Dagbok 03/08 2026

Om shânti shânti om. Ära vare Gud i höjden.

Om... Amen... Ymir... Omma...

+++

Måla svart -- ett poem av LS

Döden är farlig och därför helig,
helig och därför farlig...

Välkommen till mitt dödstempel...
det är i svart marmor och obsidian,
på altaret tronar ett dödingshuvud,
och i silverne kalk dricker vi svart vinbärssaft...

Bak sotad glasskiva sitter jag i solen
och målar svart – hyllar döden –
bara döden – ty bara så
växer livet till.

+++

Jag kommer att tänka på en svensk, något besynnerlig författare: Sven Delblanc.

Romanen Änkan var ganska underhållande.

Romanen Moria land var för sin del ganska mörk (Sovjet har erövrat Sverige, proggkultur i kvadrat, en kuvad intellektuell berättar). Diskret kritiserar Delblanc progg- och sossesverige, men han saknar egen, positiv vision. Han förhåller sig reaktivt till dåtida förtrycksregim. Och boken blir på så sätt inte essentiell läsning. Men kudos för stilviljan, för den egensinniga visionen.

+++

Sommaren lider.

Men vare sig det är sommar eller vinter, åska eller solgass, så är jag i farten med min omvärldsanalys.

Jag skriver om det jag ser och hör. Jag ser på omvärlden, jag iakttar. Jag analyserar min samtid i pregnanta satser. Ur kaoset av företeelser skapar jag konceptuell klarhet, skinande som silver i morgonsolen.

Jag studerar, jag cirkulerar; mitt norra öga uppfattar groteskerier, avvikelser från den enda sanna vägen.

Härmed en genomgång av några sådana tidstypiska felaktigheter. Att detta gäller vårt avlånga land är blott vinkeln. Ty de nedanstående tendenserna finns i hela västvärlden.

Detta är med andra ord en svidande vidräkning med samtidens salongslejon, utan kontakt med historia, arv och landskap. Det är en studie i degeneration, urartning och förfall.

+++

Nu börjar mitt protokoll:

. Dagens demimonder, vår idag tongivande "elit" inom media, kultur, religion, politik och näringsliv, ser mäns användande av makeup som helt naturligt. Alltså lika urartat som ancièn régime och det sena Rom, som också hade målade män.

. Dagens degenerater är emostörda. Det ledande skiktets män talar öppet om hur de gråter; jag kan ge exempel men jag avstår. De känner för mycket; de "bejakar sina känslor" till den grad att de blir viljesvaga snöflingor. Känslofokuseringen är samma ideal som peruktidens hovmän hade: echaufferade fjollor som klädde sig i spetskrås och viftade sig med solfjädrar. Bortom tidsstilen är detta exakt hur dagens salongslejon är.

. Dagens elitskikt är fixerat vid sex. Det framhåller till exempel att sex är nyttigt medan i själva verket celibat är lika nyttigt. Balans måste här till; driften att be måste till exempel också erkännas, men det gör inte dagens aniarabarn ty de är regelmässigt ateister, för evigt på väg till undergången i sitt ostyrbara rymdskepp.

+++

. Dagens dörrvakter hävdar att "de stora berättelsernas är slut". Vilket är typisk degeneration, ett trötthetstecken i en kulturcykel som kört slut på sin ånga. Ty än existerar de stora frågorna, sådana som besvaras i Actionism och Borderline, men dagens lobotomister förnekar det eftersom de saknar intuitiv talang för att förstå ontologi, metafysik och esoterism. De kan inte skåda inåt ty deras Inre Öga är förkalkat.

. Dagens välklädda salongsslödder anser att alla är lika. Men detta är ett påstående som gäller bara för de, som Evola sa, ointressantaste aspekterna av mänsklighet, nämligen att vi alla behöver sådant som näring, sömn och tak över huvudet. -- Alla är lika och alla måste vara lika, anser dagens dönickar -- ty att höja sig själv med viljestyrka är exempel på "ableism", detta för dem otänkbara att låta viljan styra sitt liv. -- Samtidens salongslejon är med andra ord egalitarister. Men har man väl erkänt likhet inför lagen, lika lön, lika officiella rättigheter och skyldigheter, så behövs ingen egalitarism. Då måste essentialism till, den doktrin som erkänner folks olika talanger och förutsättningar.

. Dagens elitskikt fokuserar på den nihilistiskt uppfattade individen. På människo-maskinen som mekaniskt reagerar på stimuli. Den ska analyseras i myopisk detalj: dess känslor, attityder, livsstil. Detta är vad som fyller dagens mainstreamböcker både i romanväg och essäväg. Fruktbarare är förstås att analysera en gudsinfluerad individ, en med en odödlig själ i harmoni med gudsljuset. Men dagens svagsinta snobb förnekar själens existens, i livsåskådningsfrågor på sin höjd tyende sig till buddhismens nihilism (an-âtman, ingen själ finns och därför ingen Gud; allt är kaos, allt har bara en relativ existens).

+++

. I linje med individfokuset har dagens dandy-dönickar gett upp ambitionen att förstå världen. Den förklaras bara med standardformulär som att vi är alla identiskt lika konsumenter, viljelösa fragment i tidens ström. Att förklara världen sysslar idag bara religiösa och högerradikala människor med (exempel på det senare: Jorjani, de Benoist, Faye, ja även min Actionism hör hit). Syndromet att som dagens demimonder förneka möjligheten att förklara världen är den postmoderna attityden, nämnd ovan, den irrlära som stavas "de stora berättelserna är slut".

. Förknippat med de två senaste punkterna: dagens gudsförnekande grottmänniskor ser inte tillvarons vertikala aspekt, det tidlösa, mystikens Gud-som-högre-verklighet, utan ser bara det horisontella, som är sinnesslött oändligt och förkroppsligat i verksamheter som sociologi, historia, psykologi. Där kan de leka runt för evigt utan att få något sagt. I kontrast därmed är perennialismen primärt svårare att förstå men i längden enklare, eftersom de skenbart olika traditionerna i slutändan alla säger samma sak. Nämligen att gudomlig influxus är tillvarons sine qua non.

. Sist: pacifism. I ljuset av konflikten Ryssland-Ukraina har Sverige upprustat. Gott så. Värnplikten kastar sin skugga framför sig. Men dagens "elit", predikar den krigardygder, värdet i att tjäna det allmänna, nödvändigheten i att bemästra ens ångest för att uppnå ett högre väl? Nej, ty sådant är den oförmögen att göra; att propagera för soldatism är tabu för den. Exempel på detta? -- Här räcker det med att visa på tongivande svenska kritikers oförmåga att erkänna Ernst Jüngers storhet. Hans militarism tas alltid upp som argument för hans uselhet. -- Kort sagt, dagens demimond är som peruktidens hovman en emostörd, makeupad, fanflyende fähund. Hellre fly än fäkta är hans attityd inför det östliga hotet.

+++

Kort sagt, det är dags för dagens blodsugande blötdjur att ge plats för verklighetens människor. Människor drivna av vilja och ansvar, människor bejakande gudomlig influxus, människor som styrs av tro och tradition.

+++

Ära vare Gud i höjden. Jag har hört om ett land ovan molnen.

När du går över floden går du ensam. Härlig är jorden. Jesus du är underbar.

+++

Nu skriver jag om Bertel Gripenberg, en finlandssvensk av FG Bengtsson-generationen.

Memoarerna Det var de tiderna är rätt läsbar än idag: frejdig, ej präglad av den pessimism författaren upplevde på senare tid med Finlands nederlag 1944.

Diktsamlingarna Livets eko och Aftnar i Tavastland ger en lyrisk form för radikalkonservatism. Gripenberg var som FGB, en smått ångestriden agnostiker som ville tro men inte kunde. Nihilismen hålls i schack med litterär-historisk traditionalism, vilket är otillräckligt, men helt oläslig är han inte. Gripenberg har behandlats styvmoderligt av modernister.

+++

Du är vår far Gud, och vi älskar dig. Som örnen stiger upp mot skyn lyfter jag min själ till Dig i lovsång. Skön är själarnas pilgrimsgång. Morgon mellan fjällen.

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Sätt inte ert ljus under en skäppa. Fader Vår som är i himmelen, helgat vare ditt namn. Amen. +++

Om... Amen... Ymir... Omma...







Relaterat
Bertil Malmberg hedras i Härnösand
Boye: Kallocain (1940)
Gedin: Verner von Heidenstam -- ett liv (2006)
Ballard: War Fever (1990)
Svenssons bibliografi

Dagbok 02/08 2026

Idag är det söndag.

Molnen driver. Fiskmåsarna kretsar runt domkyrkans torn.

Katten har fått mat. Egentligen en vanlig fiskkonserv, makrill i tomatsås, dock otjänlig som människoföda.

Lägenheten har dammsugits. Disken har diskats.

Jag kommer i detta läge att osökt tänka på Anders Jallais författarskap.

Jallai är en svensk författare, född 1960. Han skriver thrillers. Fiction. Fiction med ett avgörande inslag av fakta. Hans fiktion är ofrivilligt skruvad. Men det passar möjligen tidsandan idag. Som också är skruvad.

+++

Man kan säga: som få andra rör sig Jallai i en gråzon mellan "erkända fakta" och "komplett fiktion". Och normalt ska dessa två inte blandas ihop.

Jag menar så här.

Att spänningsromaner utgår från verkligheten är förstås vedertaget. Men har man väl beslutat sig för romanformen bör man inte lita för mycket på vedertagna fakta. Man bör skapa en egen myt. Och Jallai följde denna konvention när han, i tidiga romaner, till exempel kallade Palme för "Paul Olofsson".

Sedan släppte han det där och kallade honom Olof Palme rätt och slätt.

Det var en aning förvirrande och inkonsekvent, men ändå ofrånkomligt på sätt och vis. Ty Palmemordet och allt vad därtill hör är Kungsmyt Nr 1 i dagens svenska verklighet, omöjligt att hålla tyst om, även som romanförfattare.

+++

I en av Jallais romaner, en av de senare, får hjälten access till Säpos arkiv. Och hittar där en kista med påskriften "Palmemordsdokument". Aha, här var det alltså, det hemliga arkivet med svar på alla frågor i fallet...!

Det funkar som fiktion -- möjligen -- men det ÄR bara fiktion; det måste man understryka. Jallai vet inte mer i fallet än någon annan. Han har inget informationsövertag.

Denna kista med dokument, lyckligt påträffad i en scen, är lika fiktiv som en annan berömd scen. Jag tänker på när Jallais hjälte i en annan roman stöter på en hemlig rysk ubåtsbas i Östersjön.

Detta är önsketänkande i romanform, tillåtet som sådant, men inte mer än så.

+++

Jallai: en stilblind hackwriter som blandar fakta och fiktion. Vilket är förkastligt. Men ändå rätt på något vis...!

Jallai vet som sagt inget mer än någon annan. Men hans texters gråzonskaraktär, med en tämligen långtgående blandning av fakta och fiktion, fungerar ändå på något sätt. Ty tidsandan i dagens "Ghost World" (Daniel Clowes seriealbum, film 2001) medger existensen av romaner med iofs stillös blandning av fakta och fiktion.

+++

Jallai tror att han skriver realistisk roman à la Guillous Hamiltonserie. I själva verket hör Jallais romaner numera till genren magisk realism.

Vi lever alla idag i Ghost World, Uncanny Valley, gråzonen, astralvärlden. Och ingen verklighetsfanatiker kan ändra på det.

Tidsandan idag omöjliggör sedvanlig realism och framtvingar magisk realism. Även känd som fantasy, surrealism, fabulism.

Alla skriver idag fantasy. Den enda skiljelinjen är mellan dem som vet att de gör det, och de som inte vet det.

Jallai vet inte att han skriver fantasy. Men de författare idag som vet att de skriver fabel, dikt, spekulation -- de har en fördel gentemot alla andra. De är i synk med tidsandan.

+++

Framtidens litteratur, både i fakta och fiktion, är den litteratur som öppnar upp mot spekulation, alternativa teorier, parallella världar, sf, saga, myt -- och som gör det med självförtroende, med en nyskapande attityd.

Det hjälper förvisso inte att bara skriva om konspirationer eller nyttja klichéer ur sf och fantasyns förråd. Man måste ha någon mening med det hela. Detta är underförstått. Vi snackar riktig, stilmedveten litteratur här. Inte byråkratprosa, inte pm som skrivs i tjänsten, inte artificiellt genererad prosa.

Den litteratur som skrivs med vilja och tanke, med stilvilja och med hjärnan påkopplad, måste idag öppna upp för gråzonen, det spektrala, det gåtfulla, det som är bortom Bortom. Litteraturen idag måste på allvar ge plats för det originella och det rebelliska -- men då inte i form av salongsrebeller och dekadenter som söker det originella i det sjuka.

Allt ska vara tillåtet. Men kliniskt sjuk litteratur går aldrig hem.







Relaterat
Palmemordet
Ambres
Apatia
Castaneda: citat
Castaneda: översikt

Diary 31/07 2026

It's Friday.

We now live in Uncanny Valley, Ghost World, the Grey Area, where horror is the normal state of mind.

Od ka chi prâna qi --
Anima Mundi, Venus Urania --
Spiritus Sanctus --
Holy Ghost --
Vrilpower agent, Odic force...!

Every author today is the writer of fantasy, surrealism, magical realism. The only dividing criterion is those who know that they are and those who don't.

I am the great god,
the eternal king --

The path is made for me --

I have numberless words of might,
secret spells, magic formulas,
gathered in the formless void,
made into song by musical
meaneuvering and strewn out
over an unsuspecting world,
enchanting it, rising
it into a more distinct sign,
a more striking symbol,
charming everyone, entrancing
everyone into sanitary bliss.

Aham asmi cakravartî. Sad asac câham Arjuna. Sato bandhum asati nir avindan -- the poets found the Aurea Catena, the path from Hyperborea to here. "Only the poets will understand me." -- "Wahre Weisheit kommt nicht durch Worte von aussen her, sondern durch innere Erleuchtung." -- By way of esoteric intuition (Schuré), metaphysical intuition (Schuon), intellectual intuition (Guénon) we shall rule the world and dance the hoochi-coochi.

Shiva as the Lord of the Dance: Shiva Natarâja. Krishna in the woods, playing the flute. Odin stealing the mead of skalds, seeking that magic potion enabling poetic trance-dance. Orpheus singing for bird and beast, even wood and stone, even gods, enchanting all with his song. "Art and nothing else" as the Pulverkopf said, this is the saving grace for a world gone stale with home decoration in white, grey and brown, car colors in white and black only, fashion in fifty shades of brown.

From the shapeless I create shapes.
From the formless I create form,
using my willpower and vision
to create everlasting artefacts --
space made into time, vril energy
made tangible with ethereal pizzazz
and cosmic cosmetics.

I am Tyrannus Artifex,
the great art hero,
Shrî Shrî Guru going
to a go-go, a creative fest
of style and elegance,
razzle-dazzle and charm,
shouting out loud in
the Nordic summer night --
summer night city, walking
in the moonlight, summer
night city.

I am Hagal, Gral, the Krist-all. I am crystal splendor in the sign of the Hagal rune, the star-shaped rune containing all the other runes. The Hagal rune -- ᚼ -- has it all, es hegt alles, es ist Hagal.

I am Odin, Thor, Freyr; Odin, Lodur, Loki; Har, Jafnhar, Thridi. I am Urd, Verdandi, Skuld; I am Brahma, Vishnu Shiva.

Aham vishve deva; I am all gods. Aham evakshayah kalo; dhatâham vishvato mukhah; I am immutable time; I am the creator whose face is turned in every direction.

I am the great god, "Witness of
Eternity" is my name... I am
the everlasting one.

It is I who open the gates of heaven:
"svarga-dvâram apâvârnû"...

I am the great god,
emulating the Himalayas --

I am the Himalayas, dreaming
of Mount Kailash in the morning sun.

Sun's shining, the weather is fine...

Seagulls shrieking...

Traffic sounds from the road below, cars driving by, even lorries, yea, even motorcycles sometimes...







Related
Actionism: "It opens many doors"
New Infinities

Lista över de fanzines Lennart Svensson gett ut i sf-fandom

Välkommen, O student av högre visdom och evig sanning. Härmed en bibliografi över Svenssons fanzines, en översikt över Shrî Shrî Devamârga Agnijîva Svenssons tidigaste verksamhet inom publishing.

Svensson var en gång verksam som sf-fan. Mer om detta här.

I det inlägg ni nu läser listas de publikationer Svensson gav ut som sf-fan, alltså de fanzines han skrivit, tryckt och distribuerat i svensk sf-fandom..















1983

Åstundande. 24 mars. 14 s. 50 ex. Fotostat.
Den stumme astronautens blues 1. 2 augusti. 6 s. 100 ex. Fotostat.
Den stumme astronautens blues 2. 21 augusti. 6 s. 70 ex. Fotostat.
Leo Hard's Fan Magazine. 23 augusti. 18 s. 70 ex. Fotostat.
Den stumme astronautens blues 3. 27 november. 6 s. 80 ex. Fotostat.







1984

Den stumme astronautens blues 4. Januari. 6 s. 50 ex. Fotostat.
Megalomania. Januari. 2 s. 50 ex. Fotostat.
Hornblower. 9 mars. 18 s. 55 ex. Fotostat.
Den stumme astronautens blues 5. 30 april. 6 s. 60 ex. Fotostat.
Green Manalishi. 5 maj. 1 s. 10 ex. Stencil.
Reportage: Göcon 1. 10 juni. 12 s. 65 ex. Fotostat.
Den stumme astronautens blues 6. 10 juni. 6 s. 65 ex. Fotostat.
Den stumme astronautens blues 7. 10 september. 6 s. 60 ex. Fotostat.
Horblower 3,75. 10 september. 6 s. 60 ex. Fotostat.
Bing 1. 10 september. 4 s. 60 ex. Fotostat.
Bing 2. 10 september. 4 s. 60 ex. Fotostat.
Turbinbil 1. 9 december. 2 s. 15 ex. Fotostat.
Turbinbil 2. 26 december. 1 s. 14 ex. Fotostat.







1985

Turbinbil 3. 19 januari. 1 s. 15 ex. Fotostat.
Turbinbil 4. 10 februari. 1 s. 15 ex. Fotostat.
Turbinbil 5. 5 mars. 2 s. 15 ex. Fotostat.
Turbinbil 6. 17 mars. 1 s. 15 ex. Fotostat.
Nya tag. 12 april. 14 s. 75 ex. Fotostat.
Göcon -- en lägesrapport. 4 maj. 1 s. 15 ex. Stencil.
Provtryck. Höst. 1 s. 15 ex. Stencil.
Bing 3. 2 december. 4 s. 55 ex. Stencil.







1986

Bing 4. 9 januari. 4 s. 60 ex. Stencil.
Bing 5. 15 januari. 4 s. 70 ex. Stencil.
Teutates 1. 28 mars. 22 s. 60 ex. Fotostat.
Bing 6. 30 mars. 4 s. 110 ex. Fotostat.
Bing 7. 7 april. 4 s. 60 ex. Stencil.
Bing 8. 1 maj. 4 s. 100 ex. Stencil.
Dagen efter eller dagen före. 1 maj. 2 s. 100 ex. Stencil.
Rapport från Ghöstacon II. 3 maj. 1 s. Antal ex okänt. Stencil.
Bakom stängda haremsdörrar. 8 maj. 2 s. 75 ex. Stencil.
Bing 9. 12 maj. 4 s. 50 ex. Stencil.
Atom 1. 12 maj. 10 s. 70 ex. Stencil.
Vetenskap 1. 2 juni. 4 s. 65 ex. Stencil.
Teutates 2. 2 juni. 11 s. 40 ex. Fotostat.
Teutates 3. 3 augusti. 10 s. 50 ex. Stencil.
Atom 2. 19 september. 7 s. 65 ex. Stencil.
Bing 10. 19 september. 2 s. 65 ex. Stencil.
Reklamlapp. 19 september. 1 s. 65 ex. Stencil.







1987

Titoli. Januari. 5 s. Stencil.
Fansin. 13 april. 2 s. Stencil.







1989

Zaporogiska koskacker avfatta ett grovt svar på ett brev från sultanen. 15 januari. 4 s. 55 ex. Stencil.
Obduktion 1. 17 januari. 4 s. 40 ex. Stencil.
Plus Ultra. 23 februari. 2 s. 50 ex. Stencil.
Obduktion 2. 2 mars. 2 s. 70 ex. Stencil.
Obduktion 3. 16 mars. 4 s. 70 ex. Stencil.
Särtryck Soldat i universum. 16 mars. 5 s. 7 ex. Fotostat.
Dekonstruktion. 8 april. 16 s. 60 ex. Stencil.
Dikter. 12 april. 10 s. 100 ex. Stencil.
Skytrex LTD. 12 april. 5 s. 10 ex. Fotostat.
Obduktion 6. 26 april. 4 s. 40 ex. Stencil.
Obduktion 7. 21 maj. 2 s. 40 ex. Stencil.
Adressändring. 9 juni. 2 s. 40 ex. Stencil.
Inflyttningsfest. 7 juli. 1 s. 20 ex. Stencil.







1990

Remol. 7 juni. 2 s. 50 ex. Stencil.
Smoltsovrapporten 1. 14 juni. 14 s. 50 ex. Stencil.
Smoltsovrapporten 2. 21 juni. 6 s. 50 ex. Stencil.
Smoltsovrapporten 3. 25 juni. 6 s. 50 ex. Stencil.
Smoltsovrapporten 4. 3 juli. 6 s. 50 ex. Stencil.
Smoltsovrapporten 5. 10 juli. 6 s. 50 ex. Stencil.
Svets 1. 13 september. 2 s. 30 ex. Stencil.
Smoltsovrapporten 6. 10 september. 8 s. 40 ex. Stencil.
Smoltsovrapporten 7. 17 september. 10 s. 50 ex. Stencil.
Smoltsovrapporten 8. 12 oktober. 7 s. 60 ex. Stencil.
Svets 2. 17 november. 1 s. 30 ex. Stencil.
Smoltsovrapporten 9. 30 november. 16 s. 45 ex. Stencil.







1991

Medlemsblad för Hyboriens barbarer 1. 12 februari. 13 s. 40 ex. Stencil.
Medlemsblad för Hyboriens barbarer 2. 5 juni. 18 s. 55 ex. Fotostat.
Medlemsblad för Hyboriens barbarer 3-4. 11 december. 25 s. 55 ex. Fotostat.







1992

Medlemsblad för Hyboriens barbarer 5. 22 maj. 16 s. 55 ex. Fotostat.
[Medlemsblad för Hyboriens barbarer 6. Red av kollega. Sommar. 12 s. 70 ex. Fotostat.]







1993

Medlemsblad för Hyboriens barbarer 7. 30 januari. 12 s. 70 ex. Fotostat.
[Medlemsblad för Hyboriens barbarer 8. Red av kollega. Höst. 14 s. 70 ex. Fotostat.]









1994

Medlemsblad för sällskapet Hyboria 9. Maj. 8 s. 30 ex. Fotostat.







1995

[Medlemsblad för sällskapet Hyboria 10. Red av kollega. Vår. 9 s. 30 ex. Fotostat.]
Medlemsblad för sällskapet Hyboria 11-12. Maj. 10 s. 30 ex. Fotostat.







1997

Science Fiction. Datum okänt. 10 s. 40 ex. Fotostat.















Några kommentarer till denna lista...

Jag LS var alltså sf-fan. Ja, jag är det än. "En gång sf-fan, alltid sf-fan" heter det ju.

Som sf-fan gav jag ut fanzines. 1983-1984 skedde det i föräldrahemmet i Arnäs, Ångermanland. Då var tryckmetoden fotostat via den mellanstadieskola där min pappa arbetade.

1985 flyttade jag till Uppsala. Då skaffade jag en stencilapparat och tryckte fanzinen med denna metod -- alltså riktig stencil, färgstencil à la silk screen, ej spritstencil.

1991 bildade vi en fantasyförening, Hyboria, ägnad sword & sorcery à la Howard, Leiber och Moorcock. Dess medlemsblad redigerades av mig samt en kollega, som tills vidare får vara anonym. Om han så begär kan jag skriva in hans namn. -- Hans utgåvor är i listan inom hakparentes, eftersom inlägget främst behandlar mina fanzines. Men hans nummer får komma med här så att Hyborias hela medlemsbladslista en gång för alla offentliggörs online. -- Föreningens första nummer trycktes på stencil. Alla dess följande nummer trycktes på fotostat.

Fler detaljer om min fanzineverksamhet ges i detta inlägg.















Relaterat
Svenssons memoarer som sf-fan
Sf-kongresser man minns
Svenssons fanzineverksamhet: några exempel

Dagbok 24/07 2026

Ära vare Gud i höjden, och fred på jorden, människorna till behag. Amen.

Om -- Amen -- Ymir -- Omma.

Livets Bok beräknas bli nästa års bestseller. Litteraturexperter förutspår att Akâshakrönikan snart kan bli en hit.

Brylcreem ger stil åt alla killar. Har du sett den -- sextiett års Opel Rekord. Killar med sprätt i -- gillar Mazetti.

Idag är det fredag.

+++

A Course in Miracles. Man and His Becoming According to the Vedânta. VALIS.

Bhâgavata Purâna bok 1 --

Vishnu Purâna --

The Emerald Tablets of Thoth --

The Book of the Dead. Eschenbach: Parsifal. Le Morte d'Arthur.

+++

Livsflödet, verklighetsflödet, all-flödet i orfisk, västerländsk kabbala... går från den första sefiroth som är källan, the source, Fader-Moder Gud... och vidare ner till sefirot nummer sex som är Kristus, sol, guld... och vidare ner till sefiroth nummer nio som är månen, silver, purpur, Diana... och vidare ner till den tionde och sista sefiroth som är människan.

Gudomlig influxus går alltså från den himmelska höjden och ner till jorden. Alltså: Ära vare Gud i höjden och fred på jorden, människorna till behag. Gloria in exelcis Deo.

Från Gud till solen till månen till jorden. Detta är det essentiella flödet. Detta är influxus' autostrada för människans vidkommande. Planeter som Mars och Venus, Merkurius och Jupiter och Saturnus är mindre viktiga.

+++

Gud skapar själar. Gud vidmakthåller själar. En människas själ är ett fragment av Lux Aeterna. En människas själ är ett fragment av det eviga ljuset.

+++

God Talks to Arjuna. Bhagavad-Gîtâ som den är. Bibeln.

Holy Bible. Good News for Modern Man. Bonniers familjebibel.

Ingivelsens ord --

Psalmboken --

+++

Översteprästen i Heaven's Temple of the First Actionist Church hälsar er välkomna till denna predikan.

Om... Ymir... Omma... Amen.

Kan vi få lite musik...? The Big Sleep in Search of Hades...? Ja just det, tack.

Låt musiken spela och tona in på dess milt rogivande landskap av obeskrivlig gråzonskaraktär.

Om... Ymir... Omma... Amen.

Predikan idag handlar om gudomlig nåd och glädje. Utan Gud ingen glädje...! Gud är verklighet, ett utflöde av högre kraft, som ger individen kraft att ens leva. Detta är Helig Ande, Anima Mundi, astralljus -- men också något mer. Det är gudomlig energi, gudomlig närvaro. Gör därför era själar till speglar för Guds närvaro, till bägare för att mottaga nåd-kärlek-verklighet, sat-cid-ânanda = vara, tanke, sällhet. Amen.

Detta budskap har jag redan förmedlat i bokform. Och det gjordes i Actionism. Och i Borderline. Amen.

Kan vi då få ytterligare ett musikstycke att förandliga oss, föra oss till en än högre extas...? Kan vi få Lux Aeterna av Ligeti -- tack.

Milt rogivande gråzonsmusik --

Predikan fortsätter. På samma tema som förr. Gudomlig närvaro. Ser man solen sila ner genom moln så ser man en Jakobsstege, sägs det, syftande på en biblisk myt. Jakob såg i andanom en stege på vilken andar for upp och ner till himlen.

En vacker syn...! En syn för gudar. Ja sannerligen.

Samme Jakob mötte sedan Gud på jorden, en mänsklig avatar. Och med denne brottades Jakob tills solen gick upp.

Matchen slutade med att Jakob bad om nåd. Och fick det.

Detta är fromhet.

Att däremot som dagens ateister hävda att man brottats med Gud och vunnit -- det är förhävelse. Det är hybris.

Att vara ateist i dagens mainstream är att bära ett slags tapperhetsmedalj från en sådan virtuell fight.

Man tror sig vara ena riktiga hjältar. Man tror sig ha besegrat Gud. Men Gud besegras inte så lätt.

+++

Därmed slutar dagens predikan. Som uttågspsalm tar vi Pilots of the Purple Twilight med Tangerine Dream. Amen.

Go with power, children...! Amen.

Om -- immer -- Ymir -- Omma. Amen.

+++

Lost Legacy. The Quest for Tanelorn. Perelandra.

Mandûkya Upanishad --

Chândogya Upanishad --

Tattirîya Upanishad --

Amen.







Relaterat
Actionism
Borderline: köpsida på Bokus
Leonard Borgzinner (1957-1990)
Harry Järv
David Nessle (1960-)
Stig Wennerström
Moorcock: Wizardry and Wild Romance (1992)
Nicholls: Fantasi och vetenskap i science fiction (1984)
Pollack: Arabs at War (2002)
Safranski: Nietzsche -- tankarnas biografi (2003)
Spengler: Människan och tekniken (1931)
Wilcock: The Source Field Investigations (2011)

Dagbok 22/07 2026

Om amen Ymir Omma...

Jag har hört om en stad ovan molnen.

Jag prisar Gud i evigheters evighet, amen.

Jag hyllar konstant livet i dess rika mångtonighet. Mediationen och själens inre liv är mig en ständig källa till glädje.

Amen... om... shânti...

+++

Om namo narâyanâya... om namo narâyanâya...

Hare Krishna, Hare Krishna... Hare Krishna, Hare Krishna...

Idag är det onsdag.

Min själ skall prisa Dig. Amen.

+++

Paritranâya sâdhûnâm... vinâshâya ca dushkritam...

Brahma-nirvânam ricchati...

Om... shânti... shânti... shânti...

+++

Genom de fagra -- riken på jorden -- går vi till paradis med sång. Amen.

Sambhâvami yuge yuge...

Atha cet tvam imam dharmyam...

Imam vivasvate yogam...

Om shânti shânti shânti...

+++

Loka-dvâram apâvârnû...

Om ity... etad aksharam... idam sarvam...

Etad vai etat...

Själen lyser i drömmen av sitt eget ljus. Amen.

+++

Jag ska prisa Gud så länge jag lever --

Jag ska prisa Gud så länge jag är till --

+++

Videmus per speculum.

Et ostendit mihi fluvium acquae vitae.

In principio erat verbum.

Om -- Ymir -- Omma -- amen.







Relaterat
Mannaminne
Själevads kyrka

Divine wind: change is overdue

Howdy. Hereby some deliberations on the world situation, in art, science and politics. -- This is an English version of a post published on 21 June this year.

A divine wind is blowing through the world.

On the surface there is stagnation. In art, science, politics.

But beneath the surface change is brewing.

Change is coming. This is my prediction.

+++

Stagnation. As an example of this a Facebook friend said: American music today, both r'n'b and rock, has none of the creativity we saw in the 70s. I have to believe him because I don't listen to contemporary music. But I suspect that this is the state of things musically. Stagnation prevails. Yea, more than that; the MTV awards are literally a vision of hell. "Why has today's music become so dark?" pop star Rihanna said some years ago.

The same situation prevails in literature. Judging by the recent Nobel Prize winners, atheism, nihilism, pessimism prevail. Gray-weather prose, problem-mongering, realism and verism is the recipe. In other words: stagnation. We see none of the playfulness that previous winners like Marquez, Cela, Heidenstam, Lagerlöf had.

Further, in science, everything is stagnant in the form of reductionism, the religious worship of facts. There is little holism and spirituality.

And that the world is in the grip of a mad regime trying to kill us with vaccines, mass immigration, and brainwashing is obvious.

+++

And my recipe...? My vision for a way out of this quagmire...?

A way out of the stagnation could musically be this: psychedelia. This came in 1967 and changed everything into a creative circus. The Beatles, Stones, Pink Floyd, plus many others (Hendrix, Strawberry Alarmclock, Jefferson Airplane...), suddenly made colorful, playful music. Jouissance was the watchword.

Twenty years later, 1987 also became such a psychedelic year in music: Dukes of Stratosfear, Robyn Hitchcock, Loop...

Now we may have the same pattern. That is, it may again be time for a psychedelic year in the pattern of 20-year intervals: 1967, 1987, 2007 (?), 2027...

In literature, such a psychedelic influxus could mean: surrealist poetry. And in prose, a transition from today's social authenticity to theatrical authenticity. The latter can be described as "literary heavy metal" or "Wagner opera in book form". Or in short, sf and fantasy and magical realism. I have a feeling that the already existing fantastika genre will get a boost in the future, perhaps starting next year.

+++

The recipe for a more mindful science I have already described in book form -- how science can go "from fear to a play with many possibilities" -- and that was in BBBBB. Goethe's scientific attitude, with holism instead of reductionism, is the symbol of it all. And David Bohm, who highlighted things like "the implicate order" and flow, which today's science is blind to. In the 90s, books like Bohm's came out, but today it's a dead letter (with the exception of Jason Jorjani, who at least has some understanding of holism with his "spectral" attitude -- to make room for the so-called supernatural in science).

In other words: the goal of our time is to reintroduce God into science. Believing, pious scientists have certainly existed. Newton was a divinely led scientist in his time. And beyond his role, I believe that charisma, influxus, and intuition should be the watchwords in both science and art. We need a holistic paradigm instead of reductionism, faith instead of skepticism, a life-affirming attitude instead of death and decay, light instead of darkness.

+++

Reformation, revolution, creative injection -- this is what I expect from the coming years. And the already started political change should contribute to such a creative boom. I believe that the changes DJT already has instigated (such as the abolition of critical race theory and "diversity, inclusion, equity" in federal programs, and in a broad sense dismantling the deep state, which is an epic task, not just a matter of reducing bureaucracy) can be the starting point for it all.

+++

We need more mindfulness, more esotericism, more spirituality -- in science and art.

The ground is prepared for a spiritual recovery of a rarely seen kind. I am, as always, an optimist. And there will be no major war, we have heard enough of that doomsday chatter.

What gives me confidence is DJT's victory. That he even became president. His agenda for change seems to have stagnated a bit today, the summer of 2026. But he is still alive (survived an attempt on his life in April of this year) and still has time to implement the most epic change this world has seen in a long time. That is, dismantling the deep state.

+++

The divine wind is blowing. And only those sailing with it will be in sync with the emerging zeitgeist.







Related
DJT: esoteric meaning
Prometheus and Atlas (2016)
Good Reads, June 2022
Good Reads, March 2019
Swedish version of this post

Dagbok 20/07 2026

Härlig är jorden... härlig är Guds himmel...

Katten har fått mat. Solen gassar.

Idag är det måndag.

Vi gör plats för en liten autointervju.

Fråga: Vilken är din senast lästa bok?

Israel Regardie, The Tree of Life, 1932.

Senast besökta matbutik?

Lidl.

Av de CD:ar du ärvde av din bror, vilken lyssnar du på mest?

Elton John, One Night Only, 2000, en liveupptagning.

Av de böcker du ärvde av honom, vilken läser du mest?

William Gaunt, The Pre-Raphaelite Tragedy, 1942.

Vilket av de serialbum du ärvde läser du mest?

Dominique Hé, Falken från Mu, 1980.

+++

Ära vare Gud den allsmäktige, som är och var och som skall komma. Amen.







Relaterat
Att bryta mot regeln
Buick på gatan
Dröm: "Heil dir im Siegeskranz"

Dagbok 15/07 2026

Idag är det onsdag.

Konsumentrapport: jag har ätit glass på Gånsviks glasskiosk på torget här i stan.

Det gäller kulglass med olika smaker. Pris 55:- för en bägare med två kulor.

Det är dels gräddglass, dels sorbet. Häromdagen åt jag en citronsorbet som var lite väl skarp. Men den smultronsmakande gräddglassen var ljuvlig. Glassen är lokalt producerad och det märks.

+++

Omläst: Empire Star (1969) av Chip Delany. Denna roman är alltid läsvärd. Ett rymdäventyr med attityd och djup. Fram till cirka 1970 kunde Delany aldrig misslyckas med det han gjorde. Han var som en ung Heinlein, i synk med marknaden och tidsandan. Sedan stelnade han och blev irrelevant, precis som Heinlein blev på 70-talet: i takt med framgångarna, ju friare han blev att skriva vad han ville, desto sämre blev han.

Men läs denna och läs annat från Delanys guldålder, såsom Babel-17, ännu ett rymdäventyr. Även romanen Nova handlar om en rymdexpedition; han upprepade sig men det gjorde även Heinlein i sitt rymdresetema, och det blev klassiker överlag. Metuselah's Children, Starman Jones, Time for the Stars...

För övrigt handlar Delanys långnovell Time considered as a helix of semi-precious stones om en kriminell. Som på slutet köper sig en glasskiosk på en av Saturnus månar. Apropå att jag själv nyligen frekventerat en glasskiosk.

+++

Ett hjärtevärmande tema hos Delany i Empire Star, Babel-17, Time... är att poeter är hjältar. Det är ett svårt ämne att skildra; en poets verksamhet är till exempel lite vag jämfört med sedvanliga handlingsmänniskor som detektiver, poliser, militärer. Men Delany driver konsekvent sin vision om sångaren-hjälten, ja sångaren-frälsaren. Han blir en kryptoreligiös messias, ungefär som Nietzsche ansåg att konsten kunde vara: en väg till frälsning. Detta är esteticism i rörelse... poetry in motion...!

Delany var knappast i besittning av perennial visdom. Nej tvärtom, han var en modernistmessias. Men som romanförfattare i sin krafts dagar var han tämligen läsvärd. Han skrev även essäer om sf med en del kloka idéer. T.ex gillade han Heinlein och predikade om detta i en text med samma namn.

Han var som Le Guin och Poul Anderson: när de skrev för marknaden blev det odödliga mästerverk; när de skrev "seriöst" blev det likstel stipendieprosa. Dessa tre -- Le Guin, Anderson, Delany -- skrev fantasirika äventyr när de inte tänkte efter så mycket. Jag kommer att tänka på Brion Gysin, som sa: "When I am open I am the artist; when I am closed I am Brion Gysin."

I fritt skapande trans når man källan, den outsinliga kreativitetens urkälla.







Relaterat
Heinlein: Starship Troopers
Tolkiens verk
Lovecraft-böcker på svenska
Tidslinje: konservativ fantastik

Zeitgeist cinema: further deliberations due to Citizen Vigilante

Om shrî paramâtmane namah... praise the Lord forvever amen.

Welcome, disciple. Welcome to this deliberation about stuff, defining the zeitgeist.

Some days ago I reviewed the film Citizen Vigilante.

And I mentioned how it made me think of other films.

It brings to mind other films of revenge, of a lone hero taking justice in his own hands. This isn't so far-fetched.

This is the genre of Death Wish and Taxi Driver.

And it also emulates other forms of "lone hero against the system", à la Dirty Harry, Rambo, A Handful of Dollars, Getaway.

However, I also mentioned that it makes me think of Ghost World (2001), the screen adaption of Daniel Clowes' eponymous graphic novel. And when I said that in another forum I was disputed. I was met with disbelief. And I was amiss for words; I couldn't explain why Boll's film and this one from 2001 seem similar, akin, related.

But now I will try to put words on that feeling.

+++

Theory: both Ghost World and Citizen Vigilante say to us: irony is a waste of time. This world is real; it may seem like a "ghost world" but simply rejecting it and reacting to the oppression with irony is a waste of time.

As for Ghost World this message was clearer in the graphic novel than in the film. The film was something of a let-down, actually, a mediocre Hollywoodization. My point is: essentially Ghost World shows us the heroine, Enid Coleslaw, being ironic about everything. Then reality hits home, in the form of love, of real feelings, of failing an exam. And she is lost.

The great thing is that the creator, Clowes, isn't of the generation depicted. He is born around 1960. He is of the Cold War generation, when we weren't ironic about stuff. His portrayal of the Ironic Generation has a heart but essentially it's a fierce criticism of always having an acerbic comment to make, of having a constant snarl on your face, of being a non-non-conformist. It doesn't say "irony is great, try this kids!" -- in fact it says the total opposite.

And Citizen Vigilante, where's the anti-irony message...? -- It isn't in what's on the screen. I'd say, it's in the mere attitude of a film treating a forbidden subject, violence perpetrated by immigrants. It says to other filmmakers, we might live in a dictatorship punishing those who speak up about the scourge of mass immigration -- but f*** all that, I'm gonna speak up anyway! And see, my film is now a great success.

This films kills irony. It says that reacting to the zeitgeist with irony is a waste of time. Get real, react, say what you mean and mean what you say.

I tell you all, this is it. And Chairman Mao once said the same: avoid mumbling, avoid ambiguity, value boldness; a blunt knife draws no blood...! This he said in 1948. And art today must be of this kind. After 30 years of ironic mumbling it's time for the naked truth. Cold, steely political taking-a-stand. And like Mao was of the Left, now this new stance will be from the Right. It simply is the zeitgeist.

+++

A film I didn't mention in the article was Falling Down from 1993.

It reminds me of Citizen Vigilante in portraying a white guy fed up with woke and Political Correctness. Falling Down did this rather pungently, having an ordinary guy in focus and playing in today's America. And, I'd say, doing a remake of this one could be a way for today's Hollowood to cash in on the new trend, the trend of anti-woke films. They say that Hollywood producers always want to be, not first with the new, but second with the new, cashing in on new trends by doing rip-offs.

And the new trends are rather often set by independent filmmakers. As in Boll's case. A low-budget film hits the big time and then come the copycats. As in Easy Rider, Handful of Dollars, Seventh Seal. So go ahead Hollywood, in this you're home free to a decent profit.

+++

Boll's film plays in the land of revenge, of vigilantes. Many a good un-political film has this theme. As I've already intimated. And another one is the 1989 Bond film, License to Kill. The working title was "License Revoked", mirroring the plot where Bond's double-oh license is withdrawn but he still continues with some personal scheme of revenge.

As a film it was unremarkable. But the mere plot of having the hero going rougue is common. That's my point. It's a film industry staple.

It also plays out in literature. The American James Bond, to me, is Nick Carter, agent of AXE. Like Bond he was a cold war-phenomenon, in his novels touring the world fighting Communism, using some high-tech weaponry and bedding fair damsels en passant. And he, too, had a vigilante, freelance, acting against the system-plot in The Treason Game, No. 161 in the Killmaster series. Playing around 1980 it tells of commies having infiltrated the US government. And Nick is the only one seeing it; his boss, David Hawk, seems to be part of the conspiracy, so Nick has to go out on his own and take down the high-level baddies.

It's a fine plot, well told. The only drawback is the passage where Nick, after killing the third traitor, says that he felt sick and threw up. This is mere sugar-coating, that "spoonful of sugar making the medicine go down" even to the "decent" reader. Luckily, Boll's film has nothing of this nonsense. Neither has Falling Down, as far as I remember. Neither did the Dirty Harry films have it. If the hero is going solo, taking the law in his own hands -- the reader well understands that he's out on a limb but this mustn't be overstated in that sugar-coated way.

+++

Om shrî paramâtmane namah... praise the Lord forvever amen.







Related
Citizen Vigilante (2026)
Vision quest (poem)
Faustian era

Dagbok 10/07 2026

Idag är det fredag.

En ny biografi över Evola har getts ut. Den heter Julius Evola: An Adventurous Life. Och är skriven av Andrea Scarabelli.

Boken är på strax under 800 sidor. Jag har inte läst den men den är nog värt sitt salt: en vaggan-till-graven-skildring av en stor man, en präktig typ som även jag skrivit om. I A Portrait of Julius Evola får ni min tagning på fenomenet Evola. Hans liv och centrala verk blir där belysta med perennial, svenssonsk synvinkel. Sidantal 210.

Med andra ord, Evola är i ropet och det gläder mig ofantligt. Här har vi en högerman vars budskap, sett som helhet, är mycket fruktbart. Evola tvingar högern att bli mer andlig, kan man säga. Det räcker inte att dyrka Nietzsche och Spengler och vara emot massinvandring. Man måste ha en esoterisk klangbotten. Detta var hans budskap. Detta var hans credo. Och i detta slår han till och med Jünger, som förvisso hade stil men som saknade något i sin andliga utrustning.

+++

I slutet av april meddelades att författaren Håkan Nesser var dömd för skattebrott. Senare i vår ansökte han om frigång med fotboja. Men detta beviljades inte. En släkting till honom sa då att kriminalvården förhindrar Nesser att skriva böcker.

Så är det kanske. Staten bedriver litteraturkritik -- vilket i detta fall något att applådera. Man förhindrar Nesser att fördunkla vår tillvaro med fler kriminalromaner med förnumstig jargong, välformulerat snömos av värsta slag.

Nesser, och hela den svenska deckarlitteraturen, är stendöd. Det kommer alla att bli varse inom kort. Ty sedvanlig realism räcker inte längre för att kommentera verkligheten. I astrala tider måste en astral attityd råda. En fjärrskådande eld-och-rörelse-attityd. Och inte en närsynt skomakarattityd, lämplig endast för en stagnerad småstad.

+++

Jag är en foodie. Jag tänker på mat varje dag. Jag äter varje dag.

Den snobbism som begreppet foodie implicerar är helt rätt i lagoma doser.

Jag är upplärd till gorumetkock i den franska traditionen. Att till exempel, för att göra en veloutésås, inskärpa att man ska ta det vita av en purjolök -- detta är detaljfanatism av helt rätt slag. Detta sätter klassen, detta visar det ideal som man möjligen kan avvika ifrån -- men ett ideal finns, och detta är hemligheten med högre matlagning.

Några saker inom mat som kreti och pleti inte förstått är annars de följande.

Det äts för mycket protein. Att som i recept säga 150 g protein per person, det är alldeles för mycket. En tredjedel räcker. Till vardags. -- Protein måste man ha men mängden... en holistisk-alkemisk mix måste alltid till. Att som idag göra en måltid med endast protein och någon fet sås är galenskap. För mycket protein och fett ger gikt. På en ung människas organism märks det inte. Men på en äldre.

+++

Dagens fokus på protein och fett är fantasilös. Kolhydrat behövs också.

Att kolhydrat gör en fet är ovedersägligt. Men att helt ta bort carb ur maten är vansinne. Och dyrt. Att äta riven blomkål istället för ris är om inte annat vädligt dyrt.

Utan carb blir man svag. Är det värt det, att gå ner i vikt, och betala med utmattning, svaghet...?

Folk som bantar är ofta kryptoreligiösa självspäkare. Vad få har förstått är detta: att man ska ha samma diet jämt, en nyttig diet. Som består av hela kostcirkeln. I hälsosamma proportioner.

+++

Mattips: burkade tomater ska inte köpas. Det är lika dyrt som färska. Den som köper burk istället för färsk är lat. I nödfall kan "hälften burk, hälften färsk" tolereras.

Grejen med färska tomater är förvisso att de bör skalas. Enklast är då att klyfta tomaten och sedan filéa varje klyfta, så som man filéar en fisk. Enkelt...! -- Tar man inte bort skalet så får man nål-liknande skalrester i rätten. Och det vill man inte. Kärnor behöver inte tas bort. De passerar ändå osmälta genom ens organism.

+++

Läst. -- Bränn alla båtar! (2025) av Boris Benulic. En rätt omfångsrik samling med samtidskommentarer, essäer, dagbok och reseskildring. Att Benulic var en satirisk talang visste jag redan. Men hans register är bredare än så. Tänk er en Thomas Nydahl (vänsterman som gått en aning högerut) och med lejonklo därtill, där har ni Benulics särart. Boken har förutom polemik och utsökt elakhet sitt värde i sådant som konkretionen, i att boktitlar, personfakta mm redogörs för. Texterna tycks ha varit publicerade förr men detta är mer än tidningskrönika, detta står sig väl i bokformatet.

Drömmen om det röda. Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek (2016). Av Nina Björk. En bok som hade kunnat vara utgiven 1976. Stagnation helt enkelt, mental istid... Björk kan nog sitt ämne men att tro att ännu en bok om kommunism, materialism och nihilism har något att ge oss är en illusion. Dagens "elit" går och väntar sig "en ny vänster" men på den väntar de förgäves. "Den ni väntar er passerar inte förstäderna!" som poeten sa.

Träd kan rädda världen (2008) av Johan Tell. Jag köpte denna för mer än ett decennium sedan, för egna pengar, på Öbacka bok, till fullpris. Och den var värd sitt salt. Tell är en miljöfantom men hans sakliga stil är värd beröm. Detta är godkänd slöläsning av faktabokskaraktär. Den kryptoreligiösa missionsivern får man på köpet, ty det är överlag en dämpad framställning såtillvida. Miljöfolk har inte alltid fel, även om de idag vilseförts av klimatnarrativet. Att som miljöguru predika för lokal producering, sparande av energi, sparande av resurser -- detta är ännu klokt.

Träd i alla aspekter behandlas; som fruktträd, stadsträd, mytiska träd mm. Det är även bra balans mellan text och bild; på varje uppslag är det en bild och det är överlag bilder av icke-störande karaktär. Bokens format, 22x22 cm, hårdpärm, är också berömvärt. Ju mer tiden går desto mer dras jag till böcker som är hanterliga, som ligger bra i handen, och denna bok är synnerligen hanterlig.

Jag är ganska ointresserad av sådant som "trädplantering i Afrika". Men Tell fick mig i denna bok att även läsa om detta. Då har man som författare triumferat, man har dragit in läsaren in sin trollkrets.







Relaterat
Min Evolabok hyllad på Goodreads
Den sjungande sjustjärnan
Galactic Superwave
Glädje
Kopisten i Babylon
Melinas resa
Modern asatro

Dagbok 08/07 2026

Idag är det onsdag.

Pater Noster, qui es in caelo... hagiasthêto to onoma sou...

Lyckans dagar, energins och styrkans --
den sublima dyrkans dager --
säger "Om -- om -- om"...

+++

Vi lever idag i gråzonen. "Ghost World" (Daniel Clowes 1995, film 2000). Landet där det konstiga är norm. Landet där ångest är normaltillstånd.

Därför behöver vi en ny litteratur. Den sedvanliga realismen är död. Vi behöver magisk realism, fantasy, surrealism. Att bara skildra verkligheten enligt den konsensus som rått sedan Descartes är dödfött.

Vi behöver nya danser och en glad vetenskap, som mannen sa.

På väg mot den nya konsensus som heter the dreamer's description of the world måste vi skildra allt, i fakta och fiktion, med spekulativ attityd, med parallella världar, som en cirkus av tusen tankeskolor. Endast så kan vi förstå samtiden.

Att i detta läge skriva deckare, diskbänksromaner, monografier och biografier utan doktrinär diskussion, ontologisk dimension -- det är bortkastad tid.

Det måste till fantasi, alternativa idéer, originalitet. Så där som jag skriver. Allt vad jag publicerat har än idag relevans. Ja relevansen bara ökar, dag för dag.

+++

"Kom inte och spela de gamla visorna mer" sa Artur Lundkvist 1930. I diktsamlingen Glöd.

Han hade fattat grejen. Har du?

Tills dess, ta en titt på det linjetal jag publicerade häromdagen. Där sägs ett och annat om hur vi ska klara omställningen från dagens stagnation till en lek med många möjligheter.

+++

Od ka chi prâna qi --
Anima Mundi, Venus Urania --
Spiritus Sanctus --
Holy Ghost --
Vrilpower agent, Odic force...!







Relaterat
Gudomlig vind
Glädje
Kopisten i Babylon
Melinas resa
Modern asatro