En faktabok om östfronten har nyligen publicerats. Den heter Trotylstorm i öster -- östfronten 1941-45 och är skriven av mig. Du kan köpa boken här, på Logik.se.
Jag har länge varit intresserad av andra världskriget. Och då i synnerhet striderna i öster -- på östfronten. Till denna front räknar jag även de finska striderna i sammanhanget.
Det handlar om kampen mot Ryssland 1941-45. Den som började med Operation Barbarossa vid midsommar 1941. Den första faktabok jag läste om detta var nog Alan Clarks Operation Barbarossa. Jag hittade den i min pappas bibliotek.
Som den 15-åring jag var förstod jag inte mycket av alla arméer hit och divisioner dit. Men ett frö var sått. Och sedan tog jag mig an John Keegans bok med samma namn. Den hade i alla fall bilder på varje uppslag. Och sedan blev det Hassel, Brunila, Liddell Hart med mera, med mera. Plus egen värnpliktstjänstgöring, vilket klargjorde vissa elementa i hur en armé fungerar.
Kort sagt, jag har ägnat mer än 30 år åt detta ämne, striderna på östfronten. Så nu kan jag stolt presentera mitt översiktsverk i ämnet, min essä, min syn på det hela: Trotylstorm i öster -- östfronten 1941-45.
- - -
Boken är på 386 sidor och täcker det mesta: strategi och taktik, organisation av tyska och finska förband, stridsförlopp, ögonvittnesskildringar samt litterära speglingar av det hela. Plus lite mer.
Till ögonvittnesskildringarna hör återgivanden av texter av folk som Hans von Luck, Ernst Jünger, Johann Voss och Adolf Ehrnrooth.
Till de litterära speglingar som behandlas hör verk av Sven Hassel, Väinö Linna, Alexander Kluge och Gösta Borg.
- - -
Härmed fyra citat som anger tonen i verket:
Mannerheims ”återhållna krigande”, hans vägran att anfalla Leningrad, var på sätt och vis yttringen av en envis, aristokratisk 1800-talsmänniska.
[s 66]
Borgs bok är läsbar, ja mer än så: här märks ett temperament och det finner man inte så lätt i facklitteraturen, ja inte i litteratur överhuvud taget. Han har en personlig stil helt enkelt. Det må finnas många källor för östfrontskunskap men få av dem har den anda, det pulserande av liv och blod som Det röda massanfallet har.
[s 244]
Vad gäller plutonchefens roll så var denna svår i andra världskrigets kontext. Hur håller man sambandet med grupperna på ”det tomma slagfältet”, i den utspridning som moderna granatvapen framtvingar? En kompanichef har sina ordonnanser. Plutonchefen har ingenting. En rapportkarl kan han nog disponera, men han måste själv regelmässigt projicera sin vilja över en stor, säg 100x200 m yta.
[s 340]
Clausewitz (...) Likt en hermeneutiker lever han sig in i krigföringen på dess egna premisser för att utvinna vissa tumregler ur den, allt i det pragmatiska syftet att handleda chefen på slagfältet. Uppenbarligen har han lyckats för Clausewitz läses än idag men Willisen och Jomini inte alls. Clausewitz’ pragmatism passar det militära kynnet som inte gillar principer och kannstöperi för deras egen skull. Hur man vinner ett fältslag är målet, hur man vinner taktiska segrar är vad en soldat vill. Clausewitz hjälper soldaten att göra detta.
[s 359]
- - -
Det om detta. Boken finns alltså att köpa nu. Detta är mitt statement om östfronten i fakta och fiktion, som ämne för studium (jag har ju även skrivit en roman i ämnet). Detta är min essä om den avgörande krigsskådeplatsen under andra världskriget, "ett krig som var större än till och med Mahabharata" som Miguel Serrano sa en gång.
Köp boken på Logik.se.
Köp e-boken på Bokus.
Köp e-boken på Adlibris.
Relaterat
Eld och rörelse (2007)
Min Jüngerbiografi
Döden på larvfötter (Hassel 1958)
Burning Magnesium: engelskspråkig roman om östfronten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar