Disclaimer: detta är inte ett inlägg om "hur man kommer över sin ångest inför att hålla tal". Ångest botas på sin höjd av detta inlägg. Jag kan förstå om vissa har noja inför att hålla tal. Men det ämnet är för stort för att utreda här. Här ska det i stället ges olika tips inför detta att hålla tal - tal på begravning, på firmafest, på 50-årskalas och på bröllop.
1. Håll det kort
En regel som alltid går hem, alltid, är att du kan hålla ditt tal kort. Ju kortare dess bättre...! Cirka två-tre minuter räcker om du är ombedd att hålla tal. Du ska förvisso inte jäkta förbi din uppgift, du ska ta den på allvar och tala lugnt. Men du behöver inte tala länge om du inte vill. Det är bara på akademiska middagar man uppskattar (normal)långa tal, sådana där man är retorisk och dann och lägger ut texten, citerar dikter och har sig. Men det kan du glömma här. Akademiska tal är en konstform i sig, gillad av dem som sysslar med den. Jag tror inte prat- och skrivglada akademiker har några större problem att festtala, varken på egna sammankomster eller på begravningar etc.
2. Tal vid begravning
Svenska begravingstal hålls så vitt jag vet aldrig vid själva graven. Tala får man göra efteråt, vid kaffet i församlingshuset eller under gravölet (= middag). Men om man ska tala här då, vad säger man?
Jag sa själv detta när min mor begravdes. Det var i församlingshuset efter kyrkceremonin. Alla som ville säga något fick anmäla sig hos prästen, som var med. Vi som ville tala var mammas ungdomsvän Blenda, min syster och jag. Vi talade sedan i den ordningen. Blenda talade kanske i fem minuter. Hon återgav minnen från hennes och mors studenttid. Min syster citerade en dikt och sa några väl valda. Sedan talade jag. Jag hade skrivit en prosadikt som jag först presenterade.
Det hela var kort och bra. Vi som talade ville ju göra det så det var inget svårt i sig. Jag kan förstå att tvånget att hålla tal kan inställa sig om ingen annan vill säga något, men då får man improvisera. Tips: säg vad som faller dig in. Kör på gudomlig inspiration. Men det kan vara bra att hålla känslorna i schack. Det framstår inte som okänsligt att inte gråta när man begravningstalar. Det framstår som värdigt. Övervinn dig själv. Viljestyrka är ett måste i alla livets skiften.
Att hålla ett kort tal är uppskattat på begravningar. Man må ha det trevligt under gravöl/middag/kaffet efteråt men någon glädjens dag är det ju inte. Högst fem minuter är min, något stränga, regel här. Men visst, faller det sig rätt, känns det rätt, så prata på.
3. Tal på bröllop
Om du enligt någon regel ska hålla tal vid bröllop (du är far till bruden, du är best man etc), skriv ner några punkter på en lapp som stöd för minnet inför ditt tal. Färdigskrivet tal verkar lite stelt. Men OK, gör ett färdigskrivet tal om du inte kan låta bli. Det är bättre än inget.
Vad du ska ha med i talet bestämmer du. Börja med att tacka alla du vill tacka. Du vet vilka det är. Sedan kan du tala om vad som faller sig. Men även här bör du ha som riktmedel att hålla talet kort. Ingen gillar pratkvarnar. Men du kan förstås känna av stämningen i lokalen om folk verkligen fångas av dina ord. Då är det bara att, inom rimliga gränser, prata på.
4. Tal på 50-årskalas
Du är ombedd att tala på ett 50-årskalas. Du känner uppebarligen jubilaren. Vad ska du säga då? Well, säg vad du vill, gratta jubilaren, berätta anekdoter, hur svårt kan det vara...?!?
5. Tal på firmafest
Någon inledande vits kan vara bra för dessa tal. Sök på internet efter "partyvitsar", "starting joke/speech" och dylikt.
Coda
Tal ska vara korta! Tal inför trupp ska ju t.ex högst vara en minut. Se på Napoleons tal till Italienska armén inför övergången av Alperna 1799: "Ni är hungriga och klädda i trasor. Jag ska föra er till ett rikt land bortom dessa berg. Följ mig!" Så drog man över Alperna och intog Italien.
Så ska ett tal se ut. Militärisk koncentration är bra i alla väder. Det är bra som riktmärke. Men det får inte bli en tvångstanke. I andra sammanhang utom i militära får du vara beredd på att publiken, när du väl börjat, kan bli sugna på att höra mer. Då är det bara att prata på. Inget hindrar att du talar i en timme om du har inspirationen, publiken är med och alla hamnar i trans, allt går med flow.
Relaterat
Begravning: januari 2011
Ångest
Möte med Mannerheim
Christin och Mézières: Vårdagjämningens hjältar (1979)
Collage by LS. Car: Buick Century Gran Sport 1973
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar