Recension: Delta science fiction (Jörälv 2023)

Sam J. Lundwall kan förtjäna några rader... bland annat för den bok om hans förlag Delta som kom 2023.

Så här är det: Sam J. Lundvall är, som alla de flesta andra sf-människor, en sekulär nihilist. Inga eviga värden finns, ingen Gud, ingen själ, inga folk med unika traditioner som bör försvaras. Allt ska släpas i smutsen och det har Samji gjort i bok efter bok: Uppdrag i universum, Alice, Alice, Utopia-dystopia med mera.

Så man kan lugnt säga att Samji doktrinärt har varit en komplett intighet för mig. Min egen sf-doktrin baseras ju på perennialismens idé om Guds existens, det eviga ljusets influxus i själen, samt eviga värdens existens. Som jag visat i SF Seen From the Right.

Ändå är Samji intressant som fenomen. Som sf-fan, pro och jultomte för svensk sf.

Och därför är Jörgen Jörälvs Delta science fiction -- historik och bibliografi ganska läsvärd. Den formar sig till en krönika, inte bara om sagda förlag (Delta sf) utan över mannen Samjis liv från vaggan till graven. Fokus ligger på konkreta uppgifter, föga sägs om Samjis doktrin, men mellan raderna lyser beundran för allt han gjort.

Vilket såklart är lite betänkligt. Allt Samji gjort och påstått i sina dagar är inte fritt från klander. Se ovan.

+++

En detalj i Jörälvs krönika som jag retar mig på är denna: att bokserien Lindfors sf från 1970-talet schablonmässigt kritiseras för att ha gett ut Gregory Kerns Kap Kennedy-romaner. Istället var dessa, som bäst (uppåt åtta verk översattes och alla var inte bra) färgrik space opera av 70-talssnitt, nästan i klass med Jack Vance och Poul Anderson. På sina 140 sidor hade de bästa verken i Kap Kennedy-serien exotiska miljöer, spänstig dialog och nämnvärda intriger. Och alla hade originalomslag av Jack Gaughan. Själve Moorcock försvarade en gång Kern (aka. E. C. Tubb) som space opera-kreatör. Dessa böcker har teatralisk autencitet, så där som sf-romaner av äventyrstyp ska ha.

Så Jörälvs rutinmässiga avfärdande av denna serie, introducerad i Sverige av Sam J. Lundwall, reserverar jag mig emot.

+++

Lundwall var som antytt något av en jultomte för svensk sf. Han gav oss till exempel det återupplivade JVM 1972-2010. Som jag berättat om här. I Jörälvs bok får vi sagan om detta återgiven på nytt. Vilket gläder en sf-fan och JVM-vurmare.

Därtill berättas krönikemässigt, men läsbart, om bokutgivningen Lundwall stod för. A&K, Delta osv. Så socialist han var hade han ändå talang för att få romanutgivning på svenska att gå runt, vilket inte är lätt. Förvisso fick han och JVM kulturstöd för ett och annat men ändå. Samji hade "gröna fingrar" som bokförläggare, anser jag.

Före allt detta berättas om Lundwalls barndom, hans tidiga vurm för gammaldags sf av typen Jules Verne, och hans verksamhet som sf-fan. Detta är mycket intressant; Lundwall var en talangfull typ vars fanzines innebar en standardhöjning för svensk sf-fandom.

Sedan redogörs för Lundwalls 60-tal då han var trubadur, fotograf och TV-producent. Han hade förvisso en intressant karriär...!

Allt detta, plus ett generöst återgivande av bokomslag som Lundwall formgett, får vi i denna bok. Mer än hälften av alla uppslag har något talande grafisk dokument från Lundwalls verksamhet. Detta bidrar mycket till bokens läsvärde.

Därtill upptar över 150 s, nästan halva boken, av bibliografisk information. Såsom listor över Samjis romaner och andra verk, alla Deltaböcker, alla JVM-nummer, ja alltifrån SF-Nytt till Deltas årliga kataloger listas. Med en rad reproduktioner av omslag bifogade.

+++

Lundwall föddes 1941. Han är över 80 och har sitt verk bakom sig. Må han njuta sitt otium com dignitate. Annars är jag glad att vi slipper mer populistisk vänsterpredikan från det håller. Nu gäller bara sf från höger.

Annars kan han som sagt hedras för sin gärning i stort. Fler än Jörälv har gjort det. 2021 kom ju boken Uppdrag i universum -- en bok om Sam J. Lundwall på Tragus förlag. Redaktör var Jonas Ellerström och upplagans 300 ex såldes snabbt slut. Annars skildrar denna bok, i separata artiklar av ett flertal skribenter (som sf-professorn Jerry Määttä, dottern Karin Lundwall, John-Henri Holmberg och Lundwall själv) mannens verksamhet som sf-person, fotograf, vissångare och allt annat. Återigen en hagiografi alltså, och jag reserverar mig doktrinärt för Lundwalls åsikter. Se ovan. Men for the record finns alltså även denna bok utgiven i genren "verk om Samji".

Därtill kan nämnas Jörgen Jörälvs hemsida. Där en pamflett om JVM finns upplagd; den återger alla Lundwalls JVM-omslag. Detta är återigen ett exempel på Lundwall-projektets grafiska sida, så att säga. Undertecknad har funnit en del nöje i att bläddra där.







Jörgen Jörälv
Delta science fiction -- historik och bibliografi
Barrio 2023
352 s







Relaterat
SF Seen From the Right: presentation på svenska
JVM
Jag och sf-fandom

Senaste podden med mig

Ni känner alla till min kokbok.... nu finns det en podd om den... upplagd på bokens sida på Cultura Aetatis.

Tidigare i år gav Cultura Aetatis ut min bok om traditionell mat: Den historiska maten -- från Ludvig XIV till mammas köttbullar.

Ni vet hur boken ser ut. Om inte annat avbildas den i länken jag just gav. Som går till förlagets sida för boken.

Samma sida har nu en nygjord podd upplagd. Det är Roland Casselbrant som i cirka en halvtimme intervjuar mig om boken, hur den skrevs och annat relevant i sammanhanget.

Det är en perfekt podd, en bra insats -- av intervjuaren, och av mig, om jag får säga det själv. Det hela har bra rytm och det som behövde sägas blev sagt.

Du finner podden här.

För övrigt kan sägas om bilden som pryder detta inlägg att det är jag, LS, i Uppsala 1988 som kock. Restaurangen hette Sir Francis Drake och låg på Kungsängsgatan. Där lades grunden för min nuvarande gurustatus som gourmetexpert. Ty där lärde jag mig hantverket. Sedan skaffade jag mig de historiska mm kunskaperna om matkultur. Resultatet ser ni i boken ifråga.







Relaterat
2025-podd om Historisk mat
Köp boken på Bokus
Övriga poddar med mig, fortfarande online

22 June 2025: my views on the war in the Middle East

Good morning.

Mainstream media, and social media, these days abound with news and views on the war in the Middle East. On the conflict Israel-US against Iran.

I will, myself, only say the following on the subject...

+++

Where is the end of the world...?

It should be here by now, judging by the "nihilist FB posting" I've been exposed to...

I mean, come on...

The war with Iran is half-baked, it is only done by air strikes... and to invade Iran is not even in the cards, not anywhere near feasible... and this is needed to topple Iran's regime.

The war will be limited to conventional air strikes... because, for invasion US manpower is needed, and even the US has too little of it these days... it aint 2003 now, the year of Iraqi Freedom... US had 130,000 in ground troops for this... since then the US army is reduced to such a size that major operations against a land like Iran is impossible...

OK, they could amass about 100,000 in ground forces for a major effort, even more... but where is the leadership...? Trump is no war president, bent on invading another land...

My prediction: this will be another grey area war, ending in nothing.

+++

Toppling Iraq, and even Libya in 2011, was doable. Libya, for its part, is very small (population 7 million). Syria, newly toppled, has 25 million. Iraq has 46 million -- but then it took massive US ground forces, and naval and air force concentration, to invade it in 2003. Iran, for its part, has a population of 92 million.

This land can't, in 2025, be invaded in old-school fashion...! The terrain is also an obstacle (mountainous high plateau making up the heartland).

As I said, the war effort will be limited to air strikes (aircraft, drones, missiles). They could of course send in special forces for sabotage. But that ain't enough to bring a country down. You must invade it.

As I see the war against Iran will not be another Iraq 2.0 operation. The energies are too low for that. Energies equal to "zeitgeist favoring major war effort".

This won't develop into major war.

+++

To topple Iran will only be possible with an inner upheaval. And as an enemy to count on that is rather naive.

US experts know this. Even under G. W. Bush as president an invasion of Iran was never attempted. Therefore this war will only peter out into nothingness, maybe negotiations.

And it ain't the end of the world, not in any way.







Related
No risk for major war
Astral War (2023)
In Swedish: Gulfkriget 1990-91

Pic by LS

Två motpoler inom svensk fantastika

Härmed en recension av två inaktuella och, i stort sett, irrelevanta böcker. Men direkt dåliga är de inte.

Fantastika är en samlingsbenämning på science fiction, fantasy och skräck.

Så é de ju...

Hur är det med svensk fantastikutgivning idag då...?

Man kan säga: i svensk litteratur av idag lever genren ett slags halvliv. Svensk fantastik kan generellt sägas vara något av en marginalföreteelse. Så man får som läsare och kritiker vara nöjd med det lilla nya som finns. Såsom böcker av Anders Fager och Patrik Centerwall. De kan stå som varandras motpoler inom fantastikgenren: Fager mörk och blodig, Centerwall ljus och skämtsam.

Vi tänkte alltså här göra en jämförelse. Vi ställer i denna recension två författartemperament mot varandra: Anders Fager med Kaknäs sista band och andra zonsagor (2015), samt Patrik Centerwall med Skymningssång (2013). Vi börjar med Fager.

+++

Anders Fager är något av en stjärna på den svenska fantastikens himlavalv. I det mikrokosmos som är ”dagens svenska fantastiklitteratur” är Fagers Svenska kulter (2009) en nämnvärd bedrift. Det rör sig om stilsäkra skräckberättelser i H. P. Lovecrafts anda, här iscensatta i svensk miljö, både nutida och historisk.

Den aktuella Fagerboken heter Kaknäs sista band. Vad kan sägas om den då? Upplägget följande: civilisationen har brutit samman, Stockholm är i ruiner och de få som överlevt har en hård vardag. Men ännu reser sig Kaknästornet över ruinerna och därifrån sänder någon dagliga nyheter. Någon sitter där och ser allt och denne någon kan ibland inge folk en gnutta hopp med sina rapporter.

Kaknäs sista band är en samling noveller på detta tema, livet efter ”undergången”, allt utspelande sig i Stockholms fagra stad. Ty även i nedgång och fall finner författaren saker som stimulerar honom till måleriska scener, såsom denna:

Jag kan inte se den brinnande sjön för all smogg, men jag kan se hur den speglar sig mot himlen. Som ett norrsken. Det är mycket vackert. Jag är osäker på det korrekta i att tycka att det finns en skönhet i att en sjö är så full av kemikalier att den brinner, men jag tycker jag kan säga det. ’Det är vackert’.

Så nog kan Fager skriva. Boken är lite ”mys-rys”, lagom underhållande i en fantasi-framtid med skrotletare, rövarhövdingar, zombier och trasiga existenser. Det är en ”sagoboks-undergång” – ty exempelvis finns här ingen etnisk dimension, inget rasligt definierad konflikt, så där som man annars kan vänta sig att det blir i våra etniskt blandade storstäder efter en civilisationskrasch.

Detta är helt uppdiktat. Detta är "storybook evil" och mysrys.

Fager kan nog skriva och underhålla. Och denna bok har sina stilmässiga höjdpunkter. Som helhet är det i stort sett, som baksidestexten informerar oss om, ett rollspel som blivit prosa. Rollspelet hette för sin del ”Mutant: År Noll”. För den som inte är bekant med genren ”zombieapokalyps”, med sina starka ”skräckel”-effekter, kan det bli lite magstarkt ibland. Men i stort sett är detta lättviktig underhållning utan skymten av innebörd.

+++

Så över till Centerwalls bok, Skymningssång.

Också denna är tanketom och ytlig. Men atmosfärmässigt råder här iaf annan stämning, ett annat ljus...! Boken består av fristående noveller. Såsom ”Författardrömmar”: framtidens författare har det svårt, de måste ha statligt utfärdad licens och så måste de inkludera varumärkesnamn i varje text... En lättköpt poäng. Därtill missriktad; att ange vad rollfiguerna har på sig för klädmärken, vilka bilmärken de kör och vilka spritmärken de dricker, det är i regel högst relevanta fakta. Realism lever på saklighet och varumärkesupplysningar är exempel på sådan saklighet.

Vidare finns här ”Gustaf Frödings hemliga liv”: var det så att denne gamle skald jagade troll i de värmländska skogarna? En forskare ger sig ut att finna sanningen; den visar sig överträffa hans vildaste fantasier...

Centerwall berättar även om annat i sin bok. Vad smugglas över till Hisingen, denna Sveriges fjärde största ö, när den varit avskild från fastlandet i över tjugo år? Och, vidare, vad sa draken till journalisten? Och vad hände på nöjesfältet där allt kan göras för pengar?

Detta är i kort sammandrag vad denna bok handlar om. Här finns sammanlagt sjutton fantastiska noveller. Det är mild fantasy, framtids-sci-fi och magisk realism, en rätt övertygande mix sett till helheten. Som antytt är det ingen deprimerande skräckstämning som råder här; snarare en varierad utblick över olika framtider och scenarion.

Frågan är om den mildare livssyn som dessa texter utstrålar är nog för att göra dem värda även en omläsning.

Kanske behövs det lite krydda, lite mer attityd, lite mer – för att ta till en i denna text aktuell liknelse – Fager. Fager kan som antytt framstå som lite effektsökande men hans text har i alla fall ansatser till liv, den har underhållningsmässig charm, den går fram både med hänsynslöshet och stilmässig briljans. Centerwall kan då framstå som mer välvillig och human men kanske också som lite välstädad och syrefattig.

+++

För att sammanfatta kan sägas: Centerwall (1972-) är göteborgare, Fager (1964-) är stockholmare.

Och kanske kan man se skillnaden i temperament mellan de två som ett exempel på ”svealänning mot göte”: svealänningen Fager står för en hård, cynisk attityd; Centerwall som göte är mjukare och mer livsnära.

Centerwalls attityd kanske vinner i längden, här finns mer att utveckla, här finns något som kan mogna genom åren som lagrat vin, medan Fagers blodspyende mutanter nog går hem hos dagens spänningssugna läsare men kan riskera att kännas passé om några år.

Man kan säga: rent konstnärligt har Fager ett något lättare handlag. Den ska vi säga ”läsmässiga tröskeln” in i boken är låg; tämligen lätt leder stilen in läsaren i sin speciella värld. Centervalls värld däremot kräver lite mer ansträngning av läsaren. Men rent programmatiskt, vad gäller ideal för en litteratur som möjligen har något att säga, känns Centerwalls attityd på det hela taget mer fruktbar.

Men jag kanske läser in för mycket i dessa texter. Kanske är båda exempel på ytlig underhållning utan doktrinärt-idémässigt djup. "God stil är att ha något att säga", sa Matthew Arnold, och har man inget att säga spelar det ingen roll om man berättar skräcksagor från Stockholm eller godnattsagor från Göteborg.







Anders Fager
Kaknäs sista band och andra zonsagor
Fria Ligan 2015
224 s

Patrik Centerwall
Skymningssång
Undrentide förlag 2013
167 s

Anders Fager är en rätt skarp profil i dagens fantastikkultur. Som fantasyförfattare fick han sitt genombrott med Svenska kulter (2009), vilket var noveller i H. P. Lovecrafts anda, utspelande sig i Sverige. -- Stockholmaren Anders Fager är spelkonstruktör och författare till skräckromaner. Dessutom medverkar han ibland i tidskriften Militär historia.

Patrik Centerwalls fantastiknovellsamling Skymningssång är möjligen värd sina pengar. Här finns snits och variation, här finns tänkvärda texter, här finns det liv – och finns det liv finns det hopp. -- Patrik Centerwall är göteborgare och det märks i hans fiktion, som har en godmodig ironisk vinkel som på både lång och kort sikt belönar läsaren.







Relaterat
Sf från höger
Nationaldagspredikan 2023
Fornnordisk vurm i Uppsala 1856

Rapport från Cultura Aetatis event på Ristorante Grappa i Stockholm, 11/6 2025

Vi har tidigare gjort reklam för ett förlagsevent i Stockholm. Nu kan det meddelas att det avhållits. Och att jag var där. Och här är rapporten.

Det drog ihop sig till ett event. Och självklart skulle jag närvara. Jag och min kokbok spelade en roll i det hela.

Det började med att jag fick info av förlaget. Detta var ungefär i medio maj. Och jag tackade genast ja till att närvara.

Det skulle handla om en öppen tillställning på en krog i Stockholm, Ristorante Grappa. Detta är en liten men stilmedveten krog av italiensk typ. Där skulle jag och Cultura Aetatis andre författare i sammanhanget, Anders Amnéus, presentera våra böcker. Och sedan skulle det vara mingel och möten med de läsare som kommit dit. Och signering och försäljning av titlarna ifråga, Den historiska maten samt Amnéus' Makt och påverkan.

Det hela skulle börja 1830 men förlaget skulle vara på plats från 1730.

+++

Jag nickade instämmande åt denna info, tog den till mig, och ordnade med min resa enligt denna tidsplan.

Annonseringen på internet höll hela tiden intresset uppe.

Och resfebern började komma: den sedvanliga nojan inför om allt skulle klaffa. Alltså mitt högst privata grubbel gällande själva resans detaljer.

Men ett bra botemedel mot resenoja är att göra resan med hyrbil. Då är man 100% säker att man kommer i tid dit man ska. Med tåg och flyg gäller inte denna regel. Inte i Norrland.

+++

Att besöka ett event är ju bara trevligt. Men att, med 40 mils resa, hålla vad man lovar är en annan sak. Men ledordet för detta företag, denna resas konkreta detaljer, "yrkestrafiken" så att säga, var alltså seger. Det skulle bli ett triumftåg. Det var min sinnebild.

Jag skulle, kan man säga, "inta Stockholm"... jag hade aldrig tidigare besökt staden i egenskap av författare. OK, jag var här 2010 och 2014 men då hade jag bara egenutgivna böcker att pusha. Nu var det frågan om böcker av högre dignitet.

+++

Aktuell dag, 11/6, for jag härifrån strax efter 10. I solsken, i en grå Volvo V60 B4 AWD Cross Country. Det var en på alla sätt perfekt bil. För E4-färd i Norrland måste man till exempel ha fartresurser för omkörningar. Och det hade denna bil kan jag intyga.

+++

Resan ner kan man orda mycket om. Mycket att kåsera och reflektera om. Här kan det räcka med att säga: resan gick bra och jag gled in i Stockholms stadsrum vid fyratiden. På sträckan Solna-Norrtull hade det förvisso varit både regn och bilkö. Men jag hade planerat min tidsram med marginaler. Så någon stress var det aldrig frågan om.

Jag körde världsvant genom Vasastans klart överskådliga stadsrum; Sverige har förvisso stadsplanering. Sverige är ett välordnat land med heroisk arkitektur och avancerad teknik. Det gynnade min resa hela vägen, kan man säga.

Jag körde omsider in på en parkering jag rekat i förväg via internet, betalade och uppsökte en bekvämlighetsinrättning som låg alldeles intill. Det var ett sjukhus.

Med andra ord: jag hade intagit Stockholm.

Jag hade "gjort entré i staden till kinesisk och indisk musik"...

Blommor regnade från himlen.

Och ljuset ledde mina steg.

+++

Allt hade klaffat med min resa så jag var vid gott mod. Klockan hade nu passerat fem och jag kunde i normal takt promenera till St Eriksgatan 86 och Grappa. Det var mulet och lite friskt men regnet hade upphört.

+++

Väl inne på Grappa mötte jag Boris Benulic och Roland Casselbrant, förlagets representanter. Lite småprat vidtog och allt var trevligt. Lokalen ifråga såg ut som på reklambilderna, rött med schackrutigt golv (alkemiska färger, rött, vitt och svart), men akustiken var kanske inte perfekt. Men det fick man ta. Det var en tjusig Stockholmskrog med allt man kunde begära i dryck- och matväg. Vilken gav gästerna till eventet osökta tillfällen att beställa vad de ville ha medan de lyssnade på visdomsorden som snart skulle presenteras.

Eventets själva anledning var att pusha för förlagets böcker. Men jag hade med mig några egna ex ur min samling friex, alltså allting utom kokboken. Och medan jag väntade på att eventet skulle börja så uppsökte jag folk i publiken och frågade om de villa ha en bok av mig -- fakta, fiktion, engelskt, svenskt, ni får som ni vill. På detta sätt kunde jag ge bort, med signatur, några ex av DDD samt RR.

+++

Först skulle Amnéus hålla sitt föredrag. Inklusive utfråging av Roland. Sedan var det jag. -- Jag går inte in på Amnéus' dragning men låt mig säga så här: i diskret mening gjorde hans framtoning intryck. Jag hade aldrig träffat honom förr men han visade sig vara ungefär i min generation, med norrlandsbakgrund, Torshammare runt halsen och en dragning till det rustika jämte sin reklam- och social sciences-renommé. Han har dessutom skrivit två romaner om vikingatiden, Röd gryning och Thule.

Jag fick ett ex av hans bok. Och ska läsa den vid tillfälle. Kanske även recensera här eller där.

+++

Sedan var det min tur. Roland skulle ställa frågor till mig. Sedan skulle jag tala fritt.

Jag såg fram emot att stå på scen. Nåväl, någon scen fanns inte, och antalet besökare var cirka tio. Men man måste vårda sig även om små sammanhang. Och rampfeber har jag aldrig haft. Låt mig säga: noja inför att komma i tid har jag, och logistik av allehanda slag ger mig anledning till grubbel, men att väl "köra sin grej" är ju bara roligt.

Jag skulle alltså stå upp och stå i centrum. På den improviserade "scen" vi hade där, i den del av Grappas lokal där vi höll till.

Roland började med att säga:

"Du introducerar begreppet “musisk matlagning” – kan du förklara vad det är, och hur det skiljer sig från vanlig matlagning?"

På det svarade jag att det handlar om att laga mat och sjunga. I bokne berättas om hur Alexandre Dumas den yngre och målaren Courbet träffades för att laga mat och sjunga och det är kärnan i det hela. Man får ha kul när man lagar mat, man får bjuda in konstens gudinnor, muserna, till både kök och bord.

Sedan fick jag denna fråga:

"Du skriver att sann matlagning är “alkemi” – vad innebär det för dig?" Jag sa då att allt högre skapande är alkemi. Skilda ingredienser bringas i harmoni med kreatörens magiska vilja och vision -- i livet i stort, inom ingenjörskonst, i bokskrivande, ja i allt inklusive matlagning. Man förenar disparata element till en högre syntes, en syntes som är större än bara summan av delar.

Sedan frågade Roland mig vilken historisk matfigur som jag skulle vilja träffa IRL? -- Då sa jag: Talleyrand, biskop av Autun och utrikesminister åt Napoleon mm. Han kunde slå på stort, han kunde vara värd. Han var en god förening av konversatör och gourmet. Som berättas i boken.

+++ Sedan fick publiken komma med frågor. Jag kommer inte ihåg i detalj vad det gällde nu, men jag kunde i alla fall prata på. Jag vill mena att jag kände av stämningen bra och bemötte den så gott jag kunde. Som sagt, att stå på scen och hålla låda är inga problem för mig. Det är kreativt, det är i harmoni med mitt musiska väsen.

+++

Sedan fortsatte minglet. Och jag fick signera sålda ex av kokboken. Det var lagom hög energi och "buzz" runt det hela, anser jag. Så det var helt rätt tänkt att hålla detta event. Och jag var glad att kunna närvara.

Det är så här: även i internetåldern, då vi avskaffat möten IRL till stor del, så behövs ändå dessa möten i verkliga livet. Ty de ger en information...! Ja så är det. Man får veta saker och ting man omöjligt skulle få veta annars. Och i denna information inkluderas detta "att ta folk på pulsen". Man får intryck av "hela människan", vare sig det gäller förlagsfolk eller läsare.

Det kan vara så att folk med andra arbeten, och andra sociala hemförhållanden, ogillar affärsresor. Och det kan vara så att jag trivs bra i min vardag här i Hyperborea, fri från reserelaterade åtaganden. Men samtidigt är det bra att ibland lämna sitt marmorpalats och vistas lite bland folk och fä. Så in alles, detta var en skön dag där allt klaffade och jag fick ut det jag skulle av det hela. Jag gissar att även förlag och gäster fick ut något av min närvaro.

Jag skrev på bloggen innan eventet: "jag kommer att vara där, so help me God". Gud åkallas för att ge en återförsäkring; man lovar att komma, så långt man förmår det. Och tydligen var Gud med mig för jag kom ju fram och kunde göra allt som ingick i programmet, och lite till.

+++

I blogginslaget som gör reklam för detta event stod även att Alexander Kieding, ännu en Cultura Aetatis-författare, skulle dyka upp. Men han fick förhinder och kom inte.

+++

Kvällen led och det var dags att tänka på hemfärden. Som långresenär var man då tacksam att en hyrbil väntade på en; det gjorde att man slapp sådant som "futilt väntande på tågplattformar, bussterminaler och liknande".

Jag tog alltså avsked av arrangörerna och gästerna. Och vandrade ut i den grå kvällen. Och nådde inom cirka en kvart aktuell parkering. Och drog iväg i min undermaskin. Lite regnstänk kom, men det upphörde snart.

Jag körde norrut. Och den nedgående solen stod rätt så tydlig framför mig. Mellan horisontella moln syntes dess röda glöd.

Det var kväll och skymning, det var dunkelt, men mörkt skulle det aldrig bli. "Juni natt blir aldrig av".

+++

Man kan säga: midnattssolen ledde mina steg.

Detta gyllene klot på himlen bekräftade att jag höll rätt kurs.

Hem till Härnösand.

Hem till Hyperborea.







++++++++++







Bildgalleri

Jag på plats på Grappa.... för övrigt var jag var den ende som tog bilder så någon bild på mig görande min dragning om boken finns inte.

Jag köpte mig en kopp grönt te.... 38:-... ett facilt pris med tanke på att det var i centrala Stockholm.

Boris Benulic,

Roland Casselbrant.

Kulturgods... det var Den historiska maten, Makt och påverkan samt Bränn alla båtar av Boris Benulic.

Gästerna börjar komma... det kom tillräckligt många till slut... tillräckligt för en "kritisk massa" anser jag.

Anders Amnéus håller sin dragning.

Casselbrant och Amnéus.







Relaterat
Bränn alla båtar av Boris Benulic
Makt och påverkan av Anders Amnéus
Den historiska maten
Actionism -- presentation på svenska
Svensson: biografi
Eld och rörelse

A Battle for Realities

You can't shut yourself off from metaphysics these days. Everything is esoterical, both personal moral and official politics. That could mean: You must have an ONTOLOGY on which to base A MORAL, and the ontology of today is presented in Actionism (2017). In summation it says: what's real? -- I'm real, art is real, what I feel and intuitively envision within, based in Lux Aeterna, is real. The everyday world isn't as real as that. It's got a lower degree of reality. The Universe is Mind.

1. Stellar Harvest

We're engaged in a Battle for Realities. The topics of 2025 are all about a description of the world. So what's real? What is it with the world?

A way of putting it is this... the Rigorist way:

In olden times Earth was visited by aliens. Pleiadeans.

I mean, this is common knowlegde...

From billions of trillions of lightyears they came... heading for Earth... to found the Trueman genotype.

They went inside earth, into Hyperborea... then there was the seeding of Swedes, and locating them to present-day Sweden...

Then followed a charmed existence among crystals, flowers, and golden trees... yea, every tree was made of gold... for it was the Golden Age.

Pleiadeans came to earth, settled in Inner Earth, and became the archetypes of Asa gods, Olympic gods, Hindu gods, Celtic gods...

Inner Earth was the first Hyperborea... from this land all higher culture on Earth has its origin... Asgard is Agartha... Valhall is Shambhala... Hyperborean gods have exerted influxus on Trueman culture via Asgård, Agartha, Valhall, and Shambhala...







2. Trueman Troth

Pleiadean gods seeded True mankind in the golden age... and after the golden age came silver age bronze age kali yuga... I've told about this before.

The gist of it is: Kali Yuga is now over.

A new golden age is dawning.

And the kings of it will be the Truemen mentioned above.

Time, then, for Trueman splendor, Trueman excellence, Trueman troth...

I mean, come on... you know this in your heart of hearts...

You know this implicity... you know this spontaneously, without any influence of today's negative propaganda...

I mean, come on...







3. Mindful Macroscope

This is about Trueman Triumph...

And I am the Mental Messiah of this Mindful Macroscope...

In Sweden I'm building a Temple of Troth, a monument over the coming splendor of mankind... on top of the world I live, in the north, close to Hyperborea... I am "yverboren"... "über-geboren"... in other words, a Hyperborean... and that's why I, and no one else, is the Messiah of this age... the Prophet of True mankind... the World Teacher of Will...

I am Hyperborean Harbinger of stormy weather, amen.







4. Creativity Will Save Us

I mean, get real...

Get real... sie müssen wieder wirklich sein... you Truemen must become real again, after a life in the shadows... a showy existence, forced upon you by The Powers That Be.

Forget Kali Yuga and darkness, and rise up to a thousand years of Trueman excellence...!

That's my message as Earth Messiah. I mean, come on... There's so much we can do... as Faustian Truemen we have creativity... and creativity will save us. Join me in the light...!









Related
Actionism (2017)
A Presentation of Borderline
The Ice Shield (poem) Kali Yuga: it's over

Härnösand Central Station

Boknytt: Den historiska maten -- från Ludvig XIV till mammas köttbullar (Svensson 2025)

Jag har kockexamen. Jag kan skriva också. Dessa två faktorer har nu resulterat i en bok: Den historiska maten -- från Ludvig XIV till mammas köttbullar. Boken finns att köpa både här och där.

Köp boken från förlaget.

Köp boken på Bokus.com.







Ni vet hur det är. I matböckernas värld är det endera av två attityder som gäller.

Antingen läser man snitsiga texter av gourmander som vet allt om mat, utom hur man lagar den.

Eller så läser man texter som är som IKEA-instruktioner. Dvs recept.

Nu har dessa två modus förenats i Den historiska maten -- från Ludvig XIV till mammas köttbullar.

Nu, äntligen, finns det en läsbar kokbok på marknaden.

Tonvikten i boken ligger på underhållning, historia och litterära speglingar av detta. Men det finns hela tiden en nerv som heter "krogerfarenhet, kockperspektiv" i detta verk.

Och detta gör den unik.

+++

Bokens baksidestext uttrycker det hela väl:

Detta är något så ovanligt och nödvändigt som en bok om mat som skön konst. Författaren låter oss följa med i de litterära, konstnärliga och historiska sammanhangen. Inte vid ett enda tillfälle tappar boken fokus på vad den avhandlar – mat – som en skön konst.

Det läsaren får sig till livs är en lika delar matfilosofisk upplevelse som en inblick i när Priscilla Presley serverade lasagne. Det är balanserat mellan mat som en musisk syssla, och praktiska tips från författarens egna erfarenheter som kock.

Vi bjuds in att uppleva hur Teddy Roosevelt på ärevördiga Hôtel de Ville i Paris inleder måltiden med en »Petit soufflé aux crevettes Diplomate» till hur Tore Wretman stod i salongen och blandade till Rhode Island till gästernas räkcocktail. Med ett helt kapitel låter författaren och kocken oss ta del av hans matfilosofi som förutsättningen för en svängig – musikalisk – matlagning. Det är något spontant rytmiskt och underhållande över den sanne kocken, det är shoot‘n’go och jävlar anamma och jag vet inte vad. Den sanna matlagningen kräver espri och musik och ett musiskt förhållningssätt.

Lennart Svensson har med samma inställning till matlagning tagit sig an den grannlaga uppgiften att skriva denna på många sätt unika matbok. Vi ska vara tacksamma för att vi får ta del av resultatet – från Ludvig XIV:s soppa och fasan till rullandet av mammas köttbullar.

[Signerat Roland Casselbrant, förläggare och gourmand]

Med andra ord: möt storheter som Napoleon, Talleyrand, Bismarck och Danton, och ta del av deras bord.

Läs om författare som Alexandre Dumas, Goncourt och Claes Hylinger och njut den gourmandiska elegansen.

Läs matskildringar av Ulf Lundell, Tolkien och Larry Niven och förundras.

Ta del av en master class i matlagning signerad yours truly.

Allt detta och mera är vad boken innehåller.

En alkemisk mix av bildning, krogerfarenhet och musisk känsla, det är vad Den historiska maten kan beskrivas som i en mening.







Format: mjukpärm (danskt band)
Språk: svenska
Sidantal: 294
Förlag: Cultura Aetatis







Köp boken från förlaget.

Köp boken på Bokus.com.

Relaterat
Den historiska maten: uppdatering 2
Fenor och krom
Mina böcker: köpställen

Den historiska maten: uppdatering 3: event på gång

Nu blir det event-marketing för hela slanten...! -- Edit 10/6: en podd där jag intervjuas av förlaget om min kokbok mm har nu gjorts... och den är upplagd på bokens köpsida på förlaget. Boken kan nu även köpas på Bokus.com. -- Edit 20/6: eventet ifråga har nu avhållits... rapport här.

Min kokbok kom ut i mars i år. Det berättade jag här.

Där sas bland annat att Den historiska maten -- från Ludvig XIV till mammas köttbullar är en briljant exposé över gorumetmatens historia och praktik. Och att den köps på förlagets hemsida.

+++

Vad vi idag ska berätta är detta: ett event ska strax gå av stapeln för detta verk.

11 juni ska det ske.

Då har förlaget, Cultura Aetatis, en bok- & författarpresentation på Ristorante Grappa i Stockholm. Adress: S:t Eriksgatan 86

Dels gäller det min bok. Dels gäller det Anders Amnéus Makt och påverkan.

Det blir presentationer, intervjuer, signeringar, mingel och mys.

Det hela startar 18.30 men vi finns på plats på Grappa från 17.30.

Jag kommer som antytt att vara där, so help me God. Det hela lovar helt enkelt att bli en trevlig kväll... så kom dit...!







Relaterat
Edit 20/6: eventet avhållet enligt plan: rapport
Den historiska maten: uppdatering 2
Köp boken på Bokus.com
Köp boken från förlaget
Vikingavillor från 1800-talet
Lästips hösten 2023

Nationaldagspredikan 2025

Välkommen till denna predikan. Det är nationaldag 2025 och i år säger jag detta.

Ett rike utan like

Nationaldagspredikan 2023







Ni vet hur det är: jag en profet för Sveriges forna, samtida och framtida storhet.

Och den uttrycks i bokform på detta vis. Som Ett rike utan like, utgiven 2017 som svensk historiebok och idag mer aktuell än någonsin. Ty allt fler inser idag att vi måste stå upp för det traditionella Sverige.

Jag är Tradition™. Jag är svensk historia. Jag är svensk särart, svensk strävan.

Något liknande dokument som detta finns inte i denna fråga. Och det kommer aldrig att göra det heller. Ingen kommer någonsin att skriva en historiebok med sådan nationell slagkraft som Ett rike utan like.

+++

Nog om promo idag. Här ska vi istället hylla det traditionella Sverige i försommarens glans.

Det sedvanliga Sverige är en fyrbåk för fornnordisk prakt och makt.

Här hyllar vi det heliga saltets helgelse, en salig salvation i Sollefteå, Salsta, Sala och Uppsala.

Vi hyllar helighetens helhet i Hälsingland, Halland, Hallstahammar, och Helsingborg.

Vi hyllar örnens flykt i Arnäs, Arboga, Almunge och Arvika.

Och vi hyllar den halo som lyser över vårt land -- i Vädersolstavlan, i norr, i söder, när det är afton och det är morgon.

Kort sagt: vår kultursfär i norr är helig, gyllene, evig och segerrik.

+++

"Än ljuder svenska sången"... och den sjunger ära åt asagudar i Valhalla-Shambhalas skimmer för evigt.

Valhalla i Hyperborea är en gudastad av guld och marmor.

Den ligger "bortom Bortom" men vi ser den skymta i solnedgångsmolnen.

Vi drömmer konstant om Hyperborea med dess floder av kristallvatten... flytande rubin, safir och smaragd.

+++

Vi drömmer om Hyperborea ty vi är de yverborna.

Vi här i norr är "über-geboren". Vi är "högt födda, födda med höga anor". Rudbeck kallade oss "de yverborna", "hyperboréer"... så se nu till att leva upp till detta, ni svenskar av idag.

Hyperborea är vår sanna hembygd. Vi här i norr har alltid haft nära till dess gudomliga inflytande.

+++

Vi hyperboréer sjunger en segersång, en runosång till ackompanjemang av Wagnertubor.

I vår Odinsborg serveras glöggen varm och kryddig.

I en grönskande hage, en sprudlande rosengård, firar vi vår nationalfest i solens sken.

+++

Jag är er andlige fader.

Jag är guld och himmel.

Jag är kristallisk inspiration.

Jag är Hagal-runan, gralen, och kristallen... hagal, gral, Krist-all... jag förebådar Kristus, astraldans, gralsökande -- och allt detta i Sverige.

+++

Vad jag vill säga är att det andliga Sverige är asatro (hagal-runa) och kristendom... både-och...

Essentiellt-andligt är asatro och kristendom förenliga i min doktrin.

+++

Hagal -- Gral -- Krist-all...

Den svenssonska fornnordiska doktrinen omfattar alltså även Krist-kristallen.

Ja så är det... så predikar jag i sommarnatten.

Ty att som andra forndrömmare helt stänga ute Kristi lära -- det går inte. Det för ut i sterila marker.

Hagal, Gral... Krist-all... runsång och himmelska toner, änglakör och alvsång i ett kör...

Sveriges jord, asarnas jord, hjältars och gudars smaragdegrund, det rustika med influxus även från Kristi silverskimmer -- detta är oss en ständig inspiration för nya stordåd -- i ord, toner, färger och former.

Där kommer den mäktige
till maktdomen, den starke från ovan,
han som styr över allt.

-- Völuspa

Nornornas spådomar talar tydligt om seger för Sverige, seger för det Sverige som kämpar med Gambantein, segersvärdet, av Valand i forntiden smitt av styrka och sång -- segervapnet, det sjungande svärdet av stål, stämplat "Sigge Sigfridsson, Semigallen"...

Med ett gyllene Heimdallshorn, en skimrande kämpalur blåses fanfaren till strid för fornsvensk storhet och ära.

+++

Kort sagt: jag har inom mig en känsla som heter fosterlandet... så därför säger jag, "Skål på er alla!"







Relaterat
Ett rike utan like
Nationaldagspredikan 2023
Fornnordisk vurm i Uppsala 1856

Walhalla (1896) av Max Brückner, kuliss till Wagners opera Rhenguldet

Prometheus and Atlas: some informal remarks

Hereby a post about Prometheus and Atlas by Jason Reza Jorjani. This is not a review, merely some lines about one or two aspects of it.

This is a look at a book from 2016. A doctrine of some value for us today. Prometheus and Atlas.

Now, first I must go into some "disclaiming" stuff. Thus I say: I don't fully endorse the Jorjani doctrine. It's a bit too "titanic" for me. And the "Nietzschean relativism" advocated is against my concept of Perennial Truth. This book is denying elements like "divine light, divine influxus, human soul as part of Lux Aeterna". Of course, these concepts aren't even mentioned in the book, but the following must be said, by me, now, for the benefit of the Perennial School I run: the topical work is not exactly a divinely inspired doctrine.

Prometheus and Atlas might be needed for its stressing of supernatural elements and the need for a new ontology, see below -- but, for the record, it isn't "Perennial Tradition", it isn't fully in harmony with the divine path I walk.

This must be clarified before we start.

+++

In 2016 Jason Jorjani published the conceptual essay Prometheus and Atlas.

The most interesting aspect of it is the discussion about scientific theory and images of reality.

I'm talking about the ontological aspect. Of how we see reality, “what is real” -- that is, the discipline of metaphysics.

Metaphysics is pretty much looked down upon in today’s academia. But Jorjani, for his part, doesn't care about that. He grasps the nettle of this subject, giving us a metaphysics for our time -- and this is a sorely needed approach if we even want to understand the world. Metaphysics and related issues (esoterism, occultism) are by Jorjani called “the spectral aspect of reality,” and this provides an angle for incorporating metaphysics into today’s scientific discussion.

According to Jorjani, this “spectral” (= ghostly; cf specter, a sign in the sky) aspect can also be associated with “spectrum,” suggesting holism. This is great. A holistic view is needed now. A holistic view of scientific phenomena is opposed to reductionism, which, for its part, merely reduces reality based on the way it is examined. Today's science denies the reality of everything that doesn't fit into its model of investigation, such as the existence of a soul and God, etc.

+++

Jorjani believes that a full understanding of science can only be achieved through "the spectral perspective." Now, he doesn't use words like "God" and "soul," but his book lives in a gray area where these concepts can be applied. Those concepts, and supernatural stuff like ESP, near-death experiences, and UFOs.

You could say that Jorjani gives the spiritual camp intellectual ammunition. Spiritual people are often not so familiar with academic concepts and academic presentation; new agers talk about "God is love" and "the soul is energy," etc., but they don't have much more in their conceptual apparatus. Now, however, with Jorjani's doctrine, they can broaden their vocabulary with concepts like "spectral," "uncanny", "reductive materialism," and ideas like "if you reject the supernatural you'll only be left with the unnatural"...

+++

20-30 years ago, rather many books were published that challenged the state of the orthodox scientific community. Paul Davies' God and the New Physics and David Bohm's Wholeness and the Implicate Order spring to mind. Prometheus and Atlas continues the tradition and is to be highly recommended for this.

However, the stakes are higher this time. The consensus shaping post-war culture is gone now. Now we have an all-imbuing propaganda war (= Astral War, war of nerves, Weltanschauungskrieg) -- and in that struggle Jorjani is in the camp of the opposition. He is anti-establishment. He is, as I see it, a representative of the "Dark Englightenment". Details aside this means being open to radical conservatism, the right-wing, post-humanism...

This has got to be clear... the fight is on... no one is neutral in this Astral War... since your soul is the battlefield.

I coined that phrase -- "your soul is the battlefield" -- and Jorjani, to me, is "mindful enough" to realize this. To allow for this "immaterial, mental" aspect of today's struggle.

Well then, there you go... this is the nature of the beast. This is the zeitgeist of the 2020s and beyond. Therefore Prometheus and Atlas can't be avoided by the conceptually interested student.







Related
Actionism (2017)
Astral War (2023)
New Infinities
Swedish Mystique
Richard Wagner -- A Portrait