Hommage till Leonard Borgzinner

Häromdagen skrev Oskorei om den norske författaren Stig Saeterbakken. Denne dog nyss, 46 år gammal, och sägs ha varit kontroversiell. Det får mig att tänka på en annan norsk författare: Leonard Borgzinner. En särpräglad man som tog livet av sig 1990.

Jag tillhörde en gång science fiction-rörelsen. Den kallas även "sf-fandom". Jag var aktiv som sf-fan från början av 80-talet. 1983 gav jag ut mitt debutfanzine, "Åstundande". Jag bytte då detta mot andra fanzines och kunde snart läsa texter av folk som Erik Andersson, David Nessle, Dénis Lindbohm och Ahrvid Engholm. I dessa blad fanns ibland även artiklar av en norrman kallad Leonard Borgzinner.

"Borgzinner" var dock en pseudonym, hans skribent-persona. Hans rätta namn var Geir Arne Olsen.

Skribenten Borgzinner var annars en skarp dj-vel, lite grann av fandomens easy rider: S&M, studs and leather, Iggy and the Stooges, MC5...

Borgzinner var lite eljest. Lite väl "out there" kanske. Men när attityden skalats av så fick man en anarkist och vänstermänniska med sinne även för faustiska tongångar och traditionalism, för Heinlein och rymdkolonier, för John Varley och P. J. Farmer, för Werner Herzog och porr. Nå, stryk det sista, det är varken traditionellt eller gångbart. Men borgzinnerskt. Easy Rider, man, avantgarde och anarkism...! Kröka och röka och pöka...!

- - -

Borgzinner var en personlighet. Jag träffade honom aldrig. 1987 var jag i och för sig på sf-festival i Kringsjå, Oslo, men där var inte Borgzinner. Vid denna tid hade han möjligen redan avskärmat sig från samhället. Han bodde mot slutet i en stuga i skogen och skrev sitt sista verk.

Sedan tog han livet av sig. Det var 1990.

Men dessförinnan hade han gett ut essäsamlingen "Anarki og adel": "Man må säga adel innan man kan säga anarki." Detta var andemeningen. Det var en systematisering av anarkins frihetsideal, gjord med en koppling till det upphöjda, till privilegiet att vara lite annorlunda. Det var, kan man säga, en heroisk vänsterståndpunkt. Det var ett förakt för småborgerlighet som ledde honom till att på detta sätt omfatta aristokratin.

Nietzsches lära har för sin del kallats "aristokratisk radikalism". Det tycker jag hör till samma tankegång som Borgzinners "anarki och adel".

Borgzinner hade sinne för det färgstarka, det lite lagom häftiga och kontroversiella. Han var en Easy Rider, ett slags Eric Bloom med spegelglasögon föreställer jag mig. Han utvecklade sitt credo i "Anarki og adel", publicerade artiklar i anarkisttidningen Gateavisa och skrev en roman, "Mara i den trojanska hästen". I en nära framtid experimenteras där med anarkiska rymdsamhällen, som H'alcyonest, en O'Neillsk inverterad värld där man lever på insidan av ett roterande jättehjul som skapar artificiell gravitation. Det är ingredienser som lönnmord, solenergi och smuggling, gestaltat av personer som Anja Titainen, Brav Guede, Llew Güffos och Brigid Morrigan.




Ett utdrag finns publicerat i Erik Anderssons fanzine Der Leuchtturm nr 8 (1982). För övrigt gavs romanen aldrig ut. Men novellsamlingen "Universets varmedöd og andre selvmord" gavs ut av Solum 1982. Allt annat lika kan jag säga: Borgzinner har lämnat intryck. Han hade bredd. Jämte vänsterismen och modernismen hade han sinne för det arkaiska, som Frazers "The Golden Bough" och Robert Graves' "Den vita gudinnan" som han skrev om en gång (Summa nr 16). Han var präglad av Samuel R. Delaneys språkexperiment, en figur som likt Jim Ballard försökte föra science fiction till en högre nivå med sinnesvidgande stilgrepp.

Så även om jag aldrig träffade Borgzinner, och även om jag kan reservera mig mot vissa nihilismer och vänsterismer i hans credo, så kvarstår han som en ikon. Han förenade motstridiga poler, han kunde ge edge åt teknokratiska framtidsvisioner genom att ge dem en underton av Motörhead. Han var en musisk människa, en ideolog och privatlärd: "9-årig folkeskole. For övrig autodidakt" skrev han i en presentation i Summa 14/15. Han visade på hur man naturligt infogar sf och fantastik i en ideologisk ram. Hur framtidsfiktion är idealisk för idédebatt.

- - -

Stämningsfylld slutkläm? Nu när jag skrivit min artikel, baserat på minnen samt mina ex av Der Leuchtturm och Summa, ser jag att Wikipedia skriver detta om honom. Det är lite info om hans övriga fanzine- och publiceringsverksamhet. Levnadsåren 1957-1990 står också. Hur han dog står inte. Jag fick dock höra från säker källa att det var självmord.

Säker källa: jag fick veta det i ett nyhetsfanzine på den tid det begav sig. Det var på hösten 1990. Samma tid hade vi en sf-festval i Uppsala, en liten men god samling för sf-entusiaster. Efteråt, nere på Vivo Studentvägen, träffade jag en gammal fan, en som inte varit med på just detta event. Jag sa i alla fall att vi haft sf-kongress med norska gäster. Han sa då:

"Var Leonard Borgzinner där?"

"Nej," sa jag. "Han är död." Jag berättade då för min vän om det nyligen timade självmordet.

Denna scen har etsat sig fast. Den var inte märkvärdig men i alla fall lite laddad. Jag menar, att på detta sätt ge ett dödsbud i novembermörkret, förmedla ett sista eko från legendaren från Norge, vidarebefordrat mellan Vivos lilla låda och Studentvägens röda punkthus; de 50-talistiska studenthusen i Uppsalas utkant, ett stenkast från Statoil Enköpingstullen och Luthagesplanadens gula ljus - ett dödsbud yttrat medan dagarna blev allt kortare och allting mörkare:

Novembermörker, dagen krymper,
det ljusnar.
Snön faller sakta -

För övrigt sa Borginner i Summa-intervjun (den i 14/15, se ovan) detta: att han planerade att leva åtminstone tio år till. Och det fanzinet kom 1980 -- så, på papperet, sett i återblick, var hans självmord inte oväntat...

- - -

Jag vill som slutligen säga detta: man måste vilja något med sina texter. Jag delade inte alla Borgzinners åsikter -- men -- hans texter hade nerv, de hade liv. Och det är vad man måste kräva av ett verk, det är vad som gör att det fortsätter att lysa.

Här skriver Thomas Hylland Eriksen sin minnesruna över Borgzinner.




Relaterat (på engelska)
Jag och fandom
SF sedd från höger
Heinlein: radikalkonservativ

Bilderna i detta inlägg är tecknade av Borgzinner själv. De är avfotade ur fanzinet Summa 14/15 1980, redigerat av Mats D. Linder. Den nedersta bilden föreställer David Bowie.