fredag 13 maj 2016

Svensk fantasy


Summary: this is a post about some Swedish fantasy authors.




Åke Ohlmarks var den förste svenske översättaren av Tolkien. Han var den störste! Och den förste -- och den siste. Han var den siste swashbucklern, en fejdande man och en resande man. Han visade mer än någon annan vad det är att ha personlighet och förmedla den i sina texter.

Ohlmarks saknade viss konstnärlighet. Han var något av en bulldozer. Dvs, nog hade han ett stort ordförråd men han var liksom inte någon stor fictionförfattare. Men han skrev de facto fiction, som "Sagan om Nibelungarna" och "Konungariket Skåne". Dessa var dock inte fantasy i egentlig mening, endast omdiktning av myt respektive historiefiktion.

En svensk fantasyroman som ännu lever är annars "Maktens vägar" av Bertil Mårtensson. Den är en trilogi med heroiska förtecken men skiljer sig ändå från Tolkien i sitt direktare tilltal, sin svenskhet och elegans. Värd sitt salt är den nog.

Mårtensson för mig osökt in på ämnet svensk fantastik idag. Vill ni veta något om Granström, Alf Yngve och Bjällerstedt-Mickos ska ni klicka på den länken. Det skrivs ännu en del fantasy i detta land.




Relaterat
Clarke: 2001 -- en rymdodyssé (1968)
Clarke: Möte med Rama (1973)
Boknytt: Science Fiction Seen From the Right
Bild: Sophia Delaunay

3 kommentarer:

Perra J sa...

Jag har i min ägo även Dantes Divina Commedia i Ohlmarks översättning, och har svårt att tänka mig något annat. I sanning ett hästjobb att översätta, då det dessutom är med rim. Vad säger du?

Hur är det med dig nuförtiden förresten? Hundra år sen vi hördes...
/Perra

Svensson sa...

Tack för dina rader, trevligt! Jag har det OK, kan inte klaga. Det rullar på liksom.

Vad gäller Ohlmarks översättning av Divina Commedia så ligger den nog närmare "själen" i Dantes verk än, säg, Ingvar Björkesons nyare översättning. Ty Björkeson har inte översatt med rim. Konstnärligt kapitulation kallar jag det, även om jag kan förstå idén as such (och jag har alltjämt kvar hans version i bokhyllan).

Perra J sa...

Tack detsamma! Trevligt att höra ifrån dig.

Det här med rim och känsla, frågan vilken väg man ska gå har liksom inga logiska svar.
Väljer man rim, stänger man ju in sig i ett snävare urval av möjligheter (det måste ju rimma), men man får samtidigt inte missa originalets andemening. Dessutom är svenskan är rätt armt språk. Men det HAR kanske också utarmats?
Det kanske fanns ett större urval av svenska ord att använda på Ohlmarks tid, som idag skulle te sig alltför ålderstigna?

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (59) aktufall (21) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (60) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (7) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (116) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (100) small candies (142) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (63) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)