetera. Då förstår jag inte varför begreppet "det svenska folket" ska orsaka sådana problem, varför svensk intelligentia gör allt för att förneka det, för att problematisera ihjäl det.

- - -

Vi problematiseras ihjäl. "Bildade" svenskar ska genast komma med sofismer så fort begreppen "svensk" och "Sverige" tas in i det korrekta, välstädade finrummet där allt är så tolerant och progressivt. Men snälla, låt oss i fortsättningen slippa dragningar som "infödda svenskar finns inte, vi är sedan inlandsisen smälte alla invandrare", "först på plats var antagligen samerna, endast de har rätt att kallas svenskar", "etnisk svensk, vadå jag har norsk mor och tysk far, får jag inte vara svensk då" och "alla är svenskar, vit eller brun, svart eller gul, det spelar ingen roll".

Allt detta sa jag i nämnda artikel. Och sedan sa jag:

[J]ag vänder mig mot det sentiment som säger att "infödd svensk har inte rätt att kalla sig svensk", "en nordeuropeisk östskandinav har inte rätt att hålla tal på nationaldagen", "en svensk har inte rätt att citera Vilhelm Moberg och säga, "Sverige är vårt genom svensk strävan"". Detta sentiment tar formen av en subtil stöld av vårt land. Detta är den mentalitet som säger att en sedvanlig svensk ska inte få yttra sig om invandring, traditioner och etnicitet. Svartas etnicitet hyllas, den är en värdefull sak för världens framtid; ja även japansk, indiansk och eskimåisk etnicitet. Gäller det dock någon form av vit etnicitet är brännmärkningen genast där.

Och slutligen sa jag:

Man kallas rasist om man säger, "jag är etnisk svensk och nordeuropé och stolt över det". Men jag är själv inte rädd för rasiststämplen. Jag ogillar klangen i ordet men jag är inte rädd för den. Ni kan alltså inte komma dragande med denna "gröna kryptonit" mot mig för jag är immun. Jag värnar mitt folk och mitt land och det finns ingen lag, varken skriven eller oskriven, som kan hindra mig från det.

Alla ni som är ljumma, som säger, "vadå, alla är svenska, bara man sköter sig". Det är en farlig likgiltighet. Under tiden kommer du, som vit, att sakta men säkert fråntas rätten till ditt land genom den strävan som dina förfäder åstadkommit. När vi får det svart på vitt, i grundlagen att "svenskar existerar inte som etnisk grupp" och "kungariket Sverige kallas nu provinsen Östskandinavien i Världens Förenta Stater", då kommer de folkgrupper som tidigare gillat att kalla sig (ny)svenskar att kalla sig svarta, gula, röda eller vilken etnicitet de nu kan åberopa. Du återigen, som är vit, nordeuropé och svensk, kommer att kunna föras till ett arbetsläger som en Mindre Värd Människa och Ett Hot Mot En Bättre Värld.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Sverige existerar, vi svenskar existerar. "Sverige" är ett sedvanebegrepp, "svenskar" likaså.




Relaterat
Konspirativt beteende
Jordkrönikan
Eld och rörelse: fri pdf
Memoarer

Bredaryd, Småland

Krigarsanning

Krig eller inte krig: själva andan i bushido lever. dn svd svd

Krig eller inte krig...

Vare sig det är fred eller krig -- så är det på det viset -- att soldaten och hans självövervinnelse lever. Att övervinna sig själv, stålsätta sig mot farorna, det är en andlig landvinning. Hör bara vad Ernst Jünger skriver i "I stålstormen":

Die Männer hatten die Bajonette aufgepflanzt. Sie standen in steinerner Unbeweglichkeit, das Gewehr in der Hand, am vorderen Hange des Hohlwegs und starrten in das Vorgelände. Ab und zu, beim Schein einer Leuchtkugel, sah ich Stahlhelm an Stahlhelm, Klinge an Klinge blinken und wurde von einem Gefühl der Unverletzbarkeit erfüllt. Wir konnten zermalmt, aber nicht besiegt werden.

Vid fronten står soldaterna, oböjliga. De kan dödas men inte besegras. I sin senare dagbok citerar Jünger även detta: "Battles are won by iron hearts in wooden ships."

Detta är bushido: krigarens väg som andlig disciplin. Kärnan i det hela, krigarens mentalitet i ett nötskal, fångade jag här:

”Du ska vara en krigare. Du ska ha samma attityd som en soldat som går ut i krig: med rädsla, respekt, ödmjukhet och total beslutsamhet.”

Vem är det som säger det där? Soldaten i fält? De la Chapelles instruktion för den karolinske soldaten? Hagakure? – Nej, det är don Juan, gurun i Castanedas böcker. För att möta Kunskapen ska man ha samma attityd som en soldat i krig.

Det är tuffa ord. Och sanna. Att möta de ontologiska realiteterna, att ge sig metafysiken i våld, att existensiellt inse sin dödlighet och lära sig vad det handlar om här i livet, det är litegrann av ett äventyr. Ett äventyr med livet som insats. Man måste veta att man är dödlig, att man ska dö. Man ska vara som en krigare i sitt sinnelag, ödmjuk och beredd på att dö.

Krigarvisdomen kan användas för mer än krig. Den kan, som antytt, tillämpas på vardagen. Var som en krigare: ödmjuk, beslutsam och beredd att dö. Då klarar du allt. Och du närmar dig Varats natur, de ontologiska realiteterna. Som i Bhagavad-Gîtâ (som jag skrev om här):

Strid utan tanke på seger eller nederlag, idka apatia på slagfältet så ska allt gå dig väl i händer. Denna apatia är sann gudshängivenhet - inte bara för krigare, utan även för vanliga människor skyndar jag mig att nämna. --- [M]an kan säga att denna är en harmonisk attityd, ett tillstånd av balans och vila. Men det är ingen mekanisk balans, nej det är en harmoni fylld av en stilla glädje, tack vare det inflytande av gudomlig nåd som då kan äga rum. Detta kan upplevas även när man handlar, man måste inte sitta och meditera för att uppnå det; man kan söka vila i handling.

Det är höjt medvetande, det är trans genom handling (eller beredskap till handling). Det är som jag skrev i "Ode till en plastsoldat". Riktat till en 1/32-figur diktade jag en gång detta, med slutsatsen att denna figur var...

... symbol för krigaren, samurajen, bushidomannen –
den alltid beredde, det förhöjda medvetandet,
den högre energinivån, den nivå som alla
HANDLINGENS MÄN befinner sig på, alla
medvetna aktörer, inbitna tänkare och gudsmän.

Källan till denna drapa finns här. Det är ett inlägg från oktober 2010.




Relaterat
Det röda massanfallet
Eld och rörelse
Soldat i framtiden

Spänningens strategi

Härmed ett inlägg om läget i samhällsdebatten. dn dn

En viktig frontlinje går idag mellan salongskonservativa och radikaler. Ack ja, dessa konservativa... Axess skrev nyss om rättegången: "Breivik talade senast igår, att döma av SvD:s referat, om att hans syfte med massmorden var att starta häxtjakt mot kulturkonservativa. Han har tidigare sagt att syftet med häxjakten var att öka polariseringen i samhället".

Och detta är helt rätt strategi anser jag. Breivik har rätt. Det är "spänningens strategi", precis som Baader-Meinhof på sin tid. Breivik är dock mer inriktad på media än på samhället i sig. Breivik syftar alltså på att öka trycket på massmedia, få Axessare och Poirer Mattssonar att fara all världen väg genom att fokusera på det viktiga: är man för eller mot vita folks rätt att existera. Detta är den avgörande frågan för dagens intellektuella. Till detta kommer sådant som attityden till islamism, mångkultur och feminism. Men etnicitet och identitetsfrågor står i centrum. De drar med sig allt annat. Säg mig vad du tycker om ditt folks rätt att existera och jag ska säga dig vem du är. Är du för eller emot massinvandring...? Och inte rädd att bli rasiststämplad...? Bra, i så fall kan du kämpa. Om inte -- adjö.

- - -

Polarisering, driva sakerna till sin spets. Kulturkamp. Jag menar, det är eliten som vill ha det så här. De kunde ha valt en fredligare väg, de kunde ha omfattat även traditionella narrativ och esoteriska bilder, även gett spelrum för identitära frågor och erkänt att traditionella svenskar existerar. Också. Men de valde att utestänga all traditionalism från det offentliga samtalet. Herman Lindqvists historia fick inga efterföljare. Idag är all svensk historieskrivning nihilistisk: svenskar och svear är inte samma folk anser t.ex Dick Harrison. Det är rätt magstarkt. Vi utplånas, vi bortdefinieras som folk medan en Ersatzbefolkning importeras. Och motstånd mot detta rasiststämplas. Och det mina vänner, det är en krigsförklaring det.

Jag säger som William Tecumseh Sherman: "You could have hade peace but you preferred war; very well."

Eller som Nick Carter i "Beirut blues": "Jag vill ha fred. Men de andra vill ha krig. Och det ska de få. Tills de ber om fred. För helvete!"

Propagandakriget rasar.




Relaterat
Min svenska historia
Mythago Wood
Svensson: biografi
"Eld och rörelse" åter tillgänglig