söndag 23 juni 2013

Melina Starr -- agent i befrielsen av Sverige (del 3 av 17)


Mars 2013. Sverige hotas av en skum aktör: Egon Dribbling, ordförande i Svenskfientligt Centrum. Han bedriver sin antivita propaganda helt öppet, med stöd av staten. Alltså måste en privat firma plocka ner honom på eget initiativ. Denna privata firma är Svenska Relä. Den leds av Topsy Lindblom. Och dess agent är Melina Starr. I förra avsnittet såg vi hur hon stal några graverande dokument i Dribblings sommarstuga i Hägernäs.
Del 1: Melina Starr får jobb på Svenska Relä
Del 2: Melina på spaningsuppdrag i Hägernäs
Del 4: Four Winds Bar
Del 5: Amafortet
Del 6: Attacken mot DriCo
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 11: Misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 15: Tallarna i skogsbrynet
Del 16: Topsy
Del 17: Fri


Som jag nyss berättat gjorde Melina ett inbrott i en stuga i Hägernäs den 3 april. Efter återfärd och landkänning i Ropsten cyklade hon hem med dokumenten hon tagit. Sedan övernattade hon, sedvanligt därhemma i sin lägenhet på Söder. Nästa dag tog hon bilen och for upp på Svenska Relä på Östermalm med dokumenten. Kontoret för detta Svenska Relä kallades ”Avdelningen” i dagligt tal.

På sitt kontor, med de stulna dokumenten framför sig, nickade Topsy förnöjt.

"Det här är bra", sa han. "Vi kan bygga ett case mot Dribbling för detta. Men..."

Topsy såg sin vana trogen ut genom fönstret, gåtfullt spanande bort i himlens grå lointäner. Melina iakttog sin chefs sammanbitna anletsdrag. Så frågade hon:

" ”Men”..."

Topsy vände sig mot Melina:

"Vadå men?"

"Du sa att du hade ett case mot Dribbling, men... Du avbröt dig. Vad skulle du säga?"

"Vad? Jo, Dribbling sysslar med mer än propaganda. Jag har fått uppgifter att han klonat sig själv. För att ta över landet med svenskfientliga kloner."

"Men det är ju alldeles... alldeles otroligt...! Är du säker på detta?"

"Ja, jag har haft spanare ute i hans fabrik i Huddinge. Fabriken heter DriCo: Dribbling Corporation."

"DriCo", sa Melina. "Mystiskt. Så du har span på den...? Du har många anställda."

"Nej", sa Topsy. "Inte formellt anställda. Jag har dig och någon till, som Doris Burg. Och Raggidus Munkon. Han är min man i Berlin. Utöver det har jag diverse kontakter och allierade – vänner i kampen mot svenskfientlighet och materialism. Tillsammans ska vi befria Sverige och, på sikt, världen."

"Det är jag gärna med i."

"Jag vet det", sa Topsy.

Man gick och hämtade kaffe i pentryt. Man hade en maskin, stor som ett kylskåp, som gjorde espresso – kontorsespresso, väldigt god. Melina tog svart med socker, Topsy tog svart utan socker. Sedan återvände man till Topsys kontor. Topsy satt som vanligt bakom skrivbordet, Melina i en besöksstol mitt emot.

"Dribbling är, som du säger, helt vansinnig. När han är i farten kan man vänta sig vad som helst. För han har än fler projekt på gång sägs det. Lyssna här Melina, detta är helt otroligt..."

Topsy tog en klunk kaffe och sa "ahhh". Sedan berättade han att Dribbling sades ha fått tag på några av Europas mest ärevördiga skatter: svärdet Gram och ringen Andvaranaut. Dessa två omnämns i sagan om Sigurd Fafnesbane. Sigurd fick svärdet av sin fosterfar Regin för att döda draken. Och draken ägde en skatt där ringen Andvaranaut ingick.

"Vad exakt Dribbling ska göra med dessa klenoder vet vi inte. Men antagligen något perverst, illasinnat och antivitt. Gram och Andvaranaut är symboler för germansk historia, myt och tradition, och förstörs dem vore det en symboliskt nederlag för germanismen."

"Wow", sa Melina. "Detta är bara för mycket. Detta måste stoppas!"

"Visst", sa Topsy. "Jag håller på att värva en privatarmé för att slå ut Dribblings kloningsprojekt. Men mer om det senare. Idag kommer en ny agent hit. Hon heter som sagt Doris Burg. Du får visa runt henne."

"OK."

"Sedan ska ni iväg på ett uppdrag. På en bar i Frihamnen ska ni möta en kontakt. Du får detaljer senare idag. Du får det på papper. Jag måste gå snart. Men Doris kommer snart. Du får ta hand om henne. Börja med att avkräva henne Sanningen i Guds namn. Resten ger sig. Hon kommer 9.30. Hon ringer på dörren, du öppnar."

Melina nickade. Det var på sätt och vis överväldigande allt detta, att både ta över ruljansen och sedan fara på uppdrag, men hon var beredd på allt. Hon hade som sagt jobbat åt Topsy förut. Och Hägernäsaffären igår var bra uppvärmning för allt detta.

Efter briefingen visade Topsy Melina hela Avdelningen. Hon besåg åter sitt kontor, ett blått rum med skrivbord och utsikt över Engelbrektskyrkan. Företagets övriga rum var två kontor till samt ett sammanträdesrum. Det var endast en korridor med rum: Topsys först till vänster, sedan ett tomt, sedan ett sammanträdesrum med pentry rakt fram. Sedan de två andra kontoren på korridorens högra sida, där Melina hade det första till höger efter entrén. De tomma kontoren skulle upptas av en sekreterare plus ännu en agent. Denna agent hette Doris och skulle, som sagt, komma till kontoret snart.

Vid niotiden sa Topsy farväl, han skulle ut på sitt ärende. Melina fick sköta ruljansen, inklusive brief av den nya. Melina frågade:

"Vad ska jag göra då?"

"Ge henne det tomma kontoret på min sida korridoren. Plus inloggningsuppgifter till datorn. Pengar kan hon få av mig sedan."

"Uppdraget ikväll då? Kan jag inte få mappen nu?"

"Du ska få två mappar, en till dig och till Doris. Men senare."

Melina sa ”uppfattat”, gick till sitt kontor och tänkte på sin chef. Trevlig karl. Och gåtfull.

Melina gick och hämtade mer kaffe i sammanträdesrummet. Det fanns som sagt espressomaskin – en slags mildare kontorsespresso som inte var dum alls. Den var till och med bättre än den überstarka espresso man fick på krogen, ansåg Melina.

Melina satte sig på sitt kontor, drack kaffet och surfade i en timme. Hon kollade det senaste på Flashback och funderade över nationalismens framtid i detta land. Dribbling, den här operatören som hon spanat på – han verkade ju galen ansåg hon. Men att bekämpa en sådan figur kanske, som Topsy antytt, skulle etablera nationalismen i detta land för tid och evighet. Det var en uppfordrande uppgift, en inspirerande, maktpåliggande uppgift som stegrade hennes hängivenhet till nya, energirika höjer. Idén att nationalismen åter skulle regera; den idén överväldigade henne med sin storslagenhet. Tänk att åter få vurma för den man är; tänk att denna anda åter kunde omfatta hela befolkningen. Och minoriteter behövde för den skull inte känna sig hotade. Några raslagar var inte aktuella. Inte i Melinas värld. Det handlade om ideellt likaberättigande. Vita svenskar skulle inte längre behöva skämmas för att vara det de var. Men samhällsklimatet 2013 var tvyärr väldigt antivitt och svenskfientligt. Detta ville Melina ändra på.

- - -

Melina var inspirerad, hon skulle lyfta nationalism och vurm för det egna -- på nationell nivå. Men hon lät sig inte föras iväg mentalt utan behöll sitt operativa lugn. Det var lätt för henne att finna detta lugn. Hon var ju Operativ Kunskapare, tränad sedan hon var ung i uppgiften att röra sig i gråzonen.

Klockan 9.30 ringde det på dörren. Melina gick och öppnade. Det var Doris Burg. Hon visade sig vara en slim, yppig svenska med kort, mörkt hår och grå ögon. Hon var iförd gröna PTA-byxor, lågklackade skor, vinröd blus, silverhalsband och svart tunika. Melina släppte in henne och sa:

"Vilken är din favoritlåt av Judas Priest?"

"Få se nu", sa den nya. ”Solar Angels."

"Vi ska nog komma överens", sa Melina.

Man gick in och satte sig på Melinas kontor. Melina såg på den nya. Samlad. Apatia.

Melina gick ut hårt. Det gällde att veta om den nya stod på Ljusets sida. Hon körde samma rutin som Topsy kört dagen före med henne:

"Nu ska du tala sanning med mig", Doris. "Jag avkräver dig på sanningen i Guds namn: vad tror du på?"

"Jag tror på ljus, liv och godhet. Jag tar emot Kristusimpulsen."

"Gott", sa Melina. Hon funderade på vad hon skulle säga härnäst. Men hon mindes Topsys dragning och sa:

"Du är nu Operativ Kunskapare. Du är med i spelet om Ljus mot mörker, sanning mot lögn. Information är Ljus, kom ihåg det. Vi är kunskapare, underrättelseagenter och infokrigare. Ljuskrig, infokrig – samma sak. Var redo att sprida ljuset. Första målet är att befria Sverige från antivitism, sammetsdiktatur och åsiktsförtryck."

"Hur ska det ske?" sa Doris.

"Genom fredliga, metapolitiska metoder. Du blir liksom jag metapolitisk agent i nationalismens tjänst."

Melina gick sedan igenom praktiska saker: ingen anställning, bara cash on the table, koder. Doris fick det lediga kontoret till vänster. Den nya verkade fatta. Och hon gillade Priest. Alltid något. Men Melina valde att luncha ensam. Det fick inte bli för trevligt.

Vid elvatiden gick Melina ut, lämnade Svenska Relä och styrde stegen mot Engelbrektskyrkans ståtliga tegeltempel. Det låg några kvarter bort. Där inne, under dess mäktiga valv samlade hon sig, fann lugnet inom sig. När hon tittade upp fann hon sig beundra valvgången bakom predikstolen, en galleriliknande gång uthuggen ur rena graniten verkade det som. Materielaverkan var påtaglig i denna kyrka: takstolar av trä, rappad sten, kvaderrustik.

Melina satt och tonade in på Skaparen. Hon tackade för sin existens som människa, som varelse i det kosmiska spelet – det exopolitiska spel som berörde människan icke blott som jordisk varelse utan som kosmisk varelse, besläktad med andra arter bortom jorden. I det spelet hade även Sveriges befrielse sin roll.

Melina uttryckte sin tacksamhet för kyrkorummet, bugade för de människor och andar som tillsammans förverkligat detta rum – detta rum som fick en att meditera automatiskt, detta mörka rum som ändå strålade av ljus, detta rum som öppnade ett inre rum. Hon bugade gravitetiskt för platsens ande, vände på klacken och gick ut i den stockholmska eftermiddagen.


Del 1: Melina Starr får jobb på Svenska Relä
Del 2: Melina på spaningsuppdrag i Hägernäs
Del 4: Four Winds Bar
Del 5: Amafortet
Del 6: Attacken mot DriCo
Del 7: Berlin
Del 8: Promenad i Köpenick
Del 9: Militariamässan
Del 10: Hemresan
Del 11: Misstänkt för allmänfarlig ödeläggelse
Del 12: Befrielsen börjar
Del 13: Upprensning
Del 14: Raggidus Munkon
Del 15: Tallarna i skogsbrynet
Del 16: Topsy
Del 17: Fri


Relaterat
En dag i maj
Folk jag mött
Jubileum: Galaxen firar sina fem år online
Oktober 2012
Om att flytta från Uppsala till Härnösand
Utsikt från Melinas kontor. Engelbrektskyrkan är till vänster i bild.

Inga kommentarer:

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (58) aktufall (12) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (12) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (58) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (141) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (27) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)