En diskret nyhet för detta år är Nils Klintvik Olofsson och hans roman I teknohordens skugga. Jag recenserade den här på Galaxen i mars. Och nu ska författaren intervjuas. Det är väl motiverat. Här finns idéer, här finns ett unikt författartemperament.
Ut ur ingenstans, liksom, blev jag tidigare i år approcherad av Nils Klintvik Olofsson. Det gällde sf och en ny bok han skrivit. Och Galaxen skriver ju om sf. Och att boken ifråga var utgiven var i sammanhanget ett stort plus. Så detta passade bra. Någon gemensam bakgrund hade vi också i "la contre société" i kulturkampens Sverige på 2020-talet.
Jag gick med på att läsa och recensera hans roman. Med tiden har detta verk,
I teknohordens skugga, liksom vuxit och etablerats som en nämnvärd skapelse i mitt sinne. Några språkfel kanske finns där men helheten är övertygande. Här finns konstnärlighet och tanke, och detta är svårt att lära ut (medan språkfel lätt kan rättas till).
Så när Olofsson föreslog en intervju, likt
Robin Carell-intervjun från förra året, så gick jag så klart med på det. Och här är resultatet.
1. Berätta något om dig själv och vad som ledde dig till författandets syssla.
Nils Klintvik Olofsson. Skåning. 26 vårar.
Jag tror att man alltid haft en kreativ ådra. Tankar, världar och scenarion bubblar med jämna mellanrum fram i hjärnan och gnager, skrivandet kom nästan naturligt efter behovet att föreviga tankarna på svart-och-vitt. Alt-history/kontrafaktisk historia är en genre man tidigt blev introducerad till, först genom andra medier än böcker men sedan upptäckte man bl.a. Harry Turtledoves olika alt-history verk och det satte sina spår, frågan "tänk om..." är oändligt fascinerande. Med en nyfunnen respekt för skrivandets konst och ett bibliotek av fiktion som växte i hiskelig fart kom till sist tanken att man kanske själv skulle försöka "kasta in hatten i ringen". Startskottet kom efter man läst en "De överlevande" av D.B. Drumn för mycket.
2. Din roman är en sf-historia i en krisdrabbad framtid, med inslag som "tillbaka till naturen" parallellt med högteknologiska inslag. Vilken angreppsvinkel ville du ha med verket, vad är det unika med din roman?
I Teknohordens Skugga beskrivs som postapokalyptisk (som i sin tur är en del av sci-fi genren) och genom bokens perspektiv får vi följa Gren och hans stamfolk vilket ger starka "tribal" inslag. Lägg sedan till en dos av modern teknologi i sliten mad-max stil. Tekno-tribal? Just den kombinationen - smuts och stål, jord och plåt, organiskt och mekaniskt - är något som fastnat hos en. En tanke som presenterades redan i bl.a. första Star Wars från 77, en smutsigare mer "levd" science fiction värld jämfört med kliniskt rena vita salar och pristina metallunder. Jak and Daxter, ett PS2-spel som man växte upp med är en annan inspirationskälla för detta högteknologi möter stamleverne scenario.
De flesta använder sina verk för att utforska idéer och få fram budskap, detta fallet är inte annorlunda. Istället för dogmatiska artiklar och samhällspolitiska verk känner jag att idéer stöts och blöts bättre i fiktiva scenarion. I ITS möter vi två motpoler för mänsklig överlevnad, de primitiva stammisarna i Torvaborg och de teknologibesatta metallmännen i Utpost Salus, bådas ideologier kommer med fördelar och nackdelar, styrkor och svagheter. I vilka av de två - extremiteterna, ska erkännas - finnes den optimala vägen för mänsklig överlevnad? Är det med ett naturnära primitivt leverne likt gamla stamsamhällen, uppnått via självpåtvingat handikapp, en artificiell begränsning satt på den teknologiska utvecklingen à la amish? Eller är det i formen av "den nya människan", mer maskin än människa, uppkopplad till datorer och befriad från "naturens begränsningar", en slav till oändlig njutning i frihetens namn? Jag är definitivt i det första lägret mer än det andra, kalla mig luddit. ITS ställer också den kosmiska frågan om moder natur/de(n) allsmäktiga belönar de som visar lojalitet till skapelsen och ej begår övertramp.
3. På skalan "teknokrati, titanisk robotmänniska" versus "tillbaka till naturen, stamsamhälle" är du alltså för det senare -- "kalla mig luddit". Har du i så fall något filosofiskt verk eller någon vis man, någon klok författare att nämna i denna tradition? Eller något annat att referera din världsåskådning till? Miljöpartiet?
Jag tror det handlar mer om att behålla mänskligheten än något annat. Det finns två ytterligheter för naturälskare som kommer till minnet: Ted Kaczynski och Pentti Linkola, men de är två unikum som har sina egna vinklar. För min del är det största verket, det största argumentet för naturens bevarande skapelsen själv - naturen och dess skönhet är i sig ett argument nog för sitt bevarande. Ställd mot de två valen i ITS - stammisarna och metallmännen - tar jag såklart det förstnämnda, men tur för mig så är inte världen binär. Misstolka inte min skepticism för teknologi som ett slags bakåtsträvande! Jag är helt för t.ex. en framtid i rymden, men det mänskliga - själen - måste kvarstå. En teknologisk utveckling med det svenska
lagom som ledstjärna!
Användandet av AI inom människans paradgren: det kreativa (skapandet, målandet, musiken, skrivandet), är ett perfekt exempel. Att människan överger det kreativa skapandet till kallt själlöst sifferkalkylerande är en skymf till skapelsen och vår givna skaparkraft. Jag är helt emot "demokratiseringen" av konsten som AI öppnat pandoras ask för. Ja, alla kan bli skapare och konstnärer, men där fanns en naturlig barriär som behövde korsas med svett och tålamod. Med AI krossas hierarkin av talang, själ och den gudagivna gåvan som de estetiska människorna har - istället blir världen av estetik en pöl av datorgenererad sörja. Något som en gång var unikt tas över och slaktas av den gråa massan. Likt hur sociala medier gjorde alla till en "tyckare", kan nu vem som helst armbåga sin väg in i estetikens värld. Slutresultatet blir den kalla antimänskliga metallens frammarsch, ännu en del av den mänskliga upplevelsen utbytt med maskiner. Konsten blir likt en kemikaliedoftande McDonalds hamburgare - de enkla massorna kommer äta upp det gladeligen tyvärr. Fåret har nu mer tid för hjärndödande, icke-krävande, hedonism av den mest basala sorten.
Nej till "du sköna nya värld", ja till en mänsklig framtid i stjärnorna!
4. Du har väl gett ut din bok via Amazons utgivningstjänst? Vad anser du om den? Vilket/vilka program behöver man för att ladda upp sina filer (inlaga, omslag) där?
Hela boken är designad av mig själv, innehåll, formatering och omslag. Målningen - vars inspiration är hämtad från serietidningar och omslag från äldre sci-fi pockets - som pryder framsidan är gjort av den talangfulle Henrik Jonasson av Neo-Germania fame. Allt gjordes med redigeringsprogram som man kan lära sig (finns gratisprogram som paint.net, libreoffice)!
Det viktigaste för mig var att ITS utgavs fysiskt, i verkligheten. Det finns en anledning att den inte publicerades online eller som e-bok. "Det fysiska är tidlöst, för vi lever i en fysisk värld, inte en digital värld." skrev jag i en artikel för en tidskrift ett par år sedan, och det är ord som jag håller nära än idag.
Gällande självutgivningstjänsten så förs tankarna direkt till en favorit, en s.k. "pamphleteer", alltså en skribent som fokuserade på att ge ut skrifter i pamflettform - oftast inom politik, världsåskådning m.m. och oftast utgiven av samhällets periferier. En sorts underdoggens författare. En titel reserverad för idealister, drömmare och envisa enstöringar som går sin egna väg (antingen av principskäl eller - som det var så ofta var med dessa esoteriska pamflettmakare - att de var hopplösa att samarbeta med). Jag ser paralleller med pamphleteers och egenutgivna böcker. I mitt fall var det just för att jag ville ha hundraprocentig frihet och kontroll över mitt verk, såklart leder detta till att man inte alls får samma marknadsföring och räckvidd som med en vanlig publicist - men den envise inom mig tar det principiella valet.
5. Du nämnde två författare som influerat dig ovan, Harry Turtledove och D. B. Drumn. Har du fler influenser? Fler verk som lett dig till skapandet av ITS och litteratur överhuvud taget?
Är det här man ska nämna Lennart Svensson, författare av
Stellar Storm och Brinnande Svärdet? Svenssongalaxens föreståndare har faktiskt inspirerat en. En annan författare (utan någon som helst koppling till den förra) är L. Ron Hubbard, bärare av guinness world record för mest publicerade böcker och senare grundare av Scientologi ""kyrkan"". Det är mer av rena absurditeten än något annat som man lagt honom på minnet, anledningen till hans världsrekord är nämligen att han skrev ofantligt med tunna sci-fi pockets i sin ungdom!
Jag tror det har varit lite av en "om de kunde så kan jag"-känsla som bubblat i hjässan medan man läst bok efter bok. Trots mitt högtravande så är jag inte så högkulturell av mig inom den litterära världen, jag har hållit mig till "popcorn i bokform" - och jag trivs där! ITS är mycket av ett kärleksbrev till dessa verk man förkovrat sig i, verk som de flesta sett som billigt skräp.
6. När andra sätter sina sikten mot stora kända verk så gör du motsatsen och vältrar dig i "kiosklitteratur", du skriver "popcorn i bokform", varför?
Ett samhälle (vad för statsskick det än är) behöver sin lättare underhållning, så har det alltid varit. Långt tillbaka var det fräckisar och sånger runt lägerelden, enkla pjäser och uppträdanden. Senare böcker - stora och små, filmer och tv-spel kan väl anses som den nyaste formen av underhållning.
ITS är inget stort verk, jag har inga illusioner om detta, i min värld så kommer ITS läsas och sedan hittas dammig tillsammans med andra slitna pocketböcker i en bokhög på ett loppis. Som Henrik Jonasson sa om sitt verk Neo-Germania, han förutsåg det säljas i seriehyllan på bensinmackar, en fantastiskt ödmjuk inställning, men samtidigt tyder det på en (något som vissa inte kan se p.g.a. deras högaktning av "de stora verken") stor kunskap om hur kultur verkligen fungerar...
Ingenting sker i ett vakuum, allting påverkar allt annat. Den lätta underhållningen speglar resten av samhället, det "tar tempen" på moralen och värderingarna i samhället, på tidsandan, "vart vi är på väg". 40/50-talet hade lilla huset på prärien och "snälla" sagor, det tuffaste du kunde hitta var en krigsrulle eller nån rå däckare. På 70/80-talen var det antihjältar, auktoritet ifrågasattes och idéer om en apokalyps började dyka upp mer och mer. Idag ser vi absolut smutskultur av den mest basala sorten i både sociala mediers främsta korridorer och TV. Frågan kan ställas om mycket av vår medias utveckling var reaktiv till utvecklingen, eller var det median i sig som formade samhällsutvecklingen?
Så ja, jag producerar stolt "popcorn i bokform" för de har allt lika mycket kraft som de stora verken.
+++
Därmed slut på intervjun.
Det hela gjordes via mail våren 2025.
Istället för följdfrågor gör jag istället här några reflektioner kring det Olofsson sagt.
Först tänker jag: det han sa som svar på fråga 4, angående egenutgivning, slår mig som oerhört viktigt. Återigen så sa han:
Det viktigaste för mig var att ITS utgavs fysiskt, i verkligheten. Det finns en anledning att den inte publicerades online eller som e-bok. "Det fysiska är tidlöst, för vi lever i en fysisk värld, inte en digital värld." skrev jag i en artikel för en tidskrift ett par år sedan, och det är ord som jag håller nära än idag.
Det ligger sanning i detta. Att som författare idag, även om "allt är digitalt", bara ge ut e-böcker eller posta online: det räcker inte. "Got physical yet" frågar man i ädelmetall-världen, och detsamma gäller inom publishing: det kommer en tid i en författares liv då han måste publicera sig. Göra en utgåva i hardcopy. Detta skapar ett statement som slår detta att bara ha e-böcker eller online verk.
Mer i fråga 4: som Olofsson antyder, att dagens egenutgivna författare är en motsvarighet till 17-, 18- och 1900-talets
pamflettister ("pamphleteers) är förstås väl funnet. Liksom pamflettisterna är egenutgivarna av idag ett slags underground, en svåröverskådlig undervegetation av skapelser som, i några avgörande fall, kan visa sig bli viktiga dokument, verk skapade emot den rådande tidsandan men på sikt skapande en ny tidsanda. -- Böcker utgivgna idag är till 50% utgivna på något större förlag, resterande 50% på småförlag, "mikroförlag" eller "eget förlag". Detta är en viktig trend i bokutgivning av idag.
Vidare: på frågan om miljöideologi (fråga 3) nämnde Olofsson "skapelsen själv" som det främsta argumentet för miljöideologin. Det ligger något i detta. Vi svenskar har nära till naturen, mer än många andra folk; vi har skogen in på knuten och bondesamhället inte så långt tillbaka. Därför kan en ickeprogrammatisk naturdoktrin ha bärighet för oss.
Sist så noterar jag vurmen för gamla kioskböcker. Jag är själv en uppskattare av verk som Hassel, Nick Carter,
allsköns sf från anno dazumal. Så det är skönt att se att denna entusiasm lever vidare. -- Och att uppskatta L. Ron Hubbard som författare, det är fullt motiverat. Jag hyllade själv hans
To the Stars i min bok om sf.
Allra sist: jag har redan tackat Olofsson för berömmet av mina verk och nu tackar jag igen. Jag vill även tacka honom för att han kom på idén med denna intervju. Det hela var som sagt väl motiverat. Grundregeln för författande är "ha något att säga" och det har han.
Relaterat
Recension av I teknohordens skugga
Sf From the Right presenterad på svenska
Stellar Storm
Intervju med Robin Carell
