Jag såg programmet om Ambres igår, det visa väsen som kanaliseras av snickaren Sture Johansson. Ambres talade om tanken att vänja sig vid döden, om karma och reinkarnation och broderlig kärlek: älska varandra som syskon. Det är välbekanta teman i mitt credo men lite repetition skadar inte.
Och för den som tvivlar på att denne enkle snickare, denne sedvanlige snubbe, denne Sture Johansson, kan förmedla utsagorna från det avancerade, esoteriska väsen som kallar sig Ambres, kan jag bara säga: O ye of little faith...!
Men programmet går i repris idag - trodde jag, men en titt på "tv-planeten.se" visar att den inte gör det. Well, kanske går en repris någon gång, så den som vill veta hur det är med den där kanaliseringen och visdomen och allt kan hålla utkik i tablåerna. "Ambres" är en välgjord dokumentär med Johansson/Ambres sittande i olika värmländska miljöer, läggande ut texten om ett och annat - dels hör vi Johansson själv berätta om sig och sitt, på lätt bonnig dialekt, dels hör vi Ambres lätt arkaiska rikssvenska som tar oss med beyond the Beyond.
Så är det. Och mannen som gjort dokumentären är ingen stjärnögd troende utan en sund skeptiker kan man säga. Men hur skeptisk han var sedan han väl mött fenomenet Ambres, verkligen mött det under processen med att filma och redigera filmen, vågar jag inte säga.
Relaterat
Simone Weil
Doriel (novell)
Clarke: Möte med Rama (1973)
Niven: Ringworld (1970)
8 kommentarer:
Ambres gick för första gången för ett par år sedan. Helt fantastiskt.
Jag köpte faktiskt DVD:n som innehåller samma TV-program + extramaterial. I sanning märkligt...
Den går att se på svtplay på nätet! Kolla:
http://svtplay.se/v/1634801/dokumentar/ambres_-_en_dod_talar?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,1634801/sb,p103479,1,f,-1
Just det - och nu läser jag i dagens tidning, 1/8 2009, att programmet ges idag igen kl 16.50 i tvåan.
/svensson
Är denna bloggpost ironisk?
Ambres är ju en fars. Chansen att det är något verkligt övernaturligt är noll procent. Men Sture har åtminstone vett att slå mynt av de lättrogna. Gott så.
Ambres och Sture är helt säkert olika väsen. Det tvivlar jag inte på. Och Sture är en hederlig snickare, det kan jag också tro. Men den där Ambres skulle jag inte köpa en begagnad bil av. Han är en skum typ. Visst säger han vackra och sanna saker om livet och döden och evigheten. Det gör alla i hans branch. Och det är nog bra. Det är inte det.
Vad är det då?
Det är något i hans tonfall, i hans hållning, som är arrogant. Han vet inte vad det vill säga att leva. Och han skiter i det. Han skiter i de levande. Han ser ner på de som kämpar på i jämmerdalen. Själv har han klivit av tåget. Sitter på ett moln och använder en stackars snickare som telefon för att meddela oss härnere hur enkelt allt egentligen ter sig däruppifrån.
Jag säger bara: Get in the ring, fucker. Inkarnera själv du så kan vi snacka om livet sen.
Men det törs du inte, Ambres. Och jag vet varför. Det är för att du är rädd för konsekvenserna av ditt brott. Du slipper fejsa dem så länge du lyckas hålla dig borta från jorden. Och ändå kan du inte låta bli att göra dig märkvärdig genom snickaren.
Ditt brott? Du förskönar det och förringar det men du vet att det heligaste i kosmos är MITRAS -- det fritt ingångna avtalet. Löftet. Och du är en löftesbrytare.
Skall du predika någonting alls, Ambres, så är det vådan av att bryta sina löften. Vådan av mysterieförräderi. Precis som Paulus/Saulus initierades du i Sardes. Men till skillnad från Paulus orkade du inte fullfölja och möta nederlagets seger, som han. Du fick välja, som han, och valde Lucifer. Till skillnad från honom, din broder Paulus. Tvi dig, Ambres! Tvi tvi!
Svenska hemmafruar och enskilda sökare må du kunna smeka med dina metaforer (dina, förresten? Hör de inte till den krets och den strömning du svek?) men det är inte så man sonar sitt brott.
Du har skänkt tröst och hopp åt enskilda själar. Men du har sått tvivel och osäkerhet i många fler. Ge dig. Inkarnera. Fejsa korset!
Onekligen är det en diskrepans mellan ängeln som sitter i frid och kan njuta Guds närvaro direkt och vi som kämpar på i jämmerdalen. Det blir alltid en klyfta.
Ängeln behöver alltså falla en smula. Som han i "Himmel över Berlin", en ängel som går runt och osedd lyssnar på folk. Sedan vill han växelverka mer direkt och då inkarnerar han.
Exkarnerad LYSSNAR han. Han lägger sig inte i. Det är, sas, en jävla skillnad. Se GA130!
Någonting som Ambres filosoferade kring under denna inspelning var våra rädslor att stå upp för det vi instinktivt känner är sant. Ett sådant prov går du ju just nu igenom Lennart och jag tror att Ambres hade nickat på huvudet i bifall över hur saker och ting utvecklar sig just nu. Även gamle Sokrates hade kanske höjt sin bägare med orden: "Tala, så jag kan få en klar bild utav dig"
/Mariella
Tack Mariella, jag har även tänkt på detta med att tala ut. "Säg vad du tycker, klart och utan förbehåll" sa Mao Zedong. Debatten om vårt samhälle idag, med inslag som invandring, detta handlar essentiellt om verklighetsbilder, att tillåtas tolka omvärlden på annat sätt än vad media anser är korrekt.
Det var det jag kände från våren 2010 och framåt. Att bara spela med i systemet gick inte längre, även om jag riskerade att förlora vänner, jobb och social status.
Skicka en kommentar