fredag 7 oktober 2011

Tranströmer har missuppfattat vad "haiku" är


Tomas Tranströmer har fått årets Nobelpris i litteratur: grattis. Han är en värdig vinnare. Han ger priset ökad status. Hade man fortsatt att ge till dussinfigurer som Dario Fo, Szymborska och Hertha Müller hade man devalverat dess värde. exp exp exp exp exp exp ab ab svd svd dn svd

Kudos till Tranströmer! Han är en poet värd namnet. Dock har han ett fel: många av hans haikudikter förtjänar inte att kallas det.

OK: det är treradingar inom 17-stavelsenormen, det är centrallyrisk koncentration, men haikun är mer än så. Den måste nämligen vara konkret, får aldrig aldrig abstrakt. Likt alla andra västerlänningar som skriver Haikus syndar Tranströmer ofta mot det. Han HAR skrivit formfulländade haikus också. Jag medger det. Se nedan. Men ofta är hans haikus avvikelser från ett, vill jag hävda, ofrånkomligt ideal om konkretion.

Låt oss gå till botten med detta.

- - -

En gång gav jag ut samlingen "Grönt ljus". Den innehöll haikus. I förordet skrev jag:
Haikun är en japansk diktform. Jag kan visserligen inte läsa japanska, men vad jag lärt om denna diktform har jag från Per-Erik Wahlund som vet vad han talar om. Se till exempel hans bok om mästaren Issa, ”Lövfällning” från 1981. Förutom stavelseantalet (17) inskärper han där tre regler som jag följt: haikun ska inte ha mer än tio ord – och den ska gestalta något slags from livssyn – och den ska vara konkret, inte abstrakt.

Gränsen vid tio ord är en regel som alla inte greppat. Och vad gäller den fromma livssynen så ska detta inte fattas programmatiskt, det behöver inte vara några lektioner i buddhism man skriver. Men det får aldrig vara bilder av våld och förstörelse, inga urbana dandyismer ska torgföras. Vad sedan gäller det konkreta så är detta vad som svenska haikudiktare brukar synda mot mest. Haikun får inte vara som ett epigram (Hammarskjöld), den får inte vara berättande (Åkesson) och den får inte ha liknelser (otaliga exempel). Den bild haikun målar upp är metafor i sig själv, inga fyndiga pekpinnar får visa utöver detta.

Där har ni reglerna. Tranströmer följer detta med innerligheten och ordknappheten. Men han bryter mot konkretionen. Han har liknelser och metaforer.

Så ska det inte vara. Haikun ska som sagt vara metafor i sig. Den bild som målas upp ÄR bilden: en ros. Det får inte vara "som en ros" osv.

Men det här är antagligen svårt att förklara. Västvärldens dikt lider av metaforsjuka. Nyttjar man sökta liknelser är man en fin poet. En spade får inte kallas en spade.

Nåja. Tranströmer får ju till det ibland: allt är konkret. Som (källa):
Ett par trollsländor
fasthakade i varann
svirrade förbi.

Och:
Ekar och månen.
Ljus och tysta stjärnbilder.
Det kalla havet.

Samt:
Orkidéerna.
Tankbåtar glider förbi.
Det är fullmåne.

Detta är fulländat. Haikuns själ lever i dessa rader. Och de är framför allt konkreta. Men de flesta av Tranströmers så kallade haikus förtjänar inte namnet.

- - -

Tranströmer har missförstått vad "haiku" är. I regel må hans texter med denna etikett vara fina treradingar, centrallyriska medaljonger, men de är inte haiku. Därtill är de för cerebrala, för finurliga, för abstrakta och liknelsebemängda:
Vi måste leva
med det finstilta gräset
och källarskrattet.

-

Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

-

Den vita solen
träningslöper ensam mot
dödens blåa berg.

Detta är inte haikus...!

Att kalla dessa abstrakta rader "haiku" är som att kalla en tioradig dikt sonett. Någon j-la ordning får det vara.

Men antagligen talar jag för döva öron. Västerländska poeter har ofta brutit mot den japanska originalidén om konkretion. Varför? Jag ska inte spela ut imperialistkortet här. Det hela beror nog bara på okunskap hos poeterna ifråga.

Kanske har ostasiater närmare till konkretionen via sin piktogrammiska skrift. Jag vet inte. Västerlänningar ska i alla fall alltid söka tillgjorda liknelser. Men större effekt får man av att återge saker konkret. Se bara på träffsäkerheten i de tre första dikterna här - de riktiga haikusarna - gentemot de överkloka tre senare.

Jag har skrivit haikus. Kolla upp dem själva här. Det är en fritt nedladdningsbar pdf med en avdelning haikus (avdelning 1, s 8-12). Även i övrigt föredrar jag konkretion framför liknelser och metaforer. Det är som Pounds framhållande av Fenellosas studier: varför konkretionen är poetisk, varför kinesiska piktogram är poetiska och varför tillgjort sökande efter liknelser bör undvikas. Du finner resonemanget på s 31 i denna fil.

- - -

Tranströmer har fått sitt pris. Gott så; jag är uppriktigt glad åt detta. Och man kommer väl i sammanhanget att prisa hans "haikus". Och ingen kommer att höja rösten och säga att han i regel missupfattat haikuns själ. Bara jag säger ifrån men vem f-n lyssnar på mig. Livet är hårt...

Relaterat
Åselehaiku
På Tempelberget
Stad vid flod
Tempel och trädgårdar
Vit väg mellan två floder
E. A. Rowe, "The Bowling Green", akvarell

20 kommentarer:

Goten sa...

Bra analys.

Kanske har Tranströmer försökt skapa en syntes mellan den konkreta haikun och traditionell västerländsk symbolpoesi.

Resultatet blir ofta ett barockbroderat funkishus.

Just när det gäller haiku, alltså.

Svensson sa...

Men då blir det ju pannkaka. En skvader, en omöjlig kombination. Som lingonsylt i béarnaisen.

Nej, det är nog som jag antyder: okunskap. Tranströmer tror att haiku = innerlig lyrik à la 5-7-5-stavelsemönstret. Men det räcker inte! Det måste vara konkret också, får inte finnas liknelser och tjafs.

Att strida för en uppryckning i haikuteorin i det här landet är ett hedervärt projekt.

Anonym sa...

reglerna gäller ett annat språk och han har ett "fint" pris nu. dom två väsentliga saker du missat.......

Perra J sa...

Tranströmers haikus är inte det jag helst läser av honom. Efter slaganfallet 1990 fick han stora svårigheter med skapandet, och har därför sett sig tvungen att gå över till haikuns knappare form.
Sorgegondolen som han skrev 1996 är fortfarande bra, men har inte samma kraft som det han skrev innan 1990.
Jag skulle tro att försöker hitta tillbaka till sin forna förmåga, och kanske härmed bryter mot haikuns regler ibland.

Svensson sa...

Att PerraJ och Anonym: regler är till för att följas. Tranströmer vet inte ens att de finns gissar jag (okej, han får ju till det ibland, kanske vet han).

Men man måste följa regler även i konsten. Att skriva haiku utan TOTAL KONKRETION är som att skriva aforismer utan poäng. Jag kommer att hävda detta så fort jag får tillfälle; THIS IS NON-NEGOTIABLE!!!

Läs mitt inlägg igen. Jag har rätt, Tranströmer (God bless him) fel.

Goten sa...

sjuk på en resa
mina drömmar
fortsätter över slätten

bashos konkreta och djupt symboliska dödsdikt kunde gälla även för tomas tranströmers liv & poesi

Svensson sa...

OK, you've got me... good point. Jag tycker dock att liknelser och abstraktioner inte hör till haikuns själ. Idealhaiku typ 1A är konkret, typ

"Nu bakar de riskakor
i huset intill"
säger den lille.

(Issa)

Anonym sa...

TT skrev haikudikter efter det att han fick afasi (= en SPRÅKLIG störning)pga en stroke. Hur har han överhuvudtaget i det tillståndet möjlighet att kreera språkligt och stilistiskt korrekt uppbyggda haikudikter? Verkar omöjligt...så kräv inte FÖR mycket av honom...men kanske av dem som analyserar hans verk!!!

Svensson sa...

Han skrev haikus även på 50-talet, om sin tid som fängelsepsykolog. Redan då var det några stilsäkra haikus, resten för abstrakt för att kallas klassisk haiku.

Man måste kräva det bästa även av sjuka författare. Privatpersonen TT med stroke väcker sympati. Diktaren TT som inte förmår vara lyhörd för haikuns själ förtjänar ingen sympati alls.

Usel konst är usel. Det kräver jag att folk förstår, även anonyma kommenterare på denna blogg.

Perra J sa...

Nu har du ju (Lennart) också uttryckt din förtjusning över valet av TT som Nobelpristagare. Hade jag varit du, hade jag nog balanserat detta med ytterligare ett inlägg som handlar om TT:s storhet som poet.

Ur Sorgegondolen:

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren

Svensson sa...

Fler inlägg om TT följer. Jag gillar honom ju som sagt: han är den förste Nobelpristagare jag läst och uppskattat.

Men jag är också skeptisk till hans allmänna förlitande på metaforer. Jag gillar konkretion i alla dikter, inte bara haiku. Alltså: Tranströmer är bra på det han gör men han är den siste i sin art. Om dylikt ska jag skriva framöver.

Men man måste portionera ut artiklarna. Nu skriver ju "alla" om TT. Men framåt december när själva priset delas ut kan man ha något på lut, lagom att länka till SvD-DN och få lite läsare på köpet (Twingly-tjänsten, ens blogginlägg länkas om man i gengäld länkar en DN.se-artikel o dyl).

Anonym sa...

Jamen Svensson, jag håller ju med Dig!!!! Det var ju ironiskt jag skrev att man inte kan kräva så mycket av författare med skadad språkförmåga. Man kan inte vara en god författare - inkluderande haikudiktare - med skadad språkförmåga...det är något lurt här!!! Och jag håller med Dig när det gäller hans prestroke-haikudikter också!!!

Svensson sa...

@Anonym 16:19: ah, sorry. Jag anade ironin i din förra post (7/10 20.20), men men...

Gentemot Tranströmer finns det alltså en viss överdriven vördnad. Han är Den Store helt enkelt, bortom kritik. Hans stroke för honom också in i rollen av "den store martyren - han lider för vår skull", konstnärsvarianten. Ett jämförbart fall är Monica Zetterlund som på slutet var svårt märkt av sjukdom. Hon kom knappt upp på scen. Då blev själva den kampen del av storheten: se så hon lider för oss...

Tranströmer är god men det finns många skikt i den mediaroll han nu får.

Perra J sa...

Nu har Tomas Tranströmer tilldelats Nobelpriset. Det är inte - vad jag vet - hans fel. Han skrev sina alster på sin kammare helt oanande, ljusår från den exponering han nu får. Men Nobelpriset tycks med automatik innebära att man blir lovligt byte för spekulationer och projektioner, den ena dummare än den andra.

När det gäller TT är det en av ytterst få gånger priset tilldelats någon jag har varit beläst på innan. Att läsa Tranströmers dikter - utan några projektioner – vet jag redan är som att inträda i en annan värld.

Sann poesi är på liv och död, den flyttar berg. Det är inte ett hantverk, som man kan lära sig. Eller visst, man kan lära sig skriva dikt, och följa regler! Men det är inte poesi bara för det.

Har man läst TT:s alla diktsamlingar, känner man en obändig kreativ kraft, som vill bryta barriärer och former, som inte vill låta sig defineras, eller klassificeras.

Detta uppror stormar inom honom helt säkert också efter afasins inträde. En sann konstnär följer inte regler, utan tänjer dem, skapar dem rentav. En sann poet tänker inte ut sin dikt utan är uppkopplad mot något högre; orden kommer som från ingenstans.

En medelmåtta ojar sig över regler.

Och usel konst finns det drösvis av - som följer regler till fullo.

Klangen säger att friheten finns
och att någon inte ger kejsaren skatt
- Ur Den Halvfärdiga Himlen, 1962

Anonym sa...

Kudos till Dig, Svensson. Jag med ogillar Szymborska (hon är polska och därför inte Schymborskaja).

Svensson sa...

@anonym: tack. Och stavningen får jag korrigera.

Anonym sa...

skall man bedöma en maträtt efter hur den smakar eller efter kockens beskrivning av densamma?

Fri pdf sa...

@anonym: utveckla.

fernando sa...

Hej Svensson!

Ursäkta att jag komma för sent.
Tack för dina förklaringar om Haiku. Jag har lärt mig en del.

Om Tomas. Ska man inte vara barmaktig mot honom?!. En stroke vem som helst kan få!

Om Du har tid. Kan Du göra en kritik på vad jag skrivit?

http://fernando-svenskadikteer.blogspot.se/

Svensson sa...

Visst var Tranströmer drabbad av stroke, men det kan ju inte vara en ursäkt att dikta dåligt. För fri vers kan det kanske berika dikterna, men haikun har stränga regler.

Med det sagt, kanske även jag tolkar haikureglerna för strängt. Tranströmer är väl den västerlänning som kommit idealet närmast.

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (12) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)