onsdag 24 juni 2015

Book News: Richard Wagner -- A Portrait (Lennart Svensson 2015)


Manticore Books has published yet another book by me. Now it's a biography on Richard Wagner (1813-1883), the German composer.




Buy the Book on Amazon
Buy the Book on Adlibris
Buy the book on Bokus.com



"Richard Wagner -- A Portrait" is a book about a genius composer. A book like this, about Richard Wagner, is sorely needed. Today Wagner is performed everywhere, all around the world. Reportedly, the mere purpose of building opera houses is to stage Wagner's Ring -- the greatest opera ever composed, this 15 hours long, captivating and complex opus.

So you can say: Richard Wagner has triumphed. In the 2010’s Westworld, indeed over the whole world, Wagner operas are played and admired by all and sundry. Today Wagner is mainstream, you could say. And yet, he will always be considered controversial.

More than any other composer before and after, Wagner wrote pamphlets and engaged himself in politics. For instance, he took part in the 1848-49 populist rebellion in Germany. Then, at long last, he became a conservative.

This is mirrored in the current book – "Richard Wagner – A Portrait". Along with other aspects of the man and his works. The main Wagner operas are surveyed in some detail, a bio of Wagner’s life is given and different aspects of his oeuvre are discussed, such as Wagner and popular culture, Wagner and Nietzsche, Wagner and literature, the scenography of the operas and, of course, the specificity of Wagner’s music.

The book is on 198 pages. You can see the design and layout in the pictures of this post. It's a softcover with perfect binding. According to the publishing house the book gives a fully-rounded picture of Wagner, the man and his music.




Related
Sample Chapter: Wagner and Popular Culture
Buy the Book on Amazon
Buy the Book on Adlibris
Buy the book on Bokus.com
My Jünger Bio





A Chapter From my Wagner Bio: Wagner and Popular Culture


I have written a biography of Richard Wagner. He was a classical composer living in the 19th century. He composed operas about heroes and villains, traditional music dramas showcasing the wonders of the western cultural heritage. Today, Wagner's music is loved by both opera fans and movie-goers. Below are some lines from my Wagner bio, an excerpt of chapter 17: "Wagner and Popular Culture". It's about the Wagner Leitmotif technique used in film scores, and the Wagner music employed in "Excalibur". And about a certain CD having helicopters on the cover.




Helicopters on the Cover

Sometimes record companies compilate ”best of”-collections with Wagner ouvertures and orchestral pieces. For example, today on the internet you can buy a compilation of Wagner orchestral pieces and ouvertures on CD, called Twilight of the Gods: The Essential Wagner Collection. The subtitle is: ”Music of Terrifying Power and Transcending Beauty”. It was originally issued in 1998 by Deutsche Grammophon, a venerable label for classic music. Here we get standards such as ”The Ride of the Valkyries”, ”Siegfried’s Funeral March”, ”Siegfried’s Rhine Journey”, overtures to The Flying Dutchman, Tannhäuser and The Master-Singers, ”Good Friday Music from Parsifal” and many more.

This all is very fine and proper. But the cover image might seem strange, sporting as it does American Bell UH-1 ”Hueys” coming at you, the combat transport helicopter employed by US Army in Vietnam. However, the connection is apt; Francis Coppola’s movie about the Vietnam War, Apocalypse Now (1979), in a scene uses ”The Ride of the Valkyries” as a soundtrack. Technically this is not incidental, atmosphere-creating music but so called source, music actually played in the cinematic action itself, since the major in charge of the cavalry battalion in question has equipped his helicopters with loudspeakers that play the actual melody during assaults. This in order to scare the enemy.

When seeing the actual film I didn’t quite like that scene, it gets a little over the top, something of an overstatement: ”Look at the militarist Wagner’s music being used in the most awful of all wars, how fitting...!” That said, now the connection is done – Vietnam War and ”The Ride of the Valkyries” – so I have to admit that the CD in question having that film image of the helis, silhouetted against the sun, is very efficient. It’s got edge, being a smart way of selling classical music to youngsters of today: ”Wagner, terryfying power, awesome man...”

I might cater to ulterior needs in saying this. But Wagner’s music is rich and deep and it can withstand a lot, from stagings with modern props to CD covers with the war machines of the NWO.




Excalibur

Richard Wagner's opus lived on, even in the 20th century, even beyond the opera stage. As for Wagner music used in soundtracks my best example is John Boorman’s Excalibur (1981). True, this film also employs music from another classical composer, Carl Orff and his ”O Fortunata” from Carmina Burana, since then a staple in circumstances like these. But the mainstay of the soundtrack is from Wagner. In scenes with Lancelot and Guinevere we hear the Tristan ouverture, and in sir Perceval’s search for the Grail we hear, what else, the prelude to Parsifal.

Then there is the main theme, with parts of ”Siegfried’s Funeral March” from Twilight of the Gods. This music is heard at the beginning, with a text plate saying ”The Dark Ages... The Land was divided and without a king”, followed by rhapsodic scenes of fighting, of Merlin etc. The soundtrack to all this is Wagner and it’s congenial. The same Wagner piece – the funeral march – is there at the end of the film, during the battle in which Arthur is killed by Mordred. Just before he dies Arthur tells Perceval to take Excalibur and throw it into the lake – the lake from which it once was given by the hand of the Lady of the Lake.

Eventually Perceval finds the lake and gets ready to throw the sword. At the same time, in anticipation, the hand of the Lady rises from the surface – and then we hear Wagner’s ”sword” leitmotif, flashing forth simultaneously as a light is reflected in the shiny blade during the throwing. It’s almost better than a Wagner opera. Anyhow, Boorman succeeded in taking old music and having it fit like a glove to this scene, the sword leitmotif sounding out exacly when the hand of the Lady catches the hilt of the sword and then sinks with it, never to be seen again.

All this is very much in the spirit of Wagner. The music isn’t ironically employed as in Apocalypse Now. This is the Wagnerian spirit, translated onto the screen, in a story that coheres. Then there is the employment of the leimotif itself, Excalibur being a sword showcased with Wagner’s sword theme: there is a chance of it getting too clever-clever, too contrived, but no, this just nails it, if I may say so. The use of classical music in Excalibur is on par with what Kubrick did in 2001.

Boorman’s Excalibur, by being produced in the pallid era of the early 1980’s, with cold war, recession and unemployment, could have been a dour, anti-heroic, anti-romantic tale. But true artistry was about in writing the script, in producing and filming it so if you want to ”get that Wagner feeling” on screen, in a non-operatic, modern, cinematographic way, go see Excalibur.




Film Music

Leitmotif, in case you didn’t know already, is a musical phrase that symbolizes a person, a thing, a place or a feeling. Wagner didn’t use the term itself but ever since the premiere of The Ring it’s been widely used to characterize this Wagnerian effect. Musical phrases such as leitmotifs led an embryonic existence before Wagner but he made it into a modus operandi, slightly overemploying it, like in The Ring.

However, after Wagner the leitmotif technique found its way into other musical areas than opera, preferably film music. To have a musical phrase repeating itself in the theme song (the, if you will, ”overture”) as well as here and there in the film score proper, became common practice after sound film came of age. For example the composer Bernard Herrmann (1911-1975), with film scores such as Psycho (1960) and Vertigo (1958), knew the Wagner way of making music. For instance, in the latter film there’s echoes of ”The Love-Death of Isolde” from Tristan and Isolde.

Wikipedia [entry: Leitmotif] says that leitmotifs, in one sense or the other, have occured since the advent of sound film:
Erich Wolfgang Korngold's 1938 score for The Adventures of Robin Hood, for example, can be heard to attach particular themes and harmonies to individual characters: Robin, Will, Much, and Gisbourne are all accompanied by distinctive musical material. A more modern example is the Star Wars series, in which composer John Williams uses a large number of themes specifically associated with people and concepts (for example, a particular motif attaches to the presence of Darth Vader and another to the idea of the Force). In the film trilogy Lord of the Rings the dramatic orchestral score has hundreds of Leitmotifs recurring throughout.




Related
About the Book
In Swedish: Wagner's Ring
Buy the Book on Amazon
Buy the Book on Ablibris (Swedish Net Book Store)

lördag 6 juni 2015

Reflektioner på nationaldagen 2015


In Swedish. -- Det är den 6 juni idag. Det betyder nationaldag. Sveriges nationaldag.




Vi firar idag vår nationaldag. Detta är dagen för oss svenskar att fira oss själva och vårt land, Sverige.

Jag säger som jag brukar vid dessa tillfällen: vi svenskar existerar och har rätt till detta land. Detta är ett revolutionärt påstående i dagens Sverige. Men sanningen är alltid revolutionär.

Vi traditionella, etniska svenskar existerar. Vi har rätt till detta land. Vi har, förutom allt annat, sedvanerätt till detta land. Att ens behöva påpeka dylikt är ett tecken på hur vansinniga dessa tider är. Vi har en regim i krig, virtuellt krig med sin majoritetsbefolkning. Enligt regimen ska etniska svenskar alstras bort. Parallellt med det ska de virtuellt utplånas. Vi ska bortdefinieras. Lyftas ska istället mångkultur och ”det nya Sverige”.

Men det verkar som om regimen misslyckats i sitt uppsåt. Jag menar, det må vara så att massinvandringen fortsätter med oförminskad styrka. Men kulturkriget är essentiellt förlorat för regimen och PK-ismen. Tillräckligt många i folkdjupet har genomskådat lögnerna för att det inte längre är möjligt att asfaltera landet utan motstånd.

- - -

Så att, sett ur ett mycket generellt perspektiv, hyser jag viss optimism – optimism gällande framtiden för svenska värderingar, svensk kultur, Sverige som nation och etnisk realitet. Men jag är inget orakel. Den som säger emot får gärna ge sin syn i kommentarsfältet. Och när ni ändå är igång, passa på att spå lite krig och elände. Det gör ju alla idag. Det till 100% förödande kärnvapenkriget är en absolut realitet i kommande tider, det finns bakom knuten, om man får tro såväl MSM som alternativmedia.

Varsågod, börja dagen med att frossa i pessimism...! Det kan man göra såväl i MSM som i alternativmedia. Personligen skulle jag kalla detta självskadebeteende. Men vem är jag att döma. Säkert är dock att det inte blir något storkrig. Om detta har jag talat förr, ja även tämligen nyligen (som i Nya Tider 19/2015). Uttryckt i ett ord så är tidsandan idag emot krig. Men för att se detta måste man tydligen ha ett sjätte sinne och jag kan inte utbilda er i den aspekten.

Nåväl: krig. Det är förvisso så att Makterna idag gör allt de kan för att starta tredje världskriget. Att studera dessa processer IRL, i form av provokationer i Syrien och Ukraina, är på sätt och vis legitimt. Det är inte helt gripet ur luften som fenomen betraktat. Men Makterna kommer inte att lyckas med denna agenda. De har försökt ihärdigt med sitt krigsprojekt sedan åtminstone 2012. Och jag har lika ihärdigt påpekat, sedan 2012, att de inte kommer att lyckas. Pga tidsanda mm, se ovan.

- - -

Det är nationaldag idag. Jag har publicerat dessa nationaldagsreflektioner sedan 2011. Jag började blogga på Motpol det året. Det har blivit något av en tradition att posta dessa texter den sjätte juni. Så här är det: ingen säger åt mig att göra detta. Jag gör detta på eget initiativ. Och jag brukar samposta dessa nationaldagstexter med min andra blogg. Det är i princip enda gången det görs. Svenssongalaxen är min personliga låda, Motpol är något delvis annat, en mer välbesökt, högprofilerad sajt. En sajt som förpliktar.

Nationaldagstal: den oskrivna regel jag har för dessa texter är att det ska vara lite upplyftande, inte för polemiskt. Men i år har jag antagligen blivit väl polemisk. Men vad annat kan man bli när man ser den Sverigevänliga rörelsen bete sig destruktivt, som att profetera om det tredje världskriget, det där som realiter aldrig kommer att bryta ut.

Nåja. Vad ska jag tala om nu då? För att göra det hela lite mer upplyftande? Jag tror jag ska tala lite om Sveriges natur. Ett ämne som är ständigt aktuellt.

Och jag tror i så fall att jag koncentrerar mig på Norrland. Jag är född här och har bott här större delen av mitt liv. Jag bodde ett tag i Uppsala och det var kul det med. Och även vår huvudstad, Stockholm, är mig en kär plats. Jag har under mina 50 år besökt praktiskt taget hela landet. Men nu ska jag tala lite om charmen med Norrland – mitt Norrland.

- - -

Jag föddes i södra Lappland. Detta är en tämligen särpräglad plats. Byarna och samhällena ligger med kanske tio mils avstånd. I andra delar av Norrland, som i Ådalen och i Norrbotten, ligger byarna mycket tätare. Så man kan säga: södra Lappland är Nordens sista vildmark. Marken må vara indelad i skogsskiften men står man på ett berg och ser sig om så är det väldigt mycket ”Call of the Wild” liksom.

Detta är min hembygd, Åsele vid Ångermanälven. Detta är tusenmilaskogen, detta är Sverige, detta är Nordens hjärtland. Här står jag och bekräftar min etnicitet och min kultur. Alla som strider mot NWO och PK-ism, alla som är emot nivellering, utarmning och asfaltering av landet, bör göra detsamma: att ställa sig upp och säga: ”Detta är jag, detta är mitt folk och mitt land. Jag är etnisk svensk levande i Sverige. Detta är vårt ursprungsområde, vår biotop, vår egenart och vår kultur. ”

För att göra ett sådant påstående krävs en sak: viljestyrka. Man måste uppamma sin vilja för att kunna befria sitt land. Man kan inte bara sitta på gärsgårn och förvänta sig att ”utvecklingen” ska börja gå i den eller den riktningen. Eller att ”någon annan” ska göra allt medan man själv njuter av skådespelet. Då är man ett rö för vinden, man är en dandy som lever på hoppet, en dekadent nolla. Man är ingenting. Istället måste man erkänna sin viljestyrka och göra sig själv till en faktor i spelet. Endast så besegrar man materialismens och nihilismens världsordniong, den som idag är i fart med att slita sönder vårt land.

- - -

Vi har i Sverige idag en regim som styr landet mot kaos. Dvs, den styr inte alls. Den så kallade regering vi har fungerar i en enda dimension, den verkställer en fråga: att maximera förstörelsen av det traditionella Sverige. Denna agenda implementeras i första hand med massinvandring. Massinvandringen får inte ifrågasättas, massinvandringen ligger fast.

Detta är inte politik. Detta är en parodi på politik.

Sverige lider under en till 100% negativ agenda: kaos, förströring och ökad entropi är dess mål. Mot detta måste man ställa krafter inriktade på ordning, sans och måtta. De Sverigevänliga krafterna är förhoppningsvis representanter för en sådan uteckling. Men ”för att skapa ordning omkring sig måste man ha ordning inom sig”, som Ezra Pound sa. Och jag betvivlar att den Sverigevänliga rörelsen som helhet har det. Istället ser jag en ofta cynisk, ironisk, ofta kaos-och-mörker-präglad rörelse som spår kärnvapenkrig i tid och otid. Så befriar man inte landet från nihilismens krafter. Att profetera krig är att spela regimen i händerna.

Att spå kaos sprider fruktan. Och den som är rädd tänker sämre.

Därför, anser jag, bör den Sverigevänliga rörelsen sluta sprida visioner av död, kaos och undergång. Istället är en positiv vision för en ny värld, fri från PK-ism och massinvandring, vad som behövs. En värld där varje folk är tryggat i sitt ursprungsområde, där media inte kavlar ut krigsscenarion och där sans och måtta styr, inte ironi och sarkasm.

- - -

Tänk på det, ni Sverigevänner som tenderar att sprida kaos omkring er. För inte vidare varje lösryckt NWO-scenario. Det är ju bara påhitt, hjärnspöken. Förra hösten skrevs det till exempel massor om Ebolaviruset. Sedan bara upphörde det. Varför? För att det var 99% påhitt.

Sluta agera reaktivt, sluta sprid kaos. Istället, projicera ordning. Källan till denna ordning finns inom er. Och har man inte denna ordning inom sig, ja då går det inte att skapa ordning omkring sig som Pound sa. Därför, meditera, bekämpa rädslan, andas. Så läggs en grund för en varaktig befrielse av dig själv och ditt land.

Tack för ordet. Och trevlig nationaldag.




Relaterat
Ett rike utan like -- Sveriges historia
Nationaldagen 2014
Nationaldagen 2011