Härmed en recension av två inaktuella och, i stort sett, irrelevanta böcker. Men direkt dåliga är de inte.
Fantastika är en samlingsbenämning på science fiction, fantasy och skräck.
Så é de ju...
Hur är det med svensk fantastikutgivning idag då...?
Man kan säga: i svensk litteratur av idag lever genren ett slags halvliv. Svensk fantastik kan generellt sägas vara något av en marginalföreteelse. Så man får som läsare och kritiker vara nöjd med det lilla nya som finns. Såsom böcker av Anders Fager och Patrik Centerwall. De kan stå som varandras motpoler inom fantastikgenren: Fager mörk och blodig, Centerwall ljus och skämtsam.
Vi tänkte alltså här göra en jämförelse. Vi ställer i denna recension två författartemperament mot varandra: Anders Fager med Kaknäs sista band och andra zonsagor (2015), samt Patrik Centerwall med Skymningssång (2013). Vi börjar med Fager.
+++
Anders Fager är något av en stjärna på den svenska fantastikens himlavalv. I det mikrokosmos som är ”dagens svenska fantastiklitteratur” är Fagers Svenska kulter (2009) en nämnvärd bedrift. Det rör sig om stilsäkra skräckberättelser i H. P. Lovecrafts anda, här iscensatta i svensk miljö, både nutida och historisk.
Den aktuella Fagerboken heter Kaknäs sista band. Vad kan sägas om den då? Upplägget följande: civilisationen har brutit samman, Stockholm är i ruiner och de få som överlevt har en hård vardag. Men ännu reser sig Kaknästornet över ruinerna och därifrån sänder någon dagliga nyheter. Någon sitter där och ser allt och denne någon kan ibland inge folk en gnutta hopp med sina rapporter.
Kaknäs sista band är en samling noveller på detta tema, livet efter ”undergången”, allt utspelande sig i Stockholms fagra stad. Ty även i nedgång och fall finner författaren saker som stimulerar honom till måleriska scener, såsom denna:
Jag kan inte se den brinnande sjön för all smogg, men jag kan se hur den speglar sig mot himlen. Som ett norrsken. Det är mycket vackert. Jag är osäker på det korrekta i att tycka att det finns en skönhet i att en sjö är så full av kemikalier att den brinner, men jag tycker jag kan säga det. ’Det är vackert’.Så nog kan Fager skriva. Boken är lite ”mys-rys”, lagom underhållande i en fantasi-framtid med skrotletare, rövarhövdingar, zombier och trasiga existenser. Det är en ”sagoboks-undergång” – ty exempelvis finns här ingen etnisk dimension, inget rasligt definierad konflikt, så där som man annars kan vänta sig att det blir i våra etniskt blandade storstäder efter en civilisationskrasch.
Detta är helt uppdiktat. Detta är "storybook evil" och mysrys.
Fager kan nog skriva och underhålla. Och denna bok har sina stilmässiga höjdpunkter. Som helhet är det i stort sett, som baksidestexten informerar oss om, ett rollspel som blivit prosa. Rollspelet hette för sin del ”Mutant: År Noll”. För den som inte är bekant med genren ”zombieapokalyps”, med sina starka ”skräckel”-effekter, kan det bli lite magstarkt ibland. Men i stort sett är detta lättviktig underhållning utan skymten av innebörd.
+++
Så över till Centerwalls bok, Skymningssång.
Också denna är tanketom och ytlig. Men atmosfärmässigt råder här iaf annan stämning, ett annat ljus...! Boken består av fristående noveller. Såsom ”Författardrömmar”: framtidens författare har det svårt, de måste ha statligt utfärdad licens och så måste de inkludera varumärkesnamn i varje text... En lättköpt poäng. Därtill missriktad; att ange vad rollfiguerna har på sig för klädmärken, vilka bilmärken de kör och vilka spritmärken de dricker, det är i regel högst relevanta fakta. Realism lever på saklighet och varumärkesupplysningar är exempel på sådan saklighet.
Vidare finns här ”Gustaf Frödings hemliga liv”: var det så att denne gamle skald jagade troll i de värmländska skogarna? En forskare ger sig ut att finna sanningen; den visar sig överträffa hans vildaste fantasier...
Centerwall berättar även om annat i sin bok. Vad smugglas över till Hisingen, denna Sveriges fjärde största ö, när den varit avskild från fastlandet i över tjugo år? Och, vidare, vad sa draken till journalisten? Och vad hände på nöjesfältet där allt kan göras för pengar?
Detta är i kort sammandrag vad denna bok handlar om. Här finns sammanlagt sjutton fantastiska noveller. Det är mild fantasy, framtids-sci-fi och magisk realism, en rätt övertygande mix sett till helheten. Som antytt är det ingen deprimerande skräckstämning som råder här; snarare en varierad utblick över olika framtider och scenarion.
Frågan är om den mildare livssyn som dessa texter utstrålar är nog för att göra dem värda även en omläsning.
Kanske behövs det lite krydda, lite mer attityd, lite mer – för att ta till en i denna text aktuell liknelse – Fager. Fager kan som antytt framstå som lite effektsökande men hans text har i alla fall ansatser till liv, den har underhållningsmässig charm, den går fram både med hänsynslöshet och stilmässig briljans. Centerwall kan då framstå som mer välvillig och human men kanske också som lite välstädad och syrefattig.
+++
För att sammanfatta kan sägas: Centerwall (1972-) är göteborgare, Fager (1964-) är stockholmare.
Och kanske kan man se skillnaden i temperament mellan de två som ett exempel på ”svealänning mot göte”: svealänningen Fager står för en hård, cynisk attityd; Centerwall som göte är mjukare och mer livsnära.
Centerwalls attityd kanske vinner i längden, här finns mer att utveckla, här finns något som kan mogna genom åren som lagrat vin, medan Fagers blodspyende mutanter nog går hem hos dagens spänningssugna läsare men kan riskera att kännas passé om några år.
Man kan säga: rent konstnärligt har Fager ett något lättare handlag. Den ska vi säga ”läsmässiga tröskeln” in i boken är låg; tämligen lätt leder stilen in läsaren i sin speciella värld. Centervalls värld däremot kräver lite mer ansträngning av läsaren. Men rent programmatiskt, vad gäller ideal för en litteratur som möjligen har något att säga, känns Centerwalls attityd på det hela taget mer fruktbar.
Men jag kanske läser in för mycket i dessa texter. Kanske är båda exempel på ytlig underhållning utan doktrinärt-idémässigt djup. "God stil är att ha något att säga", sa Matthew Arnold, och har man inget att säga spelar det ingen roll om man berättar skräcksagor från Stockholm eller godnattsagor från Göteborg.
Anders Fager
Kaknäs sista band och andra zonsagor
Fria Ligan 2015
224 s
Patrik Centerwall
Skymningssång
Undrentide förlag 2013
167 s
Relaterat
Sf från höger
Nationaldagspredikan 2023
Fornnordisk vurm i Uppsala 1856
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar