torsdag 12 april 2012

Larry Niven: space fiction



Larry Niven (1938-) är en amerikansk författare.




Jag har alltid fascinerats av Larry Nivens roman "Ringworld".

"Ringworld" handlar om aliens, en gåtfull rymdresa och annat.

Det är en berättelse för vår tid. Läs den, vi kan behöva lite rymdfeeling för den utveckling som stundar. "Ringworld" är nämligen en arketypisk story om färden till ett fjärran Shang-ri-la, stöpt i rymdfrom. Mången amerikansk sf sägs gestalta dylika paradismyter, drömmen om bättre världar Där Ute: "West of Eden", "Farmer in the Sky", "The Highest Dive" osv osv. Och gärna det: det finns paradisiska världar där ute, bara man letar.

"Ringworld" kommer att leva för evigt, den talar till ens undermedvetna på sant symboliskt vis. Detta artificiella paradis, denna konstgjorda satellit formad som ett tunnband och med en diameter på miljontals kilometer, kommer för alltid att kretsa sin sol Någonstans Där Ute.

- - -

"Ringworld" kom 1970. En annan bok av Larry Niven är "Tales of Known Space" från 1975. Det är noveller från samma universum som Ringworld: växelverkan med aliens, välkonstruerade intriger och frånvaro av dekadens. Här finns godbitar, här finns texter med en gnutta patos ("How the Heroes Die"), smarta idébubblor ("Eye of an Octopus"), Shakespeare-citat-i-rubriken ("There is a Tide") och applåderbar "Kleinkunst", sköna pusselbitar-som-läggs-på-plats.

Man kan säga: diverse element presenteras, rörs ihop och får en elegant upplösning: "a good story, well told". Niven gör sina eleganta parader, man måste beundra fotarbetet.

- - -

"Cloak of Anarchy" är för sin del smart. Och den utspelas på jorden. Den skildrar en sedvanligt najs framtid, bland annat med motorvägar som blivit obsoleta och därför förvandlade till parker. Anarki-parker. Man får göra vad man vill där ty allt övervakas ändå av svävande övervakningskameror. Men vad om någon slår ut kamerorna då? En idyll förvandlas till en hotande matdröm. En dockskåpsversion av "civilisationens sammanbrott"; visst djup har han ändå, den gode Laurence van Cott Niven!

Och vem kan stå likgiltig inför slutet i "All the Myriad Ways" (ej med i aktuell samling). Det är ännu en framtid-på-jorden-novell, ej space fiction. Den börjar med en polis sittande på sitt kontor, görandes vapenvård. Han måste lösa gåtan kring oförklarliga självmord, och börjar ana att det beror på den strunt samma-attityd som utvecklats när man lyckats ordna resor till alternativa världar. Allting går, inget spelar någon roll -- och i novellen grenar allting samtidigt ut sig i möjliga alternativa världar, en där polisen lägger ifrån sig pistolen och meddelar stationen att han kommit på lösningen, en annan där han trött sitter kvar och tänker att det spelar ingen roll, en tredje där han tar upp pistolen och blindavfyrar, en fjärde där han sätter den mot tinningen... och så vidare. Själva narrativet åskådliggör detta parallellvärldsförgrenande, detta spegel-mot-oändligheten-men-med-subtila-skillnader-i-varje-värld -- och detta visat utan stora gester, nej det är väldigt matter of factly.




Relaterat
Arthur C. Clarke
Katedralbyggare och kritiker
Heinlein: Starship Troopers
Tolkiens verk
Lovecraft-böcker på svenska
Tidslinje: konservativ fantastik

Inga kommentarer: