fredag 29 oktober 2010
Sippen Brago
Jag hyllar Kristus som soldeva. Jag erkänner honom som Guds son. Jag är esoterisk och metafysisk, ser bortom vår fysiska verklighet – ty Gud är över allt – han är överallt.
Ni förstår. Jag ser ”beyond the Beyond”. Tillvarons grund är andlig, transcendental och icke-materiell. Dock har vi en del materialister här i Härnösand, absurda människor som tror på ”vetenskap” per se. ”Vetenskap” är för dem lika med empirisk vetenskap. Allt vi kan veta nås av dem via prövning (”prövning” av grek ”peirô”, därav ”em- peiro”, ordagrant in- prövning) av vad vi uppfattar genom de fem sedvanliga, yttre sinnena. Då kan det heta: ”Empirisk kunskap nås via empirisk forskningsmetod, ergo är det enda som existerar den empiriska verkligheten”.
Men detta är, som alla kan se, ett cirkelbevis.
De härnösandsbor som hävdar dylikt kallar sig scientister. Deras ledare, Sippen Brago, säger: ”Kunskap om yttervärlden nås via yttre, materiella sinnen, ergo existerar denna yttervärld och bara den.” Och det är en snarlik cirkel, en ogiltig bevisföring. Liksom detta som Brago sa på Karusellkvällen nyss: ”Jag iakttar betingad värld med mina betingade sinnen, ergo existerar den betingade världen och inget annat.”
Ja dessa scientister: man reducerar alla iakttagelser till empiriska sådana, gör en metodologisk reduktion av omvärlden – men därav följer inte att omvärlden är beskaffad på detta vis. Man gör metodisk redux till ontologisk och förväxlar därmed (som någon sa) undersökningsmetoden med det som undersöks, vilket är ännu ett felsteg. Vad är verkligt? Brago svarar: ”Det materiella, ty jag reducerar mina iakttagelser blott till vad jag kan uppfatta med mina fem, materiella sinnen...”
Men materialism är bara EN möjlig tolkning av omvärlden. Att nyttja det sjätte sinnet, intuitionen, ingivelsen och andra namn för våra obetingade sinnen – detta leder till helt andra tolkningar av varat. Som jag själv erfarit, som den esoteriker jag är.
Bragos gäng, empiristerna och scientisterna är emellertid dolda esoteriker.
Jag menar så här:
Givet att de går runt och har sin empiriska kunskap, så måste de ju förutsätta någon som har denna empiriska kunskap, ett kunskapssubjekt, ett jag. Men jagets existens är esoterisk och transcendental, den kan inte bevisas via yttre iakttagelser. Svårigheten i att förneka jagets existens erkändes till och med av den där Sartre, annars en nihilist av stora mått. Brago inser inte svårigheten i att reducera subjektiva erfarenheter till rena hjärnprocesser: jaget är nämligen irreducibelt.
- - -
Det finns mer att säga om denna irreduciblitet, omöjligheten att reducera vissa fenomen. Sippen Brago dyrkar till exempel Darwin, en känd reduxkonstnär.
Ta bara detta med irreducibel komplexitet, naturens komplexitet som Darwin vägrar erkänna. Darwin själv sa, att med existensen av ”...något komplext organ, som omöjligen kan tänkas ha tillkommit genom otaliga, på varandra följande små anpassningar, skulle min teori utan tvekan falla samman.” Så vad med mitokondrier, biokemiska nanomaskiner, cellens miniatyrfabrik och ögats uppbyggnad, vad säger darwinister om dem...? Vad sägs om ÖGAT? Om HJÄRNAN???
Scientister som Brago har för sin del materialismen som hypotes, som icke-empiriskt antagande. Alla andra antaganden anses icke-vetenskapliga. Det får en att tänka på Huxley: ”Vetenskap börjar som kätteri och slutar som vidskepelse.” Att intressera sig för materiell verklighet var i idealismens tidevarv kätteri, men idag liknar det hela vidskepelse. Här i Solarium har vi såklart vår andliga klangbotten, vår soldeva som vi hyllar och våra andliga danser, men ändå finns det en väldig beröringsskräck gentemot det ideella.
Darwinismen åter: vem har sett de avgörande mutationerna? Fossiler tenderar att dyka upp fix färdiga och förblir sedan oförändrade i sina gestalter. Ad hoc som motargument...
Livets mästerliga former sållas fram planlöst, utan syfte (enligt Darwin), men ger fabulösa resultat...
Darwin gjorde förresten många icke-empiriska hypoteser, han tog till fria tolkningar, som att ”universum har tillkommit planlöst, utan syfte” och ”människan är en produkt av blinda processer i naturen”.
Slump må finnas, men den är blott medel för en högre vilja, för Planen. Den är inte en suverän orsak.
- - -
En favoritbok jag har, ”Samtal med Gud”, säger följande om evolution och Darwin, jag refererar:
Evolution kan sägas vara en process, men vad är det då för en princip som vägleder denna process?
Evolutionen innebär att ”den lämpligaste överlever”. Men det är fortfarande något processartat, ett sätt som evolutionen yttrar sig på – en så kallad ”modalitet”.
Det skulle innebära att ”evolution” och ”de lämpligastes överlevnad” är synonymer. Då kan man inte hävda att ”de lämpligastes överlevnad” är en vägledande princip, för det vore som att hävda att ”en av evolutionens vägledande principer är evolution”. Återigen en cirkel.
Vi utvecklas, men till vad? Enligt esoterismen, enligt dem som TROR, kan vi själva styra vår evolution. Nietzsche tycks ha hävdat detsamma; han ogillade Darwins mekanistiska världsbild där allt bara sker av nödvändighet.
Återigen:
En darwinist säger: ”vi utvecklas enligt principen om utveckling”.
Men vad är egentligen den grundläggande principen?
Det esoteriska svaret vore: Evolutionen är något vi kan styra, enligt vissa principer. Det kan kallas medveten evolution. Enligt ”Samtal med Gud” (bok 3) befinner sig människan blott i början av denna.
- - -
Men vad anser JAG om allt detta då? Vad har jag att säga alla materialister och nihilister?
Vad är min rungande replik till Brago och hans anhang?
Men jag har redan sagt mitt om materialism, det sa jag innan ”Samtal med Gud”-referatet. Men mer på den vägen vore: all sann vetenskap, all spekulation och högre abstraktion måste se något mer än ”materia”. Blotta praktiken med idéer, teorier och konceptualisering av verkligheten, det är ju något immateriellt. En idé är en idé, inget fysiskt objekt. Alltså är alla vetenskapsmän idealitser, inte materialister.
Man måste abstrahera, esoterisera. Öppna dörren för fria flygturer i högre eteriska sfärer. Den högre matematiken sägs ju för övrigt ha detta postulat: man får inte anta att verkligheten existerar! Inga antaganden om den fysiska verklighetens existens får göras i högre matematik, annars flyger inte ekvationerna.
Vad gäller min världsåskådning i stort, min syn på livet och tillvaron, så tänker jag: antingen så tror man eller så gör man det inte. Antingen ser man DET OSYNLIGA eller så gör man det inte. Antingen anar man UNDRET, GÅTAN, FÖRTROLLNINGEN i att existera, i att livet, naturen, allt levande frodas omkring oss – eller så är man blind som en nyfödd mus för allt detta.
Men visst finns det möjligheter – möjligheter för de blinda ATT SE. Som jag sa tidigare är scientisterna dolda metafysiker. De förutsätter ett JAG som är transcendentalt till sin natur. Well, accepterar de detta, att jaget är något väldigt gåtfullt, då har de grunden lagd till ett metafysiskt credo.
Och vägrar de att gå den vägen, då kan jag bara säga: vetenskapsgänget borde bli mer esoteriska för det finns egentligen ingen motsättning mellan vetenskap och esoterism. Alla söker vi kunskap om varat, kunskap om det absoluta.
Vad är då detta absoluta?
Man kan säga: allt liv emanerar från Det Absoluta (= Gud) och finner sin plats i det Oändliga.
”Det oändliga” – det är ett svårt ord, ett stort begrepp...! Men likväl ett faktum bortom stadens gränser, bortom jorden och vårt solsystem. Bortom Bortom. Vi är ensamma, du är ensam!
Sicken ångest. Men väl ute i detta stora Bortom, i Avgrundens tomhet likaväl som på torget i Solarium en tidig morgon, ja även hemma i våra hem när katten är ute och din käresta stuckit, ska vi finna att det inte finns någon ensamhet eller åtskildhet, att allt är förbundet med allting annat. Och det är esoterismens enhetstanke, Unus Mundus: inget är avskilt från något annat, allt hör ihop. Inget är avskilt från Gud, Han genomtränger allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Etiketter
A-Z
(3)
abb
(29)
aktuellare böcker
(107)
aktufall
(55)
alga
(3)
Antropolis
(17)
apatia
(5)
ar
(7)
att vara Svensson
(100)
Ballard
(10)
begr
(5)
berättelser från Rokkana
(4)
Bhagavad-gîtâ
(1)
bilbabbel
(10)
bild
(18)
bing
(99)
biografi
(4)
bloggish
(20)
Castaneda
(12)
conspi
(10)
Dick
(3)
Eld och rörelse
(26)
en gatas melankoli
(4)
En novell om Babylon
(4)
esoterica
(40)
etni
(5)
fantasi-fantaså-fantasy
(5)
film och TV
(3)
Gripenbergs sol
(4)
historia in nuce
(39)
hårdrocken rockar hårt
(15)
ipol
(13)
Jünger
(12)
konsten att slå en tennisserve
(5)
lite litteratur
(60)
Lovecraft
(10)
Melinas resa
(8)
memoarer
(8)
natio
(50)
ondit
(15)
ori ett lag
(31)
poesy
(37)
politikka
(42)
pr
(45)
Priest
(10)
sanskrit
(14)
sf man minns
(67)
small candies
(89)
Smaragdeburg
(5)
speng
(4)
Stratopias gåta
(48)
sve
(4)
svens11
(10)
tempel
(17)
topp5
(6)
typer
(15)
USA
(6)
uselt
(6)
15 kommentarer:
Bra inlägg!
Materialism och religiös dogmatism följer samma mönster, vilket är intressant. Bägge dessa är maktmedel. Bägge postulerar en auktoritet som aldrig ifrågasätts. Auktoriteten är i bägge fallen - även den religiösa - mänsklig.
Jag har haft så långa debatter med såväl materialister som religiösa fundamentalister. Och det blir exakt samma diskussion!
Bägges vapen är att fragmentera helheten så att sammanhang går förlorade. Bägge sitter perfekt förpackade i sina mentala boxar. Dessa boxar kan i bägge fallen anses vara en brutal reduktion av omvärlden. Även om det i det ena fallet kallas en "metodologisk" reduktion, och om detta föder ett förfärande högmod som får dem att tro (eller "VETA"!) att de ser den FAKTISKA verkligheten.
Samma diktotomi finns i min roman ANTROPOLIS: å ena sidan självgod teknokrat (Fripp), å den andra strömlinjeformad predikant (Lysion). Båda saknar humor, sinne för konst. Som du säger: "bägge sitter perfekt förpackade i sina mentala boxar".
Så att förena dem som Jenro Klao gjorde är och förblir en vägande uppgift.
/svensson
Jo du Svensson, det är en mycket bra bok du har skrivit!
För övrigt har jag synpunkter på ditt motto:
"Din dröm - min verklighet".
Med tanke på det jag drömde härom natten måste jag anse mig starkt oroad av detta, även om du bor 100 mil från mig...
Men jag finns överallt, utan att synas...
Just det är förresten ett bra måtto. Jag såg det på en taxibil tror jag: "Vi finns överallt, utan att synas." Kanske det var en budfirma. Mycket märkligt måtto i en annars vardaglig kontext.
Nåväl. "Dröm"-måttot är bra om än kanske lite hybrisvarning som du antyder. Jag funderar istället på denna som nytt måtto, inspirerad av en kommentar nyss: "universums yngsta galax - nu på en radarskärm nära dig".
/svensson
Mjae, nån hybris låg inte i min åtanke. Tanken på att min (mar)dröm vore din verklighet var bara så oroande... :-)
Folk får naturligtvis ha vilken uppfattning och världsbild de vill, men det här inlägget är antingen medvetet oärligt eller bara okunnigt.
Du tillskriver dem av oss som har en annan epistemologisk hållning än du bisarrt formulerade utsagor som för det första inte är cirkelbevis* (du förefaller inte ha förstått begreppet) och för det andra inte rättvisande uttrycker den naturvetenskapliga hållningen.
När jag kom till det du skriver om Charles Darwin slutade jag läsa. Dina retoriska frågor tyder på att du över huvud taget inte har läst On the Origin of Species by Means of Natural Selection, eftersom frågorna övertygande besvaras där. Med ett lösryckt citat försöker du i stället slå undan fötterna på vetenskapsmannen bakom den för det mänskliga tänkandet och den mänskliga världsbilden viktigaste boken i hela historien. En bok som du alltså kritiserar utan att ha läst. Detta är intellektuell ynkedom.
Och det inbjuder inte till en intressant, ömsesidigt respektfull diskussion. Vi som är naturvetenskapligt orienterade föredrar den sortens diskussioner, i stället för funadmentalistisk övertygelse om den egna världsbildens ofelbara förträfflighet enligt inlägget ovan.
Har du någonsin intellektuellt ärligt *ifrågasatt* dina transcendentala upplevelser? Har du ens försökt utröna alternativa förklaringar till dem? Eller är det så att du har funnit Sanningen och alla som inte håller med dig är puckon?
Som naturvetenskapligt lagd föredrar jag att i stället oavbrutet ifrågasätta mina övertygelser och enligt Bertrand Russells kända motto göra mitt bästa för att motbevisa det jag själv håller för sant. Ett bättre sätt att verkligen testa sina övertygelsers hållbarhet är svårt att uppbringa.
Förresten, med tanke på något inlägg för flera månader sedan där du var upprörd över att folk kritiserar och/eller hånar religiösa gestalter, som Jesus, så vill jag bara påpeka att du gör dig skyldig till precis samma sak själv ovan vad gäller exempelvis Charles Darwin.
Kör hårt,
Bellis
* De här utsagorna "bevisar" ontologisk status utifrån metodologi, vilket är något helt annat än cirkelbevis. Att någon enda hjälpligt bildad människa skulle hålla dem för sanna finner jag helt osannolikt, så du slår in vidöppna dörrar.
Ooops! Ber om ursäkt. Min kommentar publicerades visst tre gånger. Det är något mysko med din blogg. Den sista versionen är förkortad, så behåll gärna den första. Om någon.
Kör hårt,
Bellis
Förresten, i förbifarten - fortsätter du att skriva inlägg där du är så här uppblåst övertygad om egen intellektuella förträfflighet och oförskämt nedlåtande mot dem av oss som råkar ha en annan världsbild än din, slutar jag att läsa den här bloggen. På permanent basis. Skulle du i stället vilja ha en konstruktiv diskussion där du förmår visa något slags respekt även för dem som har en annan världsbild än din, fortsätter jag gärna. Ska bli spännande att se hur framtida inlägg ser ut.
Kör hårt,
Bellis
Jaha, du slutade läsa när du såg att jag skrev om Darwin. Då orkar du väl heller inte läsa mina romaner "Antropolis" och "Till Smaragdeburg", där jag tar upp vetenskapsteoretiska frågor som dessa.
Uppblåst, nedlåtande, övertygad om sin förträfflighet... har du själv ifrågasatt din vetenskapliga tro, har du någonsin - i vetenskapligt syfte - prövat på hur det är att tro på en transcendent makt? Försökt se om det ligger något i det där?
Läs vad jag skriver. Jag har inte bara prövat utan prövar ständigt mina egna övertygelser. Jag skrev så här:
"Som naturvetenskapligt lagd föredrar jag att i stället oavbrutet ifrågasätta mina övertygelser och enligt Bertrand Russells kända motto göra mitt bästa för att motbevisa det jag själv håller för sant. Ett bättre sätt att verkligen testa sina övertygelsers hållbarhet är svårt att uppbringa."
Vad i det stycket är svårt att förstå...? Jag förklarar gärna!
Sedan är det inte det faktum att du tar upp Darwin i sig jag riktar mig emot, utan att du kritiserar honom *utan att ha läst honom*. Du vet helt enkelt inte vad du pratar om, men tar ändå för givet att han har fel.
Det är en mycket vanlig lapsus bland fundamentalistiska religiösa, liksom bland människor som tvärsäkert kritiserar religiösa föreställningar utan att ha satt sig in i dem.
Innan jag framförde kritik mot Bibeln, till exempel, så läste jag den.
Man skulle kunna önska sig samma grundläggande metod från dem som vill kritisera exempelvis Darwin och jag upprepar, svaret på dina trötta frågor om exempelvis ögat (en klassiker bland dem som inte läst Darwin!) finns alltså i hans bok.
Det som gör det svårt att ha en fruktbar, ömsesidigt upplysande och respektfull diskussion med religiösa av din kaliber är att du redan i utgångsläge (se ovan) dels axiomatiskt förutsätter att du har rätt (något jag personligen aldrig skulle göra) och dels på förhand är oförskämd mot dem med annan ståndpunkt.
Jag ser att du håller fast vid din inställning och tänker nu inte vidare läsa denna blogg.
Inte heller dina böcker.
En uppriktigt menad ursäkt vore på sin plats, men den är säkert inte forthcoming. Men skulle kunna få mig att ändra mig. Den kräver dock intellektuell hederlighet, förstås.
Välj själv.
Jag blir bara så *trött* på den här von oben-attityden och jag inser inte varför jag ska läsa vare sig en blogg eller böcker av en person som har utnämnt mig till idiot.
Vilket du alltså gör i blogginlägget ovan.
Kör hårt,
Bellis
Fast OK, bara en kort fråga som har med det här med resonemang som biter sig själva i svansen att göra.
Om vi förutsätter att ögat är för invecklat för att ha kunnat uppstå utan en skapare, vem har i så fall skapat skaparen, som ju måste vara ännu mer invecklad än ögat?
Och vem har skapat den/det som har skapat skaparen?
Ad inifinitum.
Finns det ett bra svar på denna undran? Ett intellektuellt hederligt svar?
Kör hårt,
Bellis
Nej jag har inte läst Darwins böcker. Så basunera ut din debattvinst mot mig i den frågan då.
Vad fanns i begynnelsen? Det skrev jag 10/4 på den här bloggen i etiketten "Vandra mot ljuset" (det går inte att länka här, dock citerar jag):
"I begynnelsen var Gud, det vet alla. Men vad var före Gud?
-- som så att i begynnelsen fanns fyra ting: ljus och mörker samt vilja och tanke.
Ljuset doldes i början av mörkret. Och mellan ljus och mörker fanns tanken och viljan - eller ska vi säga Urtanken och Urviljan, eller Tanken och Viljan. Ni fattar: elementära krafter.
Av oförklarliga skäl drogs tanken och viljan mot varandra, och de valde att bege sig mot ljuset. Slutligen nådde man målet, och ljuset ökade i styrka och spred sig. Vilja och tanke var nu förenade och ett gåtfullt väsen uppstod, som vi kan kalla Gud. "Gud danades av tankeviljans kraft", det är en originell trop eller hur, det har ni aldrig hört förr... men nu har ni gjort det."
Jag hyser ingen som helst åstundan att undervisa dig om Darwins evolutionsteori. Intellektuell hederlighet förutsätter att du själv tar del av den innan du kritiserar den. Att man inte kritiserar något utan att först ha satt sig in i det är så självklart att det är genant att man ska behöva påpeka det. Om du är uppriktigt intresserad av en fruktbar dialog tar du själv del av en teori du väljer att diskutera i stället för att a priori förklara den vara idiotisk. Alternativet är att du inte diskuterar den, eftersom du helt enkelt utan kunskap om den bara svamlar. Som i blogginlägget ovan.
Det du säger om ljus, mörker, vilja och tanke är något du säger, men såvitt jag ser presenterar du inte tillstymmelse till stöd och än mindre bevis för ditt resonemang. Av vilket skäl ska jag tro på det? Det räcker alltså med att du säger att det är så för att det ska vara sant?
Jag är förbluffad över att du med sådan upprördhet vänder dig emot när religiösa ikoner smädas medan du tar dig friheten att bete dig på precis samma sätt mot människor som inte delar din världsbild.
Jag är sannerligen tacksam för att inkvisitionen inte längre finns, för på den tiden hade människor med din inställning mer handfasta metoder att ta itu med oss undermänniskor.
Kör hårt,
Bellis
Modellen med ljus och mörker, tanke och vilja ser jag som just det, en modell, en hypotes. Jag kanske borde ha understrukit det.
Stilen i inlägget "Sippen Brago" hade förvisso drag av predikan. Men sluta för den delen att orda om inkvisition. Jag ger vetenskapstroende som du full rätt att utöva sitt credo.
Det var ju skönt att höra.
Sedan, när du har blivit vuxen och i dina provpredikningar inte längre på förhand förklarar att vi med annan världsbild än din är idioter, så kanske man till och med skulle kunna ha en fruktbar diskussion. Det brukar jag exempelvis ha med min gode vän Johan Werner, som är mycket djupt kristen men öppen för att diskutera olika världsbilder till ömsesidig båtnad, utan att axiomatiskt förutsätta att de som inte är kristna har fel och utan att kritisera sådant han inte vet något om, som Charles Darwins teori om arternas uppkomst genom naturligt urval.
När även du nått denna blygsamma nivå av mognad så hör av dig, så kanske vi till och med kan föra en vettig diskussion.
Till dess avslutar jag mitt engagemang i denna blogg. Vilket torde vara en lättnad, för varför skulle du vilja ha någon som du i ditt blogginlägg förklarat per definition vara en idiot bland dina läsare?
Kör hårt,
Bellis
Skicka en kommentar