måndag 30 april 2012

Min svenska historia


Edit 2018: denna följetong om Sveriges historia postades först på bloggen 2012. Efter det har texten utökats väsentligt och kommit i bokform. Se här. Det är Logik förlag som gett ut verket som "Ett rike utan like -- Sveriges historia". Så verkets kanoniska, evigt giltiga form är denna bokform. Men för all del, vill du ha utdrag för nätläsning, läs den följetong som ges här. -- Det är Valborg. En traditionell, germansk högtid som regimen inte lyckats rasiststämpla. Walpurgisnacht! Låter det inte hemskt! Men själv hyllar jag våren och berusar mig idag på likörpraliner. För övrigt vill jag lyfta på hatten för kungen. Grattis på födelsedagen, Carl Gustaf. Du är en, ska vi säga, OK monark för Sverige. Jag är nämligen svensk. Jag gillar Sverige. Jag vurmar för dess traditoner, dess förflutna, dess historiska händelser, personer och miljöer. Och i detta inlägg följer länkar till allt detta: till min svenska historia, berättad för internetgenerationen. dn




Det finns många som skriver om svensk historia. Som Dick Harrison, välpublicerad och uppburen. Synd bara att han och hans gelikar vill bortdefinera oss svenskar från vår äldsta historia. Harrison förnekar t.ex att Tacitus sviones är detsamma som svear, dvs sedvaneursprunget för svenskar ["Boken om svensk historia", s 50]. Det är horribelt. Det är samma taktik som man haft mot polacker och tjecker: ni finns inte, nu tar vi ert land...!

Det är sant det jag säger. Och inte bara jag säger det. Sven Delblanc framhåller ju i romanen "Moria land" att man alltid börjar ockupationen av ett land genom att utplåna dess historia.

Så är det. Och ogillar ni min polemiska ton, var vänlig sluta läs, lämna bloggen och gå och sjung "Regnbågens barn" istället. För snart blir det ännu värre: ännu mer omhuldande av traditionell svenskhet. Kom bara inte till mig och klaga när ni hamnat i speglarnas vildmark, fråntagen ert land och er etnicitet, själva er identitet.

Jag är identitär. Jag söker min identitet i min särart - min svenska särart. Jag bejakar att jag fötts till den jag är. Jag ser positivt och affirmativt på det hela. Som jag skrev en gång här på bloggen:
Jag älskar Sverige och det traditionellt svenska. Man kan säga: jag är nationalist. Det är det som är skillnaden mellan mig och andra som skriver om svensk historia. Vardagsmuppen, PK-isten och den sedvanlige kunskaparen måste alltid lägga in förbehåll mot det svenska om han skriver om det. Han måste visa sitt salongsmässiga hat, sitt klädsamma avståndstagande mot den svenska nerven.

Detta är skillnaden mellan dem och mig: en avgörande skillnad. Både de och jag måste förhålla sig till fakta, både de och jag kan behöva skriva passager som "Karl XII segrade vid Narva 1700". Skillnaden är att jag inte är obekväm med en sådan sats, jag omhuldar och bejakar den positiva undertext som finns i en dylik faktabit (seger för svenska vapen). Muppen däremot känner sig obekväm med att förmedla dylika fakta. Vips är han där och ska linda in det hela i PK-ismens tarmludd, med ens står han där i förnekelsens tagelskjorta.

Muppen ber om ursäkt för allt som gjort Sverige stort och bra. Jag däremot omfattar det, utan att för den skull bli någon punschpatriot.

Detta skrev jag i oktober förra året. Inlägget hette "Sverige - en historia om suveränitet". Där sammanfattade jag det specifika med Sverige genom tiderna. Och det är att det bevarat sin självständighet genom alla skiften, från medeltid över stormaktstid och senare tid. På sistone har dock suveräniteten kommit i fara. Dagens massinvandringspolicy, antinationalism och andliga utarmning gagnar inte oss traditionella svenskar, inte ett dyft. Vi har blivit slavar under bankirer och plutokrater. Så är det, men JAG tänker i vart fall inte bli någon nyttig idiot under kosmopolitväldet. Jag protesterar. Genom att driva denna blogg. Och genom att omhulda det traditonella Sverige.

Detta traditionella Sverige skildrades på bloggen i 30 avsnitt tidigare i år. Här tänkte jag länka till alla dessa inlägg. Det är en svensk historia. Den tecknar utvecklingen från Hedenhös till idag, med polemisk udd mot modernistisk utarmning och med ett gott öga till sedvana och tradition. Håll till godo. Vi tar inläggen fem i stöten så blir det hanterligare. Först del 1-5 som handlade om urtiden.

. Sverige, del 1: svioner är svear
. Sverige, del 2: Ynglingasagan
. Sverige, del 3: Rolf Krakes saga
. Sverige, del 4: Bråvalla slag
. Sverige, del 5: Ragnar Lodbrok

Ni förstår upplägget. Det handlar om Sverige från begynnelsen och vidare. Nu har vi klarat av fornmedeltid och tidig vikingatid. Nu följer resten av vikingatiden till cirka år 1000:

Del 6 talar om hedendom versus kristendom
Del 7: slaget vid Fyrisvall
Del 8: Torgny Lagman
Del 9 ger en kulturgeografisk överblick av Sverige år 1000
Del 10 skildrar folkliv och seder i slutet av den hedna tiden

Då kommer vi till medeltiden. Se munkar i kåpor, hör skalmeja och flöjt, se korpar flyga över Wiks slott:
. Del 11, Birger Jarl
. Del 12 handlar om Magnus Eriksson, Albrekt av Mecklenburg och Engelbrekt
. Del 13 handlar för sin del om senmedeltiden
. Del 14 handlar om Gustav Vasa, mannen som räddade oss från dansk hegemoni
. Del 15 ägnas reformationen

Därmed är vi inne i nya tiden. De fem följande avsnitten handlar om Gustav Vasas arv och begynnande stormaktstid.

16: Västerås arvförening
17: Gustav Vasas söner
18: Karl IX
19: Gustav II Adolf
20: Sveriges armé från medeltida uppbåd till stormaktstidens indelta förband

Nu har vi stormaktsväldets höjdpunkt samt dess sista blomstring med Gustav III. Spännande!
. Del 21, Barocka tider
. Del 22, Karl XI och Karl XII
. Del 23, Frihetstiden
. Del 24, Gustav III:s statskupp
. Del 25, Gustav III:s regim

Nu kommer de fem sista delarna, om finska kriget och Gustav IV samt Karl XIV Johan, 1800-talet och 1900-talet.

26: Finska kriget 1808-09
27: Karl Johan
28: utvecklingen under 1800-talet och halva 1900-talet
29: framväxten av en modern armé
30: Efterkrigstiden

Där har ni min svenska historia, berättad för internetfolket.




Relaterat
Ett rike utan like: Sveriges historia (2017)
Carlos Castaneda
Massinvandring
Uppsala högar med Gamla Uppsala kyrka. Teckning av E. Berggren

Inga kommentarer: