onsdag 16 november 2011

Incident i arbetslivet


Bryter man mot universitetets värdegrund kickas man. Det vet jag, mer härom nedan. Och bryter man mot samhällets värdegrund gällande vad som är rimliga förmåner så kan det börja storma. Vi har ju sett hur Nordea-vd:n Christian Clausens lägenhetsaffärer orsakat rubriker. Men bryter man mot femte budets värdegrund, den som säger att vi inte ska knivhugga varandra, då är det OK så länge man är feminist och anser att det är männen som ska dödas. Turteatern i Stockholm dramatiserar nämligen Valerie Solanas SCUM-manifest; Solana bedrev sitt Society for Cutting Up Men och sköt Andy Warhol. Progressivt va, vem står i tur härnäst? Turteaterns manliga publik? - Här ska det handla om universitetsvärlden och vad som hände när jag "förbröt mig mot dess värdegrund". Jag har avstått från att nämna folks namn, främst för att jag trots allt hyser en viss respekt för MIUN och dess personal. Men jag gör mig inga illusioner om de känslor de hyser för mig där borta numera. Det hela skedde "lyckodagen" 11/11 2011. svd svd dn dn dn dn dn exp ab




1. Praktik på MIUN

Den 12 september i år började jag min praktik på Mittuniversitetet här i Härnösand. Jag skulle på institutionen för humaniora syssla med studentadministration. Jag fick ett eget rum med dator.

Jag blev alltså praktikant på MIUN/HUM. Jag är arbetslös men får aktivitetsstöd (motsv) om jag antar praktikplatser som dessa. Tidigare i år har jag praktiserat på Highway Hotel och Café 9:an. Praktiken var på heltid måndag-fredag. Och jag utförde de sysslor som jag fick anförtrodda åt mig, sådant som uppföljning av studenter som antagits till kurser men inte registrerat sig, uppläggning av en databas med C-uppsatser avsedd för Högskoleverkets granskning och katalogisering av böcker.

Vad gäller databasprojektet kunde det bli tid över mellan varven. Som när jag fått in littvets och svenska språkets uppsatser och gjort en arkivlista över dem och väntade på engelska språkets uppsatser. Då kunde det gå dagar utan att jag hade något att göra. Så vad gjorde jag för att få tiden att gå? Stirrade dött framför mig? Nej, jag bloggade.

Med tiden fick tydligen ledningen upp ögonen för denna min aktivitet. Antingen googlade de mitt namn och fann denna blogg som jag driver öppet under eget namn med foto och allt. Eller så fann de den via universitetets dataövervakningsinstrument (eller vad det kallas, det med vilket ledningen kan se personalens surfvanor). De gick in och läste denna blogg, Svenssongalaxen, delvis uppdaterad under det jag satt på MIUN. Uppenbarligen så ogillade vad de läste; jag fick senare veta det, mer om detta i stycke 3. Kärnan i denna affär är i alla fall att MIUN anser att denna blogg bryter mot MIUN:s värdegrund.





2. MIUN:s värdegrund
Alla människors lika värde ska vara en självklar och grundläggande förutsättning för verksamheten vid Mittuniversitetet. Olikheter ska tas tillvara för att främja individens möjligheter till arbete eller studier samt för att utveckla verksamheten vid Mittuniversitetet. För att nå detta är det av stor vikt att lika villkorsarbetet ges en tydlig roll i universitetets kvalitets- och arbetsmiljöarbete.

Att verka för lika villkor innebär att arbeta med kunskap, attityder, värderingar och beteenden. Detta arbete ska vara väl förankrat vid Mittuniversitetet och genomsyra alla verksamheter.

Arbetet med lika villkor vid Mittuniversitetet utgår från Diskrimineringslagen, SFS 2008:567, och innefattar kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.

Så lyder MIUN:s credo. Men kan någon hitta något i denna blogg som bryter mot detta? Har jag diskriminerat kvinnor eller andra religioner? Har jag sagt något nedsättande om andra folk? Att jag anser att invandringen bör begränsas betyder inte att jag prompt ogillar invandrare.

Har jag brutit mot Diskrimineringslagen? Har jag brutit mot Tryckfrihetsförordningen? Nej, det har jag inte så vitt jag kan se. Avstängandet av mig är en ideologisk markering, ett nålstick i den kulturkamp som pågår, med en agenda som kan beskrivas som 1) maximera invandringen till Sverige 2) motarbeta den som motsätter sig denna utveckling.








3. Telefonsamtalet

Jag var inte anställd av MIUN. Det var kommunens arbetslivsenhet som ordnat platsen och svarade för min försäkring etc. Onsdag 9/11 fick jag så ett telefonsamtal från min handläggare på kommunen. Hon sa att MIUN tröttnat på mig på grund av min bloggverksamhet: bloggande under arbetet samt med ett innehåll som stred mot värdegrunden. Hon läste även upp någon rad ur det senaste Breivikinlägget som skulle vara särskilt graverande.

Så var det. For the record så har jag tagit avstånd från Breiviks dåd från dag ett, men jag förbehåller mig rätten att blogga om olika aspekter i dådet. Detsamma sa jag till handläggaren nu. Men jag förstod att mina dagar på MIUN var räknade. Så nästa dag, torsdag 10/11, började jag städa ur rummet. Prefekten var dock inte där så slutlikviden fick vänta till nästa dag.




4. Fredagen den 11 november 2011

Fredag 11/11 for jag hemifrån vid åttatiden. Väl på MIUN mötte jag prefekten och frågade denne om jag skulle sluta. Svaret blev ja.

Så jag gick till mitt rum och hämtade dokumenten för det projekt jag senast sysslat med (databas för C-uppsatser) och lämnade över dem till honom. Jag lämnade även över nyckel och kodkortet till porten.

Så frågade jag om anklagelsepunkterna. Jag hade bloggat under arbetstid sa han. OK, det kan jag medge. Men, esprit de l'escalier, ja sa inget om den dödtid som funnits i projektet jag sysslat med, dödtid som väl lika väl kunnat ägnas åt bloggande som stirrande in i väggen. Nåja, jag nämner det här. Inte så att det kunnat rädda min sak men i alla fall.

Sedan kom vi in på bloggen i sig. Jag sa då att vi har yttrandefrihet i Sverige. Han sa då, visst. Men du har även brutit mot MIUN:s värdegrund.



Vad jag anser om denna värdegrund har jag skrivit ovan. Där och då ansåg jag fortsatt advokatyr vara meningslös så jag bad om en underskrift på min närvarorapport, nödvändig för aktivitetsstödets utbetalande. Sedan var det tack och hej. Jag sa, utan handslag, "tack och hej" vilket besvarades med samma ord. Man kan väl säga att det rådde en viss kyla i rummet. Dock ser jag orden som en i sammanhanget godtagbar avskedsreplik. Man ska väl säga något menar jag, man kan inte bara gå. Då lämnar man kapitlet oavslutat.




5. Reflektioner

Vi har som sagt yttrandefrihet i det här landet. Än så länge. En blogg som denna får finnas. Dock är innehållet kontroversiellt i rådande sentiment.

Man kan ju fråga sig vad som hänt om en motsvarande praktikant fått för sig att uppdatera en blogg med vad som enligt eliten är accepterat innehåll? En blogg med "fy för midsommarfirande, ner med Sverige och svenskhet, döda alla vita män"? Tror ni ledningen skulle ha sett så negativt på det? Hade svenskfientlighet ansetts bryta mot MIUN:s värdegrund? Knappast. Den bloggaren hade väl fått höra, "du får inte blogga på arbetstid men i övrigt är du en fin och god människa, din blogg bidrar till skapandet av en bättre värld".

Och hade den bloggande praktikanten sagt, "det är dödtid under jobbet, jag väntar på X innan jag kan göra Y", så hade hon möjligen fått gehör för det. Ja min själ, hon hade väl blivit anställd som MIUN:s officielle bloggare.

Nåja. Detta är spekulationer. Sant är att sentimentet är fientligt mot sådana som mig som gillar Sverige och värnar dess tro, folk och traditioner. Men jag ser mig inte som ett offer i denna konflikt. Hade jag varit anställd kanske jag kunnat få ut X antal tusenlappar i en process men nu var jag ju inte anställd, bara en praktikant.

Någon juridisk process blir det inte. Men infrastriden rasar vidare, kulturkampen fortsätter; den ideologiska debatten fortsätter här på Svenssongalaxen. Det senaste året har vissa människor ogillat mina ställningstaganden. De har i kommentarer här och på andra platser ansett att den där Svensson som tycks gilla Sverige och svenskhet, han måste motarbetas. Så den senaste veckans rabalder är i sak inget nytt. Jag låter mig inte tystas. Verksamheten fortsätter som vanligt: business as usual.




Relaterat
Breiviks bravader
Svensson: biografi
Bilderna föreställer i tur och ordning MIUN:s huvudentré, det arbetsrum jag hade på HUM, kaffemaskinen och lunchrummet, samt jag på rökrutan vid godsmottagningen från vilken man såg Sambiblioteket, sista bilden.

23 kommentarer:

Anonym sa...

Detta var tråkigt att höra. Men att anklaga någon för att bryta mot "vår värdegrund" är det nya tillvägagångssättet när man vill tysta en växande opinion mot förd invandringspolitik. Oavsett om anklagelsen är sann eller inte...

Ungefär som pinsamheterna kring Nobelfesten och Åkesson.

Jag tror också du skulle förlora en rättslig process, eftersom de endast behöver hävda att du bloggade på arbetstid.

Vad gäller din värdegrund, så är det alltså bara ett svepskäl. Hade du förespråkat Stalinism hade nog inget hänt... /Non Serviam!

Svensson sa...

Tack för kommentaren. Ja, så går det till i Sverige idag. William Lind sa om USA att det är inte längre ett fritt land och skälet till detta kallas "political correctness".

Detsamma gäller Sverige. Mitt råd till dem som söker anställning i universitetsvärlden är: håll inne med dina åsikter, spela med när diskussionen kommer in på genus, invandring och svenskhat. Och har du en regimkritisk blogg, radera den.

Anonym sa...

Jag tänker på den öppet Sverigedemokratiske Jan-Olof Bengtssons blogg, som ju även den är regimkritisk. Är inte han verksam vid universitet i Lund? Kanske han klarar sig genom att publicera så många akademiska artiklar i sin blogg? Han är måhända alldeles för etablerad för att de ska kunna "ta itu" med honom... /Non serviam!

Svensson sa...

Jan Olof Bengtsson torde ha en del granskande ögon på sig. All respekt för honom.

Han och andra SD:are som kör öppet, de måste å andra sidan nästan överbevisa sin godhet. Efter Breiviks dåd var det norska hjärtan överallt på deras bloggar. Visst, bra. Men i övrigt, alltså, en reflektion: SD kör ju inte den etniska biten. Etnicitet är betydelselös anser de. Jag ser detta som en taktikanpassning som möjligen leder ut i principlöshetens träsk.

Någon sa om Breiviks dåd att det kommer att utplåna "all these Geert Wilderses". Systemanpassade radikaler som Geert Wilders och SD fick det onkeligen svårt efter Breivikdådet. Än idag får de höra att de är fascister. Men opinionssifforna stiger. Men generellt skulle jag vilja säga att SD kanske lever på lånad tid, för blir samhällsklimatet radikalare under den följande depressionen och kristiden (och krigstiden, Iran-Syrien hotas idag med krig) så kommer folk att söka sig till ND.

Men en sak i taget, politik är ingen exakt vetenskap och SD har antagligen erfarenhet att manövrera i svåra politiska vatten. De är, får jag för mig, inget Ny Demokrati som upplöses efter första bästa kris.

Anonym sa...

Mycket tråkigt att höra. En universitetsinstitution för humaniora är ju precis rätta platsen för dig - men gärna i andra funktioner än adminstrativa.

Sedemera diplomaten Gunnar Jarring - doktor i orientaliska språk, tror jag - inkallades som "ryss-tolk" (han kunde ryska också) när Finska vinterkriget bröt ut. Sverige befarade nämligen att man skulle behöva kommunicera med ryska militärer eller kanske ryska civila (flyktingar) vid Torne älv. Men dagarna gick utan att några ryssar syntes till. Jarring föreslog då att han under väntetiden skulle syssla med andra saker, nämligen kartlägga kommunistgrupperna i Norrbotten som ju stödde Sovjet mot Finland och försökte stoppa den svenska hjälpen till Finland, inkl transporterna av personal och materiel till Svenska frivilligkåren. Detta gjorde han så bra att han bums enrollerades i underrättelseverksamheten.

Det är lätt att vara efterklok men så kunde du kanske ha gjort. Talat om för överordnade att det uppstod väntetid och föreslå några saker du kunde ägna den åt, gärna sådant som mera motsvarar dina kvalifikationer.

T ex skriva pressmeddelanden om vad som framkommit i nyproducerade uppsatser eller dito forskning?

Men som jag skrev nyligen är Sverige idag en mjuk diktatur, med en "statsideologi" som alla måste ansluta sig till, åtminstone med läpparnas bekännelse, om man vill ha något arbete eller annan funktion i samhället.

Jan Olof Bengtsson är tydligen en internationellt ansedd expert inom ett smalt område inom idehistorien, som jag tror kallas personalism. Kanske är han så framstående att man inte kan gå förbi honom. Dessutom är han mindre aktiv i bloggvärlden än du. Kanske är detta ett recept för överlevnad.

PB

Svensson sa...

Tack PB. Gällande min vistelse på MIUN så visst hade den potentialer men it wasn't meant to be. Och även om jag varit hysteriskt välvillig, avhållit mig från bloggande under arbetstid och bara bloggat hemma, ja, med lite googlande eller klickande på länkarna i DN.se skulle ju mitt bloggande här kommit fram ändå och man hade kommit dragande med värdegrunden igen.

Med ledning av vad du skriver om Bengtsson, för andra bloggare med karriärdrömmar är tipset: blogga i form av uppsatser, skriv inget kontroversiellt, utmana inte Regimen.

medelhafs sa...

Här finns en sporadisk läsare som uppskattar din tänkvärda blogg!

Vårt land är det falska civilkuragets ymnighetshorn. Sorgligt men sant. Bör de ursäktas med att de tror sig stå upp för goda ideal? Jag vet inte. Avslöjad, deras dårskap, önskar jag mig.

Och hoppas att livet snart kompenserar dig för denna oförrätt!

Svensson sa...

Tack medelhafs. Ja, man får ta nya tag. "Bara om man erkänner sig besegrad är man besegrad". Jag är mer taggad än någonsin. Jag har inte gjort något fel, bara nyttjat yttrandefriheten.

Anonym sa...

Ja, önskan om diversitet och mångfald hos Mittuniversitetet omfattade uppenbarligen inte dig och dina åsikter. Bortsett från ditt misstag att blogga på arbetstid är jag rätt säker på att du skulle kunna nå upprättelse om du överklagade deras beslut. Jag har själv blivit utsatt för något liknande för några år sedan, överklagade och vann! Kan också tipsa dig om JK-fallet med Kenth Ekeroth som sades upp från sin anställning vid Sveriges ambassad i Israel 2006, också han efter att ha bloggat på arbetstid. JK kritiserade ambassadören hårt för beslutet eftersom det stred mot Ekeroths grundlagsskyddade rätt till yttrandefrihet.

Det finns hopp, bara man hävdar sin rätt och skriver dem på näsan med RF eller YGL, beroende på om du har en ansvarig utgivare för bloggen eller inte.

Jag stöder inte nödvändigtvis allt du skriver men jag står till fullo bakom din rätt till yttrandefrihet!

Lycka till i framtiden!

PS. Vågar inte skriva mitt namn p g a allt stohej förra gången det begav sig, vilket var rätt tärande.

Anonym sa...

Trist att höra, men jag är inte förvånad. Jag blogger anonymt eller under pseudonym för att undvika ett liknande öde.

Det är ett slags mjukt skräckvälde vi lever under. Den som ifrågasätter föreställningarna som ligger till grund för den satliga ideologin blir inte avrättad fysiskt, men att förlora jobb, eventuellt utsättas för ett karaktärsmord och bli mobbad verkar faktiskt vara en effektivare form av social kontroll än drakoniska straff á la Sovjetunionen.

Bra att du inte tar på dig en offerroll. Sokrates sa något i stil med att det är värre att vara den som begår en oförrätt än att vara den som blir drabbad.

Svensson sa...

@Norbo: visst har anonymitet sina fördelar. Men jag kan ju inte blogga göra det. Om jag länkar till mina utgivna böcker, under namnet Lennart Svensson, what's the point?

Jag har aldrig varit mycket för alias. Vill man nyttja det ska man såklart göra det men det har för mig aldrig varit en option.

@Anonym12.11: att driva en process är uteslutet. En praktikplats kan upphöra när som helst om anordnaren vill det. Man är inte anställd, man står juridiskt under kommunens skydd och försäkring. Arbetsplatsen betalar 0 kronor och har noll ansvar, alltså driver jag inte det här mot MIUN. Om jag öht rapporterar om detta så blir det på ett principiellt plan: vad är möjligt att säga idag, var går yttrandefrihetens gränser?

Anonym sa...

hahahaha....jag tycker synd om dig. så vad gör du nu..jobbar du eller är du fortfarande arbetslös..en stackars arbetslös som inte kan skaffa jobb på grund av alla invandrar...skaffa dig ett liv.

Svensson sa...

@Anonym00.47: och jag tycker synd om dig som bara kan håna. Jag är nyss inskriven i JOB och ser fram mot nya praktikplatser.

Anonym sa...

MAXIMERA MASSINVANDRINGEN!!!!!!! Den stora konspirationen som upptar all din vakna tid.
Haha haha det var det bästa jag hört på länge.

Tur att du är så ful att du aldrig kommer att få sprida dina gener vidare. Du kommer förmodligen vara en ensam jävel med själslig klåda resten av ditt liv.

Anonym sa...

(Jag är nyss inskriven i JOB och ser fram mot nya praktikplatser).
vad är det fel med dig? för du bara praktik plats för att du är ful..skaffa dig ett riktigt jobb och börja betala skatt...försök var produktiv och bidra till samhället..
(årets skämt är du..det är för första gången i mitt liv..som jag läser om att en praktikanten får spark)
Loser hahahaha

Svensson sa...

@Anonym 01.09: Massinvandring pågår? Nej, inte alls.

Svensson sa...

@Anonym 01.43: jag har varit verksam i yrkeslivet sedan 1984. Just nu söker jag jobb. Med JOB är man berättigad till aktivitetsstöd. Jag har inget att skämmas för men det har uppenbarligen du som är anonym.

Anonym sa...

Ett olyckligt slut för din del. Hade du bara sett till att blogga från din egna dator och inte från universitetets dator hade dock situationen varit annorlunda. Att anklaga något för att strida mot en 'värdegrund' är nämligen mycket diffust och därmed svårt. I alla fall om man är anställd.

I övrigt vad gäller Mittuniversitetet så skulle jag inte sörja allt för mycket. Det är knappast en särskilt högt meriterad utbildningsanstalt. Glorifierat regionalpolitiskt projekt om du frågar mig.

Nöj dig med att du har betydligt större påverkan på din omgivning än vad alla Mittuniversitetets akademiker har tillsammans.

Svensson sa...

@Anonym 00.41: tack för sympati. Jag har lämnat det där lärosätet bakom mig och fört upp striden på en mycket högre nivå. Jag har utvidgat agendan som det heter i spelteorin.

Denna affär handlar inte bara om mig, den handlar om vad det är tillåtet att skriva i Sverige 2011. Kan vi vänta oss lagar om förbud mot att analysera terrordåd? Den lagen kommer i så fall även att drabba regimsympatisörer; dessa gillar ju islam och bombaren Taimour Abdulwahab, men tänk om det blir förbjudet att ens nämna terrorister i blogginlägg? Då sitter de där.

Av detta och andra skäl är Svenssonaffären viktig. Den handlar om samhällsklimatet, sentimentet och de oskrivna lagar som råder idag. Den handlar om vems narrativ som ska dominera, MSM:s eller folkets.

Anonym sa...

Vilket jävla trams. Din yttrandefrihet har kränkts för att du inte får blogga på arbetstid? Den här nationens största problem är alla gnälliga klenisar som sitter och tycker synd om sej själva. Fjant.

Svensson sa...

@Anonym 09.57: det handlar inte om praktikplatsen, det handlar om man ska få blogga om Breivik. Det kan du läsa här och här bland annat. Du ogillar det skedda men har inget annat att säga än "trams och fjant". I rest my case.

Även i detta inlägg, "Incident i arbetslivet", säger jag ju att jag inte tänkte driva detta juridiskt mot MIUN. Detta publicerades förra onsdagen. Sedan dess har det hänt en del.

Men jag förväntar mig ingen intelligent input av dig i denna fråga. Du anser väl att demonisering, brunpixling och att bli kallad "en fara för demokratin" är vad man som bloggare ska tåla i Sverige 2011.

Anonym sa...

Men det är ju bara gnäll. Det råder yttrandefrihet i Sverige. Du får skriva vad du vill om vad fan du vill, och andra får skriva vad dom vill om det du skriver.

Man får brunpixla och kalla folk fara för demokratin precis hur mycket man vill, precis som man får skriva dom saker som du skriver. Vad fan är problemet?

För du vill väl inte att vi ska börja censurera våra medier?

Svensson sa...

Problemet, bäste Anonym 11.12, är att det finns informella gränser för vad man får säga.

Sant är att vi har yttrandefrihet, denna blogg drivs ju fortfarande, men om man som jag analyserar Breivik bortom ren dagisnivå då har man tydligen förbrutit sig mot god sed. Man kan då 1) avpolletteras från en praktik, trots att man skött varenda arbetsuppgift till punkt och pricka 2) man blir föremål för reportage i TV där man anonymiseras och citeras ur kontext 3) Expo har godheten att rapportera dig till Säpo där får veta att du är en "fara för demokratin".

Kan du anse att den behandling jag fått utstå är normal, vad man ska tåla?

Hela Svenssonaffären här med inlägg och länkar hit och dit.

Vi lever i ankdammen Sverige där inga seriösa politiska analyser får göras av terrorism, där allt ska privatiseras och dras ner i termer av "svår barndom, personlig tragedi". Hade jag analyserat Breivik så hade man möjligen godtagit det. Så lät det ju om Ulrike Meinhof när kulturkoftorna betraktade henne på 70-talet. Nu gjorde jag ingen sådan läsning av Breivik. Jag hade fräckheten att säga att han, förutom att vara en rubbad våldsman, kan ha haft rätt i vissa analyser av västvärldens kapitulation för islamism och dess omfattande av Frankfurtskolans negativism. Detta får man inte göra idag, jag ska framställas som Monstrum i media - och jag ska tåla det?

Jag vägrar att låta mig framställas som ett hot mot demokratin samtidigt som jag anonymiseras och tystas. Det är vad denna affär handlar om och det är därför jag driver den. Den har blivit självgående vid det här laget. 116 inlägg i Flashbacktråden om mig, och det handlar inte ens om mig längre! Jag kanske blir ett pilotfall: man talar i tråden om de juridiska implikationerna av att "sägas upp pga bloggande", det där som jag själv inte tänker driva juridiskt men som kanske blir ett fall ändå, vi får se.