Jag är radikal. Högerradikal.
Jag heter Lennart Svensson. Jag är född på 60-talet. Då förekom det en hit som hette ”Håll dig till höger, Svensson”. Den skrevs av Peter Himmelstrand och framfördes av gruppen Telstars. Den direkta anledningen till låten var att påminna folk om högertrafikomläggningen 1967. Men Himmelstrand var smartare än så, han hade mer att säga än detta. Texten antydde att man även i samlivet skulle hålla sig borta från vänstrande, samt i arbetslivet från alltför mycket vänsterknäck. Slutligen skulle man i politiken undvika vänstern och hålla till höger.
Och visst bör man det. Det är aktuellt än idag. Vänstern har kapsejsat i materialism och nihilism medan framtidens frågor tenderar att ställas av högern. Och jag brukar etikettera mig som ”höger”. Men mer fruktbart är att kalla sig sådant som radikalkonservativ, traditionalist och arkeofuturist.
Vad menar jag då med det? Vad innebär det att stå för radikal traditionalism?
Ja, vad? Det förklarar man inte i första taget. Men jag menar i vart fall inte sådant som ironi, materialism, nihilism, självhat och etnomasochism. Vill ni ha det får ni gå till mainstream media och dess hyllade skribenter.
Här däremot, i denna traditionssinnade, radikala blogg, får ni läsa om bejakande av tro, trygghet och tradition. Ni får läsa hyllningar till framstående vita män och kvinnor. Ni får läsa texter om forn sed och asatro. Ni får se mig vurma för det traditionella västerlandets kultur och historia. Ni får se mig hylla särart och egenart, identitet och samnationalism. Ni får, kort sagt, läsa texter som flyttar fokus, lyfter frågor och sätter strålkastaren på försummade, men ärevördiga och traditionella frågeställningar.
Vad jag nämner är ofta nya tankar men med historisk förankring: man kan kalla dem nygamla tankar. Dit hör idéer om värdet av germansk etnicitet, svensk nationalism, om andlighet och om värdet av att höja sig mentalt, om traditioner och sedvanor. Det nygamla kan även, med Guillaume Faye, kallas arkeofuturistiskt – att låta det framåtsyftande balanseras av en rejäl skopa trygghet och tradition. Så bekämpar man de alltför blankslipade demonerna och alltför yra framtidsapologeterna: med rötterna i myllan men med blicken mot synkronbanan – och bortom.
Relaterat
Faye: Archeofuturism (1998)
Samnationalism -- en möjlighet
Asatron i Norden idag
Moorcock: Wizardry and Wild Romance (1992)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar