Krigarsanning

Krig eller inte krig: själva andan i bushido lever. dn svd svd

Krig eller inte krig...

Vare sig det är fred eller krig -- så är det på det viset -- att soldaten och hans självövervinnelse lever. Att övervinna sig själv, stålsätta sig mot farorna, det är en andlig landvinning. Hör bara vad Ernst Jünger skriver i "I stålstormen":

Die Männer hatten die Bajonette aufgepflanzt. Sie standen in steinerner Unbeweglichkeit, das Gewehr in der Hand, am vorderen Hange des Hohlwegs und starrten in das Vorgelände. Ab und zu, beim Schein einer Leuchtkugel, sah ich Stahlhelm an Stahlhelm, Klinge an Klinge blinken und wurde von einem Gefühl der Unverletzbarkeit erfüllt. Wir konnten zermalmt, aber nicht besiegt werden.

Vid fronten står soldaterna, oböjliga. De kan dödas men inte besegras. I sin senare dagbok citerar Jünger även detta: "Battles are won by iron hearts in wooden ships."

Detta är bushido: krigarens väg som andlig disciplin. Kärnan i det hela, krigarens mentalitet i ett nötskal, fångade jag här:

”Du ska vara en krigare. Du ska ha samma attityd som en soldat som går ut i krig: med rädsla, respekt, ödmjukhet och total beslutsamhet.”

Vem är det som säger det där? Soldaten i fält? De la Chapelles instruktion för den karolinske soldaten? Hagakure? – Nej, det är don Juan, gurun i Castanedas böcker. För att möta Kunskapen ska man ha samma attityd som en soldat i krig.

Det är tuffa ord. Och sanna. Att möta de ontologiska realiteterna, att ge sig metafysiken i våld, att existensiellt inse sin dödlighet och lära sig vad det handlar om här i livet, det är litegrann av ett äventyr. Ett äventyr med livet som insats. Man måste veta att man är dödlig, att man ska dö. Man ska vara som en krigare i sitt sinnelag, ödmjuk och beredd på att dö.

Krigarvisdomen kan användas för mer än krig. Den kan, som antytt, tillämpas på vardagen. Var som en krigare: ödmjuk, beslutsam och beredd att dö. Då klarar du allt. Och du närmar dig Varats natur, de ontologiska realiteterna. Som i Bhagavad-Gîtâ (som jag skrev om här):

Strid utan tanke på seger eller nederlag, idka apatia på slagfältet så ska allt gå dig väl i händer. Denna apatia är sann gudshängivenhet - inte bara för krigare, utan även för vanliga människor skyndar jag mig att nämna. --- [M]an kan säga att denna är en harmonisk attityd, ett tillstånd av balans och vila. Men det är ingen mekanisk balans, nej det är en harmoni fylld av en stilla glädje, tack vare det inflytande av gudomlig nåd som då kan äga rum. Detta kan upplevas även när man handlar, man måste inte sitta och meditera för att uppnå det; man kan söka vila i handling.

Det är höjt medvetande, det är trans genom handling (eller beredskap till handling). Det är som jag skrev i "Ode till en plastsoldat". Riktat till en 1/32-figur diktade jag en gång detta, med slutsatsen att denna figur var...

... symbol för krigaren, samurajen, bushidomannen –
den alltid beredde, det förhöjda medvetandet,
den högre energinivån, den nivå som alla
HANDLINGENS MÄN befinner sig på, alla
medvetna aktörer, inbitna tänkare och gudsmän.

Källan till denna drapa finns här. Det är ett inlägg från oktober 2010.




Relaterat
Det röda massanfallet
Eld och rörelse
Soldat i framtiden