Dynontologi (smakprov 1 av 3)

Jag har skapat en filosofi som heter dynontologi. I tre inlägg ger jag smakprov på det hela. Här är smakprov 1, med en allmän introduktion.




Smakprov 1: Inledning [det inlägg ni läser nu]
Smakprov 2: Jag Är
Smakprov 3: Viljestyrka

Här ges en sammanfattning av dynontologins lära. Detta är min egen filosofi. Det är en etik jag danat. Vad den innehåller ska jag strax berätta. Först lite formalia.

Dynontologi är detta ”en lära för människor i tillvaron”. Det är en praktiskt användbar etik för dig i vardagen. Det är däremot inte någon akademisk avhandling. Det är inte frågan om ”professorsfilosofi för filosofiprofessorer”...!

Vidare så är detta ingen samling regler som ska följas till punkt och pricka. Det är ingen ”ädel åttafaldig väg” eller ”etik-maskin” där allt ska följas slaviskt. Men det är, kan man säga, ett axiomsystem. Läran bygger på vissa axiom som ringar in det hela. (Ett axiom är en obevisbar, irreducibel sats, som ”jag är”, ”det finns bara här och nu” etc.)

- - -

Nåväl. Dynontologi. Denna lära visar hur man kan föra ett smartare och mer energirikt liv – ett liv där man inte slösar sin mentala energi utan hushållar med den, ja kanske även ökar den i processen. Det handlar om att spara mental energi, leva sitt liv strategiskt och höja sig mentalt.

Jag kallar mitt system dynontologi. Det är en handlingens ontologi, handling sedd som grekiskans to dynomenon. Det hela har –ologi som suffix, av grek. logos, ord, system, lära etc (à la mytologi, läran om myter, meteorologi, läran om väderfenomen etc). Jag har i termen ”dynontologi” även velat associera till ontologi som är ”läran om tillvaron” och i den, i tillvarons själva natur, måste all etik förankras. Etik är för sin del ett sätt att besvara frågan ”hur bör man handla”. Dynontologin ställer dock inte upp ett system med regler som ska följas, punkt och slut. Det är istället, som antytt, ett sätt att spara mental energi. Och ontologin i sammanhanget kan summeras i att man säger till sig själv: Jag Är. Den kan även formuleras i satsen ”Gud är inom mig”. I den mån Gud finns så är han en inre andlig kraft, inte någon straffande domare som finns utanför dig (se mer om detta i smakprov 2).

Bägge termerna ”Jag Är” och ”Gud är invärtes i eder” härrör från kristendomen. Men jag är ingen kyrkokristen. I den mån jag är kristen är jag esoterisk kristen inom privatreligiös ram, med inspiration från veda, Evola och mycket annat. Detta speglas i denna bok. Kom inte och säg att jag inte varnat dig.

Vad gäller varningar så är nog dessa befogade...! Jag har nämligen levat med denna filosofi hela livet. Då förstår jag att det kan vara svårt för en nybörjare att mötas av alla dessa exempel, dessa idéer om ”leva på gränsen”, ”bli medveten om att du ska dö” (memento mori), med liknelser från strid, med exempel från mystiska figurer (som Castaneda). Därför säger jag, en gång för alla: du tar till dig denna lära på egen risk. Jag ansvarar inte för följderna. Målet med dynontologin är att bli en fri, ansvarig aktör i ett energirikt liv. Men vägen dit kan vara knagglig för en oförberedd läsare, för en som blir kränkt av krav på att ta makten i sitt liv, för en som blir rädd av att möta idéer om den fysiska kroppens död, för en som ropar ”fascism” om han ser liknelser hämtade ur militära operationer.

Att feltolka dynontologin kan sägas vara frosseri, eng. indulgence. Jag hävdar till exempel att man ska leva på gränsen för att höja sig mentalt. Det betyder inte att galna mentalhöjande akter, som att köra på fel sida av vägen, är godkänt. Ty detta är att gå till överdrift, detta är att frossa i ”mental höjning”. På samma sätt är memento mori en sund insikt, men att älska döden, sova i en kista osv, detta är att frossa i död.

Därtill kan sägas: ett militärt tänk där man höjer sig mentalt genom självdisciplin och viljestyrka, genom att läsa Bhagavad-Gîtâ, ”Metaphysics of War” och ”Der Kampf als inneres Erlebins” – det är dynontologiskt rimligt. Att däremot klä sig i militärkläder, döda folk och smeta sig i blod – det är att frossa i militärmentalitet.

Den som på dessa sätt frossar har missförstått dynontologin.

- - -

Det kan här vara värt att erinra om något jag kallar andligt sunt förnuft. En viss Vivekânanda fick från sin guru Râmakrishna höra: ”Alla gudar är Gud – men dyrka inte tigerguden! Allt vatten är vatten – men drick inte smutsigt vatten!”

Detta andliga sunda förnuft kan en dynontolog behöva. När jag som esoteriker lär ut ett och annat så kan det ju för en oförberedd ande verka konstigt ibland. Som detta ”att leva på gränsen för att höja sig mentalt” – ska det till exempel innebära att ge sig i slagsmål med folk, hoppa i en vintersjö och kämpa för sitt liv...? Dylika saker skulle så klart höja en mentalt i betydelsen öka stressnivån. Men man ska ju inte göra saker som är kliniskt vansinniga, som dessa. Att leva på gränsen som dynontolog innebär saker som att träna hårt, campa i det fria, fotvandra, arbeta intensivt med sådant som inspirerar en, och märka hur man hamnar i trans och utvecklas mentalt av det. Men att till varje pris ”leva på gränsen” bara för adrenalinkicken, det har sin risk. Det är frosseri. Det inskärper jag härmed återigen...!

Med detta torde jag ha möjliggjort för er styra fria från vissa blindskär som dynontologin kan innebära. Och återigen, ni tar till er denna lära på egen risk. Jag ansvarar inte för följderna om du, liksom jag, väljer att bli dynontolog. Jag ansvarar inte för följderna om du väljer att skriva Operativ Kunskap på ditt banér.

- - -

Om du tillämpar dynontologi kan du sägas vara en operativ kunskapare. Den människa som utifrån sin inre ordning lever fri i denna värld, han är en operativ kunskapare som gestaltar sitt liv enligt ontologins idéer. Han är en andens aristokrat, en driven esoteriker, en människa ansvarig för sina handlingar. Med viljestyrka inrättar han sitt liv optimalt.

Man kan även säga: genom att bedriva Operationer uppnår han Kunskap.

Dynontologin har ett antal olika aspketer. Som "Jag Är", varom mer i smakprov 2. Och viljestyrka, varom mer i smakprov 3.

Därtill finns idéer om harmoni, balans och apatia, om att söka vila i handling, om meditationstekniker i övrigt, om vardagliga tips, om aktiv nihilism och mycket annat. Om det får ni kanske läsa någon gång. Här ges, som sagt, bara några smakprov.

Dynontologi handlar i alla fall om att gestalta livet positivt. Jag är operativ kunskapare, jag gestaltar livet, jag höjer mig mentalt – i min vardag, i mitt tänkande, i allt jag gör. Och nu delar jag med mig av mina tankar om detta till andra.

- - -

Smakprovsserien fortsätter här med del 2. I det inlägget är temat "Jag Är".




Relaterat
Dynontologi, smakprov 2: "Jag Är"
Eld och rörelse (noveller 2007)
Till Smaragdeburg (roman 2010)