PK-regimen är ett skräckvälde. I sin dagliga maktutövning försöker man injaga skräck och fruktan i sina medborgare. De som inte lyder regimens ideologi utmålas som nazister och fascister. -- Regimen styr med skräck eftersom den inte kan få med sig folket frivilligt. PK-ismens idé -- "bögar, invandrare och kvinnor är offer" -- är idag en enda stor illusion.
Vi Sverigevänner kämpar mot PK-väldet. Och grunderna för detta välde, dess ideologi, är numera endast illusioner. Dess idéer har ingen strategisk halt längre, ingen energi, ingenting. Folk har genomskådat PK-ismen. PK-ismens idéer, i den mån de drivs, är idag bara illusioner.
Men förr var PK-ismen stark. Förr, säg ungefär fram till 2003-2006, kunde bra många i detta land tro på att "det mångkulturella samhället är här" och att "det gamla Sverige kommer inte tillbaka", allt symboliserat i "nu dansar Svenssons in till M'beles för lite hirsgröt och TV-titt där en burkaklädd kvinna läser nyheterna"...
Allt det där är borta nu. Majoriteten är inte PK. Det skikt i detta land som är övertygat mångkulturellt i sina åsikter är högst 5.000. Gemene svensk tror inte längre på mångkulturismen som alternativ. Svensken har gjort slut med Sahlinismen.
- - -
Det må vara att regimen kavlar ut PK-propaganda som aldrig förr. Men regimen är svag. 2011-2012 hörde man ju inget om nazister och romer som man ju gör i dag. Idag däremot är det en hetspropaganda utan like. Men den Sverigevänliga falangen har vunnit mark sedan dess.
Jag skulle vilja säga att 2013 var året då regimkritisk media nådde kritisk massa. Nymedia har idag opinionsbildande kraft, MSM har det inte. Nymedia som Fria Tider, Realisten, Flashback plus, på printsidan, Nya Tider och Dispatch (Dispatch' roll är nu övertagen av Nationell Idag under ny redaktion), plus Arnstberg/Sandelins "Invandring och mörkläggning" -- framryckningen för dessa alternativmedier var en game-changer. Sistnämnda debattbok förändrade för sin del, tämligen på egen hand, en stor del av debattlandskapet. Den har sålt i 10.000 ex (siffra i maj enligt Fria Tider) och dess sanningar om mångkulturalismens haveri går inte att stoppa.
Illusionen om PK-ismens förträfflighet är död. Som dramatikern Arthur Miller (1915-2005) sa: "An era can be said to end when its basic illusions are exhausted." Det är precis det fenomen vi ser idag.
- - -
Illusionen om PK-ismens förträfflighet är död.
Men det är inte bara det.
Dagens välde, PK-ismen, är inte bara en regim som andra. Den är ett skräckvälde.
Kom ihåg det. Att folk drar sig för att säga sin mening om enkla frågor (som storleken på invandringen, huruvida man stödjer SD, ja även frågor som "för eller emot feminism") beror på skräck. Man är rädda. Det är exakt samma rädsla som bar upp Sovjetväldet. Och att PK-ismen och bolsjevismen är samma andas barn visade jag i detta inlägg.
- - -
Vi lever i ett skräckvälde, en diktatur. Nåväl, vi ser inga beväpnade insatsgrupper ur Gestapo åka runt. Men väldets innersta essens är detsamma. Det är skräck som är styrmedlet.
Och det är därför de som trotsar skräckväldet (som nymediaskribenter, organiserade nationalister, Sverigevänliga bloggare) gör så stor marginalnytta. Mot risken att förlora jobb, inflytande och vänner väger de friheten, värdet i att få säga sin mening. Och i och med att dessa Sverigevänner än håller på, ja är fler än någonsin (se början av inlägget, 2013 var året då Sverigevänlig nymedia bröt igenom sa jag där), så är det detta man ska notera. Inte att DN eller Aftonbladet ännu har aktningsvärda läsarskaror.
Annorlunda uttryckt: MSM är en stormaktsarmé som måste avancera eller dö. Nymedia är en gerilla som vinner så länge den inte förlorar. MSM anfaller sig till döds, nymedia vinner genom att bara finnas till.
- - -
Sverigevännernas insats i dagens mediaverklighet gör stor marginalnytta. De bekämpar ett skräckvälde. Det är den rena ondskan som bekämpas. Detta bör man minnas när man diskuterar Sveriges metapolitiska landskap idag.
Ondskan styr Sverige. Men den förlorar mark dagligen. Jag ska avstå från att ge förutsägelser. Men PK-ismen har förlorat mark, den har drivits bakåt sedan 2006. Det går sakta, "it's a train-crash in slowmotion". Men rätt vad det är kan det sista fotfästet försvinna och då går undergången snabbt. Som med Sovjets Östeuropavälde 1989.
Vad det handlar om är alltså detta: PK-ismen har tappat möjligheten att vinna. Även om PK-regimen ännu opererar taktiskt så saknas möjligheten att samordna dessa operationer till ett strategiskt helt. Därför är jag optimist gällande PK-ismens undergång och Sverigevännernas seger.
Relaterat
Stilen i morgondagens media
Ett rike utan like (2017)
Science fiction från höger
"Actionism" -- presentation på svenska
Norrmalm, Stockholms city
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar