Jag gillar bilskrotar, övergivna fabriker, nedgång och förfall. Det är vad tyskarna kallar "Ruinenfascination": att fascineras av ruiner. Det är något vi nordeuropéer har i blodet. Jag vet inte varför.
Härmed en text ur en diktsamling jag skrivit. Samlingen heter "Grönt ljus". Den gavs ut som pdf 2009. Bloggen Café Exposé hyllade den för dess ”skissartade impressioner och chosefria impromptu-stycken i konkretionens tecken”.
"Grönt ljus" innehåller diverse. Som en prosaskiss över "En nedlagd bensinstation". Den beskriver min verklighet: jag lever i dessa nejder. När jag åkte tåg nyss såg jag till exempel ett flertal nedlagda fabriker: fascinerande ruiner där man vandrar i tanken. Jag far, i dröm och verklighet, fram genom öde byggnader, ser vatten droppa ner i en pöl med skimrande oljemönster, ser vajrar i taket och ogräs mellan konsollerna.
Javisst. Och mer än så: jag går där som ett osökt plusvapen, en diskret övertalare, blängande djupsinnigt på tomma bakgårdar och röda bollplank, på död korrugal och vit eternit, på grå himlar och susande skovlar. Jag rörs till poesi av allt detta och stämmer min lyra, höjer rösten mot skyn och utbrister i en ödebygdens elegi, en skrotvärldens panmunjong som ljuder till universums centrum och tillbaks, en skotad prosaskiss som skallar i kosmosnatten:
En nedlagd bensinstation där mackemblemet vittrat till gränsen mellan betydelse och ornament; en kontorslänga med himmelsblå eternitfasad; ett bilvrak med krossat glas på sätena, lukt av galon, bakelit och intorkad olja; en liten verkstad med belamrade arbetsbänkar och högt placerade fönster på vars brädor små rostiga burkar trängs; ett kallfuktigt vindsförråd där det står en syrlig lukt av masonit; ett lastbilsvrak med röda hjulhus och gulmålad hytt, frustande front, dubbla bakdäck, begynnande rost – och Michelingubben på taket, gamle gräddgubben, som...
... ruvar över mycket,
som världen inte vet,
men den spritsade munnen förtiger
orubblig var hemlighet.
Relaterat
En dag i statsminister Neros liv
Uppgörelse och löfte
Vetenskapens trollkarl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar