Mellanöstern och dess krig

Mellanöstern är en region. Där har det krigats. En del. Efter 1945.

Mellanöstern... hur har krigen därnere gestaltat sig på sistone, hur har konflikten Israel-Arabvärlden tett sig...?

Vi kan ju börja med Suezkrisen 1956. Det var ju så att på 50-talet hade Egypten en president som hette Gamal Abdel Nasser. I juli 1956 nationaliserade han Suezkanalen, la beslag på den och dess installationer. England och Frankrike ville upphäva beslutet; som kanalens ägare skulle de förvisso få full ersättning, men de ville demonstrera sin makt över Egypten som på denna tid var på väg in i Sovjets intressesfär.

England och Frankrike började planera en militär operation mot Egypten, man skulle låta vapnen tala, och Frankrike underrättade samtidigt Israel om planerna. Israel skulle för sin del lida svårt av en kanalblockad, och de ville dessutom hindra attacker från gerillaförband i Sinaiöknen ("fedayeen"). Så Israel togs med i operationen.

En av de inblandade, en engelsk politiker sa:

Israel skulle föreslås angripa Egypten över Sinaiöknen. Frankrike och England, efter att ha gett de israeliska styrkorna tillräcklig tid att erövra hela eller det mesta av Sinai, skulle ge "båda sidorna" (= Israel och Egypten) order att dra bort sina trupper från Suezkanalen. Detta skulle möjliggöra för en anglo-fransk styrka att ockupera kanalområdet, under förevändning att skydda det från att skadas under krigshandlingarna.

Detta var en sant machiavellisk intrig. Frankrike och England trodde sig kunna utföra planen utan att USA eller Sovjet blandade sig i, supermakterna skulle ställas inför fullbordat faktum. Men det förlöpte inte riktigt så...

Efter ett ultimatum till Egypten gick man dock till handling. Det var den 30 oktober 1956. Franska och engelska plan började bomba flygfält och hamnar i Egypten; planen var dels hangarfartygsbaserade, dels baserade på Cypern och Malta. Den 5 november släpptes brittiska och franska fallskärmsjägare ner över hamnstaden Port Said, en förberedelse för en ockupation av kanalen.

Samtidigt utförde Israel pansarstötar mot väster vilket förde dem fram till kanalen. Hela Sinaihalvön ockuperades.

Den 6 november, efter intensivt förhandlande i FN, gick England och Frankrike med på att inställa fientligheterna. USA och Sovjet var för sin del emot hela företaget, detta kunde man enas om, hur bittra fiender man än annars var i kalla kriget.

Suez: på kort sikt vann Egypten mycket på affären, kanalen spärrades och Nasser blev populärare än någonsin; Israel fick för sin del retirera från Sinai. Nasser leddes att tro att han kunde besegra Israel om det inte hade England och Frankrike bakom sig - och detta ledde till sexdagarskriget 1967 varom mer nedan.

USA ogillade att man inte konsulterats innan intrigen sattes i verket; man var trots allt alliansbröder i NATO. Hela händelsen visade på England och Frankrikes svaghet som självständiga aktörer, samtidigt som det alltså indikerade en tyst konsensus mellan USA och Sovjet: status quo skulle upprätthållas i regionen, ja i hela världen med USA och Sovjet som garanter. För samma tysta konsensus kan sägas ha legat bakom USA:s vägran att intervenera i Ungern, där oroligheter samtidigt pågick; högerflygeln i republikanska partiet krävde för sin del att kommunismen skulle tvingas på reträtt, "roll back its frontiers", och nu vore tillfället för detta.

Men trots att inget skrivet avtal fanns mellan USA och Sovjet om dylikt status quo, så var detta vad som de facto styrde deras handlande vid denna tid. "Don't rock the boat", inga äventyrligheter som kan utlösa ett världskrig...

- - -

Vi går vidare till Sexdagarskriget, Israels största triumf någonsin. Det började i maj 1967 då egyptiska trupper marscherade in i Sinaiöknen. FN höll det som en demilitariserad zon sedan Suezkrisen, men nu retirerade FN-förbanden omedelbart. Nasser lät spärra av Tiransunden söder om Israel; därmed lamslogs Det heliga landet, man uppfattade det som en krigsförklaring - vilket det ju också var.

Syrien, Jordanien och Irak ställde sig på Egyptens sida. Egyptiska trupper befann sig vad det beträffar nära inpå de flacka och oskyddade gränsområdena mot Israel. Israel såg detta och på kvällen den 4 juni beslöt man sig för krig.

I gryningen den 5 juni slog israeliska plan till mot Egyptens 19 flygbaser - och nu skedde allt snabbt, det var blixtkrig från luften; inom tre timmar hade mer än 300 egyptiska plan förstörts. Därefter angrep Israels flyg de tre andra arabländernas flygbaser på samma sätt, en i allo överraskande motattack.

Sedan flyget gjort sitt gällde det att utnyttja det hela med en markoffensiv - och detta kom också att ske, helt enligt boken.

Man anföll på flera fronter; i Sinai anföll till exempel israeliskt pansar västerut, och den 6 juni drevs de egyptiska styrkorna på flykt efter hårda strider. Båda arméerna jagade mot Suezkanalen och israelerna hann först. Israels flyg bombade sönder de egyptiska kolonner som fångats i ett pass, Mitlapasset, och de israeliska pansarförbanden tog hand om resten.

På kvällen den 5 juni ryckte för sin del israeliska förband fram på Västbanken, västra Jordanstranden. Det var svaret på Jordaniens beskjutning av västra Jerusalem. Israel intog så Jerusalem under hårda strider och Västbanken ockuperades.

Sist av allt besköt Syrien Israel från Golanhöjderna. Israel slog tillbaka med pansar och flyg och hade strax genombrutit den syriska fronten. Man hade segrat överallt, vunnit en avvärjningsseger av stora mått.

Den 7 juni godtog Israel FN:s uppmaning om eld upphör. Vissa strider pågick till den 11. Sinaiöknen avträddes men Golanhöjderna och Västbanken behölls som erövringar.

- - -

Nu kommer vi till Oktoberkriget 1973, även kallat "Yom Kippur-kriget". Det var en direkt följd av sexdagarskriget även om det var sex år emellan dem. Arabländerna ville ha revansh på Israel, kallt krig rådde med avbrott för vissa incidenter. På morgonen den 6 oktober 1973 anföll så fem egyptiska divisioner över Suez mot Sinai, och likaledes fem syriska divisioner anföll över Golanhöjderna; målet var Israel.

Att anfallas av tio divisioner är förresten inte lite. Det var lika mycket som NATO:s dåvarande, stående styrka i Europa (eller den japanska armé som erövrade Sydostasien 1941, eller den svenska efterkrigstida armén under glansdagarna; hela svenska kalla krigsarmén i fält, typ 750 000 man).

Israel hade utlyst mobilisering några timmar före anfallet; att krig skulle komma visst man, att döma av gränsintermezzon och skärmytslingar, men att attacken kom precis när den gjorde ska ändå ha varit något av en överraskning. Hur som helst var detta på försoningsdagen, Yom Kippur, och eftersom de flesta värnpliktiga firade denna traditionsrika helg i hemmet kunde de lätt nås av inkallelseordern.

De egyptiska pansarstyrkorna skyddades av ett effektivt luftvärn, made in Sovjet, en kombination av eldrörspjäser och robotar. Israels flyg led i början stora förluster av detta; dess infanteri och pansar måste röja en lucka i luftvärnets gruppering och först därefter kunde man utveckla sitt avgörande vapen, pansar och flyg i samverkan.

Det avgörande slaget i Sinai började den 14 oktober. Tusentals stridsvagnar förlorades av både araber och israeler, men i slutändan stod de sistnämnda som segrare.

Även det syriska luftvärnet var starkt - men man saknade robotar för de högsta höjderna, vilket utnyttjades med framgång av det israeliska flyget.

Samtidigt föreslog Sovjets Bresjnev att man skulle intervenera med trupp för att skilja de stridande åt. Detta skrämde Nixon (eller Kissinger & co som styrde då; Nixon var inte riktigt beslutsmässig, han var psykiskt utslagen av Watergatebekymmer) som lät försätta alla baser i högsta beredskap. Man stod på randen till kärnvapenkrig. USA lät också stötta Israel med allehanda vapen, det var högsta prioritet på dessa leveranser. Israel höll på att förblöda.

Kriget slutade den 22 oktober. Ingen sovjetisk intervention blev av, Israel hade avvärjt hotet mot sitt land på båda fronter. Man hade åter vunnit en avvärjningsseger - men det var nära ögat denna gång, man var värre ute än 1967.

Det har förvisso utkämpats fler krig i Mellanöstern efter Yom Kippur. Såsom Sovjets ockupation av Afghanistan, kriget Iran-Irak och Gulfkriget 1990-91. Mer om det sistnämnda här.




Relaterat
Gulfkriget
Science fiction från höger
"Actionism" -- presentation på svenska
Ett rike utan like (2017)