Litteraturens lättmatroser: kåsörerna

In Swedish. -- Kåsörer är ett bortglömt ämne. De fanns förr i dagstidningar. Och lästes av många.

Jag ska här tala om kåsörer. Målet är att återge citat, vitsar och egenheter hos några svenska kåsörer.

Det var förresten Heidenstam som kallade dem "litteraturens lättmatroser" (se rubrik). Dvs. de företräder en enkel, men inte simpel, litteraturform, väl ägnad att belysa bredvid mer seriösa författare.

Från mitt föräldrahem kan jag för övrigt minnas en fader som sällan nämnde romanförfattare. Jag menar, han läste nog romaner. Och essäer. Men han nämnde dem sällan. Vid matbordet kunde han däremot entusiastiskt nämna kåserier han just läst. Han hade för övrigt en hel serie i bokhyllan med "årets Ehrenmark". Alltså samlingar med Torsten Ehrenmarks senaste, utgivna varje år till jul. Och i hans föräldrahem fanns förvisso Cellos Skum på ytan, en kåserisamling av denna storhet.

Min fader gillade alltså kåserier. Han kunde ur dagens DN läsa högt ur drapor av Ingemar Unge. Kanske även Red Top. Och Ehrenmark.

Torsten Ehrenmark har för sin del dessa kåserande grundtillgångar: Han är gift. Och han är milt elegisk inför tillvarons förtretligheter, men han kan inget göra åt dem; frun och barnen styr honom, för honom runt i livet mellan korrespondent-boningen i London och sommarstugan i Sverige. Ett konservativ fatalism präglar hans låtanden.

Ja -- konservativ, med "det var bättre förr"-attityd, det är läget. Ingen radikalkonservatism -- men heller ingen röd modernism. Det är samma syndrom hos Gunnar Friberg, Teknikens världs ypperlige korrespondent.

+++

Friberg var klart konservativ. Nåväl, kanske diskret konservativ. En konservativ pryljocke och bilsnubbe.

Bravurnumret i Fribergs skrivkonst var annars stycket "Vindsröjning". Ty han fick en dag i uppgift att röja på vinden i det hus han bebodde med sin mor. Men han kom inte långt ty han förlorade sig i minnen, frammanade av sådant han fann där i vindsbråten. Som "Bygglådan Teknik", buntar av tidningen Motor och annat. Han sammanförde alkemiskt allt detta till en skön "walk down memory lane".

Kåseriet fick till och med en del två där reaktioner på texten redovisades. Som en läsare som ansåg att "Bygglådan Teknik" som han nämnde, den var ju en rip-off på Meccano; sänd den därför till mig så att världen befrias från detta elände...

+++

En tredje konservativ kåsör får bli Gits Olsson. Vem kan glömma hans "Vår i luften över Härnösand". SvD-korren har varit i det ståtliga Norrlands Athen. Men hans synfält upptas blott av kommungubbar som reser med i flygbussen till Midlanda, klädda i keps "av den typ som var på modet när Maxim Gorkij var ung"...

Kommungubbarna bjuds morgontidningar på flyget. "Men har ni int' Nya Norrland få de va... Linjeflyg känn då bara till två tidningar, Deänn å Svenskan..." Och Olsson noterar deras vidare konversation à la, "De här me avlöppe i Södra Liden, hur bedömer du dä? -- De ä människan i centrum. Vi får stå starka där"...

Olsson säger att det var synd att de inte läste dagens SvD, ty där skrevs om bröderna Wrights första flygning för 75 år sedan. Det är något att läsa om och fascineras av medan man flyger på 4000 meters höjd över landet, på väg till Stockholm -- det, snarare än "avlöppe i Södra Liden"...

In alles ett paradnummer av Gits Olsson, denna "Vår i luften över Härnösand".

+++

Ovan nämndes Gunnar Friberg. Härmed mer om honom.

Gunnar Friberg levde 1933-1986. Och han gillas tydligen av några. Än idag. Av

Jag håller honom också högt. Han hade en elegant stil helt enkelt; han var en infödd Ekenskis som hade ordets gåva.

Han föddes i Vasastan. Sedan flyttade han ut till Tranholmen. Och när han en dag återsåg Vasastan gillade han det inte.

Det var i kåseriet "Quo vadis, Vasastan?" från 1979. Han hade sett en pappa med barn på cykel göra en riskabel trafikmanöver. Han kallade denne proggare "klutbylte". Han och hans gelikar hade förstört Vasastan; Friberg bröt staven över "dessa salongsbolsjeviker, dessa rödvinskommunister, dessa socialister"...

De som cyklade vilt i stan men ofta hade en Renault 4 på en bakgård för utflykter på landet till helgen. Dubbelmoral, ansåg Friberg.

Kåseriet gav upphov till reaktioner. En sa, "socialister", det är tydligen det värsta skällsord Friberg kan dra till med... Och dessa "klutbylten" som cyklade i stan men hade bil för sporadiska ärenden utanför stan -- det var väl en smart kombination?

Friberg var iaf ingen socialist. Han kan möjligen ses som en milt konservativ röst i ett modernist-Sverige där normen var att hylla utveckling och framsteg. Han var i så fall en gräsrots-konservativ, en "silent majority"-sentimentalist som drömde sig tillbaks till 40-talet.

+++

Så vart leder oss detta?

Detta är ett inlägg om kåsörer. Och då kan man säga: den mest typiske kåsören är en nostalgisk skeptiker som raljerar över moderniteten och vurmar för det gamla. Man kan ta Kar de Mumma som exempel (Erik Zetterström, 1904-1997). Förutom kåserier skrev han för scenen; hans figur Fibban sa till exempel ironiskt, "jag gillar smör, ost och sill, så konstig är jag"...

Sedan har vi dem jag nämnt ovan. Ehrenmark, Gits, Friberg. Attityden är konservativ och skeptisk mot det allra senaste.

Och motsatsen, detta att vara en utvecklingshyllande modernist, det har ingen plats i det traditionella kåseriet.

Så man kan säga: den konservative kåsörens vapen är skepticism, mild ironi, coolness, en vass replik. Det är såklar något av en soffhörnskonservatism. Dollhouse conservatism à la Tolkien. Ingen stridbar radikalkonservatism. Nej bara en milt elegisk privatkonservatism. Ett höttande med näven i den egna kammaren, ej en kampfylld attityd som går motståndaren in på livet.

+++

Vi återvänder till Friberg. Vilken ikon, vilken legend.

Friberg är som sagt ännu läsbar. Hela den tidning där han skrev på 70- och 80-talen, Teknikens Värld, är för övrigt ännu läsbar. Ty de tongivande skribenterna hade alla ordets gåva: Dag E. Hogsten, George Johansson, Inge Alnaeus, Börje Isaksson, ja även Marianne Sterner, rallyförare som provkörde snabba bilar... Dag E. skrev för övrigt 2016 ännu kåserier i denna tidning.

Vad gäller Friberg så var han, kan man säga, arbetarklass. Men han ägde från 1971 en Bentley. En blå R-Type Continental 1953.

Så man ska inte stirra sig blind på klass. Något vi annars ofta gör i detta land. En arbetare med ordets gåva säger mig mer än en medelklassperson som inte kan prata.

+++

Några rader till behövs... detta ämne är ju centralt, men ignorerat av mainstreamen...

Glömda kåsörer bara glöms, de får inga monument resta, ens i dagspressen...

Nåväl. Har ingen något att säga om DN:s gamla kärntrupper, kåsörer som Red Top, Ingemar Unge, Kerstin Kåll och vad de nu hette?

Och SvD:s Kar de Mumma, och Viola, som väl var släkt... och Erik Z... en hel kåsörsläkt, på min ära.

En som skrev både i DN och SvD var Kjell Swanberg. Han var även radioprofil i programmet med Plattetyder, som han gjorde med Bengan Wittström. Han hade då, på 80-talet, en lång karriär bakom sig. Bl.a. som redaktör för En rolig halvtimma. Även känd som en blaska med skämtbilder av nakenbrudar, typ nudistlägervitsar.

Nåväl, han började där, kom sedan till radion, sedan till SvD... där han kåserade rätt vasst... han var en satiriker av rang.

På slutet av sin karriär kåserade han i DN. Han köptes över från SvD för en aktningsvärd transfersumma, sägs det.



Relaterat
Verner von Heidenstam -- ett liv (2006)
Min bror Rob
Nationaldagen 2015
Clausewitz

Bilden visar Gunnar Fribergs stående bildbyline i Teknikens värld.

Svenssonböcker i bokhandeln

In Swedish. -- Det finns diverse böcker av mig att köpa på nätet. Härmed ett urval.

Mina böcker är tidlösa. Och därför ständigt aktuella.

Så é de ju...!

Så för att köpa mina böcker, härmed några länkar. Det blir ett urval ur min produktion; detta är typ de populäraste böckerna. Men för en titt på hela min produktion, gå till denna bibliografiska översikt.

+++

Det gällde alltså länkar till köpställen för mina populäraste böcker.

Då börjar vi...

Ett rike utan like: länkar till alla köpställen finns i detta inlägg.

Den heliga flamman: länkar till alla köpställen finns i detta inlägg.

Ernst Jünger -- en biografi: länkar här.

Trotylstorm i öster: länkar här.

Alla mina svenska titlar på Amazon.se.

+++

Det var mina svenska titlar. Så några engelska:

Astral War: länkar här.

Actionism: länkar här.

Ernst Jünger -- A Portrait: köp den t.ex på denna nätbokhandel.

Rigorism: länkar här.

Science Fiction Seen From the Right: länkar till köpställen här.

Alla mina Manticore-böcker på Bokus.



Vad blir då nästa bok av mig? Det vet jag inte. Förlagsmässigt har jag just nu inga nyheter att komma med. OK, alldeles nyss kom ju romanen Stellar Storm på Logik. Där har ni något att bita i, om ni vill ha något nyskrivet av mig.

I övrigt vet jag inte vad som kommer härnäst. Men rent kreativt har jag inga problem just nu. Att liksom "ur intet" få fram ny böcker är inte svårt för mig -- inte nu. Vad gäller själva skrivandet och skapandet så går det ganska lätt. Om Gud vill och skorna håller så kommer det nog något nytt framöver. Så stay tuned...



Relaterat
Ett rike utan like: presentation på denna blogg
Den heliga flamman: min senaste roman, presenterad på Galaxen
Ernst Jünger -- en biografi: min Jüngerbok, presenterad på Galaxen

Några rader om Isaac Asimov

In Swedish.-- Härmed några ord om Isaac Asimov.

Asimovs språk är rent och klart. Men hans sf var inte "vetenskaplig", snarare "vetenskapsaktig".

Många av hans påfund är ren fantasi. "Positronisk hjärna i människoliknande robot" -- det är bara fantasier. Fria fantasier. Asimovska robotar, som tenderar åt sådant som kvinnlighet och intuition (Kvinnlig intuition i samlingen Främlingen i paradiset) och religiositet (Reason) -- det är fiction endast.

Och Stiftelsen, med sin "psykohistoria" som gör att man kan förutsäga framtiden -- ren fantasi.

Asimov hade som författare den alkemiska-konstnärliga förmågan att få robotar, och vintergatsimperier, att verka trovärdiga.

Som fictionförfattare må han leva. Som fackskrivande intellektuell -- var han däremot tämligen o-originell. Ateism, jordens undergång, ersätt människan... vi behöver inte ännu en till sådan predikant.

Som sf-romanförfattare briljerade han, på alla sätt, 1942-1956. The Naked Sun från det senare året var en elegant sak. När han sedan återkom till romankonsten på 70-talet var magin i stort sett borta.

+++

Asimov skrev några romaner som ännu håller. De är bra nog ur allmänlitterär synvinkel. Och tidlösa ur en sagomässig-mytisk synvinkel.

Som till exempel Världar i krig (The Stars, Like Dust, 1951). Intrigen är smått banal: maktkamp mellan rymdstater. Men det hela har charm och snits. Detta är en uppgraderad space opera, fri från rymdprinsessor och lull-lull, men ändå tidlös som Blixt Gordon och John Ulnar.

Dömd planet (The Currents of Space, 1952) är en annan Asimovare om maktkamp i rymden. Men nu är det hela på ett annat plan, ett mer raffinerat plan. Intrigens bas ligger i vetenskaplig spekulation (moln av materia som kan hota planeter) och mot denna bakgrund målas händelser med inlevelse och charm, minnesvärda typer och en gnutta hot och våld. Jag dyrkade denna roman som ung och gladdes åt att kunna läsa om den härom året, med i stort sett samma utbyte.

Tidens död (The End of Eternity, 1955) var också en favorit då det begav sig. Omläsningsförsöket nyss gav dock inget, jag tappade lusten -- nihilismen i boken avskräckte. Men visst hade han säker stil, den Gode Doktorn. Det märks bland annat i början; han skildrar sterila framtidsmiljöer som ändå har fängslande detaljer. Det är modernism med släta ytor som ändå har artikulering, så att säga.

Skippa kan man även Förbjuden värld (Pebble in the Sky, 1950), där intrigelementet kärnenergi, kärnkatastrof förstör allt för mig. Jag kan inte läsa romaner om kärnvapen och kärnenergi, dödens energi.

+++

Praktverket i den asimovska romankonsten är förstås Stiftelsen (1951-53). Man kan som sf-sugen läsare fokusera på första boken; resten blir lite omtag. Ty den första boken har något unikt -- en vetenskaplig attityd till samhällsutveckling och historia, för sin del långt mer avancerad än vad Gibbon kunde drömma om -- Gibbon, vars verk sägs ha inspirerat boken. Asimov överträffar allt -- Gibbon, dåtida space opera; ja, han blir nästan en framtidens Spengler, allt i läsbar fictionform. Här är ordet klassiker motiverat.

Del fyra i Stiftelsen (Stiftelsen och tiden; Foundation's Edge, 1982) var annars stel och tråkig. Men som estoteriker gläds jag åt att materialist-nihilisten Asimov måste ta till en esoterisk idé ("Gaia-galax", galaxen är besjälad) för att få intrig-patiensen att "gå ut". (Även i The Robots of Dawn, 1982, har han ett bärande intrigelement som är anatema för envar rättänkande "skol"-vetenskapsman, nämligen telepati. Förekomst av telepati i en roman gläder en esoteriker -- men -- visst är han inkonsekvent rent programmatiskt, den Gode Doktorn, om han i sina vetenskapsspalter i F&SF predikar reduktionism men i sina romaner ibland har holismen som grund.)

En tidigare robotroman, The Naked Sun (1957, Den nakna solen) utnämns av Brian Aldiss till Asimovs bästa roman. Och visst är det en sjusjungande, men nedtonad, briljantslipning i centrala kosmiska nejder. Vi får här en relaterbar kriminalintrig i modernistiska miljöer, underbart levande.

Slutligen anser jag att The Gods Themselves (1973, Själva gudarna) var ett sömnpiller. Utomjordingars sexliv, förmedlat via antiseptisk labbmiljö -- nej tack.



Relaterat
Sf från höger
Tidslinje: fantastik
Starship Troopers (1959)

Book news: Stellar Storm (Svensson 2023)

Those who sow the wind shall reap the storm... the STELLAR STORM...

Great news everyone: Svensson has a new book out. An sf novel.



You can buy it on Amazon.com.

You can also buy it on Amazon.se.



Svensson has previously only written about sf. As in Science Fiction Seen From the Right (2016). Now, at long last, he has gathered himself and written an sf novel. A novel somewhat symbolizing what he means by "sf from the right". A tangible example of radical-conservative sf, commenting upon today's society. A novel, set in the future, with a mythical background and fictitious characters, preaching right-wing values.

The title of the novel is Stellar Storm.

It plays in the year 2564. Mankind has built himself an interstellar empire. It is a Faustian space empire. White man has gone to space and created "a realm, a plot, a blessed earth" on several star systems. A statehood of glorified "implicit whiteness".

The novel says that white man went to space. He had the colonizing drive inbuilt in his genes:

It was the legacy of sea-venturing Vikings, Portuguese, Spaniards, Frenchmen, Dutch, Englishmen. It was the strain of venturing out, claiming new land and shaping it after his image.

Further, the white specificity was the “striving for infinity”-strain of Bach and Beethoven, of Leibniz’ infinitesimal calculus, of Dante and Faust going Beyond the Beyond. It was Nietzsche’s Zarathustra ethos of “O eternal everywhere, O eternal nowhere”. It was the racial logic expressed in figures like Kepler, Galileo, Newton, Goddard, Tsiolkovsky, Oberth, von Braun, Koroljov, Gagarin, Glenn, Armstrong – space pioneers in theory and practice, having to go to space as a matter of course.

Mankind became a space imperialist. His empire, the Mirotanian Empire, thrived on various solar systems. Then, in the 2500s, the Saurian threat loomed on the Galactic horizon:

Man, as a colonizer of a wealth of planets, in the 2500s met a warlike creature, a space travelling species that tended to shoot without asking, called Saurian. The date of this fateful first contact was 2 June 2559, seeing the Battle of the Abyss which achieved Saurian space fleet superiority.

In other words: war broke out. A space war, an interstellar conflict, involving battles in space and on planets, engaging all of mankind with the Mirotanian Empire at the forefront.

There is much to speak about here. A lot of "talking points," actually... A lot of wondrous details of the plot, the characters and all. However, the best place to get the whole story is to read the novel.

Suffice it to say that the focal point of the story is young Sweyn Bostron, private infantryman, who learns to take responsibility and rises through the ranks. We also meet politicians, war correspondents, "the girl back home," and of course several other military men along with Bostron: generals, aircar pilots, supply chiefs, etc. etc.

In other words, this is an epic saga of future war and white striving.

You can buy it here, on Amazon.com.

And, if you're a Swede, on Amazon.se.



Related
Stellar Storm on Amazon.com
Science Fiction Seen From the Right
Actionism (2017)

Inlägg, 8 augusti 2023

In Swedish. -- Välkommen till detta inlägg.

En underbar dag... en sådan där dag då man får lust att bli ungdomspastor i Knutby Filadelfia... eller skriva ett blogginlägg...

Det får bli det senare, tror jag... så härmed lite stream-of-consciousness i konkretionens tecken... med impulser till noll och intet, alltet och evigheten.

+++

von Döbeln han red framför glesnande led. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Köp "Godis lunchlåda med sprit" och du kommer att förstå precis vad jag menar.

Molnen jagar --

Sol går upp, sol går ned ---

Det är på specialsträckorna det här avgörs. Och publiken vädrar morgonluft. Vi får gå ner på två femmor nu.

+++

Oljepriset ner --

Risk för alien invasion --

Olja in sadeln, den spricker annars. Olja in dina franska band, de spricker annars. Brännbart i bruna påsen, kartong i kartong, plast i plast, metall i metall och glas i glas.

Violoncello --

Fagott --

+++

Först kom realismen. Sedan naturalismen. Sedan neo-romantiken. Sedan impressionismen. Sedan expressionismen. Sedan kubismen. Sedan aktivismen. Sedan readymade-ismen. Sedan inget.

Ta det lugnt --

Koppla av --

Elementet må ej övertäckas. Stäng luckan till sopnedkastet tyst och försiktigt. Förbjudet att luta sig ut.



Relaterat
Horace som satiriker
Actionism presenterad på svenska
Heliopolis

Kungstornen, Stockholm

Preachment by woods hermit, inaugurating a new era of death and night and blood

Time for "inebriation, initiation, intuition"... this is the new attitude... this is the preachment we all need to hear...

I'm a woods hermit and an attic fanatic... having found the answer to the future of art... and the keywords are... woman, forest, ecstasy... death, night, blood... myth, saga, legend...

Sun, moon, sea, fire... initiation, inebriation, inspiration... bronze horns sounding out over virginal lands... pagan gods, rituals in the wood...

I'm a woods hermit and I will now enter the thousand mile taiga and live there... with my vittra damsel... in wonder and glory forever... "come on and join the elven's dance... their wizardry and wild romance"...

+++

She is woman, night, earth... intoxication, inspiration... enigma, fairy tale, myth... this is the future... these are the symbols that initiate us to the future... this is the metaphorical room we will inhabit...

+++

I dream, and the whole of Germanic Sweden is thereby affected... unmediated... through osmosis... thus the warm, bronze shimmering dvâpara yuga will replace the freezing cold kali yuga... and the PC regime's system will go south... with time...

It is written in the stars.

+++

A musical, artistic, spiritual era replaces a rigid robot era...

The New Bronze Age encourages dreaming, astral travel, empathy...

Constant astral travel –

Constant vision quest –

Permanent state of emergency –

Constant meditation –

+++

The new era calls for total mobilization for total war, total astral war...

This war is a war for your soul... and since the soul is everything –- idam sarvam yad ayam âtmâ –- it is a total war...

Total War, Total Mobilization... Total Spiritual Mobilization...

Woman, night, death, dream... drunkenness and madness, narcissism and dharmashâstra... Krishna has 108 names, so does Odin...

Woman night death dream blood fire... this is the future... forest sea thousand mile taiga... this is the future... and not "city criticism asphalt"...



Related
Kali Yuga is over
Astral War
Burning Magnesium
Another preachment, from 2017

Asgårdsreia, Nils Blommér

New book out

A new novel by me has seen the light of day...

I've just published an sf novel.

The title is Stellar Storm.

It plays in the year 2564. An interstellar war is raging.

You can buy it here, on Amazon.com.

And, if you're a Swede, on Amazon.se.

So I say: those who sow the wind shall reap the storm... the STELLAR STORM.



Related
Ernst Jünger -- A Portrait (2014)
Science Fiction Seen from the Right (2016)
Actionism (2017)

Horace som satiriker

In swedish. -- Horace Engdahl har sina ögonblick... härmed en titt på hans aforistiska böcker.

Hur uttalas förnamnet...? Det uttalas "Hor-às". Alltså ett kort, obetonat "o", följt av ett långt betonat "a" (med grav accent).

Detta handlar iaf om Horace Engdahl, kritiker och författare, född 1948.

Han må vara establishment. Såsom det faktum att han är Akademiledamot, utgiven på Bonniers, och med en lång officiell karriär bakom sig. Men han har en satirisk udd i sitt författarskap. Han angriper sådant som är PK.

Låt oss titta på hans böcker i ämnet. Det rör sig om aforismsamlingar o.dyl:

Cigaretten efteråt, 2011

Den sista grisen, 2016

De obekymrade, 2019

+++

Cigaretten efteråt inledde Engdahls satriska bana. Han gick ut löst, lite försiktigt, som för att känna efter hur långt man kunde gå.

Ett kulturellt påstående som ändå har kraft görs i denna bok: ”Tyskland är ett Sverige för vuxna”. Han menade då att debatten i Tyskland förs på en högre nivå än här, man är mer inriktade på sak än på person.

Inte så att Tyskland är något under av öppenhet. Man har ju ännu inte officiellt gått emot PK-ismen.

Men jag vill, för denna recension, ha detta sagt: att Engdahl i Cigaretten efteråt började röra sig in på anti-PK domäner. Som med denna aforism från tysk vardag:

”Rumänen som står på refugen i väntan på att rusa fram när det blir rött ljus och putsa bilarnas vindrutor i hopp om att få en euro. Oombedda tjänster på gränsen mellan överfall och tiggeri!”

+++

Cigaretten efteråt inleder också Engdahls långa korståg mot feminism. Som med denna hårtslående aforism:

Man kan inte först onödiggöra mannen och sedan be honom komma till förhandling om ‘hur vi ska ha det med kärleken’. Kruxet är att ingen modern kvinna vill erkänna att det skulle vara nödvändigt för henne att ha en man. Får hon frågan, letar hon fram statistik som bevisar att en kvinna har det bättre och är psykiskt friskare om hon lever ensam. Socialstaten spelar med i komedin och erbjuder henne moderskap utan fäder. Följden är att kärleken från kvinnans sida måste presenteras som en excentricitet, något hon ägnar sig åt mot bättre vetande, om man inte som heterosexualitetens fiender rentav beskriver tvekönad parbildning som en följd av indoktrinering. ‘Ja, visst är det dumt, men jag är tokig i honom!’ är det längsta en upplyst kvinna vågar gå i bejakelse av sitt beslut att leva med en man. Det är en ny konvenans som har avlöst den gamla, den som ålade kvinnan att endast hysa sexuella begär på grund av en önskan om stadgade förhållanden. Nå, det var ju åtminstone ett rationellt skäl! Riktigt vad hennes motiv idag skulle vara, är det emellertid ingen som kan förstå, eftersom mannen inte får vara nödvändig.

Detta angriper en hel tidsanda. Den ofta helgonförklarade Kvinnan får sig en skrapa. "Kärringväldet" ifrågasätts. Och detta från en Akademiledamot... detta har onekligen sitt värde.

Cigaretten efteråt handlar bara till cirka 5% om kontroversiella frågor. Annars är det en del allmän visdom, god som sådan, men inget att citera här.

+++

Vi går vidare till nästa bok i serien, Den sista grisen från 2016.

Cirka 85% är aforismer och resten är ett slags monolog. Som också är aforistisk.

Om vi börjar med de allmänna aforismerna så finns där ett och annat. Som denna eleganta sammanfattning av dagens svenska fjoll-sentiment:

Krig och sådant som har med krig att göra väcker anstöt i vårt serviceinriktade överflödssamhälle med barnen i centrum. I Sverige har vi bestämt oss för att väpnade konflikter utgör ett passerat stadium i mänsklighetens utveckling. ... Vi litar på att ingen vill så fina människor som oss något ont, men tryggheten kanske är illusorisk. Kan vi ens vara säkra på att en angripare skulle köra sina stridsfordon på miljöbränsle? [s. 65]

Sedan kan vi gå till denna text, en skarp iakttagelse av könskriget:

En kvinnas förakt för en man kan i vissa fall vara måttlöst, större än naturlig storlek. Det som utlöser hennes reaktion är förnimmelsen av hur nöjd denna man är med sig själv och hur viktig han känner sig, känslor som hon vet att hon inte själv kan uppnå och som hon därför ursinnigt revolterar mot. Men det naturliga sättet för en man är att vara nöjd med sig själv och att känna sig viktig. Den som tycker illa om det kan lika gärna gå och hänga sig på vinden. [s. 164]

Exakt så där är vi män: minsta bodknodd vet allt och kan allt. Han är bäst, han är kingen. Sådana är vi män, sådana ska vi vara. Kvinnor har bara att acceptera detta.

+++

Så över till monologen i denna bok. "Mannen på bryggan" heter den och här påstås ditt och datt. Såsom att kvinnor lugnt "... kan ge dig dödsstöten och räkna med att få sympatierna som den svagare parten" [s. 243].

Men det får räcka med citat ur denna bok. Huvudinnehållet är allmän visdom, kryddad med en och annan "icke-PK" sentens.

Lite mer punch i så fall i De obekymrade från 2019. Den har flera avdelningar. Den första har den fiktive Mahuro som huvudperson, en cynisk konservativ. Han längtar tillbaks till tider då man kunde omtala kvinnor med ord som "mörkögda tärnor" och "min älva". Men nu är det ett hårdare samhällsklimat, man kan inte längre vara frimodig i sällskap med kvinnor (anser han). "Mahuro fortsätter sin promenad bland Stockholms unga damer, försiktigtvis i en sakta skritt som var och en kan ge sitt samtycke." [s. 10]

Detta är kanske en elegant satir. Men lite gnällig. Jag själv anser, att trots statsfeminism och kärringvälde, så kan man ännu charma kvinnor och njuta av deras behag. Under ytan är allt som förr. Man får inte stirra sig blind på tidsstilen i dagens relationer.

Men OK: PK-ism, inklusive dagens feminism måste få kritiseras. Såsom denna dragning i aktuell bok när Mahuro läser om hur lika män och kvinnor är i grund och botten -- men det är en bedräglig likhet anser han -- och han utbrister: "Den mest slående skillnaden mellan kvinnor och män är att kvinnorna oavbrutet talar om hur lika de är männen, medan inga män talar om hur lika de är kvinnorna." [s. 13] -- Touché.

En liknande aforism: "När Mahuro hör de allt talrikare kvinnliga rösterna i radio tänker han: 'Här talar ockupationsmakten!' Men deras uppskruvade tonläge tyder på nervositet. Kanske kontrollerar de inte hela landet fast de vill ge sken av det?" - Väldigt talande.

+++

Den sista avdelningen i De obekymrade heter "Mannen som dödade Billy the Kid", döpt efter den inledande aforismen. Och sedan följer aforismer om ditt och datt. Och vad finns där i form av anti-PK-påståenden...?

Kvinnoväldet kritiseras, som alltid:

När räkningen kommer för årtusenden av kvinnoförtryck, betalas den av män som är snällare än de flesta av deras kön har varit under mänsklighetens kända historia. Det är som när den skötsammaste och mest humana av alla franska kungar miste livet på schavotten, outtröttligt hånad av historiker som i hemlighet föraktar hans svaghet. [s. 59]

Och på sidan 72 står det, som en av tre "Horaces tre lagar", "damerna blir alltid osams". Jojo. Vass satir anno 2023. Vass och sann.

+++

Horace Engdahl är inget helgon. Han har inte alltid rätt. I Arnauld-härvan hamnade han till exempel ganska fel. Låt mig bara nämna detta så att vi vet var vi har varandra.

Men i övrigt är Engdahls "soffhörnsuppror" mot feminism och PK av stort värde. Han är ungefär som Jan Myrdal på slutet: establishment author, men med sant kritiska åsikter i rockärmen.

Engdahl sitter i Svenska Akademien. Jag kan här inte gå in på allt som detta betyder. Men jag anser att han räddade Akademien 2018 då han drev bort Sara Danius från sekreterarposten. Danius var en feminst utan känsla för traditioner. Med henne vid rodret hade vi fått en Akademi städslad av värdegrundsdokument och explicit PK-välde. Nu slapp vi det. Akademien är förvisso ännu PK -- implicit PK. Men det är i sammanhanget ändå glädjande att där sitter en man, Engdahl, som utövar hegemoni. Engdahl utövar hegemoni i Akademin. En hegemoni som heter Respekt för Traditionen.

Engdahl motsätter sig PK-feminismen och han gör det med elegans. Det har sitt värde.



Relaterat
Science fiction från höger
"Actionism" -- presentation på svenska
Edith Södergran: krigiskt sinnelag
Bertil Malmberg hedras i Härnösand
Boye: Kallocain (1940)
Gedin: Verner von Heidenstam -- ett liv (2006)

Go South and Preach -- a poem posted 27 June 2023

Hello... hereby a poem... enjoy...

We will today post a poem... it is titled "Go South and Preach"... it is about going south and preaching...

And here it is...

I’m a golden river running south...
heart of gold, golden yoga...


On a wave of euphoria
I’m going south to teach and preach
and liberate mankind...

Borne by the wings of dawn,
guided by the immemorial voice
of a myth, led on by a dream
I will go south to preach
and teach people how to dream:

“Dream-dream-dream,
and the colors will come naturally...!”

Related
Poem: Vortex Master
As I was going to St. Ives // I met Burl Ives
Poem: New Life

Härnösand diocese church

Några rader om Judas Priest

In Swedish... about the unmistakably British metal band Judas Pirest. Here is a post about them in English. -- Härmed några rader om mitt favorit-HM-band.

Svt... tidigt 80-tal... Trazan och Banarnes julmorgonsprogram...

I inslaget "Rocktime" visades musikvideos. Och en dag lät Lasse Åbergs påanons så här: "Rocktime! Trazan och Banarne presenterar... Judas Priest...!"

Minsann, hårdrock i TV. Det var man inte bortskämd med.

Det var videon till Living After Midnight man visade.

Det var magiska tre minuter, kan man säga.

Man var så svältfödd på rock i TV att tre minuter i ett julmorgonprogram etsade sig fast för livet.

Detta inslag hade m.a.o stor marginalnytta.

+++

SVT på den tiden sände även ett stort hårdrocksevent från Dortmund, december 1983: Rock-Pop-Heavy Metal Festival. Med liveframträdanden i form av Maiden, Priest, Ozzy mm. Priest spelade i cirka 25 minuter och rev av Riding on the Wind, Breaking the Law, Freewheel Burning, Victim of Changes samt Hell Bent for Leather. Inslaget finns/har funnits på youtube.

Det var iaf en episk koncert med ett episkt Priest-inslag. Man var formmässigt på topp här anser jag. Halford har nog inte sedan dess kunnat nå så högt i kulmen av "Victim of Chaaaaaiiiingiiiiizzzz"...

Åldern tar ut sin rätt, så e de ju, jag håller inte åldern emot honom. Jag vill bara ha sagt att i mina ögon var early-to-mid eighties den konstnärliga och performativa kulmen för Priest.

+++

Konstnärligt: man hade fortfarande något att bevisa, man upprepade sig inte så mycket i låtskapandet.

Performativt (1): Halford kunde ännu nå falsetthöga toner.

Performativt (2): i tidigt 80-tal livespelade Priest (jämte 80-talslåtar) ännu låtar från 70-talet. Efter ca. 1984-85 beslutade man sig dock för att bara livespela 80-talslåtar och det gjorde akten mer städad, mer party, mindre dark and occult.

Kanske började man på 90-talet eller senare att åter spela enstaka 70-talslåtar live. Men då var Halford "past his prime" som frontman och kreativt var man inte så värst cutting edge längre. Så då hade jag slutat följa bandet.

Men visst inger Priest ännu respekt.

Dvs. jag bryr mig föga om Halfords och KK:s memoarer som tämligen nyss kommit ut.

Men, anser jag bestämt, som historiskt-musikaliskt konstprojekt finns det få grupper som slår Priest.

+++

Nu till detta: texterna.

95% av originaltexterna från Priest skrevs av sångaren Rob Halford. Och Halfords texter är inte bara bihang till musiken. Hans texter lyrik i sig själv.

Där är han snäppet högre än Steve Harris och Lemmy.

Till exempel dessa Priesttexter står sig bra som poesi i egen rätt:

. Dreamer Deceiver ("Standing by the window, breathing summer breeze..."
. The Sentinel ("Along deserted avenues steam begins to rise...")
. Saints in Hell ("The streets run with blood from the mass mutilation // As carnage took toll for the bell // Abattoir, abattoir, mon Dieu quelle horreur // For a time is was like second hell")
. Solar Angels ("Golden halos radiating higher // Diamond visions softly breathing fire...")

Odödlig poesi, även utan musiken...!

Halford är i särklass som rocklyriker.

Och han hade nog litterära ambitioner utöver sin musikaliska karriär; han sägs bl.a ha skrivit ett utkast till en fantasyroman på 70-talet. Men manuset har han slängt. Han fokuserade på rocken. (Källa till detta kan ha varit Sweden Rock Magazine eller Close-Up Magazine, tidigt 00-tal eller så, Halford intervjuad före återföreningen, men jag vet inte riktigt var och när.)

Halford kunde skriva men han är bara känd som rockmusiker. Så här finns ett visst avstånd till rocklyriker som även gav ut sina texter som böcker: Jim Morrison och Phil Lynott. Jim Morrison gav ut diktsamlingen An American Prayer. Och Lynott samlingen Songs for While I'm Away.

Detta är respekt; detta är att som rockmusiker även täcka in läspoesins marker.

Halford är fullt i klass med Lynott, Morrison... och andra lyriska rocknamn som Dio, Geezer Butler och Bernie Taupin. Jag gillar själv att läsa texthäftena till remastersutgåvan; det är för mig en synnerligen läsvärd diktsamling...!

Härmed ett inlägg på engelska som går igenom ypperligheten i Halfords texter. +++

Sist detta...

Jag har föga kunskap om Priestalbumen från Ripper Owens-tiden.

Jag är ointresserad av Priest när inte Halford frontar bandet.

Men en sak var bättre under Ripper Owens-tiden: scenkläderna. De var mer smakfulla då.

Med Halfords inflytande däremot så blir det bögiga scenkläder.

Det må vara att bögigheten hör till Priests väsen.

OK. Men jag behöver för den skull inte gilla denna bögiga stil, i scenkläder och vissa texter.



Relaterat
Recension: Stained Class
Judas Priest: ett porträtt
Recension: Sin After Sin
På engelska: Halford som poet

Nationaldagspredikan 2023

In Swedish. -- Striden står het om svensk historia. Särskilt i år, 2023. Och idag, på nationaldagen... ty detta är Svenssongalaxen och här predikas det ALLTID på nationaldagen.

Vi har varit indoeuropéer i detta land i 5000 år. Ljushylta och högväxta. Detta är sanningen.

Detta är sanningen. Och inte den bild som kavlas ut av etablissemanget. Såsom den i år aktuella serien om svensk historia på Svt. Där utmålas Sveriges forntida verklighet som mörkhyad.

Man tar till alla antivita knep när man ska marknadsföra denna serie. Man tar till lögn...!

Jag kunde orda mycket om denna nya TV-serie. Som ska heta "Historien om Sverige". Men jag ska inte bli reaktiv i denna predikan. Jag ska istället gestalta positivt.

Jag ska tala om detta: hur natonalismens svenska historiebild stöds av modern forskning.

+++

Genetik, lingvistik och arkeologi av modernaste snitt ger stöd för svärmisk nationalism. Vi svenskar kan räkna våra genetiska anor tillbaka till sen stenålder och stridsyxefolket. Detta folk var indoeuopéer = "arier". Och de gav med tiden upphov till germansk kultur och språk. Detta är idag bevisat bortom allt tvivel.

Till och med Wikipedia, tvivlets och woke-propagandans stamort på jorden, medger ibland fakta som gynnar oss.

På uppslagsordet Svenskar#Befolkningens ursprung skriver man till exempel: "Bland dagens svenskättlingar går 78 procent av männens faderslinjer (farfars farfars far osv) tillbaka till den indoeuropeiska invandringen kring bronsåldern".

Dvs. indoeuropéer kom hit under sen stenålder. Och de har förblivit här. Stridsyxefolket alstrade genetiskt bronsåldersbefolkningen och den senare utvecklade germanska befolkningen.

Med andra ord, forskningen stödjer numera nationalromantikernas uppfattning om Sverige som urhemmet för germaner.

Så därmed kan tvivlarna, nihilisterna och Svt:s programmakare dra något gammalt över sig. De kan packa och stänga.

+++

Innan vi fortsätter, innan vi talar om forskningsläget för indoeuropeisk influx i Sverige och Sverige som germanernas urhem, låt oss tala mer om motståndarlägret. Om det systematiska tvivlet, om förtigandet av svensk traditionell historia. Vi tar dock inte upp ovannämnda TV-serie (som ju ska sändas först i höst).

Vi ska tala om svensk historienihilism i allmänhet. Dvs. tendensen att förneka all svensk storhet, svensk strävan, svensk särart.

Som värst grasserade denna sjukdom åren 1960-1990. Man kan säga: den Läroplan för grundskolan som kom 1962 (Lgr 62) inledde en fimbulvinter för svensk nationalistisk historiesyn. Med den drog en iskall vind över det stolta Svea rike och dess hävder.

Med Lgr 62 kom den nya, hjärndöda, "tvärsnittsförlamade" historiesynen. Där förhistorien blev en massa stenyxor och tvåkammargravar, allt utan sammanhang och riktning. Allt utan att att säga att detta land, från sen stenålder, befolkats av indoeuropéer och att vi härstammar från dem.

Inget sånt...! Istället fick vi i Lgr 62 förhistoria med döda föremål, nödtorftigt ordnade à la sten, brons- och järnålder. Föremål som slumpmässigt tillverkats av uppenbarligen slumpmässigt existerande personer. För att de egentligen var blåögda, högresta svenskar -- det fick man, då som nu, inte säga enligt historienihilismens budord.

Sedan, för att skildra Sveriges historiska tider, laddade Lgr 62-stilen om. Den tog nu i från hjässan till fotabjället i att utradera allt stort och präktigt. För nu kom eländesparaden med hur dåligt det var förr, hur förtryckt folket var. Och hur elakt det svenska stormaktsväldet var. Men ljuset kom så klart med 1800-talet, med liberalismen, folkskolestadgan och socialdemokratin. Och för tiden efter AVK gick berättelsen ut på "skördetiden för betongsosseriet", och sedan dess lever vi i paradiset, halleluja.

Så lät det i Lgr 62-läroböcker. Och så ser skolans historiebild ännu ut.

Ja, även akademisk historia kör ännu i samma spår.

+++

Svensk officiell historieskrivning är en öken. Men internationellt är bilden lite ljusare. Iaf för förhistorien.

Att Sverige är germanernas urhem, det framgår klart av dagens forskning (såsom den t.ex summeras på Wikipedia). Indoeuropéer invandrade hit (stridsyxefolk, snörkeramiker, trattbägare) i slutet av stenåldern. De bekrigade och dödade den manliga befolkning som fanns här. Och skapade på sikt den historiska svenska genpoolen. Vi etniska svenskar härstammar till cirka 80% från neolitikums indoeuropéiska migranter på svensk botten.

Detta är helt belagt genom stöd i genetik, arkeologi och lingvistik (såsom ortnamn). Men svenska historiker och arkeologer förtiger det. De VET detta men de talar tyst om det. De döljer det bakom en rökridå av detaljer och specialstudier, bakom en slöja av teknikaliteter och fackspråk.

+++

Neolitikum innebar alltså att det etablerades en dominerande indoeuropeisk folkgrupp i Sverige, arier rent ut sagt. Med tiden skapade de, i rätt nedstigande led, det germanska språket och kulturen. Det germanska språket uppstod i Sverige. Detta är vedertaget i all forskning idag. Men svenska forskare förtiger det.

Att hitta stöd i lämningar av DNA är en form av genetisk arkeologi. Även känd som arkeogenetik. Till exempel kan man här, i den så kallade haplogruppen I1, se anorna för långa, högresta personer. Alltså detta som vi etniska svenskar i regel är. "I1" ska till och med gå att skatta tillbaks till en person. Denne och andra haplogrupps-grundare (såsom R1a) är stamfäder till oss etniska svenskar. Men programmatiskt sett förtigs detta av dagens forskare.

Men vi nationalister har inga problem att läsa förhistorien så -- som stöd för proaktiv, affirmativ tolkning. Vi är svenskar och har varit det i tusentals år. Och vetenskapen stödjer det. Som indoeuropéer har vi en 5000-årig historia i detta land. Den germanska kulturen och språket uppstod ur denna indoeuropéiska grund. Det germanska draget framträder kring år 0 med Tactius' Germania, som jag skrivit om här. Germanstammen sviones utgör Mälardalens dominerande samhälle. Mälardalen är Svearikets vagga. Också detta stöds av modern forskning.

+++

Det germanska språket, med en modern avläggare (engelska) som dagens globala standardspråk, uppstod först i Sverige. Detta är sensationellt -- men, återigen, dagens svenska forskningssamfund förtiger det.

Denna fundamentala tes, att alla germanska språk kan härledas hit, kan på fackspråk uttryckas så här: alla germanska språk (svenska, tyska, holländska etc.) kommer från ett hypotetiskt för-germanskt språk, lika med Proto Germanic, förkortat PGmc. PGmc avskilde sig från övriga indoeuropéiska språk såsom latin och sanskrit med olika så kallade "ljudskridningar", som den intresserade kan kolla upp i form av Grimms lag och Verners lag.

Detta språk, PGmc, talades först i bronsålderns och den förromerska järnålderns Skandinavien.

Man kan säga: indoeuropéer invandrade under stenåldern till Norden. Ur deras "dialektala proto-indoeuropeiska" utvecklades PGmc enligt ljudskridning.

Man kan även säga: här i norr utvecklades ett "Germanic parent language" varav PGmc är ett. Med andra ord, den befolkningsmässiga grunden för detta låg i norr. Plus utlöpare i norra Tyskland så var det germanska urhemmet 500 f Kr lika med Skandinavien.

Detta är fullt bevisat av dagens forskning. Norden var germanernas urhem. Men ingen statsanställd forskare vågar idag säga detta öppet.

+++

Det kontinentala Europa dominerades under tidig järnålder av kelter. Men under århundradena fram till år 0 kom så en germansk migrationsvåg från Norden. Goter, vandaler, langobarder, saxare, schwabare, heruler, burgunder mm, folkvandringstidens "kändisar", de kom alla enligt egen utsago från Norden (qv. Rydberg, Undersökningar i germanisk mytologi).

Sedan kom konsolideringen av de germanska erövringarna i en rad riken (Saxen, Bayern, Brandenburg, Österrike, Frankrike, Spanien, England), vi fick Det heliga romerska riket av tysk nation, vi fick den engelska koloniala expansionen som skapade sådant som Nordamerika -- alltsammans länder styrda av och befolkade av germaner (= germaner dominerade; i det engelska elitskiktet utövade germanska ättlingar hegemoni). Vi fick sedan Europas och USA:s världsdominans genom den tekniska revolutionen -- ånga, förbränningsmotor, elektricitet, datateknik... allt skapat av germaner. Av långa ljushylta människor som härstammade från Norden -- Skandinavien -- Sverige.

Ingen annan säger detta utom jag och några få till. Bara en handfull skribenter skildrar idag germansk kultur i affirmativ anda. Såsom Carl Oscar Andersson, författare till verket Gautica (2017), en bok om goter. Och Lars Holger Holm. Som också behandlat goterna.

+++

Den svenska stoltheten över den egna historien är inget nytt. Den har funnits länge i form av fornforskare, göticister och nationalromantiker. Från senmedeltid, över stormaktstid och 1800-tal till idag. Grejen idag är att vetenskapen stödjer oss. Sverige var germanernas urhem. Alla -- lingvister, arkeologer, ortnamnsforskare -- vet det. Men få vågar säga det.

Genombrottet för "affirmativ germansk historiesyn med modernt vetenskapligt stöd" lär ha grundlagts på 2010-talet. Ty ännu före cirka 2015 kunde lärde förneka sådant som att stridsyxefolket var indoeuropéer. Ännu före 2015 kunde man i akademin betvivla att bronsålderns och järnålderns svenska folk är samma folk.

Då kunde man förneka det. Men nu går det inte längre. DNA-bevis säger oss klart och tydligt att vi varit de vi varit i det här landet i 5000 år. Efter stridsyxefolkets erövring och genetiska dominans har det inte skett någon så avgörande genetisk influx här i Sverige.

Vi är de vi är sedan 5000 år. Kom ihåg det.

Så till envar som kommer dragande med, "det finns ingen svensk kultur", säg: "vad du påstår stämmer inte"...

Ty svensk kultur kan räkna sina anor tusentals år bakåt i tiden. À la lämningar i sådant som indoeuropeisk invandring, bronsålder, runstenar, Tacitus, Beowulfskvädet, Snorre, Saxo...

Att förneka den svenska kulturens hävd är kriminellt dumt. Ja, det är även folkrättsligt kriminellt.

Vi har varit indoeuropéer i 5000 år. Och vi kan säga det, idag, med stöd i modern vetenskap. Detta är, således, grunden för en ny nationalism -- en vetenskaplig nationalism -- en nationalism baserad på den senaste vetenskapliga rönen.

Dvs. jag förblir själv en svärmisk ande som vurmar för Heidenstam, Tegnér och Geijier. Men denna svärmiska nationalism kan idag gå hand i hand med den nyste forskningen.

Detta är ett unikt genombrott. DNA-stödd arkeologi ger oss idag, på 2020-talet och allt framgent, ett helt vattentätt stöd för alla våra nationalistiska anspråk.

Med andra ord: bojkotta Svt:s historielögn, släng ut TV:n...!

Det är alltid ett hälsosamt förslag.

Och ha det så trevligt på nationaldagen.



Relaterat
. Wikipedias info om arisk särart: "Bland dagens svenskättlingar går 78 procent av männens faderslinjer (farfars farfars far osv) tillbaka till den indoeuropeiska invandringen kring bronsåldern" ... dvs, i klarspråk: svensken är arier... dagens etniske svensk har i dominerande grad indoeuropeiska anor
. Ett rike utan like
. Carl Oscar Andersson: Gautica
. Folkrätten står på vår sida

Målningen är "Gustav Vasas intåg i Stockholm" av Carl Larsson, fullbordad 1908. Intåget skedde för sin del midsommarafton 1523, 500 år sedan snart.

Snart är det nationaldag

In Swedish. -- Nationaldagen nalkas...

Snart är det 6 juni. Sveriges nationaldag.

Då blir det åter dags för "reflektioner på nationaldagen" här på bloggen.

Och i år har vi något extra att bjuda på.

Ty kulturkriget kring nationalism, svenskhet och allt det där är intensivare än någonsin.

Ingen mattning i kulturkriget kan skönjas.

Och årets text speglar det. På olika sätt.

+++

Man kan säga så här om den metapolitiska situationen: det är propaganda mot vetenskap.

Dvs. regimen strider med propaganda, halvsanningar och rena lögner.

Och det Sverigevänliga lägret strider med sanning, baserad i objektiv vetenskap.

Detta antyder något av vad min text kommer att handla om.

Men det blir alltså först om några dagar. 6 juni.

Tills dess kan ni kanske roa er med att läsa 2018 års text. Då det bland annat handlade om att riva ner statyer.

Vi hörs...!



Relaterat
Nationaldagen 2018
Tranströmer och haiku