måndag 24 december 2007

Räddande repliker II


Som sagt: när du befinner dig i det ena eller andra likgiltiga samtalet, den ena eller andra sistsen du inte vill befinna dig i, utan vill hem, hem till din ljuvliga eremitboning - då kan repliker som dessa rädda dig:

. Du får ursäkta, men jag måste hem och produktsätta och marknadsföra ärtsoppan "Erik XIV".

. Jag måste hem och ställa fram mat åt hustomten

. Jag ska hem och läsa den 48-sidiga webbsidan med referat över Alistair Macleans samtliga romaner

. Jag måste gå och köpa batterier till min plantkommunikator




Relaterat
Svensson: biografi
Eld och rörelse: fri pdf

söndag 2 december 2007

Räddande repliker


Om du talar i telefon med mormor och vill avsluta, vill ha en räddande replik, härmed några förslag. Kan även användas när du sitter på krogen och tröttnat, när du är på en bättre middag och inte bara vill bryta taffeln opåkallat, eller när du träffat en gammal kursare på stadens gator och plötsligt känner att du vill bort, iväg!

. Du får ursäkta, men nu måste jag gå och bromera några flamskyddsmedel...

. Vore kul att fortsätta, men nu måste jag gå och bilda ett al Quaida-nätverk...

. Det här var kul, men nu börjar världscupen i cykelboll på TV...

. Fantastiskt trevligt, men nu måste jag hem och putsa min Nobelservis i 48 delar...

Alla slags esoteriska sysslor är bra undanflykter, roligare än snöda vardagssysslor som städa och tvätta. Nej, "prata med mina blommor", "rensa grannens lägenhet från en avlidens ande", "lära mig konsten att dröma i Castanedas efterföljd", "ha min dagliga ört/kristall/färgterapi" osv är bättre att ta till, de låter lite udda och går därför hem bättre. Som Olle Palmlöf sa: sa man i skolan "jag har inte gjort läxan för hunden åt upp böckerna" så går ingen på det, medan "jag har inte gjort läxan för min katt dog" låter trovärdigare.




Relaterat
Svensson: biografi
Eld och rörelse: fri pdf

onsdag 28 november 2007

Läst på entredörrar


Jag har funderat på att sätta en "ej reklam tack"-skylt på dörren, men beslutat mig från att avstå. Av två skäl:

1. Det är så trist att säga nej till något
2. reklamen kan vara bra att slå in fiskrens med etc

Annars har man ju i budjobbet sett alla möjliga lappar på dörrar. En av de ovanligare såg jag i ett distrikt jag hade i stan, på Vaksalagatan:

"Käre brevbärare! Vi har SvD och läser all reklam vi får."

Den var positiv på något sätt, livsbejakande; den lät ana ett strävsamt, prydligt, borgerligt par med intresse för kommunikation, media och layout.

Vad mer? För några år sedan började folk sätta upp lappar med budskapet "ingen reklam tack men gärna Ikea-katalogen". Sedan förstod företaget ifråga att detta borde man bejaka, så man började skicka ut förtrycka såna. Nu sitter de på var och varannan dörr. I samma kategori har det dykt upp "ingen reklam tack men gärna Bostadsguiden".

Nu finns det också förtryckta dekaler med texten "ingen jävla reklam". Hårda ord, men antagligen nödvändigt - eftersom alla reklamutdelare inte respekterar den sedvanliga nej tack-skylten. Den är förresten så vanlig att man knappt ser den längre, ögat har adapterat och sållar bort detta sinnesdata för att avlasta hjärnan.

Ett tips därför till reklamförnekare: formulera dig lite skojigt så minns reklambudet din dörr, typ "no reklamo". Eller sätt dubbla dekaler, i varsin kulör; omöjligt för ögat att missa.

Men så klart rörs inte jag av "ingen reklam"-budskapet. Som tidningsbud står man inte och pillar ut eventuella reklambilagor för såna lådor, det skulle förstöra den-ack-så-dyrbara rytmen.

Annars då, möter man ofta sura abonnenter? Folk som står i morgonrock och väntar på bladet? Nej, ytterst sällan, men så klockar jag ju (nästan) alltid in före sex. Däremot är folk man oförhappandes möter ofta vänliga; se där, ännu en "reason to be cheerful"...

Sagt på slagfält


Krig må vara helvete; det hindrar inte att många odödliga repliker sagts på slagfältet. Som i slaget vid Spotsylvania 9 maj 1864, när överste John Sedgwick av sina närmaste råddes ta skydd:

- Skydd, löjligt! sa han. De kan inte träffa en elefant ens!

I nästa ögonblick träffades han av en gevärskula och föll död ner.

Eller Leonidas vid Thermopyle, när han fick veta att fiendens pilar komme att förmörka skyn:

- Bra, då får vi slåss i skuggan...

Eller den okände nordman som dog av ett kastspjut i bröstet; han ögnade vapnet där det satt inborrat och sa, innan han dog:

- Långbladiga spjut är populära nuförtiden...

Eller spartanen som blev hånad för att de hade så korta svärd:

- Långa nog för att nå fienden.

Eller romaren Marius, som hånades för att han stannade i sin fästning (engelska):

- If you're such a great general (sa fienden), come out and fight me. Marius svarade:

- If you're such a great general, make me.

Ja, så där kan man hålla på. Min favorit bland soldatiska yttranden är nog Leonidas' ovan. En annan sentens som säger allt om "fighting spirit" osv, är Ferdinand Fochs vid Marne 1914:

- Hårt trängd på min center, min höger ger efter. Situationen utmärkt. Jag går till anfall!

Bilaforismer


Jag skrev nyss om bilar och härmed mer av den varan, ej som efterklokhet, ånej; det är bättre att hålla inläggen korta har jag märkt, därför denna återkomst till temat.

Bilmärken och biltyper har sina egenheter, odödliggjort i sentenser. Som: "En engelsk bil droppar inte olja, den bara markerar sitt revir". En engelsk bil som förr om åren var rätt dålig funktionellt var Jaguar; designen var snygg och prestanda var bra, men resten... Därför sa man: "Det finns två lyckliga dagar i en Jaguarägares liv: den ena är när han köper den, och den andra är när han säljer den"...

Idag är visst Jaguar kvalitet rakt igenom, men genom att gå ner i prissegmentet med små modeller har man utarmat auran kring märket. Sloganen tycks vara (sa en tidning) "en jagga till varje hagga"...

Jaguar ägs väl av Ford, om vilket vissa säger: "Ingen Ford på våran gård!"

Ett tyskt märke som i början, säg 10-20-tal var lite billigt, var Hanomag: "Ein bisschen Bleck, ein bisschen Lack, und fertig ist der Hanomag!" sa malisen.

"Renault, fyra hjul och en bult" skaldade någon.

Sist två anekdoter om Saab. Detta märke hade förr samma syndrom som Jaguar: originella bilar men dåligt monterade, kvalitetskoll och finish saknades med påföljd i många irriterande småfel för ägaren. Så var det då en Saabägare och en Volvoägare som kom till himlen, och Sankte Per skickade genast Volvoägaren till helvetet. "Varför det?" sa denne, och Sankte Per svarade: "Saabägaren har redan haft ett helvete"...

Den sista anekdoten är av typen löjlig och konstruerad. Det sägs nämligen att Saab Sonett fick sitt namn när vd:n såg den och sa "Så nätt den är"...

tisdag 27 november 2007

Den lille korbusiären


Le Corbusier var ateist. Ändå skapade han en odödlig kyrka i Notre Dame du Haut. Det finns bara ett ord för en sådan man: salongsateist. Alltså knappast vad man skulle kalla en ateist av en Friedrich Nietzsches kaliber.




Det finns inga fula kyrkor vill jag hävda. De kan se ut lite hur som helst. Det är ändå alltid något som röjer syftet, alltid någon udda detalj som höjer anden.

Åsynen av tempel gör mig glad. På hemväg från jobbet passerar jag t.ex Eriksbergskyrkan. Västfasadens resning får mig alltid att tänka: "Victoria, seger åt de rättrogna!" Jag gör det utan att lägga in något djupt i det. Det är bara känslan av andlig resning, samt glädjen över att ha jobbat klart för dagen...

Ett tempel kan se ut hur som helst. "En hög med sten upphör att vara en hög med sten, när den som betraktar den inom sig har bilden av en katedral" sa för övrigt Saint-Exupéry.

Annars behövs inte direkt någon byggnad för att ägna sig åt dyrkan. "Din kropp är ditt tempel och ditt bröst ditt altare" heter det ju.

Men åter till ateismen, den kära! Le Corbusier var salongsateist och jag kan gott och väl förstå denna ståndpunkt, jag har ju själv varit det... åtminstone agnostiker. Och Simone Weil framhöll t.ex "ateismen som rening", där man som troende tvingade sig att tänka i termer av "värld utan Gud, utan hopp om frälsning" etc för att rena sig, för att inte försjunka i liknöjdhet. Ett sätt att uppnå sann tro, sann religiositet. Det får mig att tänka på Frank Herbert och hans "Dune", där det heter:
Religion must remain an outlet for people who say to themselves: I am not the kind of person I want to be. It must never sink into an assemblage of the self-satisfied.
För övrigt hade vi ju Pär Lagerkvist som kallade sig "religiös ateist". Jojomen; kyrkan har svärtat ner religionen så pass att en anti-ståndpunkt förefaller vara den enda rätta. Men här ligger ett feltänk; man tror att kristna kyrkans gudsbild är den enda som finns, "extra ecclesiam nulla salus" - och finner man inte det man söker där tar man sin tillflykt till den totala förnekelsen, flyr ut i betongöknen och sätter sig och stirrar på ett lysrör. Man är för lat för att undersöka gudsbilden inom gnosticism, mystik, islam, hinduism osv osv. Gjorde man det skulle allt se annorlunda ut, då vore inte ateismen så populär längre. Gissar jag.




Relaterat
Jordkrönikan
Eld och rörelse: fri pdf
Memoarer

måndag 26 november 2007

Bloggish


Har varit och kollat andras bloggar. Man kan visst fixa länkar bloggarna emellan men det vet jag inte hur man gör, så jag nämner dem här istället. Till exempel "Östra Ölands fria horisont" av Knut Lundgren, EU-kritisk fd (?) sosse som kommenterar politik. Karln kan skriva och lejonklon river, rekommenderas varmt. En annan politkbloggare är Stig-Björn Ljunggren ("Stikkan Ljunggrens blogg") som likt ölänningen blandar allvar och skämt, mest det förra om ni fattar vad jag menar.

Så har vi David Nessles blogg som är rätt kul asså. Serietecknare och översättare, medverkar i blaskan "Kapten Stofil".

Går dessa dar och väntar på att denna min blogg ska gå att googla, det tar sin tid, webbadressen måste som det heter indexeras först. Så just nu känns det som att blogga ut i tomma intet, ingen läser det - utom Gud förstås, som ju hör när det där trädet i skogen faller, även när inget mänskligt öra hör 'et.

Svenssonbloggaren


Katten har fått mat, galaxen roterar: "Snön ligger vit på fur och gran, snön ligger vit på taken. Endast Svensson är vaken"...

"Blogga åt väster å blogga åt öster, blogga åt söder och norr... Hej å hå, blogga på, så bloggar vi hem igen"...

"Så satte han sig vid datorn och började blogga, han blogga och skrev en massa strunt"...

torsdag 22 november 2007

I läsfåtöljen


I ett Simpsonavsnitt parodierades Hamlet. Bart/Hamlet sa där "This ends here!" i slutet av duellen, en matig replik som jag fick lust att kolla om den fanns i originalet - och därmed var jag fast, läste mina Shakespeare till höger och vänster och fastnade för just "Hamlet" samt "Romeo och Julia" och "Stormen". Och "Julius Caesar"; listan kan göras lång. Huruvida det står "This ends here" även i Hamletoriginalet vet jag ännu inte, men det kan kvitta.

Littraturgoja, småsnack i förtroliga ordalag. Philip K. Dicks "The Game-players of Titan" knockar mig alltid, fattar inte vad den handlar om men det är okej; boken saknar t ex religiöst tema, det kan nog vara bra då det förekommer - men här är storyn mer flytande s a s, drömartat obestämd. Många pers som går och hotar varandra med vapen på slutet, känns lite van Vogt och melodrama. Toppgrej.

"I've never finished a book" sa Samuel Johnson, och detsamma känner jag när jag blickar ut över min bokhylla. Jag läser lite här och där. Nåväl, jag kan väl rekommendera den gode doktorn själv; äger en förkortad svensk utgåva av Boswells "The life of Dr. Johnson", och den var gott sällskap. Fascinerande porträtt av mannen som uppfann byråkratenegelskan, den där man alltid ska använda en krångligare synonym till varje enkelt ord. Intressant för övrigt hur gamle Goethe hade sin Boswell i form av Eckermann, devota beundrare som skrev läsvärda prylar om sina gurus, Eckermann i form av "Samtal med Goethe". Den har jag inte läst, men Goethes dikter kan vara okej - på tyska, för i översättning låter de aningen banala. Goethe strävade dock efter enkelhet, efter klassisk stramhet, och då kan det ibland gränsa till det banala. "Från det sublima till det löjliga är det endast ett steg", sa ju Napoleon.

Heliga tretal: har nu nämnt Shakespeare, Dick och Johnson. Samt Goethe. Och då skulle jag kunna sluta. Och det gör jag.

Säker i sadeln


Jodå, tekniken fungerar och jag är igång...

Jag har tidigare bloggat på Aftonbladet.se, det var kul, det var en bra övning. Detta är dock tänkt att bli min riktiga blogg, mitt stora projekt. Stort? Jodå, jag har massor av ämnen och massor av tid; jag jobbar som tidningsbud och har dagen i övrigt fri, frysen full och värmen på, katten har fått mat och allt sånt där...

Man ska hålla sig till vissa ämnen tycker jag, och ämnet för detta inlägg, dess etikett får bli "personligt". Sedvanlig personalia alltså - som i mitt fall är född '65 i Norrland, upplänning sedan tjugo år, säker i sadeln på min blå Monark och livet sjunger sin sång:

Golden halos radiating higher,
diamond visions softly breathing fire,
sky processions, we are watching you arrive...

Ska bli intressant att se hur formatet gör med mina radbrytningar, om allt hamnar i en smet eller om blankraderna faktiskt kommer med. Nåväl; mitt CV är fil kand i indologi, kock och författare. Pretentiös titel det sistnämnda; har dock gett ut två böcker, en kokbok och en novellsamling, som jag kommer att tala mer om senare.

Personalia: gillar grönt te, tallar och björkar, Carlos Castaneda och Rob Halfords poesi, som ni kunde se prov av här ovan. Mannen annars känd som sångare i Judas Priest.

Detta får räcka för detta inlägg. Tack för att ni lyssnade.

Test


Jag skriver detta som en testkörning. Kommer det hela att funka, kommer texten att publiceras? Vi får se...