måndag 22 juli 2024

En intervju med Robin Carell: med anledning av hans senaste bok: Sceniet och geniet

Här intervjuas författaren Robin Carell. Han är en rätt intressant typ vars texter har ett odiskutabelt "något". De har substans. De har stilvilja. Därför ska han och hans författarskap, med fokus på hans kommande bok, granskas här. Carells åsikter i detalj får stå för honom; han ansvarar för dem. Galaxen ansvarar för artikeln i stort.




Robin Carell är skåning, sydsvensk. Detta är hans bakgrund. 2016 debuterade han med romanen Rusäventyret och de skeppsbrutna piraterna på Recito förlag. Det var en överlag realistisk roman om en ung mans resa in i de tunga drogernas värld. Vad som slår en i det hela är återhållsamheten. Många droger, och sköna damer, passerar revy på författarjagets väg, men det hela skildras med någon form av distans och måtta, samtidigt som inga spärrar finns för att låta dramats alla färger spela i ett apokalypsens färgspel.

Därtill är boken rolig. Den har sin beskärda del av anekdoter och träffsäkra iakttagelser.

Det om Rusäventyret. Men här ska det främst handla om Carells nya roman, Sceniet och geniet. Den är kreativt-narrativt i stort sett klar och är nu under produktion. Den beräknas utkomma 2025.

Sceniet och geniet handlar om Sebastian, en författare. Hans vardag består av skapande, kreativt skapande. Han är det faustiska geniet in spe. Därtill möter han människor. I sin vardag. Bland annat en kvinna vid namn Karolina. Detta upplägg får en att tänka på Huxley's The Genius and the Goddess; en författare ska ju alltid ha sin musa, verklig eller inbillad. Här är hon iaf konkret. Till detta kommer ett tämligen intensivt nyttjande av droger; det hela blir till en storm av kreativitet, kärlek, mörker och filosofiska begrepp som Sebastian försöker strukturera sin värld med. Detta är en filosofisk roman med verkligheten som symbol. Sebastian är en doer, en Actionist kan man säga. I romanen speglas ett yttre landskap i ett inre, och vice versa.

Man kan säga: texten vill något, den strävar efter stil. Och djup, doktrinärt djup. Här bestås vi esoteriska läror på gravens rand -- och bortom. Detta är ett slags Trad 2.0 med asatro som klangbotten: Oden rider i natten, Horgabrudar dansar på ängen, skaldemjödet serveras med varm hand.... denna feeling förmedlas, plus mycket annat i en gigantisk och kaotisk jazz.
Låter det dunkelt? Men då säger jag: romanen ger svar. Och författaren själv. Därför ska vi nu ställa honom till svars för detta verk. I denna intervju.

1. Din nya roman Sceniet och geniet skildrar händelser i Sverige idag, sett genom en ung mans ögon. Vilken är den speciella vinkel du har till detta verk? Är det rak realism? Eller är det något mer, något för svenska läsare ovanligt?

När jag påbörjade Sceniet och geniet var det tänkt att förlägga händelserna till en strikt fiktiv miljö. Under tiden som jag planade ut de tematiska idéerna till verket och lät dessa mogna i takt med min egen mognad (esoteriskt, stilistiskt och intellektuellt) under en räckvidd på tre år, så valde jag för att underlätta för läsarnas ögon att väva in huvudkaraktären i händelser som utspelas i vårat Sverige. I ett tidigt skede var boken överbelastad av esoterism, vilket hade förlänat den en plats i fantasy-hyllan. Men så hände något. Jag bröt alla dammar om övertygelse att detta var det enda sättet att skriva Sceniet och geniet, som har haft en så stor påverkan på mig både innan jag skrev den och efter, och valde att satsa på en mer magisk realism. Man kan kalla Sceniet och geniet för litteraturens neofolk. Vad gäller den stilistiska ådran kan jag säga så mycket som att det jag försökte med i Rusäventyret men inte lyckades med, på grund av en avsmalnad konstnärlig expertis och ett flackande intresse, har jag lyckats med i Sceniet och geniet. Boken är nämligen sprängfylld med ett drömskt och symboliskt språk.

Sceniet och geniet är på många sätt avhängig empiriska upplevelser som jag samlade på mig, likt biet som samlar honung till bikuporna. Dessa upplevelser utspelades under andliga resor, främst under året 2021. Jag har länge och med olika metoder försökt kontakta de högre sfärerna, men slutresultatet blev oftast som i sketchen med Liam Neeson och Ricky Gervais i tv-serien Life's Too Short. En dramatrött Liam Neeson söker sig till komedi och ber Ricky Gervais om hjälp. De kommer fram till att improvisera en sketch där Neeson spelar en frukthandlare och Gervais är en kund. När Gervais öppnar dörren till butiken säger Neeson bestämt och utan andetag “Vi har stängt”, varpå en smått desperat Gervais säger “Jag tror vi måste ha öppet för att göra denna sketch”. Lite så kände jag när jag inte fick något svar. Plötsligt när vintern brutit sig in på andra månaden under året 2021 överröstes jag av synkroniciteter och ett sammelsurium som inte kan beskrivas på annat sätt än en andlig berusning som kom ifrån ett annat ställe än mitt inre. Jag insåg snabbt att det som jag hade värderat föll sönder i mina händer likt sand. Vad jag kom till förståelse med var att inget verkligen var mer än symboler för att låsa upp hemligheter om universum; runorna var inget annat än symboler som ledde till andra symboler, gudar och myter var skapelser långt bortom nordanvindarna och har således aldrig existerat på jorden som vi känner till den, inget har ett autentiskt värde förutom evolution. Detta är insikter huvudkaraktären Sebastian har ärvt ifrån mig. Hans andliga kollaps beskrivs tydligt, när han trött efter att ha befunnit sig på det astrala planet inser att allt han har trott och försökt, på sitt eget lilla vis, leva upp till har visat sig vara en “rökridå”. Eller kanske är illusion ett bättre valt ord. Han känner sig ensam i världsträdet, och shamantrumman ekar ut i intigheten – det finns ingen där är allt han kan säga efter denna mäktiga upplevelse. Trots allt...

Sceniet och geniet är ingen hyllning till intigheten. Det väsen han möter är ett sätt för honom att motstå frestelsen att falla handlöst ner i denna avgrund. Detta väsen kan inte beskrivas i singular form och inte heller i plural form. Detta väsen har i stället en transcendental natur och kan som bäst beskrivas som det. Det uppenbarar sig som ett erotiskt väsen, det uppenbarar sig som Freja, det uppenbarar sig som den lärde. Oavsett vilken form det antar så är det bestämd att resa Sebastian högt på sina vingar för hans transpersonella utveckling. För vilket mål lämnar jag tills vidare eftersom det vore att avslöja allt för mycket. Vi rör oss nu i gränslandet till boken som idéroman. Varför just Sebastian blir den utvalda kan vi tvista om länge, men på samma sätt som chansen att man föds är en på miljarden och därmed irrelevant, ska man nog se på frågan varför Sebastian befinner sig vem han är. Vem han är? Jo, för Sebastians huvudbry vet han ju inte om han är martyr eller gud. Jag nöjer mig gott med det sistnämnda, det är ju trots allt en karaktär som jag värderar väldigt högt. Att han anser sig marterad är inte konstigt, visst tänker man på Oden som hänger i Yggdrasil, eller de väldigt otämjda initiationsriter som våra förfäder genomgick för att bli invigd i högre mysterium. Utan vidare notis.

Boken kan läsas på flera olika sätt, bland dessa som en psykologisk resa i Sebastians arketypiska rum, med premisserna att det som sker är projektioner som strömmar ur hans psyke, vilket på grund av ett mindre bra leverne är drabbat av skeppsbrott-eufori. Den kan också läsas ur ett perspektiv som avhandlar den objektiva verkligheten, där en dialog mellan Sebastian och väsendet har en stor inverkan på världen-som-sådan. Med utgångspunkt i det sistnämnda perspektivet är det alltså en idéroman vi läser. Jag vill inflika om att jag länge stod och stampade huruvida Sebastian skulle ha ett liv, ett förflutet, eller om boken enbart skulle vara en vision. I det förstnämnda kämpade jag länge med vad Evola tyckte om mänskliga relationer-fetischistiska böcker. Men så klarnade det för mig, Evola var nämligen inte heller mer än människa och hade sina egna böjningar. Han sa själv att han inte är profet, desto mindre gud (varken stort eller litet G). Givetvis ska Sebastian ha levt ett liv präglat av mening som uppenbarar sig när detta väsen, denna mäktiga gudinna gör entré. Och visst blir det så träigt att läsa ett helt verk om en vision. Därför ligger visionen och pyr under jordens yta, den är subtil, den är diskret, den är - lika förbannat den mest radikala vision vi har skådat. Ingen fanatiker, ingen tokmagiker, ingen besatt revolutionär har någonsin ens snuddat vid visionen som Sebastian delar med väsendet. "Fast, stopp nu... vid en närmare eftertanke möjligtvis en person". När jag började skriva på Sceniet och geniet var jag väldigt intresserad av Jason Reza Jorjani och hans radikala filosofi och extrema attityd till alla värderingar och politiska läggningar. Men jag tror inte ens att Jorjani i sitt mest filosofiska essä ens närmar sig vad Sebastian och väsendet strävar efter. Det är så radikalt, så transformativt, så... vågar jag säga det? -- egendomligt att människan hade blivit oigenkännlig, med sinnebilden av en avancerad utomjordisk ras.

2. Din första roman heter Rusäventyret och de skeppsbrutna piraterna och kom 2016. Den skildrade en psykisk resa in i de tunga drogernas land, och den gjorde det på ett tämligen intresseväckande sätt. Vad skiljer denna roman från Rusäventyret?

Rusäventyret var mitt förstlingsverk, och visst ser jag tillbaka på verket med ett stänk av vemod. "Det är en bok som bygger på fakta, det vill säga på riktiga händelser". Vilket innebär att jag hade ett ansvar för innehållet. Detta gjorde jag inte bra. Jag var heller inte redo för boken; den är slarvigt skriven och klangbotten är Burroughs, Bukowski och S. Thompson. Dessa herrar har jag lagt bakom mig (faktum är att de just nu ligger på soptippen). De tillhör ungdomens “svärmeri”. Om det finns någon läsare till just dessa herrar så uppmuntrar jag dem att fortsätta läsa deras böcker, det finns mängder med guldkorn. Som helhet har de däremot ingen plats i min hylla eller i min skrivarådra.

Om Rusäventyret var en bok som kretsade kring verkliga händelser så är Sceniet och geniet fiktiv. Det är endast Sebastians och gudinnans dialoger och de övernaturliga händelser som på ett förskönande vis berättas som har ett korn av sanning, om sanning nu definieras som empiriska upplevelser, vilket är en sedan gammalt omtvistad ontologisk fråga. Det närmsta vi kommer faktamässigt är att jag har gett gudinnan lite essens av min partner och livs stora kärlek, som jag också dedikerar boken till (förutom att den även är dedikerad min dotter). Sceniet och geniet är inte en sleazeroman, till skillnad från Rusäventyret. I denna bok har jag utövat mitt stilistiska fynd och låtit verket svälla till en idéroman.

3. Låt oss titta på den livsfilosofi som du utvecklat i andra sammanhang. Kan du kort ange vilka idétraditioner du ansluter dig till, respektive vilka du vill avgränsa dig emot? Vad är det unika i ditt credo?

För att utmejsla min livsfilosofi (om man ens kan prata om en sådan) så behöver jag göra en vandring genom mitt balsamerade minne. Kortfattat: jag blev intresserad av religion i tidig ålder, samtidigt som jag fattade tycke för nationalism. Dessa två var för många oförenliga eftersom idoldyrkan och blodsteism inte gick stick i stäv. Jag valde det senare, det vill säga blodsteism. Detta är det närmsta vi kommer dyrkan ifrån mitt håll (det är ju tämligen logiskt eftersom du inte undkommer vad som vilar i ditt DNA). Under senare år, när jag omvärderade alla värden, grävde jag inte längre efter skattkistor i jordens alla hörn. Jag tröttnade på allt som hade med människan att göra. Jag sökte efter något högre, mer autentiskt, än allt som var antropocentriskt.

Traditionalism tyckte jag om. Jag berusade mig dagligen på Evola. Jag tyckte om att tänka på solkungar, mystiska landskap, och en gyllene tid när vi levde nära gudarna och drack nektar ur floder. Världen kändes inte längre så avförtrollad och torftig. Traditionalism var mitt sätt att centrera mig och säga “Jag är”. Det skulle ta ytterligare några år innan jag lämnade Traditionalism i större drag. Jag erkänner inga kusinreligioner jämte de nordiska. Jag menar att jag är nordicist. Att det dyker upp en förklädd Oden i Indien under namnet Vishnu tyder bara på att vi har haft en trevlig handelsrunda med detta folkslag. Eller att vi lever i en datorsimulation som är symmetrisk. Hylozoiken fattade jag stort tycke för, men det var mest av “sentimentala” skäl. Jag fann denna livsfilosofi intressant i en tid av privata bekymmer. Det var en fin tanke, tyckte jag då, att blanda andlighet och materialism. Men när jag ser tillbaka på den så är den för abstrakt och inte genuint hållbar. Det döljer sig en annan värld bakom hylozoiken som är djupa hemligheter som Pythagoras bevarade, och som jag med hjälp av det intellekt jag i så mån besitter lyckats låsa upp som kanske inte många andra har gjort (planetariska interdimensioner som sväller in i varandra och liknande), men jag tycker att mycket av hylozoiken är “desperat”. Det är som om man har försökt ta olika begrepp som är helt olika varandra och blandat dessa för att framavla “andlig materialism”. Visst, kontraster kan vara underhållande att syntetisera, men det går inte att “ingjuta” som ett kategoriskt imperativ. Vad jag lärde mig av hylozoiken, däremot, var att meningen med livet är att utveckla medvetenheten. Jag tog med mig denna idé och bar den på mina axlar likt Atlas bär världen när jag startade en orden som ett aktivt konstprojekt. Detta konstprojekt var också ett syntetiskt projekt som stod bortom gott och ont. Under denna period utvecklade jag ett fanatiskt intresse för döden. Jag beskrev det som tydligast i podcasten Omega9Alfa, nämligen att orden de facto är en Dödsorden, att Döden är vår makt, att vår estetik är en dödsestetik och runt denna estetik bygger vi våra dygder.

Det fanns en hel del satanistisk filosofi och estetik som för min utveckling under denna tid var nödvändig. Det var en mörk drivkraft jag behövde som påminner om megalomani. Idag har jag lämnat både hylozoiken och denna mörka drivkraft bakom mig, och jag strävar inte längre efter en mening med livet utan lever i stället med meningar i livet. Likaså har jag förkastat all form av dödsdyrkan. Vad som föranledde detta går att förklara i korta ordalag. Under tiden jag utvecklade min fascination för döden (man bör minnas den jungianska satsen att människor inte har idéer utan idéer har människor) så levde jag invid dödens vägar. Jag använde mig av mängder med redskap för att närma mig döden, bland dessa var det en hel del rusmedel och upplevelser som bäst kan beskrivas som shakti yoga. Jag gjorde det av flera anledningar. En av dessa som sticker ut mest är att jag gjorde det för att bevisa att det inte fanns något bortom döden - ultima linea rerum. På så vis kunde jag förbanna gudarna att vara snåla. Jag ville bli mer än dödlig, mer än “blott människa”. Jag ville själv bli som en... gud. Varför inte? Jag bytte dödsestetik till livsestetik och tröttnade snabbt på all form av letargisk andlighet och underkastelsereligioner. Jag fann mitt elixir mot dödlighet: transhumanism.

Några sista ord om hylozoiken. Vat den också brister är den ringa förståelsen för viljan till makt. Inom hylozoiken är viljan till makt motsatsen till viljan till enhet, och detta är en misstolkning av Nietzsche och ett tydligt avstamp i makt som degenerativ och egoistisk. Vad makt egentligen är? Jo, det är inte bara det råa titaniska material som föder olympiska gudar. Det är även den kraft som genom individuation centrerar människan till en enhet. Makt är aldrig nedbrytande, eftersom den inte kan finnas i ett ofruktbart land. Viljan till makt är en metafysisk princip som är inneboende i alla väsen. Det är vingslagen som får örnen att sväva, blåsbälgen som underblåser elden, det är viljan till reproduktion och återkommande morgonrodnad. Makten finns inte bara i alla väsen. Den finns även i alla fenomen som uppenbaras överallt i och över naturen. Den finns i kärleken, mognaden och tålamodet. Den finns i nyfikenheten, upptäckarandan och rättvisan. Vad som inte är makt är krig och förtryck. Dessa härstammar ur förlusten av makt. I nästan alla krig saknas det operativa målet att vilja levnadsrum för liv. De föds ur girighet som är ett av de högsta kännetecknen för avsaknaden av makt. Vidare om hylozoiken så var det givetvis Lars Adelskoghs monumentala översättningsverk jag intresserade mig för. Jag minns hur iögonfallande titeln var på den första boken jag läste om hylozoiken: Förklaringen. Förklaringen. Det lät så klockrent. På samma vis var det när jag försökte komma fram till en titel till boken. Satyrens teater... nej, det låter för töntigt. Sebastians arketypiska rum? Nej, inte det heller. Det låter så högtidligt. Varför inte Sceniet och geniet? Det är ju begripligt. Vi har en gudinna som är ett sceni och en ung man som är ett geni.

Men -

Men det var inte förrän jag blev trettioett år fyllda (och nu återkommer jag till mina esoteriska resor) som jag exploaterade något för mig helt främmande, och som hade en enorm påverkan på mitt andliga livsrum (eller: metakognition som är sann till transcendens, eftersom jag i stora drag finner andlighet en urvattnad institution och ett alldeles för löst begrepp för det nya årtusendet). Jag började vandra i ockulta labyrinter och eldade ett intresse för traditionell satanism under ett enda livsråd: älska inget att du inte kan se det dö. Trots att jag saknade den enorma likgiltighet och avsaknad av moral som krävdes så gick jag långt. Man kan tycka att satanism är blasé och, ja, rentav infantilt. För mig var det på allvar. De transsinistra upplevelser jag genomgick var storartade och lämnade ett stort avtryck på mig. Således bestod min själsförmögenhet av sinistra tarotkort: den lidande mannen med fjäderpenna som sitter på en hög med döskallar... satyrer i pyramider... hermafroditer i underjorden... Satan, Satan, Satan...

Under mina ockulta utövanden övergav jag den objektiva verkligheten i förmån till en väldigt subjektiv tolkning av “livets och dödens safter”; statyn jag hade på Baphomet var inte längre Baphomet utan en representation av individuationsprocessen, till hälften man och hälften kvinna fanns en glimt av bland annat anima och skuggan. Satanism var så till den grad autentisk och inte bara en filosofisk spelplan, och inte heller hade jag enbart ett lekmannaintresse, att det skedde en alkemisk koagulation. Under denna tid var jag inte så lik den mäktiga Baphomet, utan påminde mer om Quasimodo. Det var vulgärt och smärtsamt. Vad som framavlades efter koagulationen var däremot något helt annat. Ockultism är sett ur en slags livsfilosofi ett viktigt inslag. Ockultism är tillsammans med transhumanism grundpelarna för min framtidsfilosofi. Jag motsätter mig dock det överrepresenterade materialistisk-reduktionistiska kollektivet inom transhumanism. Den transhumanism jag förespråkar är bioetnisk. Ett smärre tillägg: för moraliserande nationalister kommer jag aldrig att vara apologetisk vad gäller ockultism eller transhumanism, på samma vis som jag för vänstern aldrig kommer att vara apologetisk när det kommer till nationalism. Men just nu har jag fullt upp med mina projekt för att hinna med att träffa någon av dem. Om någon frågar var jag är, Svensson, så säg att du inte har sett mig på ett tag.

Med det sagt. I min livsfilosofi finns det inget utrymme för någon form av reduktionism. Jag är på så vis förtrogen det öppna kosmos och alla möjliga idéer som inte motsätter sig överlägsen skönhet, etik, sanning och rättvisa. Vad avstår jag ifrån? All form av surrealism, överdriven nihilistisk materialism, rotlös rationalism och den parasitiska relationen med abrahamitiska religioner (som har druckit sig feta av våra förfäders bägare. På samma vis som Gud inte lärde sig tillräckligt med grekiska så var problemet att dessa religioner inte visste hur man jäste skaldemjöd). Av flera skäl. Det första torde räcka: vår historia började inte i Jerusalem.

4. Vilka har varit dina litterära förebilder?

Det är inte en lång lista, eftersom jag hellre läser ett fåtal böcker av bästa kaliber än många böcker som är slaka och intetsägande. Visst var det intervjuaren som rekommenderade mig att inte behöva läsa alla dessa viktorianska tegelstenar när jag var en skrivaradept! För att komma till saken så är det givet att Ernst Jünger tillhör mina favoriter. Just nu har jag Det äventyrliga hjärtat vid min sida och ska slå upp första sidan när jag har avslutat dessa frågor. Trots att jag på senare tid, främst i alternativmedia, har kommit med viss kritik till Jünger och främst hans pessimism vad gäller teknologi, så älskar jag att fördjupa mig i det jüngerianska landskapet. Det finns, givetvis, många andra romanförfattare jag tycker om. Fjodor Dostojevskij är trevlig, han lämnar många tankeställare. Edward Bulwer-Lytton, å sin sida, har skrivit en av mina favoritböcker Vril. Dessa författare läste jag mycket i ungdomen. Men man slutar inte hitta nya favoriter bara för att man blir äldre. Häromdagen blev jag rekommenderad ockultisten Gustav Meyrinks böcker. Jag fattade stort tycke för hans kända Golem. Om Lovecraft är Gucci så är Meyrink Versace. Nu är jag inte modebög för att jag gör den liknelsen, men jag vill ju smälta in som en hamnskiftare vare sig det är på en hårdrockskrog eller i orten.

5. Du sa en gång att din ambition var denna: Att bli den svenska litteraturens Axl Rose... Är denna roman del i denna ambition?

Inget undslipper ditt minne. Det sa jag minsann. Jag var ju väldigt förtjust i GnR:s attityd och den hårdkokta stil de hade. Jag satt på en krog med en vän till mig för några år sedan. Han är sångare i ett dödsmetallband, med sitt germanska läderjacksblod, och med en intressesfär för metalband mer omfattande än ordförrådet lutade han sig över ölbordet och sa, appropå Guns N Roses, att det bara är hårdföra män som lyssnar på detta band. Detta ville jag återskapa i textformat. Men något hände på vägen. Jag började ta min roman på allvar och hittade min egen röst, min egen stil.

6. Apropå Axl Rose: är Guns'n'Roses ditt favoritmetalband från 80-talet? Eller har du någon annan favorit från detta gyllene decennium?

Guns’n’Roses är ett av mina favoritband över huvud taget. Axl Rose är härligt upprorisk. Om Kurt Cobain var en prästerlig shamanliknande entitet som i sin livslånga dvala kanaliserade något ifrån högre plan, så är det logiskt att Axl Rose var (kanske fortfarande är) en figur tillhörande krigarkastet. Annars är 80-talet rätt tråkigt för min smak. Jag är mer av en 90-talsperson; grungens ironiska dadaism, Red Hot Chili Peppers lekfulla funkrock, neofolkens förskönande militarism. Ja, detta är väl vad jag spelar dagligen.



Relaterat
Bertil Malmberg hedras i Härnösand
Boye: Kallocain (1940)
Gedin: Verner von Heidenstam -- ett liv (2006)
Ballard: War Fever (1990)
Bilden föreställer som alla förstår Robin Carell.

torsdag 4 juli 2024

Treholt var skyldig

In Swedish. -- Härmed en text om en brottsling: Arne Treholt (1942-2023).




1985 dömdes norrmannen Arne Treholt för spioneri i en norsk domstol. Han fick 20 år men släpptes efter cirka halva tiden. 2010 bodde han i Ryssland. Senast i december 2008 försökte han få resning i målet, tydligen för att bli förklarad helt oskyldig. Men det avslogs. I februari 2023 avled han i Moskva.

Var Arne Treholt oskyldig? Så har det, ända sedan han dömdes, låtit i vänster- och mainstreammedia. Det senaste bokexemplet härpå är Gunnar Walls Historiens största spioner från 2007 där det gullas något oerhört med Treholt. Härmed därför ett klargörande, baserat på Charlie Nordbloms Industrispionage (1984) och Treholts memoarer från 1985, Ensam.

+++

Treholt var skyldig. Han hade länge spelat under täcket med KGB, som kontaktade honom för första gången 1967. Treholt var aktiv i en solidaritetskommitté för Grekland, där en högerkupp bringat militären till makten. Vänstermannen Treholt sympatiserade med oppositionen:

Treholt och kamraterna i ungdomspolitiken och Greklandskommittén uppvaktas av talangscouterna från KGB. De trakteras och bjuds ut, flertalet av dem håller stånd och avbryter snart allt samröre med ryssarna. Treholt däremot har redan sänkt sin gard. Han ser inga faror i umgänget med de hyggliga sovjetiska diplomaterna.

[Nordblom]


I memoarerna Ensam nämner Treholt hur han sedan länge, före 1967, beundrat Sovjet, det heroiska land som besegrade nazismen. Och enligt Nordblom stod i Treholts världsbild Sovjet för fred medan USA var aggressivt och stod bakom bland annat den grekiska militärjuntan. Och vid tiden (fortsätter Nordblom) hade Treholt även ekonomiska problem men ryssarna gav honom ett handlån. Treholt kunde även tala ut med sin ryske controller om sin skilsmässa (frun drack, de skilde sig 1967) och politiska ambitioner.

Med andra ord, ryssarna hade honom helt i sitt garn. Treholt var en sucker, ingen hjälte.

+++

Treholt värvas som agent:

Sommaren 1968 reser han till Wien där han förses med ett förfalskat pass innan han fortsätter in i Sovjetunionen. Där utbildar hans handledare från KGB honom i spionagets hantverk.

[ibid]


Så till en stor skandal, en präktig grej Treholt gjorde sig skyldig till... en skumraskaffär på högsta nivå... en sovjetvänlig manöver som Treholt stod bakom...

Och så här var det, med Nordbloms ord:

1971 blir Treholt rådgivare till Jens Evensen, Arbeiderpartiet. 1972 blir Evensen handelsminister, 1976 havsrättsminister och Treholt blir statssekreterare. Treholt lämnar ut kvalificerat norskt material till ryssarna i förhandlingen om gränsdragningen i Barents hav: ryssarna sitter praktiskt taget på bägge sidor om förhandlingsbordet har det sagts. Regionen är ekonomiskt viktig samt ger kontroll över förbindelserna mellan Europa och USA.

Under förhandlingarna i Moskva informerar Treholt ryssarna om den norska taktiken, resultat av geologiska prov och reträttpositioner i förhandlingarna; ryssarna har fulll insyn i sin motståndares kort. Evensen tvingas till större eftergifter än de som statsminister Nordli tillåtit som sista bud, men då är avtalet redan undertecknat i Moskva. De journalister som försöker snoka reda på hur förhandlingarna gått desinformeras av Treholt. Han utnyttjar sina kontakter och försöker sälja avtalet genom att utmåla det i en mycket positiv dager. De journalister som genomskådar hans försvar för eftergifterna gentemot Moskva söker han tysta ner.

[ibid]


+++

Treholt läckte alltså hemliga uppgifter vilket är straffbart. Men det kan å andra sidan vara svårt att bevisa konkreta överlämnanden av dokument etc. Så är det ofta i spionfall. Men hans roll i affären var som synes också att desinformera och vilseleda, klassiska uppgifter för en inflytelseagent. Så Treholt gjorde skäl för sin KGB-lön.

Avtalet om gränsdragningen blev ett norskt nederlag. Evensen kritiserades och fick avgå. Treholt däremot skuddade stoftat av sig och gled vidare på en räkmacka, härnäst som norsk FN-diplomat.

Men då började han även skuggas av norska säkerhetspolisen. Och 1984 greps han alltså. Och dömdes 1985 till 20 års fängelse för spioneri för Sovjets räkning. Han frigavs i förtid 1993.

Det finns bara en sak att säga om Treholt: han var skyldig!



Relaterat
Reportage: kyrkogården
Edith Södergran: krigiskt sinnelag
Bertil Malmberg hedras i Härnösand
Boye: Kallocain (1940)
Gedin: Verner von Heidenstam -- ett liv (2006)
Ballard: War Fever (1990)
"Burning Magnesium" (2018)
Bibliography of Svensson
Ernst Jünger -- A Portrait (2014)
Science Fiction Seen from the Right (2016)
Actionism (2017)



fredag 21 juni 2024

New infinities

Good Morning. I am a lot, I do a lot... hereby a summary of my being.




I am the Jester of Chaos --
the Clown of the New Infinities --
the Orpheus of Eternity --
the Emcee of Magical Realism...

All this I am now.

I am Taiga Messiah, taigaland Messiah –
wood Messiah, woodland Messiah –
pine Messiah, pinewood Messiah...
Blue Messiah, blue sky Messiah –
red Messiah, red world Messiah –
green Messiah, green day Messiah –
gold Messiah, golden Messiah...
Ruby Messiah, red ruby Messiah –
diamond Messiah, shiny diamond Messiah –
pearl Messiah, Pearly Gate Messiah...

I am the Messiah of the north, the cosmic preacher
of the Palearctic zone...

There I stand preaching on my mountain... only God listens...
time to write a deathless poem... an exhibition
of sheer precision... a stupendous painting in
words, summarizing life, art, and politics in
the 2020s... a tough call, but someone’s
gotta do it... no one else but me has the mythopoetic
gift of fusing word and thought, image and concept,
into a new amalgam, a striking alchemical mixture...
and here it is... that vision... a vision saying, cheers
to you all, enjoy yourselves, feel the burn from the
Flaming Sword... nice ain’t it… yeah... nice and sleazy,
as the Stranglers sang... nice and sleazy does it...
does it every time.



Related
The Flaming Sword (short story)
Swedish Mystique
Richard Wagner -- A Portrait
Redeeming Lucifer
Borderline
Diorama made by me LS

tisdag 11 juni 2024

Mina böcker: köpställen

In Swedish. -- Detta är en blogg. Här bloggar jag. Folk kommer hit och läser mina texter. Men jag är även författare.




Det är juni. Juni 2024. Sommaren är här. Och vissa ägnar denna tid åt att läsa böcker.

Själv har jag skrivit flera böcker.

Härmed länkar till blogginlägg som presenterar böckerna. För en samlad bild, gå till denna bibliografiska översikt.

+++

Jag börjar med mina engelska titlar.

Astral War: presentation på svenska här.

Actionism: presentation på svenska här.

Ernst Jünger -- A Portrait: presentation på svenska här.

Rigorism: presentation här.

Science Fiction Seen From the Right: presentation på svenska här.

Här hittar du alla mina Manticore-böcker på Bokus.

+++

Vi övergår nu till mina svenska titlar.

Ett rike utan like: länkar till alla köpställen finns i detta inlägg.

Den heliga flamman: länkar till alla köpställen finns i detta inlägg.

Ernst Jünger -- en biografi: länkar här.

Trotylstorm i öster: länkar här.

Alla mina svenska titlar på Amazon.se.

+++

Detta är vad som finns nu. OK, jag glömde en: romanen Stellar Storm. Den kom på Logik 2023, är på engelska och är grrreat.

Och framtiden då? Kommande böcker? Därom vet jag intet. Men rent kreativt så har jag saker på gång. Så nog kommer det fler verk. Men inte just nu.



Relaterat
Ett rike utan like: presentation på denna blogg
Intervju med mig här på bloggen, från 2022, på engelska
Ernst Jünger -- en biografi: min Jüngerbok, presenterad på Galaxen

torsdag 6 juni 2024

Nationaldagspredikan 2024

Dagens datum är 6 juni. Det betyder nationaldag. Det betyder NATIONALDAGSPREDIKAN.




Årets predikan handlar om svenskar... och vilka vi historiskt är.

Som nordeuropéer är vi medgrundare av den faustiska tidsåldern... detta är den nordeuropeiska eran... den började 1413 och kommer att vara till 3573... mer än ett tusenårigt rike alltså... så res er till vår storhetsdröm i Norden, bli självbekräftande nordbor i nordlig yra, så ska allt gå er väl i händer...

+++

Om shânti om... sambhâvami yuge yuge...

Jag återkommer i tidsålder efter tidsålder… det är vad föregående rad betyder...

Jag återkommer i tidsålder efter tidsålder... jag är den evige nordbon, den evige svensken, kommen för att rädda sitt förtryckta folk… från urtida stenålder till nutida maskinålder har jag funnits här...

Från jägartidens shamanska hoppsan till stadsbyggartidens actionistiska rigorism har jag vandrat i de svenska skogarna, sjungande mina runsånger... och nu ska jag föra er från slaveri till frihet, nordisk frihet… jag ska ge er de gamla göters mannamod, frihetsanda och redliga sinne...

En gång var vi kungar och gudar… vi skapade konst, stor konst… utan gnäll, utan oro… vi var Heidenstam Winge Södergran Tegnér… vi byggde Nationalmuseum Stadsbiblioteket Nordiska museet… vi byggde rikets alla slott såsom Drottningholm Wik Gripsholm… vi ristade runstenar och hällristningar, världsunika praktiskt taget… vi skapade det germanska urhemmet, vi skapade det germanska urspråket… ett språk som sedan spreds över världen och blev till engelska, lingua franca för oss alla… vi koloniserade Europa, vi koloniserade välden… i folkvandring, i vikingatåg, i kolonialismens glädjetåg… så ryck upp er, ni som tvivlar på vår förmåga… ni som tvivlar på svensk strävan... läs första bästa historiebok av Henrikson eller Lindqvist eller Grimberg… läs och fatta att ni är gudar…

Ni måste bli hängivna detta… nordmanna-manin är den enda vägen… ja jag säger då det… huset ska stimma, allting ska brinna…

+++

Vi är kreativa gudar… jag menar, vi kan nog inte överträffa Tegnér Heidenstam Winge… men vi kan på egen hand söka det de sökte… än kan det skapas proaktiv nordisk konst… i ord, toner och färger…

Vi har varit desamma här i norr i 5000 år… ja kanske mer... snacka om kontinuitet… Sverige har aldrig ockuperats… aldrig sedan neolitikum invaderats… vi var kanske under stark tysk hegemoni under hög- och senmedeltid… liksom under världskrigsepoken… men i internationell jämförelse så är Sveriges kontinuitet, etniskt, politiskt, kulturellt, enastående…

+++

Svensk nationalism står därför potentiellt inför en guldålder… en skördetid… vi står på tröskeln till en ny tid, en tid av traditionell svensk bekräftan, uppskattning, erkännande…

Man kan säga: vi står inför en nygammal tid, en tid då det forngamla kan hedras jämte det som är användbart av det nya...

Jag förkunnar er Det nygamla riket...

Nåväl, vi kan nu äntligen få vara oss själva… med stolthet… ingen kan säga, ’det finns ingen svensk kultur’… ty tvärtom är den svenska kulturen en av de mest genuina och långlivade i världen… med stenåldersdösar, bronsåldersristningar, järnålderns bildstenar och smidesarbeten i guld, cloisonné och järn... samt sagodiktning, skeppsbygge, husbygge av rustikt slag... och allt som har med runor att göra...

Ragvaldi Bureus von Dalin Geijer Tegnér Heidenstam, de kände till denna svenska kultur och predikade den… nu kan vi fortsätta deras värv… med vetenskaplig och konstnärlig glöd och elegans… det finns inga problem… vägen är öppen… vi har inget att förlora utom våra bojor… vi behöver bara sluta ’kasta sten för egen port, och tala illa om oss själva’… det hela är mycket enkelt… vi ska helt enkelt bli oss själva igen… börja bli proaktiva… ignorera mångkultur… och stället bygga vår egen identitet, svensk identitet…

Nationalism igen alltså… alla älskar det… eller hur… men till den eventuelle tvivlaren säger jag… att den legalistiskt lagde kan här trösta sig med… att FN-deklarationen om mänskliga rättigheter stödjer oss… alla folk har rätt till en nationalitet sägs det där… och att förneka denna rätt är lika med folkmord… vilket i sin tur täcks in av avtalet CPPCG… Convention on the prevention and punishment of the crime of genocide… jag skrev om det här... om FN-deklarationen om mänskliga rättigheter, paragraf 15, samt CPPCG och ICERD… den sista är en konvention mot rasism… Sverige har skrivit på den… den som går emot svenskens hävdande av sin etnicitet gör sig i lagens namn skyldig till rasism… och. det är här inte bara ett tillmäle… det är straffbart enligt svensk och internationell rätt…

+++

OK alltså… rättsläget är klart… men det finns inte idag en rättstradition att värna svenskhet med dessa lagrum… och detta är viktigt... ty skriven lag är en sak, dess tolkning är en annan... detta vet alla som har ett hum om juridik...

Likväl säger jag... att men på sikt, säg 50-100 år, kommer en sådan tolkningstradition att ha etablerats… svenska nationalister ska slå med lagen… så bedriver man nationalism enligt tidsandan… så, och med DNA (= arkeogenetik)… och med Heidenstam därtill… jag blev själv inte nationalist pga en lagparagraf… eller en DNA-molekyl… jag blev det pga Karolinerna… men kan man därtill hjälpas i sin nationalism av DNA-molekyler och lagrum så är det bara att tacka och ta emot…

På detta sätt skapar vi en nationalism som ligger i tiden.



Relaterat
Antivitism är olagligt
Ett rike utan like
Den faustiska eran (text på engelska)
Mårten Eskil Winge: Efter slaget vid Fyrisvall (1888)

tisdag 28 maj 2024

Vision Quest poem

Good morning.




I sometimes go out -- to see -- to gather visions. They are called "vision quests". And my latest outing of this kind brought the following visions and reflections.



++++++++++

A = A

AAA... the Triple-A has no maps... to the lair of great Cthulhu...

... the mysterious Galaxie running about town, the fabled phantom car... you only see its round tail lights in the distance, way down a boulevard, before it turns a corner and is gone, like a mirage...

I'm breaking rocks in the hot sun
I fought the law and the law won
I fought the law and the law won

+++

Turquoise --

Hyaline green --

Burgundy --

Tangerine --

If a merman I would be
I could see the sun rise
from the bottom of the sea...

Chrysantemum --

Pink petunia --

Sunflower --

Hyacinth --

... and a Cadillac '51, popsicle green, ice green, zaccharine green...

+++

Gates of Babylon, baby...

By the gates of Babylon...
where we sat down
and Dio sang
of endless gallery
enless hallway
endless corridor
leading down below
and beyond
to cooler climes

+++

Cérise --

Lemon yellow --

Reseda green --

Light blue --

Road past the Marly. Lamborghini Miura. Jerusalem, French miniature from the 1400s.

Cherry red --

Prismatic blue --

Lincoln Continental four-door sedan. Plymouth Belvedere. Cadillac Eldorado. Pontiac Grand Prix. Plymouth Barracuda.

+++

What exists in the room without windows is the true... the truly existing Sein lives in the abyss, in the dark, in the monad... like this artefact coming at you out of nowhere, shining its headlights in sad melancholia...

water, water everywhere --

city of channels... Venice of the north, Venice on the beach...

Metaphysical brown --

Marble brown --

Melanie Brown, melancholic --

+++

Creutz im Gebirge. Die Lebensstufen. The Enigma of Arrival. The Enigma of the Hour.

... that's where I roam, endlessly... among water mirrors, reflecting the sun... among streets, empty in the morning light... among houses of glass, mirroring my empty mind...

Fine white --

Canary yellow --

Porphyry red --

Absinthe green --

+++

Dresden in moonlight. Germania and Italia. Bacchus and Ariadne.

Metaphysical brown, esoterical blue... sfumata in the distance...

May I be peaceful
May I be happy
May I be free

May my friends be peaceful
May my friends be happy
May my friends be free

May my enemies be peaceful
May my enemies be happy
May my enemies be free

May all people be peaceful
May all people be happy
May all people be free

+++

Cherry red --

Infinite blue --

Goodwood green --

Everything is connected to everything else... the light that shines on me also shines on my brother... my exhalation is someone else's inhalation...

Nike from Samothrake. Porsche Speedster. Porsche Spyder. Chinese Wall. Berlin Wall.

Paolo Veronese...

Julius Schnorr von Carolsfeld...

Mathias Grünewald...

Philip Otto Runge...

We must break up from the abundance of Babel to the dedication of Antropolis --

Real love stories have no endings --

The Grace of God, it made me shiver, then it made me calm --

... and if you want, pray with me...

+++

The Empire had fallen. Lawlessness abounded, chaos and anarchy. The clouds scudded over the ruins of the city. -- Then through the rubble he came, a wiseman, a preacher, a man knowing his way through thick and thin...



Related
Another poem
Jack Steelnack
A novel
Enköping, Uppland, 1972. From the Svensson photo album

onsdag 22 maj 2024

A study of sf: from 2016: from the right

This is about a book. Written by me. I've mentioned it before. Now for a current summation.




Buy the book on Amazon.com

For Swedes, buy the book on Bokus

For Swedes, buy the book on Adlibris



Traditions, the ways of our fathers, the timeless values – are these compatible with spaceships, techno citites and an environment characterized by change? [p. 10]
That's the crux: sf has always been obsessed by "change". However, deep down, sf also has conservative strains, like hailing order and hierarchy. Traditional values can rather easily be found in sf. This is the angle I have in my book, examining 20th century fantastika. The foundation of the book is the four first chapters, treating (early) Heinlein, Frank Herbert, Tolkien, and C. S. Lewis. These guys are effortlessly conservative in their outlook. Then I move on and look at other 20th century sf/f authors from the aspect of traditional values. The 378 pages also give room for chapters of sf films, sf comics, and the development of the genre at large.

The title of the book is Science Fiction Seen From the Right. It was published in 2016 by Manticore. And it's still in print. All links to online markets is given in this post, where the book also gets a further presentation.

+++

Over the years, this book has gained a lot of attention.

First we had the site Counter-Currents in November 2016. For instance, it wrote: “With a title like Science Fiction from the Right, one can consider this an automatic purchase for anyone on the Alt Right.”

Then the book was picked up by Red Ice Radio, in the spring of 2017. An episode was made. Henrik Palmgren invited me to talk about the book. And I did. It became a fine, comprehensive treatment, a minor classic in the land of pods, I'd say.

+++

The Red Ice episode: we talked about books like Starship Troopers, Dune, The Lord of the Rings, and 1984, all of it with an inclination towards conservatism and traditionalism.

So the classics were covered. The books you know. LotR and the rest. But we also dug into a dark horse like C. S. Lewis's That Hideous Strength from 1945. This kind of topped it off, giving you that extra mile, extra worth, extra effort.

The program's own presentation of the show reads like this:
Lennart Svensson ... joins us to discuss right-wing themes in science fiction. We first consider the fact that contemporary science fiction often comes from a left-wing perspective. Lennart explains that his work, therefore, seeks to remedy this situation. We then explore right-wing themes in a few popular works of science fiction and fantasy, including Starship Troopers, Dune, The Lord of the Rings, and The Hideous Strength. The first hour also touches on relationship between technology and science, with Lennart advocating a spiritualized view of technology as a means to resist lapsing into materialistic nihilism.
Here you will find the episode, still online after all these years.

+++

The book has been covered in more instances. Like, in 2020/2021 two Swedish pod episodes were made about the book. The pod's editor was one Mr. Råbock, aka. Mohamed Omar. The episodes are not online anymore. But it was, all things considered, an energetic look into the world of right-wing sf, triggered by my book.

Finally, I only have to add this of the reception of the book, namely, what an Amazon.com review said: "As advertised. Very satisfied. Thank you."

All told, the book has created interest, a certain buzz. It's got dazzle, allure, "it". Unique among sf studies it looks at sf from the right, from the perspective of eternal values such as faith, will, truth, responsibility. This is the way for me to talk about any sf author, from Jünger to van Vogt, from Heinlein to Tolkien, from Borges to E. R. Burroughs. All this, and H. R. Giger, await you in the 378 pages of this modern classic.

In other words, it's time to see sf from a right-wing perspective. Time for a little "paleo-conservatism" among the stars...!



Buy the book on Amazon.com

For Swedes, buy the book on Bokus

For Swedes, buy the book on Adlibris



Related
Red Ice Radio about Sf from the right
A presentation of the book on this blog
Heinlein and my sf study

måndag 20 maj 2024

För första gången: en karta över Manhem, min fantasyvärld: detta är västra delen av denna illustra värld

Godmorgon i det gröna. Idag ska vi publicera ett unikt dokument.




Köp boken på Logik

Köp boken på Amazon.se

En podd som behandlar romanen



2022 publicerades min roman Den heliga flamman.

Det är ett fantasyäventyr i en helt egen värld. En medeltidsaktig, myllrande värld, väl ägnad åt mustiga skrönor och episka äventyr.

Boken handlar om en äventyrare, Parvan, som vantrivs i den tid han lever. Så han ger sig till sist ut på ett äventyr i protest mot tidsandan: han ger sig ut att söka Tyrelion, Det flammande svärdet.

Vad han gör med det kan ni läsa i boken.

+++

Här ska det bara handla om en karta. Det är en karta som nyligen kanaliserats till oss från den främmande värld det rör, Manhem. I trans har vi sett dess länder för vår blick, i trans har vi ritat detta innebördsrika blad.

Boken från 2021 har ingen karta. Istället ger vi den för boken nödvändiga kartan här.

Vi ser här västra delen av Manhem.

Och vi ser bland annat detta:
. Det sydöstliga landet Mutson, där Parvan har sitt första äventyr.

. Vi ser, i mitten, "Praxis' stuga", en plats där Parvan möter sin gamle vän Praxis Präntare och får tips om nya äventyr.

. Vi ser Kuppsia i väster -- och när Parvan vistades där fick han tips var Kennur fanns, en gåtfull Magus Maestro av stor betydelse för denna värld.

. Vi ser, söder om Kuppsia, Ontogenesia, en lokal stormakt där Parvan tjänar sig upp i armén.


Och så vidare. Kartan har alla viktigare platser som nämns i boken; vi ser platser som Bantaria, fiendemakten; berget Clips, viktigt av en anledning; och vi ser Mellion, det Gröna slottet, plats för ett avgörande möte.

Så är det. Manhem lever, som plats för detta och eventuellt andra, kommande äventyr.

Detta är en susande brusande värld med sant legendarisk framtoning, med miljövänlig kultur, mindful strävan och tjusigt snitt på kläder, byggnader och allt. Och allt sammanfattas symboliskt i kartan ovan.



Köp boken på Logik

Köp boken på Amazon.se

En podd som behandlar romanen



Relaterat
Mer info om boken här på bloggen
Tenhovaara

lördag 18 maj 2024

Preachment 6: Superman

Greetings, disciple. You wanted to hear more about the superman... well, here it is... a superman preachment. Enjoy.




In "Preachment 5" lately I metioned the superman... the overman, the "man plus"...

This has awoken your interest.

Now you want to hear more about this fascinating subject... now you want to know how to become such a superstar.

And here's the crash course: you just want it... "wishing it, wanting it, getting it"... that's the secret...

You just meditate on a pertinent mantra... like "I am superman"... or "Absolute Man, Total Man, Magician Man"... or "Künstler, Genie, und Held...

Next, act the part... walk around with a body language that says, “I AM”.

And if you want a doctrine to study, a published book, read Actionism... it prepares you for supermanist ecstasy... it teaches you how to sum up your WILL...

Willpower, vision, and compassion, that's the threefold flame that will shine forever in the temple of Supermanism...

+++

The Actionist is no debating intellectual, instead he lives in a land where reality is expressed in symbols, myths, colors, sounds, riddles...

Hierarchy... spirituality... order... that's the lodestars of tomorrow...

+++

To live in a constant, spiritual state of emergency...
A constant crusade against materialism...

Constant prayer –
Constant meditation –
Constant “vision quest” –

Ständiger Ausnahmezustand...!

Total mobilization.
Heading for the Magic Zeropoint.

Believe –
Fight –
Shine –

+++

Honor death.
Cherish life.

+++

I am the chosen one, doing what has to be done.
I am the savior of the human race, bringing endless grace.
I am the hero of the new age.
I am the operational sage.
I’m a teacher and a preacher, a stargazer and a street-racer.

+++

How to become Superman? – Just say to yourself, “I am superman,” again and again.

+++

Move over, old-timer!
This is a construction site, a “hard hat area”...!
We will build, we will grow, we will envision
A new-old edifice, an archaic futurity.
We are gods worshipping God,
And now nothing will be impossible for us...
Now nothing stands in our way.

+++

I create, thus I exist...
Ago, ergo sum...
“An Amfang war die Tat...!”

+++

The mindful superman acknowledges the divine light within... lifting himself by his bootstraps to become more than what he is...

+++

The world is a riddle... and the superman is the answer.

I give man absolute power by proclaiming an Absolute Self... ātman is connected to the paramātman... tad ātmānam evāved – aham brahmāsmi...

The moment you discover WILL = a surging rush of power.

I am the Master of Willpower... and I WANT to be the Master of Willpower.

+++

I am the true lightbearer.
My “let there be light” shall create the world anew,
Depolarize the darkness into a new aeon of light...




Related
Preachment 5: God and man
Actionism
Karl Wilhelm Diefenbach. The Sundown

tisdag 14 maj 2024

The magnesium burns in the night

This is about my novel Burning Magnesium.




Buy the novel on Amazon.com

Buy the novel on Logik

Buy the novel on Amazon.se



Burning Magnesium was published in 2018. The original presentation on the blog can be found here.

An episode of Red Ice Radio, covering the novel, was also made in 2018.

Today we will add some quotes and reflections and whatnot. It will be an impressionistic collage, hopefully capturing the gist of the novel.

+++

Burning Magnesium gives you the adventures of a German soldier on the Eastern Front in WWII. His name is Arno Greif.

This is company, platoon, and squad level combat in the east 1942-1945.

This is about crossing the abyss and reaching solid ground on the other side.

Tou could say: Arno Greif is like a Hadean flower in the night, illuminated by burning magnesium.

+++

Magical realism... philosophical actionism... karma yoga on the Eastern front... all this, and Ringo Badger, in Burning Magnesium.

+++

Initiation into the warrior’s way, symbolic death – rage and ecstasy – inebriation, inspiration... he is Arno Greif, constantly living at storming distance, raising himself spiritually by living on the edge.

+++
A soldier must be prepared to die… he must even want to die, desiring death on the battlefield. Why else be a soldier? Dying in battle is the ultimate, transcendent goal. Dying in the elevated state of consciousness that is typical of the soldier in combat; to die in a mental boost, dying in a higher state of consciousness, and thus go from this world to the next with that enhanced consciousness intact.

[p. 262]


From Chapter 38:
As a soldier in the combat zone you had to do what had to be done, above and beyond the mere duties of your position at hand. The whole German Army was educated in this spirit ... and now Arno incorporated this in his creed, taking it to a higher, spiritual level.
+++

“Burning magnesium ... burning in the night, shining with a metallic green lustre, lighting up the battlefield so that the soldiers can see each other and kill each other. It’s the last chivalry, the sacred bond: young men killing other young men...” This is a quote from page 388 of the novel, probably the only novel of the Eastern Front of WWII written by a current author.

+++

“Distance between the groups! Smokes away! Single file after me!” – This is the way ahead, the way of the future... in other words, rigoristic militarism.

+++

This is Battle as an Actionist experience...

This is snow on the ground... and BURNING MAGNESIUM in the sky...

+++

Go east, young man... and fight under skies of burning magnesium...

+++

I write about war – because – war stands for the archaic in the modern.

+++
The enemy soldiers were unable to form a line to defend themselves. The field with its patches of snow and its mud offered no protection whatsoever. Among the blackened wheat stalks many soldiers were mown down, shot full of lead. Gaping, ragged holes in the broken bodies.

Arno took in this scene of destruction and thought: when in the combat zone, combat. It could remind you of Clausewitz’ remark: the worst errors in battle stem from benevolence. For example, allowing the retreating Russians to escape in this situation would have been operationally absurd.

Arno ordered Karnow, who he had with him, to “clear the field.” They pulled out among the blood and guts, among the twisted corpses and dying Russians, with Karnow on the left wing and Arno on the right. The wounded enemies they encountered could still shoot back, so every one they passed was given the coup de grace. According to international law you, as a victorious combatant, should give them first aid, but shooting the wounded was the custom on the Eastern Front.

This was no “hands up”-war. This Arno knew already. It meant that if you wanted to survive in the combat zone you had better shoot to kill than act according to International Law. Also, front soldiers knew that wounded Russians would sometimes play dead, only to suddenly live up and shoot you in the back. Hearing about this Arno was determined never to fall for such a bullet. The worst errors in combat stem from benevolence.

[p. 102-104]
+++

He is Arno Greif,
constantly living at storming distance,
raising himself spiritually
by living on the edge.

Superomismo – inititation inspiration inebriation –
initiation into the art of Action as Being.

Battle as an inner experience –
death as an adviser –
the warrior way of truth.

+++
I meditate by pushing 7.92 mm rounds into the magazine of the StG, buckling up the mechanism, securing and looking out over the forefield. Then you’ll come to rest, thus you’ll shape your life according to an actively esoteric worldview. While I act, I have my mind rooted in the cosmic calm. Such is my way of esotericism. And it never takes time off. An Operational Scout lives his creed in every second, every moment. Similarly, you can argue that the combat zone is a spiritually heightened zone, a zone of devotion, inspiration, initiation and inebriation. A combat zone is a temple, an open-air temple, an endless temple. Hoc omne templum. In this sacred zone the Operational Scout conducts operations, finding rest in action.

There’s no religion, no morality, no transcendence, no promise of how good everything becomes after death. Because, everything is present in the here and now, immanently. All that is needed is to take responsibility for your actions and have knowledge of cause and effect. If I do this, this will happen. If I decline to do this, that will happen.

This is the ethics the combat zone teaches every soldier.

[p 372-373]
+++

Astral war, frequency war, energy war...
cold war in a country garden...
war games, combat 24/7... learn to love it –
live it – forever at storming distance, forever
burning with the burning magnesium in the sky,
the illumination round lighting up a diameter of 800 m...

+++

Intuition, inspiration, inebriation... Rivers of blood, crescendo of doom... “the spirit of song is war”...

Apocalypse Now on the Eastern Front...

+++

Trying to capture Leviathan, the Midgard Serpent, something elusive: that's the leitmotif of Burning Magnesium. Hereby a quote from it, attempting to describe this indescribable feeling:
It was a metal harsh reality, a bronze shimmer on a statue, the deep sapphire blue of the sky and a twilight luster over the things. It was a pathos-filled existence, neither ‘good’ nor ‘evil’. Arno had long since left dualism behind. He wasn’t a saint but he was a man who strove towards liberation from indignation, indulgence and bitterness. Patrol with an SPW and a rifle squad, scout over A to B, getting to grips with the enemy, observe and report... this was Arno’s reality and he affirmed it fully.

One word summed it up: elegy. And ‘elegy’ for its part isn’t equal to ‘lament,’ not exclusively. It’s a mixed feeling of euphoria, longing, passion and something undefined thereto, possibly the ‘apateia’ of stoics.

[p. 58]
+++

Jünger and Evola... lived to tell the tale of WWII... and so did Arno Greif... the hero of my novel.

+++
A roaring bomber in the sky doing a fly-past ... with the casual appearance of a flying dinosaur – with its grey, green and brown camouflage, the gaping engine nacelles, the glass windshield, the MG in the nose mounting, the radio antenna and everything – it was like a cry from another world – a world of steel and bronze, armol and magnesium, gunpowder and lead.

[p. 8]
+++

I live in the grey area, the borderland. This is the land of lightning warfare, astral warfare. It’s fought with symbols, not brainy abstractions. The weapons are the Sword of the Seraphim, earth, wind and fire -- and Arno Greif, standing in the ersatz moonlight...

+++
The T-34 advanced against them. And then, another unexpected salvation that reminded Arno that he wasn’t going to die in this war. A roar like he’d never heard before thundered overhead. A plane he’d never seen before flashed low over the trees. The plane spotted the tank, banked round and swept back in attack mode, dropping its two 250 kg bombs bang on target. Direct hit! The turret flew off with a bang and the chassis was set on fire. High flames licked up from the wreckage. The smell of cordite and burning flesh filled the air.

[p. 225]




Buy the novel on Amazon.com

Buy the novel on Logik

Buy the novel on Amazon.se



Related
Original presentation of the novel on this blog, in 2018
An episode of Red Ice Radio, covering the novel

söndag 12 maj 2024

Preachment 5: God and man

Welcome, disciple. It is time for yet another preachment, telling you the Truth.




Gentlemen, if you please...

Black velvet, if you please...

It is yet again time to preach... time to preach in time... that triple time...

Künstler, Genie, und Held...

Absolute Man... Total Man... Magician Man...

You'd like to be that, don't you... an Absolute Man in the Evolian style...

It's easy... you just say "I'm superman", over and over...

You just say, "Superman -- Overman -- Man Plus"...

That's the mantra...

Focus on this instead of worrying all day long...

You know, you just summon your will, decide to become great, and thus you're on the way of becoming a Magus Maestro...

Then you can write the book, "How I stopped worrying and became a Superstar"...

It's easy...

And if you're not into writing superman books, if you want others to write your books, then read mine...

It is about the purity of heroic action... through aristocratic intuition... this is Actionism in a nutshell...

My creed is called Actionism and my book is called Actionism... easy to remember, eh...

+++

Triple time, triple time...!

Tripartite mantras, taking you to the sky...

Like, "I am god... I am god... I am god"...

I'm a god, lowercase g, worshipping God, uppercase G... and so the world is mine...

I acknowledge the influxus of the divine in everything... and so I'm free to roam the vistas of the world in a mindful way...

There you have my mindful supermanism... unique in the history of thought... for the original creator of supermanism, Nietzsche, was an atheist... and so was Evola... Södergran, though, knew some of that divine influxus... well there you go... my supermanism is Södergran-esque... and Nietzschean and Evolian... it has what their doctrines have, AND it has a mindful ingredient...

So join me in the vistas of mindful overmanism...

+++

Södergran, Edith Södergran... Finnish-Swedish poet who died in 1923...

Maybe I should tell a little more about her...

Give some examples of her supermanist preachment...

So then, a sampling of Södergran’s übermensch lyrics, images, and attitudes, may sound like this:
The storming night of the earth... the flight of the suns through the night... tiger, panther, puma and eagle... flashes and sunburnt summits...
Thus it reads in her opus, yea, even “purple twilight, storm, and the vortex of madness”...
I am Orpheus. I can sing how I want to.
Everything is forgivable to me.
Liturgy, magic... to experience being primitively and playingly... the elevated sense of power of the artistic ecstasy...

Hers is a certitude of a greatness without limit... to possess unlimited power, to be divine, to receive the blissful ecstasy...

You could say: Södergran was director, star, and tent, all in one, of a psycho circus recreating the world into a ritual feast.
I am the one opening the mystery.
The whole of humanity I want to consecrate to the future. (“Mysteriet”)


Södergran was explicitly a disciple of Nietzsche... she mentioned him in her poems... of this and more in my 2016 study Borderline... it has a chapter about her übermensch lyrics.

+++

Wasn't that exciting... getting a sample of the Södergran way to supermanism... sure it was... a unique exposé in all of the internet... for Södergran might still be read... because of her feminist strain... but no one acknowledges her supermanism... it is explained away as hubris... well, now her superman strain comes to light again... thanks to me...

Enough of Södergran now... instead, hereby a poem by me LS... to further highlight my preachment... I preach of supermanism so hereby a poem of supermen...

To be superman – overman – man plus.

To be Gil Gosseyn, Jommy Cross...
Robert Hedrock, Johnnie Holt...
Sweyn Bostron, Robert Maltby...

Processing data with lightning speed.
Moving in circles around you.

Astounding – amazing –

To be willpower and vision.
Wishing it – wanting it – getting it.


+++

That was a poem... now for a story fragment... a story of a superstar...
He was downtown preaching, saying: “Sum up your will, merge it with your thought, and you'll be going places. You will be stronger than anything, a virtual superman.”

A man listening to him said: “Wise words. What shall I liken you to?”

“A golden eagle soaring in the sun.”

“What shall I call you?”

"The Actionist."


+++

I wield enormous power by my very existence. By merely being alive I have powers beyond belief. – The formula for realizing those powers: I AM.

+++

I will tell you a secret. Ich sage dir ein Geheimnis... -- Just sit down, relax, take a deep breath. And sum up your will. Now, exactly in being thus relaxed, and having willpower onboard, you’re the most powerful man in the universe.

+++

The superman is “beyond good and evil”... being strong is beyond good and evil, as the man said.

+++

Be superman. It’s easy! Just say, “The world is my will”.

+++

I’m a spiritual leader who, from a base above time, affects time.

+++

How to be superman: remove that of your being which isn’t superman... impediments, fears, prejudices...

Again, this is "How I stopped worrying and became a superstar"...

+++

The superman has overcome the human condition... he is beyond any law; he makes the law...

+++

I am superman... everything I do becomes myth...



Related
Actionism (2017)
Preachment 4: Triple time
Evola: Absolute Man
Photo by LS

lördag 11 maj 2024

Vikingen Lundell

Välkommen till detta blogginlägg...




Vi har i Sverige en artist mm. Som heter Ulf Lundell.

I romanerna Jack, Sömnen och Vinter i paradiset finns förvisso en del träffande scener. Och musikaliskt/poetiskt visar Lundell onkeligen en del talang. Dvs. i sina skivor från och med debuten Vargmåne.

Här är inte platsen för att tala om alla hans verk. Låt mig bara säga: Lundell är en svensk institution.

Han är därtill en något proggig typ, inte primärt känd som nationalist.

Men visst har han en folklig nationalist i sig.

Se bara på dessa exempel.

+++

Lundell hade i radions P3 ett Sommarprogram en gång. Det var 1982. Och där sa han sig bland annat ”älska Sverige, att det bor en viking i hans blod och att varje svensk någon gång borde vallfärda till en runsten.” (Lundell refererad på s. 317 i Måns Ivarsson, Vill du ha din frihet får du ta den. Ulf Lundell – en biografi. Del 1, 1949-1982)

Detta är väldigt to the point och talande. Alla svenskar borde vallfärda till en runsten.

Vidare i Lundells vikingavärld...

Vikingen återkommer nämligen i sångtexten När jag kysser havet. Ty i denna tämligen kända låt hör vi bland annat:

Visst har det hänt att jag känt för å lämna landet
Men det är inte så lätt att slita bandet
Det bor en viking i mitt blod


På samma skiva (Kär och galen, 1982) finns runstenen med i låten Öppna landskap: ”... där runor ristats för vår skull / nån gång för länge sen”.

Denna rad citerade jag själv i min svenska historia. Det är nationalistisk poesi i stil med Österling, Thoursie, Tegnér...

Där har ni det. Lundell är, essentiellt, nationalist. Han är ärlig nog att se sig som förankrad i detta land och dess traditioner.

Vårt land, vårt land, vårt fosterland... detta utbrister vi alla 6 juni. Som infaller om en knapp månad. Och då kommer min årliga nationaldagspredikan. Här är förra årets drapa.



Relaterat
Nationaldagen 2023
Min svenska historia
Imagicon2: sf-festival i Stockholm 2009
Mannaminne
När jag besökte Leningrad 1987
Själevads kyrka

måndag 6 maj 2024

Bok om sf: modern klassiker

Här ska jag tala om en bok. Om sf. Den kom på engelska 2016. Och har presenterats, på svenska, av mig, på bloggen, här. I detta inlägg blir det bara några fler anmärkningar i ämnet.




Köp boken på Bokus

Köp boken på Adlibris



Min bok om sf heter Science Fiction Seen From the Right. Den gavs 2016 ut av Manticore. Och finns ännu i tryck. Se länkar här.

Denna bok har fått en hel del respons genom åren.

Först var det sajten Counter-Currents i november 2016. Där skrev man bland annat: “With a title like Science Fiction from the Right, one can consider this an automatic purchase for anyone on the Alt Right.”

Sedan togs boken upp av Red Ice Radio på våren 2017. En podd alltså. Länk här. -- Henrik Palmgren bjöd in mig att tala om boken. Och det gjorde jag. Det blev en bra, heltäckande belysning av ämnet.

Sedan så gjordes två poddar om boken av Eddie Råbock. En var allmänt hållen, en handlade om Heinlein. Det var hösten 2020 och våren 2021. Dessa avsnitt finns inte kvar online. Men serien hette iaf "Tankar om framtiden". Och Råbock (f.d. Mohamed Omar) var en bra samtalspartner, han hade en del koll på ämnet.

Och på den vägen är det. Science Fiction Seen From the Right går från klarhet till klarhet.



Köp boken på Bokus

Köp boken på Adlibris



Relaterat
Boken presenterad på svenska på bloggen
Red Ice Radio 2017, ett blogginlägg som presenterar detta epokgörande poddavsnitt
Recension på svenska av Heinlein's Starship Troopers

Preachment 4: Triple time

Welcome, disciple... now for another preachment of wisdom...




Wotan Vishnu Kristos...

Wotan Vishnu Kristos...

Triple time...

Great choirs chanting...

Wotan Vishnu Kristos...

Wotan Vishnu Kristos...

In runes, this is written in Yr rune, Man rune, and Hagal rune...

It's the same as Yr-Man-Sul actually... that is, Irminsul... the world pillar... the polar symbol of Hyperborean splendor...

And as always it means, "Death, followed by Resurrection, to finally live eternally as a Sun"...

+++

Triple time... join the chanting choir, the chorus, the choral speech...

You've got it... like getting Actionism in chantable, tripartite slogans... just getting into that triple time:
Action is everything... Will to power... Summon your strength... Rest in action...
+++

I say again, this is Actionism in chantable slogans: Power, now, forever... Rest in action... You are everything... You are god...

+++

Odin Vili Ve...

Odin Thor Frey...

Har Jafnhar Thridi...

Om shânti om...

And so we reel around the fountain...

Getting into shamanic frenzy...

Reel around the maypole...

Reel around in the Horga hambo...

Triple time, triple time...

Action is everything --

Will to power --

Rest in action --


+++

Action, now, forever --

Will, reason, compassion --

You are god --

+++

Going further into "triple pattern wisdoms" we of course have "Künstler, Genie, Held"... the Actionist mantra par preference...

Actionism has an artistic strain... as I've already showed you... and this artistic vein is material for any contemporary doctrine...

I mean, the Western world is in a sorry state... but in all this, don't get locked up into sad patterns... patterns of chaos... like reading the news... nay, I say... instead you must create your own reality, found your own vision... in the artistic manner...

Du bist Künstler, Genie, und Held, und du bist der Retter des Westens...

In short, creativity will save us...

+++

Om shânti om --

Wotan Vishnu Kristos --

Odin Vili Ve --

Summon your strength --

Well you've got it now... I think I've made my point now... as always in these preachments I may sound a little mysterious... but that's just me... style is everything... and I go for style in all I do... I don't care if YOU don't understand... I only preach to the smart... the dumb will never understand anyway...

And as I said, "summon your strength"... and as a valediction I say, Go with power...

A fine greeting, ain't it... I found it in E. E. Smith's Galactic Patrol... in a certain chapter a guru teaches the hero strength, strength of will... and when the lesson is over it all ends with the guru saying, "Go with power"...

And the same I say to you, now, disciple... read Actionism... be strong... Go with power...



Note to the reader
This spring I've started a new series... on this blog I've begun posting these impressionist preachments... titled "Preachment 1, 2" etc... and you can find them all under the blog label "att vara Svensson"... here...



Related
Actionism (2017)
The mindful superman
Odic force
The founding document
Preachment 1: Veteran of the Psychic Wars
Arnaldo dell'Ira. Square on the sea in Livorno