torsdag 10 maj 2012

Om man bloggar om Breivik kan man förlora jobbet


Jag heter Lennart Svensson. Jag bloggar om diverse. Jag bloggar om Peter Mangs, jag bloggar om Breivik. Det sistnämnda har jag gjort sedan i juli förra året. Det är inte alla som gillar det. När jag jobbade på MIUN i höstas fick jag nämligen sparken på grund av mitt bloggande. Här berättar jag hur det gick till. svd dn dn dn dn




Det skulle ju bli så bra: jag var arbetslös men skulle ha en praktik. Det var i september 2011 som det ordnades en plats åt mig på universitetet i min hemstad, Härnösand. Det heter Mittuniversitetet = MIUN. På MIUN:s Humanistiska institution fick jag ett eget rum med dator. I ett inlägg 16 november förra året berättade jag vidare:
Praktiken var på heltid måndag-fredag. Och jag utförde de sysslor som jag fick anförtrodda åt mig, sådant som uppföljning av studenter som antagits till kurser men inte registrerat sig, uppläggning av en databas med C-uppsatser avsedd för Högskoleverkets granskning och katalogisering av böcker.

Vad gäller databasprojektet kunde det bli tid över mellan varven. Som när jag fått in littvets och svenska språkets uppsatser och gjort en arkivlista över dem och väntade på engelska språkets uppsatser. Då kunde det gå dagar utan att jag hade något att göra. Så vad gjorde jag för att få tiden att gå? Stirrade dött framför mig? Nej, jag bloggade.

Vidare skrev jag i detta inlägg, betitlat "Incident i arbetslivet", hur det hela hettade till. Mitt bloggande blev plötsligt kontroversiellt. För...
... [m]ed tiden fick tydligen ledningen upp ögonen för denna min aktivitet [=bloggandet under arbetstid]. Antingen googlade de mitt namn och fann denna blogg som jag driver öppet under eget namn med foto och allt. Eller så fann de den via universitetets dataövervakningsinstrument (eller vad det kallas, det med vilket ledningen kan se personalens surfvanor). De gick in och läste denna blogg, Svenssongalaxen, delvis uppdaterad under det jag satt på MIUN. Uppenbarligen så ogillade vad de läste; jag fick senare veta det (...) Kärnan i denna affär är i alla fall att MIUN anser att denna blogg bryter mot MIUN:s värdegrund.

MIUN:s värdegrund handlar om att respektera kvinnor och minoriteter. Alla människors lika värde är ordet. Hela dokumentet lyder som följer:
Alla människors lika värde ska vara en självklar och grundläggande förutsättning för verksamheten vid Mittuniversitetet. Olikheter ska tas tillvara för att främja individens möjligheter till arbete eller studier samt för att utveckla verksamheten vid Mittuniversitetet. För att nå detta är det av stor vikt att lika villkorsarbetet ges en tydlig roll i universitetets kvalitets- och arbetsmiljöarbete.

Att verka för lika villkor innebär att arbeta med kunskap, attityder, värderingar och beteenden. Detta arbete ska vara väl förankrat vid Mittuniversitetet och genomsyra alla verksamheter.

Arbetet med lika villkor vid Mittuniversitetet utgår från Diskrimineringslagen, SFS 2008:567, och innefattar kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

Men, ansåg jag förr som nu, jag har inte brutit mot denna värdegrund:
[K]an någon hitta något i denna blogg som bryter mot detta? Har jag diskriminerat kvinnor eller andra religioner? Har jag sagt något nedsättande om andra folk? Att jag anser att invandringen bör begränsas betyder inte att jag prompt ogillar invandrare.

Har jag brutit mot Diskrimineringslagen? Har jag brutit mot Tryckfrihetsförordningen? Nej, det har jag inte så vitt jag kan se. Avstängandet av mig är en ideologisk markering, ett nålstick i den kulturkamp som pågår, med en agenda som kan beskrivas som 1) maximera invandringen till Sverige 2) motarbeta den som motsätter sig denna utveckling.

Man ogillade mitt bloggande. Jag blev uppringd av den handläggare på kommunen som ordnat praktikplatsen. MIUN ville inte ta i sin smutsiga byk (= mig), nej man gick via ombud. Kommuntanten sa sedan hur det var, att jag med mitt bloggande ansågs ha brutit mot MIUN:s värdegrund. Det var inlägget "Breivik var för otålig" som fått dem att gå i taket. Och detta var ett samtal som ingav mig blandade känslor. Dels var det roligt att veta att ens texter betyder något, att bloggen verkligen tas på allvar och läses. Dels var det olustigt att få sparken för sina åsikter, som i någon 1984-mardröm.

Så det blev till att packa och ge sig av från MIUN. Praktiken skulle upphöra, fine, jag var inte nödbedd. Jag hade varit lojal mot MIUN, gjort det jag skulle. Men ville de sparka mig så drog jag gärna. Så roligt var det inte där.

Samtalet från kommunen kom på onsdag. På torsdag var dock prefekten bortrest så jag fick vänta till fredag med att lämna av. Någon vits att strida mot MIUN ansåg jag inte att det var. Som praktikant är man ju inte anställd, man är försäkrad av kommunen och avlönas med aktivitetsstöd à la AF.

Det blev omsider fredag, en frostig, klar dag. Stämningen på MIUN/HUM var också lite frostig kan jag meddela...!
Fredag 11/11 for jag hemifrån vid åttatiden. Väl på MIUN mötte jag prefekten och frågade denne om jag skulle sluta. Svaret blev ja.

Så jag gick till mitt rum och hämtade dokumenten för det projekt jag senast sysslat med (databas för C-uppsatser) och lämnade över dem till honom. Jag lämnade även över nyckel och kodkortet till porten.

Så frågade jag om anklagelsepunkterna. Jag hade bloggat under arbetstid sa han. OK, det kan jag medge. Men, esprit de l'escalier, ja sa inget om den dödtid som funnits i projektet jag sysslat med, dödtid som väl lika väl kunnat ägnas åt bloggande som stirrande in i väggen. Nåja, jag nämner det här. Inte så att det kunnat rädda min sak men i alla fall.

Sedan kom vi in på bloggen i sig. Jag sa då att vi har yttrandefrihet i Sverige. Han sa då, visst. Men du har även brutit mot MIUN:s värdegrund.

Så gick det till att sparkas för sina åsikter i Sverige 2011. Min slutplädering när det begav sig, i "Incident i arbetslivet", var denna:
Vi har som sagt yttrandefrihet i det här landet. Än så länge. En blogg som denna får finnas. Dock är innehållet kontroversiellt i rådande sentiment.

Man kan ju fråga sig vad som hänt om en motsvarande praktikant fått för sig att uppdatera en blogg med vad som enligt eliten är accepterat innehåll? En blogg med "fy för midsommarfirande, ner med Sverige och svenskhet, döda alla vita män"? Tror ni ledningen skulle ha sett så negativt på det? Hade svenskfientlighet ansetts bryta mot MIUN:s värdegrund? Knappast. Den bloggaren hade väl fått höra, "du får inte blogga på arbetstid men i övrigt är du en fin och god människa, din blogg bidrar till skapandet av en bättre värld".

Och hade den bloggande praktikanten sagt, "det är dödtid under jobbet, jag väntar på X innan jag kan göra Y", så hade hon möjligen fått gehör för det. Ja min själ, hon hade väl blivit anställd som MIUN:s officielle bloggare.

Nåja. Detta är spekulationer. Sant är att sentimentet är fientligt mot sådana som mig som gillar Sverige och värnar dess tro, folk och traditioner. Men jag ser mig inte som ett offer i denna konflikt. Hade jag varit anställd kanske jag kunnat få ut X antal tusenlappar i en process men nu var jag ju inte anställd, bara en praktikant.

Någon juridisk process blir det inte. Men infrastriden rasar vidare, kulturkampen fortsätter; den ideologiska debatten fortsätter här på Svenssongalaxen. Det senaste året har vissa människor ogillat mina ställningstaganden. De har i kommentarer här och på andra platser ansett att den där Svensson som tycks gilla Sverige och svenskhet, han måste motarbetas. Så den senaste veckans rabalder är i sak inget nytt. Jag låter mig inte tystas. Verksamheten fortsätter som vanligt: business as usual.

Min sista dag på MIUN var som sagt fredag 11/11. Det var trippel-elvan: den 11/11 2011. I esoteriska kretsar var detta en viktig portal för mänsklighetens utveckling. Något stort hände då, Ljuset segrade över Mörkret...! Nåväl, stort eller smått: jag gick i alla fall till jobbet med blandade känslor denna sista arbetsdag. Dels var jag lite glad att slippa ifrån den där praktikplatsen. Den rockade inte, på det hela slösade jag energi där även om det fanns enstaka anställda man kunde prata med. De var ju humanister, språkvetare och historiker, professorer och docenter. Själv är jag fil kand i sanskrit och kan historia, litteratur och dylikt.

Jag slapp därifrån och jag var inte ledsen för det. Men jag ogillade ändå formerna för det hela, att PK-regimen tror sig kunna hantera oppositionella hur de vill. "De ska inte komma undan med det här" tänkte jag då jag passerade domkyrkan på väg mot MIUN:s gula länga. Jag ville ge igen. Det gjorde jag också med de vapen jag hade som bloggare: med bloggen...! Dvs med inlägget "Incident i arbetslivet" som ni just fått er refererat. Lite kudos skulle jag väl genom detta få i bloggosfären tänkte jag. Men jag fick mer än så. Det blev en smärre affär av det hela. Se här vad det blev. Och här, hela tråden. Om Gud vill ska jag berätta mer om "Svenssonaffärens" kringelikrokar en annan gång.




Relaterat
Incident i arbetslivet
Svenssonaffären fick Mittnytt att överreagera
Många stödde mig i min kamp
Pusslet Anders Behring Breivik
Breivik och science fiction
Kulturkamp
Breivik var för otålig
Breivik: mina inlägg 2
Breiviks manifest, fritt nedladdningsbart från Zero Hedge
Lunchrummet på MIUN/HUM, utsikt mot korridoren

6 kommentarer:

Andreas Lindahl sa...

Men du, är inte detta en rättshaverists försvar.

- De sparkade mig för att jag drack stärkande drycker på arbetstid! Hade en invandrare gjort det så....
Eller - De sparkade mig för att jag ljög i mitt CV. Hade det varit en pk så hade...
Jag förstår om du är arg men se det så här. Du lever i Sverige där du har friheten att söka ett nytt jobb och friheten att flytta där du vill. Du har också rätt till få skälig sjukvård upp till en viss summa.
MEN, du har också skyldigheten att vårda ditt språk, skyldigheten att inte kränka någon annan genom att skriva saker på din blogg. Du har också skyldigheten att acceptera skolans värdegrund och att du som skolans förlängda arm inte får agera utanför värdegrunden.
Dessutom, PK är inget ord eller benämning utan två bokstäver.
Dessutom, om du kan din historia kan du att det inte finns någon homogen svensk kultur.

Svensson sa...

Vad är kränkande i detta inlägg? Det var detta inlägg saken gällde. Jag länkade den i artikeln. Språket är vårdat. MIUN överreagerade tycker jag. Och inte bara jag, se här.

Som Svenssonaffären visade så befann sig det hela i en gråzon. Visst, MIUN kunde sparka mig legalt. Jag var inte anställd, bara en praktikant. Men att ha värdegrundsdokument som grund för avpollettering är suspekt. Svensk lag borde räcka (typ tryckfrihet och hets mot folkgrupp). Jag har inte brutit mot någon lag. Jag har bloggat om Breivik. För detta hängs jag ut i Mittnytt och Svd.se som värre än Hitler. Se hela tråden innan du ylar med vargarna.

Det finns ingen homogen svensk kultur? Vad var nu det för ett infall? Jag menar, har jag påstått det? Det finns dock en svensk kultur. Likaväl som det finns en japansk kultur, en somalisk kultur, en brasiliansk kultur.

PK är ett faktum. Man ska inte överutnyttja termen. Men den har sitt ursprung i Frankfurtskolan. Negativism, kritikkultur, offermentalitet, minoriteter och kvinnor är drabbade, vita människor ska motarbetas, kosmopolitskit, halalhippies, sjung falleralla...

Jag har kallats både fara för demokratin (Expo i svt.se) och fara för mänskligheten (kommentar på denna blogg). Få se vilka nya epitet jag får nu när det hettar till igen.

Anonym sa...

I din intervju med TV säger du att du inte håller med AB i allt med att du har förståelse för visa saker han säger. Sedan tycker du att det är din demokratiska rättighet att få uttrycka dig utan repesalier.

Anta att en muslim, i vilket land som helst i väst, säger att han/hon inte håller med Usama Bin Laden i allt men har förståelse för visa saker. Vad tror du skulle hända honom/henne? Vad skulle DU själv och 100% av folket i det landet tycka om den personen?

Det kanske hade varit bättre att säga att AB var en sjuk person men att kanske visa saker som många är missnöjda med fick honom att tappa förståndet. Eller att AB är en sjuk person men vi måste ta tag i de problem vi har innan fler som AB dycker upp.

Vad tror du själv?

Demokrati är ingen 100%ig rättighet. Det kräver en massa skyldigheter och finskänslighet i gengällt.

Svensson sa...

Finkänslighet? Jodå. Men intervjun gjordes på stående fot. Dagen började med att TT skrev om mitt fall. Sedan ringde Verdens Gang. Sedan Expressen. Sedan ringde det på dörren. Det var Mittnytt. De frågade om jag ville intervjuas. Visst sa jag. Så efter att jag snyggat till mig gick jag ut i trapphuset. Jag står ännu för det jag sa men visst, radikala åsikter vrids lätt till extremism idag.

I en eventuellt mer föreberedd intervju skulle jag så klart ägna en-två minuter åt att förklara hur jag tar avstånd av Breiviks dåd. Innan jag säger att jag delar hans analys i stort.

Jonas O. sa...

Jag är förvånad över hur du "vågar" luta dig mot delar av ABBs budskap. Hur ska den stora massan förstå dina gränsdragninger när de inte vet hur du fungerar? Du måste väl förstå hur känslomässigt laddad saken är? Journalisterna vet detta. De kan sniffa en story på en mils avstånd och det är därför du är en nyhet. Med allt det negativa det medför.

Avslutningsvis vill jag säga att jag inte delar din syn på invandring eller muslimer.

Svensson sa...

Att luta sig mot delar av ABB:s budskap: det är det många som gör. Den danska sajten sappho.dk skrev t.ex: "Breiviks dåd var 100% fel, hans analys var 100% rätt." Blir de Säpomisstänkta för det? Och amerikanen Steve Sailer skrev förra året detta där han delvis går Breivik till mötes. Och allt utan att buga för Utöya-offren, allt utan att lägga in disclaimers att han själv inte är terrorist. Men han slapp undan, i USA har man ju tryckfrihet.

Jag är medveten om att Breivikaffären är laddad. Men jag vill ändå hävda att TT, Mittnytt och Svt.se överreagerade när de behandlade mig. Den stora massan så, den som du nämner Jonas O, den däremot tror jag förstår att jag inte drar i fält mot multikulti med bössa och kanon bara för att jag ser vissa tänkvärda drag i Breiviks manifest. Tvärtom, jag har ju påpekat 40 gånger att jag inte stödjer terroristiskt våld.

Tryckfrihet innebär att få säga sitt hjärtas mening, även om laddade frågor. Det svenska folkstyret bygger på fri åsiktsbildning (citat Regeringsformen). Så att inte tillåta radikalkonservativa analyser av Breivik är lika med diktatur. Mitt fall är ett prov på att Sverige är ett slags diktatur, mer så än Norge, Danmark och Finland.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (17) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (99) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)