Jag har sagt det förr och jag säger det igen: krisen i Mellanöstern är långt ifrån över. Stora förändringar är på gång. Så för att ge lite kött på benen inför det som ska komma ger jag er följande historiska och geografiska rundmålning över Mellanöstern och dess egenart.
1. Fyra världskulturer
Ända sedan andra världskrigets slut har Mellanöstern varit i fokus. Det har varit och är politisk oro där nere, tillspetsat sedan i december 2010 då oroligheterna i Tunisien gav upphov till den så kallade Jasminrevolutionen. Regionen är
i stöpsleven. Förändringens vind drar genom Mellanöstern.
Det ska här handla om Mellanöstern ur olika aspekter, med tonvikt på geografi och äldre historia. Enklast är att börja med geografin så att vi vet vad vi talar om.
På den eurasiatiska landmassan finns fyra världskulturer, fyra geopolitiska nischer: Europa,
Kina, Indien och Mellanöstern. Genom historien har dessa fört mer eller mindre självständiga liv. Omvänt: ingen har någonsin härskat över alla fyra. Alexander den store, ”världshärskaren”, styrde bara över Mellanöstern plus Grekland. Mongolernas enda bestående erövring blev för sin del Kina. Och Hitler behärskade bara Europa plus en remsa av Nordafrika.
Dessa fyra kulturer (Europa, Kina, Indien, Mellanöstern) är mer eller mindre separata beståndsdelar, separata geostrategiska nischer. Detta en smula djärva påstående får gälla som utgångspunkt för mitt resonemang. Och bland de fyra var det Mellanöstern det skulle handla om. Vad är då ”Mellanöstern” rent geografiskt?
2. Mellanösterns geografi
Mellanöstern ligger öster om Bosporen, söder om Kaukasus, väster om Takla-makanöknen, och väster om Pakistan. Pakistan må ha influenser från Mellanöstern (islam), men geografiskt och språkligt är Pakistan en del av Indien. Geografiskt vänder ju Pakistan ryggen åt Iran; de båda länderna skiljs i söder av öken, och från Afghanistan skiljs Pakistan av bergskedjan Hindukush. (Det må förekomma trafik över dessa berg idag, kanske taktiskt viktiga förflyttningar av rebellgrupper, men detta ändrar inte mitt resonemang. Pakistan hör geografiskt till Indien.)
Vi går vidare i vår gränsdragning av Mellanöstern. Dess centralland är såklart
Iran, Irak, Arabiska halvön, Levanten och Egypten. I nordväst är Turkiet ett gränsland (som redan antytt, se ”öster om Bosporen” ovan). Utöver Egypten skulle jag vilja räkna Afrika norr om Sahara till Mellanöstern; se på Kalifatet och Osmanska riket, dessa båda inkorporerade Nordafrika.
Detta är Mellanöstern, den logiska utgångspunkten för all annan diskussion om regionen: strategiskt, historiskt, kulturellt. Man må tala om "arabvärld" och "den islamska världen", men det förra är för trångt och det senare för vitt som begrepp. Iran hör till exempel inte till arabvärlden. Och vad gäller islam som företeelse, som religion så har den anhängare i Indonesien och Afrika (och Europa, USA...) utöver i Mellanöstern, så detta förbigår vi här. Detta utan att förneka islams roll i Mellanöstern, tvärtom; jag återkommer till detta.
När man nu lagt grunden för ett resonemang om Mellanöstern, var ska man fortsätta? Kanske i den brännande frågan: kan det bli fred i Mellanöstern? Svaret på det får bli att jag är skeptisk – på kort sikt. Regionen är inbegripen i en omstöpning à la Kina före Shi-Huang-Di, Indien före Ashoka. Att tro på status quo är naivt, speciellt med tanke på revoltvåren 2011. Detta är bara början på större förändringar.
Men (säger någon), Shi-Huang-Di och Ashoka skapade ju imperier? Ska det bli ett imperium av Mellanöstern?
3. Kalifatet
När det gäller Kalifatet kan man ju fråga sig vad detta var. Detta var det muslimska storrike som styrde Mellanöstern från 600-700-talet, tills det avlöstes av turkarnas Osmanska rike på medeltiden. Osmanska riket i sin tur bröts slutligt upp i början av 1900-talet, och då fick vi mer eller mindre dagens situation med enskilda stater.
4. Mellanösterns självbild
1900-talets mellanösternhistoria har återgetts ofta medan förhistorien är mindre känd. Och Kalifatet är förvisso en stor händelse, det var ett i sig lysande rike med hög kultur på alla områden. Som historiker och analytiker kan jag dock inte låta Kalifatet bilda något slags ”år noll” för regionen; detta rike var blott en överlagring på gammal kulturjord. Mellanösterns urtid inleddes ju av sumerernas rike, parat med Egypten och dess pyramidkultur från cirka 3000 f Kr. Dessa forntidsriken får inte glömmas bort, de är viktiga för förståelsen av Mellanöstern…!
Detta är grunden för deras kultur, grunden för den stolthet och livskänsla envar främre oriental må ha av att leva där han lever. Europén ser längtansfullt mot Roms och Greklands ruiner, kinesen drömmer om Shi Huang Di och kinesiska muren, indiern ser stolt på Ashokas lejon – och folk i Mellanöstern skapar sin självbild på basen av ”de fyrtio sekler som blickar ner från pyramiderna”, på minnet av Ur och Uruk, Babylon och Ekbatana.
Här avses ingen heltäckande kulturell rundmålning av Mellanöstern, men att regionens särart utgörs av flertusenåriga minnen är klart. Allt skapades inte med oljans upptäckt eller ens med Kalifatets upprättande. Islams instiftande var förvisso en stor händelse, det sine qua non förutan vilket dagens Mellanöstern ej kan tänkas; monoteismen, en moralisk Gud och införandet av fridslagar gjorde araberna och hela regionen gott på det hela taget. Men allmänt taget byggde inte 600-talets människor på hälleberget, de sådde i rik mylla.
Ska man nämna en politisk milstolpe före Kalifatet får det bli Perserriket. Scenen för detta rike hade beretts av assyrierna, som jämnade städer med marken och förde folk i fångenskap; om detta kan läsas i Bibeln. Assyrierna slog sönder gamla strukturer och la allt i stöpsleven. Så kom då
Kyros med perser och meder och skapade ett hyllat rike; återigen kan man konsultera Bibeln, här vad gäller hur Kyros ses som Herrans utsände, som befriade judarna ur babylonsk fångenskap och lät dem bygga upp Templet igen.
5. Coda
Det viktigaste för oss här och nu är att konstatera, att det Perserrike som upprättades på 500-talet f Kr mer eller mindre motsvarar det geografiska Mellanöstern jag talade om inledningsvis: Turkiet, Levanten, Irak, Iran och Afghanistan plus Egypten. Det var
nischen Mellanöstern man fyllde ut, man visade för första gången vad ett storrike kunde vara – såväl i Mellanöstern som världshistoriskt. Kina fick sedermera sitt Qin-rike (varav ”Kina” etymologiskt kan återföras) och Indien fick sitt Ashokarike. Och Västeuropa blev tyngdpunkten för Romarriket.
Det första patriarkala imperiet, det första ”världsriket” i sin art var dock Perserriket. Och på dess grunder byggdes Kalifatet 1000 år senare (via parternas och sassanidernas riken).
Relaterat
svd svd svd svd dn dn dn dn
