söndag 21 februari 2010

Tennsoldater i ett vitrinskåp


Låt säga att man har ett vitrinskåp och man vill fylla det med tennfigurer. Man vill ha en samling som drar ögonen åt sig och man vill kanske måla figurer själv. Hur göra?




Hur till exempel göra med Prince Augusts Holger Eriksson-figurer? Dessa är leksaker i första hand. Dock var han rätt bra på att skulptera hästar, detta var hans drivkraft. Så några tjusiga ryttare kanske kan duga. Plus fanbärare, här finns möjlighet att måla flashiga saker.

Erikssons efterträdare som gravör/modellör hette Chris Tubbs. Hans figurer var lite mer detaljerade och duger möjligen bättre som blickfång, även om de också är leksaker i första hand.

Prince August lanserade efter hand även rundmassiva figurer, mer ägnade att utlösa beundrande kommentarer från åskådare. Man hade även en serie klassiska rundmassiva gardister (engelska med björnskinnmössor osv). Om man nu gjuter och målar figurer själv, bör man tänka på att hålla färgerna åt det ljusa hållet. Svenska karoliner ska till exempel ha mörkblå uniformer enligt boken, men på en figur i ett vitrinskåp gör sig mellanblått bättre. Undvik mörka färgtoner.

Man bör också måla matt och sedan klarlacka. Blank färg är lite för tjock för att låta detaljer framträda.

- - -

Det finns onekligen mycket att säga i denna fråga: hur man får en snofsig samling tennfigurer. Köper man gammalt bör man dock investera i så kallade silhuettfigurer, 30 mm höga och 0,5 mm tunna. Dessa är förunderligt levande, den ringa vikten/billiga materialfaktorn har kompenserats med en avancerad gravyr och plastik.

Dessa silhuettfigurer var i ropet i Tyskland och Sverige från 1800-talet fram till andra världskriget. England hade för sin del sitt huvudspår i rundmassiva och fula figurer, medan Frankrike också hade rundmassiva samlarfigurer som var tjusiga saker. Den lyxiga, detaljrika framtoningen på dessa lockade till att framställa historiska gestalter, berömda generaler som Napoleon, Foch, Wallenstein och andra. Detta tycker dock jag har föga med tennsoldatshobby att göra, även om man bara har dem i ett vitrinskåp. Det är, om ni frågar mig, bättre är att ha "normaltennsoldat typ 1 A", "den okände tennsoldaten", den platonska urbilden så att säga, istället för en given historisk gubbe.

Så är det med alla leksaker som appellerar på en, även som vuxen: de ska ha det där typiska, urbildliga. De ska inte föreställa "någon särskild" utan de ska föreställa alla och ingen - de ska föreställa sig själva. Översatt på till exempel leksaksbilarnas värld så är det roligare att samla bilar vilka som helst hellre än Läderlappsbilen, James Bonds DB5 osv. Man vill ha bilen Bil, den typiska bilen; den platonska urbilden, fångad i en leksak.




Relaterat
Hancock: Fingerprints of the Gods
Jordkrönikan
Bild: tennpjäser i min samling. Det är Prince August-figurer.

lördag 20 februari 2010

"På min gata" (prosaskiss)


Januari 1990 flyttade jag in på Studentvägen 10. Det är tjugo år sedan nu. Så för att fira detta publicerar jag här idag, på denna min blogg, på självaste "Svenssongalaxen", prosaskissen "På min gata" som skrevs i samband med denna inflytt. Mycket nöje.





På min gata



Bussarna passerar här ständigt. De gnisslar i inbromsningen.

Telefonen ringer utan att någon svarar.

Tidningens alla delar ligger spridda för vinden.

Tvärs över gatan ligger bensinmacken. Bortom den ser man motorvägens gula lysmaskar slingra sig bort i mörkret. Sträcker man sig ser man radiomasten ute på slätten, där den radierar sanningen till jordens alla fyra hörn.

Ibland hör man buller från flygflottiljen, men själva flygplanen ser man aldrig.

- - -

Alldeles här utanför löper en banvall från en nedlagd järnväg. Man skulle önska att Zeppelintågen började gå här igen, så att man kunde väckas till bommarnas pling, skenskarvarnas dunk och Rapdilokets entoniga siren.

- - -

En kväll – man kommer ut från lokalen och ser inga mekaniska ugglor, inget spöregn, inga höga fasader som tornar upp sig. Bara ett överallt härskande lugn.

Knappt en människa ute.

Larmet i centrum nätt och jämnt hörbart.

Sakta gå hem genom frysande parker. Sakta gå hemåt igen.

- - -

Bensinstationen är polkagrisrandig; bensinångor och lukten av diesel en kall februarimorgon, säger det mig något?

Tvätthallen står öppen dygnet runt.

Här finns luft och vatten.

- - -

Det är mörkt och det regnar. Vid rondellen håller en man med gitarr på att bli överkörd. Han klarar sig med ett vrål.

En ambulans kör förbi. Sirenerna låter som de gladaste trumpeter.

- - -

Sent om fredagskvällarna kan man höra skrapet av lackskor mot grusig asfalt, spridda skratt och taxibilar som går i skytteltrafik. Bilarna brukar axa alldeles utanför mitt fönster, på raksträckan efter korsningen. Jag föreställer mig alltid att det är en blå 740.

- - -

På baren här intill kan man slå sig ner med en kopp kaffe och se ännu ett fragment ur den där B-filmen, som tycks rulla ständigt på deras TV. Annars är det mest serier om det medelklassiga förortslivets eviga nolltillvaro, eller en slinga av rockvideos som presentatören försöker läsa in någon mening i, skapa struktur i. Men förgäves.

- - -

Helikoptrarna flyger runt, deras hårda puls får rutorna att skallra. Eller är det bara en centrifug nere i källaren som går på högvarv?

- - -

Utanför fönstret är allting som förut.

Nere på gården – den rostiga Amazonen. Vid vägen – brevlådan. Vid horisonten – trädridån. Och där bortanför flygflottiljen, med ljudet av ett vattenfall som slås av och på varje gång ett flygplan startar. Men själva flygplanen ser man aldrig.




Relaterat
Svensson: biografi
Eld och rörelse: fri pdf
(Bilden ovan är från Wikipedia. Och den visar faktiskt Studentvägen 10, huset till höger; en sådan lyckträff.)

torsdag 18 februari 2010

Att besöka IKEA: detta är centralt: jag bloggar om detta


Detta inlägg handlar om upplevelsen att handla på Ikea.




Nyss var Ikea transportservice här och lämnade av en SULTAN SKALAND säng, fyra sängben av ek, en bäddmadrass samt ett parkettskydd KOLON. Det sistnämnda använder jag nu, jag har det under min kontorsstol för att inte skada parketten.

Jag var på Ikea igår och köpte lite grejer som synes. Sedan beställde jag hemtransport. Och idag kom de, fraktade från Boländerna och uppburna till dörren. Frakten kostade 495:- men det var det värt.

Ikeavaruhuset kan vara värt några rader. Det är Uppsalas nybyggda trevåningshus. Förr var det bara EN våning. Det är som en blandning av titanism och hemtrevlighet: massor av fina saker, praktiska möbler och heminredningsprylar, blommigt och vänligt, snygga färger, och så en restaurang och en korvbar, ja till och med en liten mataffär hade de där på IKEA. Man sålde speciell IKEA-mat, varumärkt ”IKEA”: knäckebröd och chokladkakor och allt möjligt.

Titaniskt men hemtrevligt. Det vill säga, den dag då varuhuset står tomt – och det kommer det att göra – är det inte så mysigt längre, då är det bara bisarr betong, öde salar och järnbalkar mot tomheten. Till dess får man glädja sig så gott det går åt detta hus, IKEA i Boländerna. Tre våningar: bottenvåningen är antagligen administration. Sedan är första våningen heminredning, husgeråd och sådant. Och överst har vi möblerna.

Och så går man in där och väljer sängen X, och då får man veta att den finns på TA SJÄLV-LAGRET, hylla 2 fack 7, och så går man dit till detta lager, och tar sin säng och vad mer man skulle ha. Sedan betalar man. Ja tänk så praktiskt. Überpraktiskt.

IKEA: sobert en hårsmån från smärtgränsen.




Relaterat
Jag föddes i Vilhelmina
Enköping
Vill du bli en paria, blogga om Breivik
Åselehaiku

(Bilden: Så här så IKEA Uppsala ut för ett år sedan när det ännu höll på att byggas.)

måndag 15 februari 2010

Dagens dröm


Dagens dröm var märklig. Men skön. Så här kan den beskrivas:

- - -

Jag drömde att jag fick en krans, en segerkrans. Jag grät av glädje, jag föll på knä...

Jag befann mig på ett företag, gick längs en korridor. Någon försökte ta självmord, det skedde medan jag gick, han skulle hoppa ut genom ett fönster, det skedde parallellt med mig, han försökte hoppa medan jag gick...

Jag förhindrade det på något sätt, jag såg en man som hjälpte kandidaten men äran var min, mannen räddades och jag fick en krans, en segerkrans... Heil dir im Siegerkranz...

Jag var euforisk, jag kände ”tydligen gör jag något rätt”, en skön dröm till skillnad från en mardröm...

Jag föll på knä och grät, äntligen seger, en ren och ärofull seger, en andlig seger...

(Carlo Crivelli, "Bebådelsen med Sankt Emidius", 1486)

måndag 8 februari 2010

Dikt: Klockan klämtar


Två svenska soldater har dött i Afghanistan skriker dagens tidning. Mänskligt tragiskt men strategiskt inget att tala om.

"Det här är tecken på upptrappning" säger SvD:s expertmupp. Nu kommer väl kraven på att ta hem våra grabbar och tjejer.

O my people, när ska ni lära er vad krig är? Riktigt krig och inget lågintensivt banditjagande i tredje världen.

Jag tror situationen kräver att jag lägger upp denna dikt av min hand, titulerad "Klockan klämtar" och skriven för ett bra tag sedan.

- - -

Vi sitter i Sverige
och dricker vårt kaffe
– har vi det inte härligt, så säg?

Påtår? – Man tackar!
Hur går det med kriget?
– Vi klarar oss nog ändå, som förut!

Men när åter det mörknar
och altaret öppnas,
när yxtid och vargtid har kommit igen,

då klämtar en klocka,
ni frågar ”För vilka?”
– fråga ej, Sverige, den klämtar för dig.

(Bild från Ajantagrottorna)

lördag 6 februari 2010

Solarium


Jag går och tänker på Solarium dessa dagar, ett kraftfält för nya drömmar. Där är det alltid sol, där ekar sången i valven, där serveras drickan sval och lättrinnande på krog och café.

Det är en märklig stad, en prosapoetisk korsväg mellan begripligt och obegripligt. Ungefär som att tala om kondensstrimmor i skyn, baljfästare och lagringsplattor, g-strängar och rollodexar - med andra ord, på ytan obegripligt men med en gåtfull klang - en klang och melodi som låter ana att här finns något, det måste bara tillåtas växa till sig först.

Eller som Jünger sa: "Här finns satser som ännu inte är helt sanna, men en dunkel ordning bygger upp dem till verklighet."

Så jag bjuder er att följa mig djupare in i Solariums labyrint, bland dess gator och gränder, tempel och trädgårdar, tecknat i visioner som den av en rundgubbe i guldmask, ståendes på en terrass och spanandes ut över ökennejden.

Samtidigt sitter Melina och plinkar på en gitarr, ser ut över en trädgård och betraktar solen genom trädens lövverk. Vatten porlar, rosor hänger, och köksan sjunger en sång om rödlackade frackar.

Bin surrar, vatten rinner i raka rännor, stockrosor dinglar och kokerellan sjunger i skyn.

Guldgubbe framför guldmask, en smal man framför en fet, allt i en obskyr kammare, en oubliett med ljus från höga gluggar à la bandstolsverket på Trypiga.

Solarium och mörkret, från mörker mot ljus: till Solarium. Viljan för oss till ljuset, till stenstad med glittrande parker i purlande porl.

Vi flockas på torget i Solarium, ser skojiga gubbar i lustiga hattar; filmvisning i rosettfönster, kristallogram i vinternatten.

- Klarar du... eh... natten? Eller behöver du ett kött för natten?

En sinnlig fråga, ställd av en liderlig sälle.

(Här har jag förresten en novell från detta Solarium, och här är en till, en sak jag kallat "Solariums fall".)

onsdag 3 februari 2010

Dikt: Bullar, pilsner och korv


Härmed en dikt. Den heter "Bullar, pilsner och korv". Den försöker suggerera fram en stämning av äpppelknyck och rufs i hår, sol i blick och stuns i steg, hoppsasteg och gammalt kneg. Enjoy.




Aga-Baltic och Sandviken specialstål,
nyinkommet lager och prima vara,
cykelbilen Fantom och Clas Ohlsson Insjön,
Motor AB Ivan Höök – och Brandeliusimitatören Persson,
uppträdande i Forsheda Folkets Park, lördag kl 19,
med sin psykedeliska ljus- och ljudshow...

– Jojo, nu är det färdigt...
– Hörru Putte, kila upp med de här papprena på Milostaben…
– Jag ska säga direktörn…
– Ett nunnekloster! Jo jag tackar jag…
– Och kaffe vill ni förstås inte ha...
– Ge mig linjen…
– Å sen går vi på kondis…
– Och käkar wienerbröd? Klart man inte tackar nej…
– Jo serru, lita på snajdarn serru… ussare…


Stora svarta bilar i regnig stad,
bakelit och vindtyg,
filterlösa cigarretter och en brunton över alltsammans (the dark brown stuff);
grundläggning, murning och snickerier på tre år,
svettiga ansikten mot en mörkblå himmel,
Freddie, fartfantomen och Mats Massmo, massmördaren,
och sist men inte minst: söndagsstek med urkokta ärter och avslagen svagdricka.




Relaterat
Ord och begrepp hos Castaneda
Svenska stories
Den omöjliga friheten
Centrallyrik av Gripenbergs sort

tisdag 2 februari 2010

Dikt: Svärd och stav


I går publicerade jag en dikt. Den var omtyckt av en kommentar att döma. Så den som gillar mina poem kan läsa mer under denna etikett, mitt poetiska fack.

Ännu en drapa ger jag er idag, nedanstående sak med tema mystik, esoterism och andlighet.

- - -

En gammal visdom säger oss detta:
vi behöver både Förnuftets Svärd och Intuitionens Stav,
både Tapperhetens Spira och Sympatins Bägare.
Ta med dig alla på din vandring,
glömmer du en är du förlorad.

Utan svärdet blir du galen.
Utan staven går du vilse.
Utan spiran vågar du inget
och utan bägaren förlorar du ditt hjärta.

Så säger oss en gyllene visdom.
Så ta denna vers som minnesramsa:
”svärd och stav, bägare, spira,
smaragd och safir, topas och rubin –
förnuft, intuition, tapperhet, sympati,
isicke-disicke-luntan-tuntan”...

(Bilden visar den argentinska horngrodan.)

måndag 1 februari 2010

Dikt: Den soldyrkande systern


Jag drömmer denna dag om solen genom en björk, glänsande sund och horisonten fjärran, fjärran... På en klippa står en kvinna med uppsträckta armar, formande en perfekt Y-runa - och jag tänker oh my God, det är DEN SOLDYRKANDE SYSTERN...!

- - -

Jag kysser dig, min soldyrkande syster
solen går upp i dina ögon...

Du är jorden, du är vattnet, du är sanden,
du är melodin genom tidshavet
soldyrkande syster;
du är regnbågen på berget,
ordet som viskades,
fåglar i skymningen,
blygrått vatten.

Jag kysser dig, min soldyrkande syster
i drömmens stund är du med mig...
I städer på bergen,
i hemliga länder,
där vid affären,
solens syster –
i drömmens stund är du med mig.

(Målning: Frederic E. Church)