Dagbok 03/08 2026

Om shânti shânti om. Ära vare Gud i höjden.

Om... Amen... Ymir... Omma...

+++

Måla svart -- ett poem av LS

Döden är farlig och därför helig,
helig och därför farlig...

Välkommen till mitt dödstempel...
det är i svart marmor och obsidian,
på altaret tronar ett dödingshuvud,
och i silverne kalk dricker vi svart vinbärssaft...

Bak sotad glasskiva sitter jag i solen
och målar svart – hyllar döden –
bara döden – ty bara så
växer livet till.

+++

Jag kommer att tänka på en svensk, något besynnerlig författare: Sven Delblanc.

Romanen Änkan var ganska underhållande.

Romanen Moria land var för sin del ganska mörk (Sovjet har erövrat Sverige, proggkultur i kvadrat, en kuvad intellektuell berättar). Diskret kritiserar Delblanc progg- och sossesverige, men han saknar egen, positiv vision. Han förhåller sig reaktivt till dåtida förtrycksregim. Och boken blir på så sätt inte essentiell läsning. Men kudos för stilviljan, för den egensinniga visionen.

+++

Sommaren lider.

Men vare sig det är sommar eller vinter, åska eller solgass, så är jag i farten med min omvärldsanalys.

Jag skriver om det jag ser och hör. Jag ser på omvärlden, jag iakttar. Jag analyserar min samtid i pregnanta satser. Ur kaoset av företeelser skapar jag konceptuell klarhet, skinande som silver i morgonsolen.

Jag studerar, jag cirkulerar; mitt norra öga uppfattar groteskerier, avvikelser från den enda sanna vägen.

Härmed en genomgång av några sådana tidstypiska felaktigheter. Att detta gäller vårt avlånga land är blott vinkeln. Ty de nedanstående tendenserna finns i hela västvärlden.

Detta är med andra ord en svidande vidräkning med samtidens salongslejon, utan kontakt med historia, arv och landskap. Det är en studie i degeneration, urartning och förfall.

+++

Nu börjar mitt protokoll:

. Dagens demimonder, vår idag tongivande "elit" inom media, kultur, religion, politik och näringsliv, ser mäns användande av makeup som helt naturligt. Alltså lika urartat som ancièn régime och det sena Rom, som också hade målade män.

. Dagens degenerater är emostörda. Det ledande skiktets män talar öppet om hur de gråter; jag kan ge exempel men jag avstår. De känner för mycket; de "bejakar sina känslor" till den grad att de blir viljesvaga snöflingor. Känslofokuseringen är samma ideal som peruktidens hovmän hade: echaufferade fjollor som klädde sig i spetskrås och viftade sig med solfjädrar. Bortom tidsstilen är detta exakt hur dagens salongslejon är.

. Dagens elitskikt är fixerat vid sex. Det framhåller till exempel att sex är nyttigt medan i själva verket celibat är lika nyttigt. Balans måste här till; driften att be måste till exempel också erkännas, men det gör inte dagens aniarabarn ty de är regelmässigt ateister, för evigt på väg till undergången i sitt ostyrbara rymdskepp.

+++

. Dagens dörrvakter hävdar att "de stora berättelsernas är slut". Vilket är typisk degeneration, ett trötthetstecken i en kultur som kört slut på sin ånga. Ty än existerar de stora frågorna, sådana som besvaras i Actionism och Borderline, men dagens lobotomister förnekar det eftersom de saknar intuitiv talang för att förstå ontologi, metafysik och esoterism. De kan inte skåda inåt ty deras Inre Öga är förkalkat.

. Dagens välklädda salongsslödder anser att alla är lika. Men detta är ett påstående som gäller bara för de, som Evola sa, ointressantaste aspekterna av mänsklighet, nämligen att vi alla behöver sådant som näring, sömn och tak över huvudet. -- Alla är lika och alla måste vara lika, anser dagens dönickar -- ty att höja sig själv med viljestyrka är exempel på "ableism", detta för dem otänkbara att låta viljan styra sitt liv. -- Samtidens salongslejon är med andra ord egalitarister. Men har man väl erkänt likhet inför lagen, lika lön, lika officiella rättigheter och skyldigheter, så behövs ingen egalitarism. Då måste essentialism till, den doktrin som erkänner folks olika talanger och förutsättningar.

. Dagens elitskikt fokuserar på den nihilistiskt uppfattade individen. På människo-maskinen som mekaniskt reagerar på stimuli. Den ska analyseras i myopisk detalj: dess känslor, attityder, livsstil. Detta är vad som fyller dagens mainstreamböcker både i romanväg och essäväg. Fruktbarare är förstås att analysera en gudsinfluerad individ, en med en odödlig själ i harmoni med gudsljuset. Men dagens svagsinta snobb förnekar själens existens, i livsåskådningsfrågor på sin höjd tyende sig till buddhismens nihilism (an-âtman, ingen själ finns och därför ingen Gud; allt är kaos, allt har bara en relativ existens).

+++

. I linje med individfokuset har dagens dandy-dönickar gett upp ambitionen att förstå världen. Den förklaras bara med standardformulär som att vi är alla identiskt lika konsumenter, viljelösa fragment i tidens ström. Att förklara världen sysslar idag bara religiösa och högerradikala människor med (exempel på det senare: Jorjani, de Benoist, Faye, ja även min Actionism hör hit). Syndromet att som dagens demimonder förneka möjligheten att förklara världen är den postmoderna attityden, nämnd ovan, den irrlära som stavas "de stora berättelserna är slut".

. Förknippat med de två senaste punkterna: dagens gudsförnekande grottmänniskor ser inte tillvarons vertikala aspekt, det tidlösa, mystikens Gud-som-högre-verklighet, utan ser bara det horisontella, som är sinnesslött oändligt och förkroppsligat i verksamheter som sociologi, historia, psykologi. Där kan de leka runt för evigt utan att få något sagt. I kontrast därmed är perennialismen primärt svårare att förstå men i längden enklare, eftersom de skenbart olika traditionerna i slutändan alla säger samma sak. Nämligen att gudomlig influxus är tillvarons sine qua non.

. Sist: pacifism. I ljuset av konflikten Ryssland-Ukraina har Sverige upprustat. Gott så. Värnplikten kastar sin skugga framför sig. Men dagens "elit", predikar den krigardygder, värdet i att tjäna det allmänna, nödvändigheten i att bemästra ens ångest för att uppnå ett högre väl? Nej, ty sådant är den oförmögen att göra; att propagera för soldatism är tabu för den. Exempel på detta? -- Här räcker det med att visa på tongivande svenska kritikers oförmåga att erkänna Ernst Jüngers storhet. Hans militarism tas alltid upp som argument för hans uselhet. -- Kort sagt, dagens demimond är som peruktidens hovman en emostörd, makeupad, fanflyende fähund. Hellre fly än fäkta är hans attityd inför det östliga hotet.

+++

Kort sagt, det är dags för dagens blodsugande blötdjur att ge plats för verklighetens människor. Människor drivna av vilja och ansvar, människor bejakande gudomlig influxus, människor som styrs av tro och tradition.

+++

Ära vare Gud i höjden. Jag har hört om ett land ovan molnen.

När du går över floden går du ensam. Härlig är jorden. Jesus du är underbar.

+++

Nu skriver jag om Bertel Gripenberg, en finlandssvensk av FG Bengtsson-generationen.

Memoarerna Det var de tiderna är rätt läsbar än idag: frejdig, ej präglad av den pessimism författaren upplevde på senare tid med Finlands nederlag 1944.

Diktsamlingarna Livets eko och Aftnar i Tavastland ger en lyrisk form för radikalkonservatism. Gripenberg var som FGB, en smått ångestriden agnostiker som ville tro men inte kunde. Nihilismen hålls i schack med litterär-historisk traditionalism, vilket är otillräckligt, men helt oläslig är han inte. Gripenberg har behandlats styvmoderligt av modernister.

+++

Du är vår far Gud, och vi älskar dig. Som örnen stiger upp mot skyn lyfter jag min själ till Dig i lovsång. Skön är själarnas pilgrimsgång. Morgon mellan fjällen.

I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Sätt inte ert ljus under en skäppa. Fader Vår som är i himmelen, helgat vare ditt namn. Amen.

+++

Om... Amen... Ymir... Omma...







Relaterat
Bertil Malmberg hedras i Härnösand
Boye: Kallocain (1940)
Gedin: Verner von Heidenstam -- ett liv (2006)
Ballard: War Fever (1990)
Svenssons bibliografi

Antivitismen och dess olaglighet

This is an article in Swedish on anti-whiteism. Here's a text in English on the same subject. -- Härmed några rader om ett aktuellt, politisk ärende. Det handlar om den antivita attityden. Det må vara att denna attityd grasserade värre i början av seklet än just nu. Men den finns latent och kan när som helst blossa upp igen. Därför måste den bekämpas. Och det kan göras med legala medel.

Det finns en "anti-attityd" mot vita idag. I västvärlden. Och inte minst i Sverige.

Detta är ett syndrom, en tendens.

För att ringa in detta syndrom kan jag samla ihop en rad indicier. Som antivita uttalanden av Fredrik Reinfeldt, Noel Ignatiev mfl:

. ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” – Fredrik Reinfeldt vid ett besök i Södertälje 2006
. ”Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige. Det var människor som kom utifrån.” - Maud Olofsson, 2006
. ”Jag tror det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.” – Mona Sahlin på AB:s hemsida Ungt Val 15/3 2002
. "Vi bör blandas upp. Den vita hyn är värdelös. Det har vi alltid vetat men aldrig accepterat. Därför har vi i århundranden försökt påvisa ett icke-existerande samband mellan vit hud och överlägsen intelligens, eftersom ett sådant samband skulle ursäkta det faktum att vi faktiskt utgör den den av mänskligheten som är sämst rustad för överlevad. (...) Men varför finns den vita rasen över huvud taget? Bortsett från en ibland förekommande genetisk defekt, så är vi ganska onödiga." - Carina Rydberg i Bonniers blogg 13/5 2012
. "Målet, som är den vita rasens avskaffande, är så önskvärt att det kan vara svårt att tro att det skulle möta motstånd från andra än övertygade vita rasister.” - Noel Ignatiev, citerad efter bloggen Reaktion 18/5 2012 [ej längre online]

Hade dylika utsagor förekommit riktade mot till exempel svarta hade det tagit hus i helvete. Det hade varit Haagtribunalen direkt.

- - -

Låt oss tittta närmare på förre statsminister Reinfeldts uttalanden. Han ansåg till exempel inte att "svensk" var en folkgrupp. Det sa han i en debatt med Jimme Åkeson hösten 2010. Och detta är ganska grovt: Sveriges dåvarande statsminister förnekade att majoritetsbefolkningen saknade status som folk.

Detta är för sin del ett brott mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, där varje människa har rätt till en nationalitet (paragraf 15, se här).. Med "nationalitet" menar jag en etnicitet: "natio" är latin för "jag är född", och den nation man tillhör är det folk man tillhör. Att förnekas sin etnicitet på detta vis anser jag rättsvidrigt.

Att förneka ett folks existens: så gjorde man till exempel med ester, letter och litauer sedan deras länder erövrats 1940. Idag sker samma sak i Levanten där palestiniers existens som ett folk förnekas.

I Sverige förekommer alltså antivitt sentiment. I spetsen för detta gick på sin tid statsminister Fredrik Reinfeldt; se ovan. Det var inte ägnat att förvåna. Han stödde ju även terrorism: 110 miljoner till FSA i Syrien, det var han stolt att sända dem. (Källa: Fria Tider.)

Att han även hyllade uppror i förorten ("Husby inger mig en varm känsla") torde inte förvåna.

- - -

Härmed lite mer upplysningar om Noel Ignatiev, som citerades ovan. Han är en amerikansk professor.

Wikipedia skriver för sin del: "He [= Ignatiev] is best known for his work on race and social class, and for his call to "abolish" the white race."

Han säger sig vilja dekonstruera vitheten teoretiskt. Men det är förberedelse till folkmord i mina ögon. Det skulle nog Haagtribunalen anse om någon, till exempel, lika frenetiskt talade om att avskaffa négritude. Négritude är franska för "svarthet" och är ett begrepp som används för att beskriva de svarta folkens särart.

- - -

Vi vita existerar. Vi är 600 miljoner här i världen. Huruvida vi kommer att utplånas eller inte, det får framtiden utvisa. Jag kommer i alla fall att motsätta mig att såväl dödas, dekonstrueras som att avskaffas som begrepp.

Om antivitism sätts i system närmar det sig folkmord. Och folkmord är illegalt enligt FN-konventionen CPPCG = Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide, 1948.

Folkmord är allvarliga saker. Och det handlar inte bara om att fysiskt döda folk. Till exempel torde alla former av antivita, svenskfientliga påståenden vara åtalbara som "förberedelse till folkmord". FN:s konvention om folkmord från 1948 är formulerad så heltäckande att även uttalanden, påståenden, utsagor och annat som förhindrar ett folks, som de vita folkens, förkovran och levnad, kan rendera åtal i Haagtribunalen.

- - -

Ännu ett relevant dokument i sammanhanget är FN:s deklaration om rasism från 1966. Detta dokument, ICERD (= International Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination), säger detta om rasism:

I denna konvention ska termen ”rasism” ses som varje form av uteslutning, inskränkning eller förmån baserad på ras, hudfärg, börd eller nationell eller etnisk härkomst, vilka har till syfte eller verkan att upphäva eller försämra erkännandet, åtnjutandet eller utövandet på likställd fot av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samhällslivets politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden.

-- ICERD, antagen i New York i mars 1966

Vi vet alla att vita diskrimineras idag. Startar du en svensknationell kulturförening får du till exempel inga bidrag. Har du däremot "rätt", ickevit hudfärg eller nationalitet får du miljoner. Detta är en oskriven lag. Det sitter i väggarna när Ungdomsstyrelsen och Kulturdepartementet ska ge ut bidrag till projekt.

Vad antivitismens kolportörer sysslar med är rasdiskriminering av vita. "Varje form av uteslutning eller inskränkning, baserad på ras": det är straffbart enligt ICERD.

- - -

Ett sista dokument som kan behöva anföras i ämnet är detta: vår egen regeringsform. Den har av antivita använts för att stödja deras sak. Men här är de formellt fel ute. Så för protokollets skull: Sverige är INTE mångkulturellt. Det står INTE i grundlagen.

Säger någon att ”Sverige är mångkulturellt, det står i grundlagen”, så är det lögn. Termen ”mångkulturell” osv. förekommer inte i Regeringsformen. Det som folk syftar på när de säger detta är en sats i paragraf 2 som säger att minoriteters ”möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas”. Före 2010 stod det ”bör”, den nya skrivningen med ”ska” var en skärpning. Men det var såklart långt ifrån någon klausul om att Sverige skulle vara mångkulturellt och att etniska svenskar därmed upphört att existera.

Att hävda denna mångkulturella vinkel är bara en maktdemonstration, en propagandafint av PK-falangen. Det är, kan man säga, ännu en del av folkmordssentimentet. Det sentiment som förnekar svenskarna en existens som folk och rätten till Sverige.




Relaterat
Nationaldagen 2018
Ett rike utan like (2017)

Nya Tider nr 11

Det senaste numret av Nya Tider har kommit. Nya Tider är en alternativ nyhetstidning. Den utkommer med ett nummer per vecka.




I detta nummer har jag en artikel om bröderna Jünger, Ernst och Fritz. Den är föranledd av Carl-Göran Heidegrens bok ”Ernst och Friedrich Georg Jünger – två bröder, ett århundrade” (Atlantis 2011). Jag skriver bland annat:

Ernst och Fritz gav varandra impulser inom konst, litteratur och filosofi. Efter kriget intresserade sig Ernst till exempel för myter och gudasagor. Han redigerade i detta ämne tidskriften Antaios med Mircea Eliade 1959-1971. Inspirationen till det mytiska kom delvis från brodern Fritz’ ”Griechische Mythen” (1947). Fritz lärde honom där bland annat att de olympiska gudarna (Zeus, Apollon, Hera m.fl) hade fester, sång och glädje. Det hade däremot inte de så kallade titanerna (Japetos, Atlas, Kronos). Hos dem fanns bara arbete och nödvändighet. Ernst återkom till dylikt gång på gång, det blev ett veritabelt subtema i hans senare böcker (som i den sena dagboken, ”An der Zeitmauer” och ”Eumeswil”). Detta fick hans vision i ”Der Arbeiter” att framstå i ett förklarat ljus: dess teknikdyrkan och nihilism var titanisk, den hade ingen inre vitalitet. Den ledde till död och förtvining. Liv kan bara spira där det finns gudar, där det finns en föreställning om det gudomliga, om något annat.

Konst och kultur, den musiska anden, måste få leva. Ideologier som bara talar om konsumtion och produktion leder till andlig nöd, undergång och död. Detta är det olympiska versus det titaniska i ett nötskal, en mytologisk sanning av evig varaktighet. Att i modern tid ha fört detta credo vidare ser jag som Jüngerbrödernas främsta prestation.

Om Ernst Jünger har jag bloggat förr. Se till exempel detta inlägg om traktaten "Der Waldgang", detta inlägg på temat Ernst Jünger och konst och detta inlägg om romanen "Eumeswil".



I övrigt medverkar i detta nummer Torbjörn Ström, Stefan Pettersson, Patrik Fridén, Jonas Nilsson, Felicia Brehmer och Erik Alhem förutom redaktören Vávra Suk. Numret innehåller debattinlägg, vassa artiklar och egna gräv kring mångkulturism och internationell politik. Detta är, som alltid, artiklar av en typ som MSM slutat ha för länge sedan, ja som de aldrig haft ens. Jag menar, hur man kan ens köpa en tidning som DN som med "agendasättande journalistik" menar känslomanipulerande PK-skåpmat? Det är för mig helt obegripligt. Vem läser frivilligt DN-artiklar som att det är synd om zigenska tiggare och om Jonas Hassen Khemiri för att han en gång stoppats av polisen...?

Med andra ord: DN har gråt, NyT har gräv...!

Prenumerera på NyT kan du göra här. Och väl där, som jag tidigare sagt, gör man så här:

Betalningen sker på vanligt internetbanksvis. Efter att ha skrivit in rätt bankgironummer och belopp skriver man sin adress, i form av meddelande, i rutan för "OCR eller meddelande". Man får inte skriva för mycket. Man skriver typ så här: "Pren helår NyT // Nils Nilsson // Parkvägen XX // XXXXX Småstad". Alltså med en löpande rad utan radbryt, då tror jag det ska få plats. Jag får i alla fall min tidning regelbundet efter dylik inbetalning. Annars kan man ringa/maila redaktionen och fråga om betalningssätt. Mailet är kundtjanstATnyatider.nu, telefonnumret är 08 - 410 677 70.

Relaterat
Nya Tiders hemsida
Nya Tider nr 8
NyT nr 7: Thomas Nydahls "Black Country" recenseras

Nya Tider nr 8 ute nu

Det senaste numret av Nya Tider har just kommit i min brevlåda.




Alternativa medier fortsätter att vinna mark. Webbsidor som Fria Tider och Flashback och printmedia som Nya Tider går, bokstavligt och bildligt talat, sin vår till mötes. Här debatteras det som inte debatteras på andra platser, här belyses vad regimen mörkar. I senaste Nya Tider skildras bland annat att REVA-projektet (polisens framgångsrika jakt på illegala personer) och gränspolisens på Arlanda arbete. Vad gäller REVA så ogillar vänstern i detta land att polisen på detta sätt gör sitt arbete. Maria Ferm (MP) kallar polisens taktik för "rasprofilering". Detta läser jag på sidan 2 i aktuellt nummer av NyT.

I detta nummer recenserar även Svensson Guillaume Fayes "Whe We Fight" (2011). Faye är en läsvärd skribent, van att pricka in poänger. Hur mycket större chans då när han angriper massinvandrings-, HBT- och nihilistregimerna av idag. Jag håller inte med om allt Faye säger, men det mesta. Hans "Archeofuturism" recenserades här.

En bred artikel om gruff mellan Kina och Japan ges även. Jag tror inte att det hela leder till krig. Men något är på gång där. Och det sägs att övrig svensk media inte rapporterar om detta.

NyT nr 8 skriver även om gruppvåldtäkter, enligt uppgift utförda av invandrare. Det är ett obehagligt ämne. Men ett nödvändigt ämne att behandla. Framför allt gör Torbjörn Ström det på s 8-9. Detta är garanterat något som gammelmedia förtiger. Vill man prenumerera på NyT så går man hit. Betalningen sker på vanligt internetbanksvis. Efter att ha skrivit in rätt bankgironummer och belopp skriver man sin adress, i form av meddelande, i rutan för "OCR eller meddelande". Man får inte skriva för mycket. Man skriver typ så här: "Pren helår NyT // Nils Nilsson // Parkvägen XX // XXXXX Småstad". Alltså med en löpande rad utan radbryt, då tror jag det ska få plats. Jag får i alla fall min tidning regelbundet efter dylik inbetalning. Annars kan man ringa/maila redaktionen och fråga om betalningssätt. Mailet är kundtjanstATnyatider.nu, telefonnumret är 08 - 410 677 70.




Relaterat
Nya Tiders hemsida
Faye: Archeofuturism (1998)
Folk jag mött

Svensson i Nya Tider: Nydahlbok granskas

Jag har tidigare skrivit om den nya, oberoende tidningen Nya Tider. Se här. Det senaste numret är nr 7, vecka 8. Jag fick det härom dagen.




I detta nummer medverkar jag. På uppslaget s 12-13 recenserar jag Thomas Nydahls bok "Black Country" (2012). Nydahl är en oberoende vänsterman som på sistone börjat bli kritisk mot mångkulturen, i Sverige och i västvärlden. Han är ganska unik i detta land i sin roll som beläst, reflekterande iakttagare. Han skräder inte orden; det vill säga, han formulerar sig väl, men i kärnfrågan om massinvandring ska tillåtas fortgå eller om vi måste få diskutera denna avgörande fråga, så ställer han sig på de oppositionellas sida. Massinvandringspolitiken och blindheten inför islamism och invandrat gängvåld, den agendan har nått vägs ände. Och det måste vi i demokratisk ordning få diskutera utan att bli karaktärsmördade.

Så tolkar jag Nydahls vinkel. Han uttrycker sig inte så direkt, han ger inga svar, men modet att problematisera dessa frågor, i boken "Black Country" och på den egna bloggen gör Thomas Nydahl till en unik röst i detta land. Jag skriver det i min recension i Nya Tider. Boken handlar i sig om Nydahls privat finansierade reportageresa till den engelska Birminghamregionen, förr en dynamisk industriregion, nu en postindustriell, social öken där varken engelsmän eller invandrare verkar trivas. Regionen har problem. Är den storskaliga fjärrinvandringen del av problemet? Nydahl svarar inte rätt ut. Han porträtterar en region med reseintryck och citat ur nya och äldre skrifter. Men han gör det så som ingen annan i detta land, i vart fall inte vad gäller traditionella vänsterskribenter, skulle ha gjort.

- - -

The Black Country är en av hårdrockens födelseplatser. Led Zeppelins sångare Robert Plant var från regionen, samt grupperna Black Sabbath och Judas Priest. Som privat reflektion (OK, jag berör det även i min NyT-artikel, men bara en passant) kan sägas att Black Country är en heroisk, ärevördig plats, platsen där hårdrocken uppstod i skiftet mellan 60- och 70-tal. Liverpool, vid Atlantkusten i väster, var som alla vet en popstad, Floden Mersey gav namn på "the Merseybeat", dvs soundet som skapades av Beatles, Gerry and the Pacemakers med flera. Och i Manchester, inte långt från Liverpool och Birmingham, kom en ny popvåg på 90-talet. Men Birmingham kommer alltid att vara känt som en rockstad. En tung rockstad. Blytung.



Birmingham och London var den brittiska metallens legendariska ursmedjor. Att Black Country idag är en dysfunktionell region ska inte hindra mig från att, som Judas Priest-fan, i andanom ständigt befinna mig på pilgrimsfärd till denna nejd i centrala England och dess hårt klingande ässjor.

- - -

Aktuellt nummer av Nya Tider innehåller mycket. Man kan läsa om den socialdemokratiske politiker som via nätet trakasserat SD-kvinnor (Flashbacktråd här,) om den specielle projektungdom som, inhyst hos prinsessan Christina, stal smycken värda 855.000 SEK, om Sydafrika och läget i Syrien mm. Jag tycker som prenumerant att tidningen är värd sina pengar. Hemsida med prenumerationsinfo här.



En ledare i aktuellt nummer har rubriken "Objektivitet är vår styrka". Är då Nya Tider objektiv? Vissa frågar sig det. Jag, som inte är anställd, bara en frilansare, skulle vilja säga att denna tidning ger ett objektivt intryck. Man skriver korrekt och noggrant om ämnen som finmedia struntar i, ämnen som problem med fjärrinvandring, statens ideologiproduktion av Korrekt slag och utrikesfrågor som MSM vinklar eller förtiger. Inom dagens media är NyT en ny aktör, fri från de ingrodda manér och attityder som etablerade tidningar och etermedia har.

Längst ner på sidan 2 står det att NyT är en obunden nyhetstidning. Den "är inte knuten till någon organisation eller något parti". Och detta stämmer. Chefredaktör är Vávra Suk, vice redaktör är Sanna Hill. De var tidigare verksamma på Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag. Men nu är Suk och Hill inte kvar där. De driver NyT som är en oberoende tidning. De belyser frågor som dagens svenskar vill veta mer om: mångkulturens avigsidor, sammetsdiktaturen, bristen på debatt om vart detta land är på väg. Därför behövs NyT liksom mediala aktörer som Dispatch International, Flashback, Fria Tider och regimkritiska bloggar.

Det är en mediarevolution i det tysta. Gammelmedias tidningar är som Pravda, SVT är som att se Fox News, vänstervariant. Då är det inte så konstigt att nymedia rycker fram och tar terräng.




Relaterat
Pressnytt: Nya Tider
Vaka över ensamheten: Thomas Nydahls blogg
Judas Priest

Pressnytt: Nya Tider

En ny papperstidning har sett dagens ljus. Det är Nya Tider, utgiven av Vávra Suk och AlternaMedia. Tidningen kommer ut en gång i veckan. Vávra Suk var tidigare chefredaktör för Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag.

Jag prenumererar på Nya Tider. Jag har tecknat mig för ett halvår. 285 SEK kostade det. På AlternaMedias hemsida kan du läsa mer om prenumeration.

Det första numret jag fick var nummer 4, vecka 4 år 2013. Här läser man framför allt om Syrien. Det kan behövas. MSM:s rapportering om inbördeskriget i Syrien är ju mycket vinklad. Ett avlossat skott av en rebell framställs som "stort slag", en demolerad stridsvagn omtalas som "avgörande seger". Snart faller Assad, det vet MSM. Men det har man sagt i två års tid nu. I Nya Tider ges en annan bild. Bland annat sägs att Ryssland nyligen skeppat in markmålsrobotar av typen Iskander för att neutralisera de Patriot-robotar som Nato placerat ut i Turkiet. Västmedia sa bara att de ryska skeppen var där för att evakuera ryska medborgare ut ur Syrien.

Vidare säger Nya Tider att Natos och USA:s flottor har gett sig av från Syriens kust. Nåväl, de är nog kvar i Medelhavet. Men Nya Tider har mer info. Med israelisk media som källa sägs Syrien vara på väg med att sätta upp pansarstridsgrupper för att rensa i rebellkontrollerat land i norra Syrien.

Christer Eriksson säger detta och annat i sin artikel. Läget i Syrien är en gråzon. Nya Tider ger sig in i den och lyser upp den, som ingen annan i svensk media. Det ska bli intressant att följa Nya Tiders fortsatta rapportering från Syrien. Och, vad det beträffar: enligt en ledare på sidan 2 tar man varken parti för eller emot Assad. "Vår uppgift är att rapportera om vad som faktiskt händer, inte att ta någons parti."

- - -

Nummer 4 innehåller vidare ett uppslag om förslagen att öka stödet till gammelmedia. Kulturminister Liljeroth (se omslaget) har press på sig att komma med tilläggsbestämmelser till den nya presstödslag som kommer att gälla från 2017. Och nog vill hon stödja regimtrogen gammelmedia av typen DN, SvD och Expressen. Men hon vill också förhindra tillägg som försenar att lagen träder i kraft. Så man kan nog säga att frågan "ökat stöd till gammelmedia" inte är alldeles lätt att realisera på studs. Lagberedningens kvarnar måste få mala. Tills dess hinner det svenska printlandskapet ritas om.

Nya Tider är en tabloid. Men veckoutgivningen och de djuplodande artiklarna gör att den känns litegrann som ett magasin. Ungefär som Tempus. Den var en vällovlig, mainstream, politisk veckotidning med översatta artiklar om läget i världen. NyT har originalartiklar och skriver både om Sverige och världen. Nog finns det plats för en alternativ, vecklig oberoende-höger-nyhetstidning i Sverige. I NyT läser vi i alla fall vidare om hur guld behåller sitt värde och att Tyskland tar hem sin guldreserv från Fort Knox. Vi läser att "migrationsverket ställer in möten med allmänheten", vi läser nyheter om Kim Dotcom (kryptera internet i kampen mot övervakning) samt en hel del till på de 16 sidorna. En kritisk artikel om arkitekten Le Corbusier (1887-1965) ges även. Han är aktuell med en utställning på Moderna Muséet.

Jag tycker det är spännande med en tidning som faktiskt skriver, så objektivt det går, om ämnen MSM väljer att mörka eller vinkla bortom sans och vett.




Relaterat
Absolut Sverige
AlternaMedias hemsida
Le Corbusier

Vad vill liberalerna...?

Det är Almedalsvecka. Halva Sverige tycks sitta och följa utspelen i det sommarfagra, gotländska Visby, där media och politiker samlats för att dryfta politik medan Östersjön glittrar i solen. Och inte mig emot, jag gillar Almedalsveckan (och ogillar att sola). Jag har bloggat om den här och här. Idag är det Folkpartiets dag. Partiledaren Jan Björklund ska tala. dn dn dn dn svd svd

FP har lite svårt att nå fram. Jag menar, visst, de har en rätt säker väljarbas av borgerliga personer som ibland är mer höger än M och KD, dock inte så där "hemskt" - enligt eliten hemskt - höger som SD. SD talar ju om invandring och det är tabu det. Det är ungefär som att prata om sex med en viktorian: det går inte, man måste sopa det under mattan och låtsas som inget. Freudiansk förträngning är modellen.

FP är liberaler. Det är fint det. Vem vill inte vara fri? Fri från envälde och censur? Tänk Paris 1830, man störtade bourbonerna! Frihet på barrikaderna! Fri press, partivälde, ner med tyrannen! Men frihet är inte så enkelt. Visst, i teorin kan vi konstruera liberala paradis men verkligheten ser annorlunda ut. Jag skrev om detta dilemma under förra årets Almedalsvecka. Jag skrev om ideal- versus realliberalism:

Liberalismen har onekligen sin lockelse. Fria (lat. liber) vill ju alla vara. Och de liberala, frisinnade idealen är lätta att omfatta: mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, likhet inför lagen, frihandel, samvetsfrihet.

Idealliberalismen är lätt att gilla. Men sedan kommer VERKLIGHETEN in i bilden och då blir det svårare. Realliberalismen är nämligen inte alltid så rosenskimrande. Det finns liberala samhällen som präglas av profithunger, konsumism, media som drog, Politisk Korrekthet och konformism. Samvetsfriheten, rätten att inte ha någon religion, förvandlas lätt till en tro på politikens undergörande makt, på ”tillväxten till alla lycka bär” och materialism.

Detta är liberalismens baksida. Vad den må betyda för dagens svenska Folkparti bryr mig inte just nu. Istället frågar jag mig som radikal högerman: hur förenar man det liberala arvet med traditionalism och nationalism? Hur tillämpar man de liberala idealen på en nationell verklighet?

I så fall säger jag: om nationen, i det här fallet Sverige, är grunden för den politiska verksamheten så ska EN lag gälla i hela landet. Inga särrättigheter. Likhet inför lagen. Ingen sharia exempelvis.

Yttrandefrihet: i Sverige har vi sedan frihetstiden en tradition av att i tal och skrift få säga ganska mycket utan att det blir straffbart. Idag har vi iofs hetsparagrafen som används lite väl frikostigt men utöver det kan man som svensk nationalist gilla den svenska, liberala traditionen på detta område. (...) De liberala idealen är goda. De får dock inte göras till dogmer som i dagens urbana samfund. Krav på frihet och reformer måste gå hand i hand med tradition, trygghet och tro.

Likhet inför lagen bör vi som sagt ha. Och visst, "vi är alla människor"; det säger liberaler ofta. Det är ett existensiellt faktum. Detta bör dock inte hårdras till att tvinga fram acceptans för massinvandring. Då är det en socioekonomisk fråga, inte en existensiell.

Jag erkänner andra folks rätt att existera i sina stater och länder. Då är det lika liberalt att erkänna etniska svenskars rätt till det land som är deras genom svensk strävan. En viss Vilhelm Moberg sa det och han är ju en liberal ikon. Dagens liberaler bör läsa hans text om svenskhet och inse att de liberala frihetsidealen kan kombineras med ett värnande av folk, tradition och tro.




Relaterat
Moderaternas dag
Min svenska historia

Bilden visar omslaget till Fallerkatalogen 1978

Vänstern och extremismen

Jonas Sjöstedt äger onsdagen i Almedalen. Hans Vänsterparti är idag fokus för intresset. dn dn dn dn dn dn dn svd svd svd svd svd

Likt SD vill V bli ett rumsrent radikalparti. V står till vänster, SD till höger. Jag föredrar SD men visst har även V rätt att finnas. Om de bara kunde kritisera USA lite mer, så där som man gjorde under Vietnamkrigets dagar, då skulle jag vara nöjd. Clintons krigshets mot Syrien måste t.ex upphöra. Nu är jag rätt säker på att det inte blir krig, men man hade gärna sett V stå på barrikaderna mot kriget. Det gör de inte. Det gör däremot en högerradikal röst som Nationell Idag. Tidningen bevakade en demonstration på Sergels torg i april i år till förmån för Syrien. Artikeln sätter fokus på hur Syriens suveränitet hotas av USA och övriga Makter.

Vänstern. Jag tänkte här se historiskt på denna, på den svenska politik som bedrivits till vänster om sossarna. Jag skrev under förra årets Almedalsvecka detta, som jag idag tänkte citera rätt ingående. Först en historisk skiss:

I Sverige har vi framför allt sossarna som stort vänsterparti: Sveriges socialdemokratiska arbetarparti är namnet. Det har hetat så sedan starten 1889. Det var Sveriges första moderna politiska parti. Man valde den reformistiska vägen. En revolutionär fraktion, inspirerad av händelserna i Ryssland, valde dock att bilda ett eget parti 1917. Det kallade sig Sveriges socialdemokratiska vänsterparti. 1921 bytte man namn till Sveriges kommunistiska parti (SKP). Dess ledare blev i tur och ordning Zeth "Zäta" Höglund, Hilding Hagberg, C. H. Hermansson och Lars Werner.

Sedan detta om moderna tider:

SKP var extremister som ville ha en våldsam omstörtning av samhället. Diktatur skulle råda, "proletariatets diktatur" à la Sovjet. 1967 valde man dock att ta bort detta ur programmet. Namnbyte skedde till Vänsterpartiet kommunisterna (VPK). 1990 bytte man namn till Vänsterpartiet (V). Gudryn Schyman blev nu ledare följd av diverse småfigurer och så Lars Ohly 2006.

Programomläggningen för SKP 1967 var för sin del startsignalen för vänsterism och nya partibildningar. Vi fick alla dessa småpartier och sekter, alla dessa inneklubbar och klickar. Först kan här nämnas KFML (Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna) som var maoister, inspirerade av Kinakommunism. 1970 skedde en ny split och man bytte namn till SKP, ett namn som ju var ledigt. SKP:s tidningar hette Gnistan och Rödluvan. Kända medlemmar var Charlie Nordblom ("Industrispionage", 1984), Klas Eklund (ekonom SEB), Jörgen Widsell (MTG), Marita Ulvskog och Mats Gellerfeldt (SvD). Partiet gick under jorden med sin verksamhet 1976 sedan SÄPO avslyssnat flera av styrelsens medlemmar. Partiet upplöstes på 1980-talet eller i början av 1990-talet; ingen vet egentligen när, man bara tynade bort. Det var annars helt i sin ordning att SÄPO avlyssnade dem; SKP tycks ha planerat att omstörta Sverige med våldsmakt. Detta var deras ideologi och livsluft. Kina 1949 var idealet.

KFML splittrades 1970 som sagt (och bytte namn till SKP). En mer antisovjetisk fraktion blev då KFML(r) (Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna, revolutionärerna). Partiledare var Frank Baude. Partitidningen hette Proletären. Kända medlemmar var Jan Myrdal, Sven Wollter och Jan Guillou. Man var alltså maoister likt SKP men mer anti-Sovjet, något som visst inte hindrade Guillou från att prata med KGB. I riksdagsvalet 1991 fick KFML(r) 75 röster, en uppgång med 12 röster från föregående val.

Jag skrev även om dessa vänstersekter:

Det fanns en gång i Sveriges land ett sovjettroget kommunistparti: Arbetarpartiet kommunisterna (APK). Det bildades av utbrytare ur VPK 1977. Ledare var Rolf Hagel. I valet 1991 fick man cirka 90 000 röster. Tidningen hette Norrskensflamman. Man hade sin bas i Norrbotten; där skulle man enligt uppgift stå på Haparanda station med flaggor i händerna då sovjetarmén tågade in. - Partiet finns än idag 2012. Man heter SKP, ett namn som blev ledigt när maoist-SKP las ner på 80-talet.

Vi går vidare i denna översikt över svensk vänster. Då kan vi osökt nämna att akademiledamoten Peter Englund har ett förflutet som trotskist. Han var med i Socialistiska partiet, bildat 1970 under namnet RMF. Namnbytet till SP skedde 1982. Man finns än idag. Man hyllar revolutionären Leon Trotskij, en extrem utrotare av tro och tradition till förmån för bajonettvälde och terror. Men visst, han var slipad; att bygga upp Röda armén från scratch var en bedrift.

FK, Förbundet kommunist, bildades 1970 och låg politiskt någonstans mellan RMF och KFML. Det var Kinainspirerat. En känd medlem var Anders Carlberg, stockholmsk kommunpolitiker och projektbedrivare (Fryshuset).

SAC, syndikalisterna, bildades en gång i tiden. Man håller på fackets makt, "syndikatet". Visst civilkurage finns i denna ideologi, som "SAC-ansluten lokförare vägrar frakta ammunition" och liknande. En intressant koppling finns mellan syndikalismen och den italienska fascismen (q v Alfredo Pareto, "Eliters uppgång och fall"). Tidningen hette Arbetaren. Gunnar Gällmo var en av medlemmarna.

SAC var inget egentligt parti. Det var inte heller Clarté som var ett studieförbund grundat på 1920-talet. Tidningen hette Clarté, som tycks vara en synkopering av fr. clarité, klarhet. Karin Boye var en av medlemmarna.

Fler sekter fanns det:

Några småpartier sist. I skenet av socialdemokratins rörelse mot marknadsekonomi bildades Arbetarlistan i slutet av 80-talet som ett traditionell arbetarvänligt parti. I valet 1991 fick man 3645 röster. Det likaledes nybildade Kommunistiska förbundet fick 30 röster i samma val.

Så var det med den svenska vänstern. Man hyllade förtryck och tortyr, man gillade antikyrklig sovjetpolitik, man stod för likriktning av kulturlivet i termer av proggighet, förnekande av svensk historias heroiska drag och motarbetande av svenska traditioner. Men visst fanns det goda sidor också, som kritiken mot USA:s krig i Vietnam och dess dollarimperialism.

Än idag finns det som sagt ett SKP, ett radikalt vänsterparti. Trotskister i form av Socialistiska partiet finns som sagt också. De är rätt aktiva på nätet med bloggar, har jag hört.




Relaterat
Vänstern - extremism?
Ett rike utan like (2017)
Svensson: biografi
"Eld och rörelse" åter tillgänglig
Redeeming Lucifer
Det röda massanfallet
Trotylstorm i öster (2018)

Reinfeldt sa något bra: etniska svenskar existerar

Tisdagen är Moderaternas dag i Almedalen. Partiledaren Fredrik Reinfeldt har talat. svd svd svd dn dn dn dn dn dn

Jag bryr mig inte om vad han ska säga. Han får säga si, han får säga så. Han är en maktpositivist och taktiker, ingen ideolog. Men han sa i alla fall något bra i våras. Han sa att etniska svenskar finns.

Han sa det, klart och tydligt. Då gick Helle Klein i taket. Hon sa att detta är ett oerhört farligt språkbruk. Där avslöjade hon sig. Ingen annan ansåg ju att språkbruket var direkt farligt. Det enda vi hörde annars som reaktion var att svenskar inte existerar, inte att deras existens skulle vara farlig. Maria Wetterstrand sa t.ex att begreppet var "knäppt". Jaha. Men farligt, det var Helle Klein ensam om att hävda. Hon fick ingen med sig. Så där vände samhällsklimatet. Vi svenskar existerar och har rätten till detta land. Vi har rätt att säga nej till massinvandring. Vi har den formella rätten till det (vi är en suverän stat) och vi har den ideella rätten. Vi ska som medborgare slippa att rasiststämplas om vi så bara minskar invandringen med 0,00000001 procent.

Reinfeldt kör dock vidare med massinvandring. Jag tänker inte rösta på honom och har aldrig gjort det. Jag röstade i och för sig på hans Moderatparti 1988. Men det var då det. Sedan dess har det för min del varit röstskolk fram till 2010, då jag röstade på SD. SD är ju ett parti som säger att Sverige existerar, att svenskar existerar. Vi bestämmer var skåpet ska stå i detta land, detta land med en rätt imponerande och alltid intressant historia. Mer om den senare. Idag däremot ska allt förtigas i nivelleringens och lobotomismens mångkultur. Men denna politiska korrekthet har gjort sitt. Den lever ännu men är på väg ut.

Vi svenskar är alltså ett frimodigt, ärevördigt folk i norra Europa. Vi har en historia som suverän stat sedan urminnes tider. Ingen säger åt oss vad vi ska göra - ingen! Återuppta denna tradition säger jag, säg nej till massinvandring och mörkande av "berikning" i MSM. Kunde Holland så kan vi. Minskning av invandring och högre krav på invandrare, det kan vi med holländsk förebild besluta i vår fria riksdag. Vi är suveräna, vi bestämmer var skåpet ska stå i detta land.

- - -

Jag är en radikal nationalist, en progressiv högerman, en politisk aktör som bejakar sin etnicitet. Om etniciteten har jag bloggat här. Den som förnekar denna, som förnekar att etniska svenskar finns gör ett misstag. Vi är sju miljoner och vi har byggt upp detta land. Reinfeldt däremot, han gjorde rätt som lyfte frågan, som sa att vi traditionella svenskar finns.





Relaterat
Ett rike utan like (2017)
Svensson: biografi
Redeeming Lucifer
Det röda massanfallet
Trotylstorm i öster (2018)

Höga Kustenbron

Politisk ordlista

Politik. Det är sådant som bedrivs i Sverige idag. Det är offentliga frågor, sådant som angår oss alla. Skatter, utrikesaffärer, partitaktik, massinvandring -- mycket sådant. Och till det kommer åsikter, kommentarer och ett speciellt språk. I denna översikt listar jag begrepp som gäller för svensk politik just nu. Slagsidan är identitär. Vissa mer tidlösa, ideologiska faktorer finns också med som Jünger, Evola och Spengler. Dessutom förklaras vissa förkortningar. För övrigt är detta min personliga syn på det svenska idépolitiska landskapet idag. Jag är ingen officiell talesman för radikalkonservativa mm. Men jag har dessa åsikter och jag speglar dem nedan. Man kan säga: det är mitt preorogativ som fri german att uttala mig om dagpolitiska frågor som dessa. Och om ni stör er på någon definition, kommentera. dn dn svd svd
Fria Tider Fria Tider Fria Tider

ANTROPOLIS – svensk roman från 2009. Dagens materialism och nihilism symboliseras här av ”Metropolis”. Metropolis går så under i Stormen och på ruinerna bygger man en civilisation präglad av andlighet och musiska makter: Antropolis.

ARIER – indoeuropeiska folk kallas traditionellt arier. Belagt bl.a hos Herodotos (hoi arioi, pl), i statsnamnen Irân och Eire. Nordindier, iranier, ryssar och andra slaver, greker, väst- och nordeuropéer är ariska, indoeuropeiska folk.

ARKEOFUTURISM – att förena det bästa ur tradition och historia med modern teknik och vetenskap. Lanserat av Faye (q v), i Sverige vidarefört av Järvenpää (q v).

DJUPHÖGER -- den riktiga högern, essentialhögern, den som inordnar tradition, folk och etnicitet i sin världsbild.

DUBBELTÄNK – relativism, idag ofta lika med olika moralisk måttstock för invandrare och svenskar. Ex. invandrare eller vänstermänniska som begår brott förlåts, en etnisk svensk som begår samma brott straffas hårdare.

EVOLA, JULIUS – italiensk skriftställare (1898-1974). I ungdomen avantgardepoet och målare, senare intresserade han sig för zen, Bhagavad-gîtâ och sufism. Han var anti-vänster och stödde Mussolinis maktövertagande 1922, men för fascismens småborgerliga natur hade han föga till övers. Han vurmade för den traditionella livsform som genomsyrade Romarrikets samhälle.

FACEBOOKFEMINIST – se Twitter-fitta.

FAYE, GUILLAUME – fransk högerfilosof. ”Why We Fight” (2001), "Archeofuturism" (1998). Faye väntar sig en megakris de närmsta tio åren, effektuerad av bl.a massinvandring, peak oil, miljöförstöring och islamism. Vi lever idag i ett slags interregnum säger han, dagens politiker tar inte ansvar för dessa annalkande kriser. En omvälvning är att vänta.

HALALHIPPIE – vänstermänniska som tolererar slöja, kvinnlig omskärelse och sharia bara för att högermänniskor tenderar att vara emot detta.

HALMGUBBE – debatteknik där man ger en vrångbild av den tes man bekämpar. Ex ”forntidens svenskar hissade inte svenska flaggan och sjöng nationalsång, alltså är nationalism en chimär”. Av eng. strawman.

IMPLICIT WHITENESS – underförstådd vithet. Där vita utgör majoritetskultur tas vitheten med rätta för given. T.ex en film med bara vita skådespelare sägs ge uttryck för implicit whiteness, något som retar gallfeber på multikulturalister som nödvändigt måste ha in ett svart alibi (q v).

INDOEUROPÉER – q v arier.

IDENTITÄR – en person som söker sin särart i den egna etniska och kulturella bakgrunden. Nota bene: i rådande regim anses det fint om, säg, en svart person söker sin identitet men om en vit person gör det brännmärks han.

JALVING, MIKAEL - dansk författare som skildrat ett Sverige där inget debatteras, där locket läggs på, där tystnad råder i avgörande frågor som massinvandring, regimkritik och islamkram. Hans "Absolut Sverige" återger intryck och intervjuer från norr till söder, från Lappmarken till Malmö. Den berättar om det ingen svensk MSM-journalist vågar skriva om: skolbränder, misslyckad integration, tigandet, demokraturen. Mycket riktigt fick hans bok negativ kritik i DN och SvD, trots att detta är en bok som kan låsa upp den svenska debatten och få eliten att erkänna att tigandets tid är förbi. En av de dissidenter som intervjuas i Jalvings bok är Thomas Nydahl, se här.

JÜNGER, ERNST – tysk författare (1895-1998). En traditionellt sinnad metafysiker, insektssamlare och dagboksförfattare, upphovsman till romaner, essäer, och samtidsskildringar som tecknar 1900-talet i radikalkonservativ anda. Tysklands störste författare sedan Goethe.

JÄRVENPÄÄ, JOHN – författare till "För livets skull – arkeofuturism som ny politisk riktning” (2011). Som motvikt mot materialism, tillväxtdyrkan och miljöförstöring målas en vision av ekologisk hållbarhet, helhetssyn och traditionella normer. En förebild är den franske tänkaren Faye (q v) som lanserat termen arkeofuturism.

KALI YUGA – enligt Julius Evola (q v) och hinduismen den nuvarande tidsåldern, präglad av materialism, ateism och sedernas förfall. Motsvarar Hesiodos femte ålder (= järnåldern) samt den ”yxitd, vargtid” som Eddans Völuspa nämner då hor och mord är ordningen för dagen.

MASSINVANDRING – när integrationsminister Ullenhag konstaterar att vi har 15% utrikes födda i landet, då råder massinvandring. 15% arbetslöshet skulle t.ex i jämförelse ha kallats ”massarbetslöshet”.

MENA – Middle East and North Africa. Folk från denna region tenderar idag att ses som ”den andre”, ”den älde vilden”. Varför skulle annars MENA-människor som Gina Dirawi och moderaten Abdirizak Waberi ha den gräddfil i debatten de nu har? Ingen MSM-röst vågar säga emot dem.

MSM – mainstream media, gammelmedia i form av TV och etablerade dagstidningar.

PLEBICISM – att vurma för det låga, de drabbade, för småfolk. Oförmåga att se storhet och heroism.

PK – förkortning för ”politiskt korrekt” (q v).

POLITISKT KORREKT – oförmåga att kritisera sådant som invandring, islamism och feminism.

RADIKALKONSERVATIV – en ståndpunkt som förenar massinvandringskritik med klassiska konservativa värderingar som tro, trygghet och tradition.

ROBOTRADIKALER - lika med "vänstern". De är emot allt, är negativa mot allt, har ingen egen agenda. Begreppet robot radicals fann jag i denna bok av David Icke.

SENTIMENT – samhällsklimat, tidsanda, ett komplex av känslor och värderingar som råder vid en viss tidpunkt. Aktiemarknaden kan t.ex vid ett visst läge präglas av outtalade åsikter för om man bör köpa eller sälja. Applicerat på samhällsdebatten så råder vid en given tidpunkt olika mönster och syndrom av åsikter. I skrivande stund är sentimentet på väg att omstöpas från vänsterism (q v) och PK-ism (q v) till sans och måtta.

SPENGLER, OSWALD – tysk författare (1880-1936). Skildrade i ”Västerlandets undergång” (1922) och ”Människan och tekniken” (1931) dagens västvärld, den faustiska kulturen, präglad av dominans och konkurrens, maskinkultur och rovdrift. Spenglers vision har sina brister men är nyttig som motpol till liberalismens idé om eviga framsteg.

SVENSK – traditionell svensk, representant för majoritetsbefolkningen i Sverige. Etnisk svensk, gammelsvensk.

SVENSKFIENTLIGHET – brottslighet som specifikt inriktar sig mot etniska svenskar, samt det faktum att svenskar inte kan bli offer för hets mot folkgrupp, är exempel på svenskfientlighet.

SVECOFOBI – (lat) rädsla för svenskar, rädsla för det traditionellt svenska. Att racka ner på svenska traditioner och svensk historia, att uttala sig nedsättande om etniska svenskar, det är exempel på svecofobi.

TERJA – (verb), ”att terja en bild”, att med Photoshop eller annat verktyg förfalska ett fotografi och hävda att det är äkta. Kommer av fotografen Terje Hellesö som hösten 2011 avslöjades för att ha fejkat bilder på lodjur i vildmarken. Avslöjandet gjordes på forumet Flashback. Samma forum, via användaren "Stig-Britt", avslöjade i december samma år gangstern Mille Markovics föregivna bild av kungen på sexklubb, som terjats från en film med kungen från 1976.

TRADITIONALISM – i Julius Evolas (q v) mening en livssyn baserad på antika esoteriska läror med baktanken att hela samhället ges struktur av dylik esoterism. I vidare mening en livsåskådning hos en kulturellt intresserad person som anser att historien och det förflutna spelar roll.

TS – förkortning för ”trådstartare”. Den som på ett diskussionsforum startar en tråd är TS.

TWITTER-FITTA – se Facebook-feminist.

VÄNSTERISM – ett komplex av åsikter som kännetecknas av plebicism (q v) och liknande anti-föreställningar: anti-vit, anti-yttrandefrihet, anti-traditionalism.

VERITOFOBI – (lat) rädsla för sanningen. Dagens svenska elit är rädd för sanningen om invandringsrelaterad brottslighet, svenskfientlighet och massinvandring. Begreppet myntades av den svenske psykiatern Thomas Jackson i hans bok "Veritofobi" från 2008 som handlar om dylikt.




Relaterat
Carlos Castaneda
Ett rike utan like (2017)
Svensson: biografi
Redeeming Lucifer
Det röda massanfallet
Trotylstorm i öster (2018)

Heder åt Ahlmark

1994 gav Per Ahlmark ut boken "Vänstern och tyranniet". Efter den blev det omöjligt att kalla sig kommunist säger PM Nilsson. Ahlmark visade här en gång för alla hur radikalvänstern stött Pol Pot, Mao och Stalin och kommit undan med det. Men nu luftades allt, byken tvättades offentligt. De utpekade protesterade såklart, hela det svenska kulturlivet avfärdade Ahlmark, men boken blev ett trendbrott. Varumärket "kommunist" fick sig en törn det inte hämtat sig från. Idag återstår bara kulturmarxism och negativism.

Så jag lyfter på hatten för Ahlmark som idag kommer ut med sina memoarer ("Gör inga dumheter medan jag är död"). Man kan där möta allt det negativa som Ahlmark må representera (humorlöshet, påstridighet, uppskruvat tonläge) men jag tänker inte gå den vägen här. Ahlmark var en fighter, en underdog i den välbehövliga, länge emotsedda striden där vänstern skulle synas i sömmarna. Och långt om länge visar det sig att det extrema vänsterfolket inte har något att sätta emot. Så, mina vänner, vinns virtuella strider: dels med texter och debattböcker, men också med TIDEN som bundsförvant. Tiden sållar bort slaggen och visar vad som var rätt och klokt och vad som var puckat och skevt.

- - -

Den svenska elitens förhållande till nazism och kommunism är komplicerat. Man kunde till exempel ha väntat sig att de som stått på radikalhögerns sida under andra världskriget skulle få lida för det. Men nej, folk som Sten Carlsson och Alf Åberg accepterades tyst av eliten. En sådan som Per Engdahl fick det förvisso svårt men han höll högre profil. Gjorde man en stilmässig avbön var man välkommen i salongerna igen.

Så var det strax efter kriget. Men även när 68's radikalvänster seglade upp lät man nazisterna vara. Proggarna tänkte väl att granskar vi dem granskar de oss: radikala ytterligheter som berör varandra. Om detta skrev Bosse Schön i "Där järnkorsen växer".

Sedan kom 1990-talet. Då började vi i Sverige plötsligt granska både bruna och röda. Helene Lööw och Thomas Hübinette skördade lagrar med sina exposéer över radikalhöger då och nu. Och parallellt kom en uppgörelse med vänstern med Per Ahlmarks "Vänstern och tyranniet" som portalverk. Alla hatade denna bok då, när det begav sig. Men nu ser vi ju att det är en klassiker. Man kan inte förtiga sådant här.

- - -

Har man hyllat Pol Pot, Stalin och Mao ska man stå för det. Sentimentet var tills nyligen att högern är instrinsikalt ond, vänstern intrinsikalt god. Detta försvar gjordes inför Ahlmarks påståenden 1994 men nu går det inte längre. Sentimentet har ändrats på denna punkt. Samhällsklimatet är förändrat. Så jag säger, utan ironi: tack för att du bidrog till det Per Ahlmark.

Då frågar man sig: hur ska vi göra för att ändra dagens samhällsklimat, dagens sentiment? Det där invandringskritik stämplas som rasism, islamkritik som islamofobi...? Svaret är bara att vi ska ändra det, med denna blogg och annat.

Perspektivet man får från Ahlmarks verksamhet är att det hela kan komma att ta tid. Men det kvittar ty rim och reson måste få råda.

1970-talet kallades "det galna årtiondet" men vad är då 2010-talet med sin mobbing av SD:are som utför legal parlamentarisk verksamhet, med folk som förlorar jobbet för att de kritiserar invandring, med utfrysning av alla röster som går bortom sjuklöverns agenda...?

- - -

Ahlmark har även varit poet. Tre verk gavs ut på 1980-talet. 1983 kom han till exempel med samlingen "Visum" där han diktade om Olof Palme. Han gjorde det under kod ("Eminensen -- tal till en politiker år 2000") men den som kände till den palmeska retoriken fattade direkt vem som var måltavlan:

Nån släpper liknelser som luft
Låt flytta fram en position och vägra
riva några broar men sparka
andras attentat till avfallskvarnen. Skylta
de sår vi fick i bakhåll och ta
strid för land och svaga. Din stolthet
och rutin: att slunga Davids sten
Bord duka dig (med Svenssons frestelse)
och ständigt ärva ett konkursbo...
Ben i myllan, ögonen i skyn
Evigt mode: slängkappan i vardagsgrått
Och gudar som arkivet stoppat upp
får bräka bifall i ditt
tolkningsföreträde

Det här är bra ännu 30 år efteråt, även sedan de strider det gällde lagt sig. Man märker den ahlmarkska glöden, för att inte säga hatet. Kärlek och hat är tillvarons drivkrafter och hatet mot Palme har här förädlats till sång.




Relaterat
Den svenska vänsterns historia
Ett rike utan like (2017)
Svensson: biografi
"Eld och rörelse" åter tillgänglig
Redeeming Lucifer
Det röda massanfallet
Trotylstorm i öster (2018)
svd dn

Svensk polis vet besked: ni ska föra dialog

Det har varit kravaller i London. Nu har de även spritt sig till Manchester. Det är fullt krig på gatan och det talas om gummikulor och hårda tag. Situationen har varit kritisk med (huvudsakligen) svarta gäng som plundrat, förstört och levt fan.

Brittisk polis har gjort vad den kunnat. Man är ju klavbundna av oskrivna regler som säger, "gå inte för hårt åt etniska brottslingar, då är du rasist". Dock, polisen har gjort sitt jobb så gott den kunnat. Den har inte, som i Sverige, försökt sig på dialog.

Tills nu. För nu har svenske polisen Ola Österling ställt sig upp och hött med fingret (SvD):

– Polisen ska vara där för medborgarna, det upplever inte jag att de är, säger Ola Österling, chef för Dialogpolisen i Stockholm.

Dialogpolisen startade som en försöksverksamhet för drygt tio år sedan och har sedan utvecklats till en permanent grupp med ett 30-tal poliser runt om i Sverige. Ola Österling är chef för Stockholmsdelen och har föreläst om arbetssättet i både Storbritannien och andra delar av Europa.

– Vår huvuduppgift är att föra en dialog med motparterna inför demonstrationer och liknande händelser. Dessutom samarbetar vi med exempelvis kommuner och medborgarorganisationer och gör ömsesidiga utvärderingar av våra erfarenheter.

- - -

Metoden har väckt stort intresse internationellt och i bland annat Liverpool och Manchester är liknande grupper i startgroparna hos den brittiska polisen. Ola Österling har även besökt London och hållit föreläsningar för Londonpolisen Metropolitan som däremot inte varit intresserad.

– Metropolitan police är mycket mer ortodox, den verkar inte tycka att det behövs några samverkansgrupper eller satsningar på dialog och utvärdering.

Jag baxnar. Nu får det vara nog. Det här är så absurt så klockorna stannar. Läs resten av artikeln själva, jag blir helt mongo av att sätta mig in i denna totala naivitet.

Natten har i London varit rätt lugn rapporteras det. Detta tack vare 16 000 poliser och improviserade medborgargarden. Så stoppar man buset: med legitimt, statsburet våld. Inte med "dialog". Sancta simplicitas.

- - -

För övrigt hänger jag upp mig på bilden ovan. En svart man tvingar en vit man att klä av sig? Varför? För att stjäla dennes kläder? Knappast, när det finns så mycket annat att stjäla just nu (TV-apparater, datorer, sprit). Det hela är bara symbolisk förnedring, symbolisk maktutövning. Men rasism är det förstås inte i MSM:s ögon (om de ens publicerar bilden, om de ens nämner att mobbarna är svarta).

(Ras)upplopp i städer har förekommit förut (Brixton på 80-talet, Los Angeles 1992). Men nu kommer det hela i ett läge av peak oil, fallande börser, amerikansk ekonomisk kris och kölvattnet av Breiviks dåd som inte var någon försumbar händelse. Den var ju en reaktion på multikultikram som detta att MSM mörkar upploppens raskaraktär. Enligt Juholt är detta resultatet av stängda fritidsgårdar... Men något mer än så handlar det nog om. Upploppen i sig dör väl ut efter hand men nog bidrar de till att göra 2011 till ett oförglömligt år. Det blir en intressant höst.




Relaterat
Ett rike utan like (2017)
Svensson: biografi
"Eld och rörelse" åter tillgänglig
Redeeming Lucifer
Det röda massanfallet
Trotylstorm i öster (2018)
svd svd svd svd dn dn dn dn

Alexander Bard är en klok man

Först hette han Magnus Bard. Sedan Barbie. Sedan Alexander Bard. Hur som helst: den mannen har sina ess i rockärmen.

Alexander Bard är artist, låtskrivare och opinionsbildare. I mars intervjuades han i SVT. Frågan gällde om Bert Karlsson vore en farlig rasist för att han sagt "neger". Bard tonade ner det hela och sa att folk som öppet säger neger inte är farliga. Helt rätt tycker jag. Bert är som person en normal svensk som inte är så känslig för språk och ordvalörer som de övre medelklasstyper (= ÖMK) som styr det offentliga samtalet. Själv säger jag ibland "neger" för att provocera samma ÖMK-typer, som att säga negerboll istället för alla spaka synonymer (chokladboll etc).

För Bards replik, kolla denna Fria Tider-länk. Kanske har den ännu en fungerande länk till SVT-klippet. Det är en rätt snygg fotparad, en unik röst för sans och måtta i ett lättstört mediaklimat.

Bard sa alltså: "Säga neger är inte farligt". Och denna Bards marginella replik mot PK-ism kan ses som del i ett fenomen. Jag brukar kalla det sprickorna i muren. Det är när etablissemangsfigurer och elitjournalister inser PK-projektets tomhet och multikultipropagandans lögner. Det är när Ulf Nilson, Marcus Birro, Janne Josefsson med flera gör avbön och skriver sanningen om massinvandring och utarmning. Och ännu en figur har sällat sig till skaran på sistone, en musiker likt Bard: rocksångaren Roger Daltrey från The Who. Nyligen (15 juli) tog han bladet från munnen i Daily Mail:

When it comes to British politics he has a lot to say. A lifelong Labour voter, he’s disgusted by the last Government. ‘I was appalled at what Labour did to the working class — mass immigration, where people were allowed to come here and undercut our working class,’ says Roger.

‘It’s fine to say everybody can come into your country, but everybody should work towards a standard of living expected by people who live here. Not come here, live 20 to a room, pay no tax, send money home and undercut every builder in London. They slaughtered the working class in this country. I hate them for it because it is always the little man who is hurt badly. It’s terrible. It frustrates me.

För att anspela på en Who-låt: He Won't Get Fooled Again. Daltrey har fått nog av PK-medias lögner. Massivandringen är ett hot och måste upphöra.

- - -

Jag undersöker i detta inlägg fenomenet "sprickorna i muren". Som sagt är det när offentliga personer börjar ifrågasätta PK och tala förnuftigt. Bard och Daltrey kan ses som lite udda exempel. Men vi har även rena elitfigurer. Ett av de första svenska högdjuren som ställde sig frågande till att man inte fick kritisera invandring var Harry Schein. En tid före det han dog var han på radio där han bland annat ifrågasatte att många äldre MENA-invandrare inte kan svenska. I studion satt några yngre PK-fanatiker som beklagade att den fine Harry Schein nu blivit reaktionär, genom sina nya åsikter ökar han diskrimineringen. På vilket Schein utbrast. ”Diskriminering! Jag har slagits mot diskrimineringen innan du ens var född, innan du ens var påtänkt!”

17/2 i år sa Kjell-Albin Abrahamsson i Skånskan apropå Scheins pionjärgärning:

Det är i dagarna fem år sedan Harrys röst tystnade. Vi får nöja oss med hans böcker och en samling gulnade tidningskrönikor.

I boken "Och vi som ville så väl" (1996) skriver han: ‘Det mångkulturella samhället fungerar ingenstans – det visar historien.’ Jag minns hur jag hajade till vid läsningen och gjorde en tjock understrykning, utropstecken och frågetecken. Ett sånt påstående i mitten av 90-talet – när etnogullandet stod i zenit i Sverige samtidigt som kriget rasade som värst i det mångkulturella paradiset Jugoslavien – var verkligen att sätta sig på tvären. De senaste veckorna har alla Europas stora ledare sagt det, Storbritanniens premiärminister David Cameron, Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy: Multikulturalismen fungerar inte.

Fler högdjur som mer eller mindre övergivit PK, som iaf börjat kritisera invandring, flathet mot kriminella invandrare osv, är Marcus Birro, Janne Josefsson, Leif G W Persson, Ulf Nilson. De är förhållandevis få men de är viktiga. Det är exempel på sprickor i muren som inte går att laga.

Josefsson är förstås ett paradexempel. Jag ska därför avsluta detta inlägg med hans BEKÄNNELSE. 10/2 2008 lät han sig nämligen intervjuas av Helsingborgs Dagblads Torgny Nilsson. Josefssons utsaga är mycket talande. Tur att folk kopplar på hjärnan och tänker; kan Josefsson kan fler av hans kolleger. HD:

Han [Josefsson] ser två hot mot den seriösa undersökande journalistiken. Den första är att den politiska makten nu anlitar pr-konsulter för att försvåra den undersökande journalistik de i andra sammanhang hyllar. Den andra är det låga förtroendet journalister har hos allmänheten. Han menar att det beror på den bristande rapporteringen från baksidan av det mångkulturella samhället.

- Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på dem som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare, säger han.

Den likriktningen inom media återkommer han till gång på gång. Journalister är med få undantag bildad medeklass, med den bildade medelklassens syn på tillvaron. 


- Medelklassvärderingar är på många sätt väldigt bra. Homosexuella har samma rättigheter som andra, synen på flyktingar och invandrare är positiv. Men det är också mycket falskt. När ens barn ska gå i en klass där 80 procent inte talar svenska, hur ställer man sig till det då? Det är lätt att snacka.


Han är själv skyldig till en liknande enögdhet. Hans metoder är hårda och ibland har han i efterhand upptäckt att han gått för långt. I ett reportage om alkoholister runt ett torg fick han en affärsinnehavare att uttrycka sig oerhört föraktfullt om de utslagna. Mannen fick sjukskriva sig efter reportaget. Janne Josefsson menar att han inte förmedlade hela bilden i sitt reportage.


- Jag tycker att jag svek mitt uppdrag och mannen genom att inte tillräckligt tydliggöra honom. Jag försökte inte förstå hur han bryts ned av alkisar som kommer in, snor grejer och ställer till ett helvete för honom, som ska försörja sin familj på detta. Det var ett svek mot honom och mot journalistiken. Om jag tvingas flytta in i en loftgång där jag bor granne med knarkare och har en tre- fyraårig grabb som jag inte vågar släppa ut, hur länge har jag ett civiliserat, liberalt tänkande?

Relaterat
Ett rike utan like (2017)
Svensson: biografi
"Eld och rörelse" åter tillgänglig
Redeeming Lucifer
Det röda massanfallet
Trotylstorm i öster (2018)
dn dn svd svd svd svd svd svd svd

Målning: Robert Svensson