Härnösands store son

Jag bor i Härnösand. Och det slumpar sig att detta är födelsestaden för Bertil Malmberg, en av mina favoritpoeter.

Exakt var Bertil Malmberg bodde vet jag inte. Det var någonstans österut över ön. Dock är det intressant att skåda ut över staden och tänka att här gick den unge Malmberg, här formades han av skogens sus och måsarnas skrin...

Han har skrivit en del om uppväxten i sina memoarböcker ("Ett stycke väg", "Ett författarliv" osv). Även romanen "Åke och hans värld" skildrar dessa år, om än utan att explicit nämna "Härnösand". Det är för övrigt en bok om ett barn men ingen barnbok. Idyll och fasa omväxlar, som när han är ute och går med en sinnessjuk kusin som plötsligt får ett utbrott; det slutar med att hon sätter sig i ett träd och sliter av sig kläderna. Gripande att se den unge "Åke" (= Bertil) försöka göra något åt situationen.

Malmberg föddes alltså i Härnösand. Året var 1889. Något senare flyttade familjen till Stockholm. Den unge Malmberg var beläst inom poesi och ville själv bli skald; högre studier var han till exempel inte menad för. Istället blev det en resa till Berlin där han bland annat träffade Ekelund och Conradsson. Åren 1908-11 publicerade så Malmberg några diktsamlingar. De var formellt fulländade och inte utan patos, som "Floden kommer": "floden är över oss, över oss / men vi förstå ej: bruset söver oss" och "dansen, dansen och bekransen / lågors svall i gnistors ljus!". Det var undergångspoesi, om folk som hellre roade sig än insåg att allt var förbi. Även senare skulle Malmberg dikta om detta liv "på gränsen", ja själv utöva det som dandy i världsbrandens skugga.

Fler diktsamlingar förde honom till antika och atlantiska nejder, men Tyskland lockade ånyo och 1917 bosatte han sig i München. Vad levde han på? frågar man sig, och svaret blir eget diktande, en och annan tidningsartikel, och kanske även pengar hemifrån. Livet var smått kaotiskt med ett Tyskland som 1918 förlorade kriget och en Malmberg som söp ner sig (se prosafragmentet "Morgon i München"); ibland måste han in på torken. Samtidigt var han visst gift också, där i München med en högborgerlig tyska, men äktenskapet förefaller ha varit rätt platonskt präglat.

Malmbergs 20-talsdiktning visade på mognad från de tidiga samlingarnas naiva esteticism; det blev en kapitulation för att livet kan vara en trasa, men uttryckt i mer högtflygande termer. Det är hadessken, virvlande löv och öde parker: "Mitt modersmål är regnet / över en dimmig jord."

1928 var Malmbergs äktenskap upplöst, han flyttade hem och togs in på Konradsbergs mentalsjukhus. Idag finns inga såna institutioner längre; deprimerade människor får gå i terapi istället, och lugna sig med lite droger som tar udden av symptomen. Malmberg var deprimerad och lätt störd, men så sjuk som personerna i "Dårarna" var han inte. Denna dikt skrevs under sjukhusvistelsen, denna vision om fyra esteter som höjt sig över livets futtigheter och blivit kroniskt galna, inbillande sig att de är maharadjor, glasvaser och kungar, allt medan anstaltsvakten leder deras kroppar genom allén.

Malmberg kunde snart skrivas ut och dikta vidare. Samlingarna "Illusionernas träd" och "Dikter vid gränsen" blev rätt populära, med sina välklingande strofer om frusna parker och annalkande undergång, även om här också fanns rena idyller och sprudlande glädje. Resten av Malmbergs karriär tecknas bäst genom att följa de återstående samlingarna, som inte var så få: han var ständigt lika produktiv. Det var den formbundna "Flöjter ur ödsligheten" 1941, den mer friformade "Under månens fallande båge" 1947 och 50-talssamlingarna "Men bortom marterpålarna", "Lek med belysningar", "Med cyklopöga" och "Klaviatur". Nu var han hemma, han hyllades av kritiker och var i takt med tiden med sin fria vers, även om tonläget var lätt retoriskt och "malmbergskt". Men så klart det är det: man kan inte hoppa över sin egen skugga.

Som prosaförfattare var Malmberg rätt flitig, även om det är sekundärt jämfört med poesin. Han verkar inte ta saker på allvar när han skriver sakprosa, han kåserar flyhänt. Utgivna i bokform finns, förutom memoarskisser, essäistiska recensioner över tysk litteratur, tyska intryck och resebrev från Ungern och Frankrike, samt en sån sak som "Rymdskeppet", som spekulerar över om surrealistisk poesi kan studeras av astronauter som förberedelse inför rymdresan... Frivolt och lite väl självmedvetet i tonen, men han hade tydligen kul när han skrev dylikt, och Goethe sa ju: "Betrakta en man då han leker, och du ska se hans sanna natur."




Relaterat
Eld och rörelse
Science fiction från höger
"Actionism" -- presentation på svenska
Ett rike utan like (2017)

Bilder: Malmbergbysten utanför Sambiblioteket