Spänningens strategi

Härmed ett inlägg om läget i samhällsdebatten. dn dn

En viktig frontlinje går idag mellan salongskonservativa och radikaler. Ack ja, dessa konservativa... Axess skrev nyss om rättegången: "Breivik talade senast igår, att döma av SvD:s referat, om att hans syfte med massmorden var att starta häxtjakt mot kulturkonservativa. Han har tidigare sagt att syftet med häxjakten var att öka polariseringen i samhället".

Och detta är helt rätt strategi anser jag. Breivik har rätt. Det är "spänningens strategi", precis som Baader-Meinhof på sin tid. Breivik är dock mer inriktad på media än på samhället i sig. Breivik syftar alltså på att öka trycket på massmedia, få Axessare och Poirer Mattssonar att fara all världen väg genom att fokusera på det viktiga: är man för eller mot vita folks rätt att existera. Detta är den avgörande frågan för dagens intellektuella. Till detta kommer sådant som attityden till islamism, mångkultur och feminism. Men etnicitet och identitetsfrågor står i centrum. De drar med sig allt annat. Säg mig vad du tycker om ditt folks rätt att existera och jag ska säga dig vem du är. Är du för eller emot massinvandring...? Och inte rädd att bli rasiststämplad...? Bra, i så fall kan du kämpa. Om inte -- adjö.

- - -

Polarisering, driva sakerna till sin spets. Kulturkamp. Jag menar, det är eliten som vill ha det så här. De kunde ha valt en fredligare väg, de kunde ha omfattat även traditionella narrativ och esoteriska bilder, även gett spelrum för identitära frågor och erkänt att traditionella svenskar existerar. Också. Men de valde att utestänga all traditionalism från det offentliga samtalet. Herman Lindqvists historia fick inga efterföljare. Idag är all svensk historieskrivning nihilistisk: svenskar och svear är inte samma folk anser t.ex Dick Harrison. Det är rätt magstarkt. Vi utplånas, vi bortdefinieras som folk medan en Ersatzbefolkning importeras. Och motstånd mot detta rasiststämplas. Och det mina vänner, det är en krigsförklaring det.

Jag säger som William Tecumseh Sherman: "You could have hade peace but you preferred war; very well."

Eller som Nick Carter i "Beirut blues": "Jag vill ha fred. Men de andra vill ha krig. Och det ska de få. Tills de ber om fred. För helvete!"

Propagandakriget rasar.




Relaterat
Min svenska historia
Mythago Wood
Svensson: biografi
"Eld och rörelse" åter tillgänglig