Svensson: Vetenskapens trollkarl (novell)

"Den geniale uppfinnaren" är en vanligt tema i science fiction. Härmed en novell på temat.

1. I bergslandet

Det var en otrolig syn, en syn som gjorde en paff... En märklig vision, ett egendomligt uppträde...

Vad såg jag då?

Jo detta: i en monter rörde sig en kristall, en roterande ikosaeder som reflekterade ljus. Den rörde sig åt två skenbara håll samtidigt, som ett gyroskop i rät vinkel mot sig själv.

Det var ett märkligt skådespel, minst sagt. Jag frågade min guide som stod intill hur det hela fungerade. Hur kunde denna manick röra sig?

- Det, sa Livi som min guide hette, beror på kristallens inneboende krafter. Du vet, en kristall är en magnet av dielektriska polariteter. Det är plus och minus i balans; de är lika och motsatta den elektriska energins polariteter. Dielektrisk energi är andepolaritet, elenergi är materiepolaritet.

- Jaha..., sa jag, föga klokare. Jag var på studiebesök hos Ivo Livi, ett vilsegånget geni som höll till i ett labb i södra Lappland. Jag hade fått i uppdrag av tidningen Illuster Vetenskap att skriva en artikel om honom, denne man som på egen hand vidareutvecklat kristalltekniken till oanade höjder. Laser och kvartsur var vedertagen kristallteknik, nu skulle jag kanske få se dess framtid - hos Livi.

Jag skulle intervjua mannen och hade åkt bil från Stockholm till Åsele, en 70-milatripp. Sedan hade jag övernattat på Åsele värdshus invid älven, Ångermanälven som flöt bred och mäktig utanför mitt fönster. På andra sidan såg man samhället med kyrkan på sin granbevuxna kulle, en hjärtevärmande syn i gryningens sol.

Men att bese Åsele var inte mitt uppdrag, nej, det var ju Livis labb. Så nästa dag steg jag upp, frukosterade och körde min malvafärgade V70 de två milen norrut till hans bergsanläggning. Och det, mina vänner, var en anläggning som hette duga! Det var ett hus på toppen av ett berg med stora anläggningar under jord, en solbrandsfärgad skapelse av andlig styrka.

Sol: jag hade kört Umeåvägen österut, efter en dryg mil tagit av upp på berget, tagit grusvägen uppför branten och parkerat - och jag såg sol. Jag steg ur min V70 och hälsade åter solen. Jag såg ut över öde skogar och berg, en gudomlig syn, ja en syn som kunde göra en till barn på nytt, till troende, till geni, galning, Gud - likt Ivo Livi....

En lång, rödhårig fyr i vit rock kom ut och hälsade mig välkommen - och det, ja det var Ivo Livi himself. Av någon anledning gjorde han ett osympatiskt intryck på mig: galet geni, inåtvänd... Jag kom osökt att tänka på en rad ur en Sherlock Holmes-story: "I felt an immediate dislike of the man."





2. Kristallens gåta

Vi hade börjat vår rundvandring i hans betonghus där uppe på berget, hans vetenskapsborg, hans teknologiska örnnäste. Ikosaedern i montern var det första objektet. Livi mässade på om dielektrisk energi, skapande mönster och energier i jämvikt, men jag förde in samtalet på en ny tråd och sa för att vara vänlig:

- "De sanna profeterna ska komma från öknen" sägs det. Så passande då att ditt labb ligger i en ödemark!

- Javisst, tack för den! sa Livi. Jag är kristallteknikens profet. En dag ska hela världen nyttja den, den ska ha lämnat elektricitet och allt bakom sig. Till och med vattenkraft kommer att verka stenålder när vi börjat utvinna energi ur kristaller.

Ödemark: nog var det en ödemark vi var i alltid. Som utsikten från parkeringen uppe på berget: vida nejder, låga berg och susande skogar vart man såg, en gripande syn men också en lätt skrämmande syn, denna ödslighet...

Hur hade då Livi kunnat uppföra detta labb i mitten av ingenstans? Det talades om ett arv och donationer från privata instanser, så var det kanske, men ändå var det imponerande att på detta vis skapa en högteknisk utpost mitt i ödemarken, i södra Lappland - och allt skött av honom själv vad det verkade - en trollkarl indeed!

Livi hade återgått till att betrakta den roterande kristallen. Och nu sjöng han, detta galna geni, med suggestiv röst:

Bright lights distract me,
sounds won't go away,
here you can't find me,
it's time to play...

Men jag kände igen sången, så jag fyllde genast i:

It's all 'bout the money,
dreams bought and sold,
could come out a winner,
let the dice roll!

Så sjöng vi båda:

Living life in Vegas, 24/7,
the world behind the neon,
stories left untold...





3. Körrummet

Vi gick till ett så kallat körrum, ett filmrum, en mörkblå salong med heltäckningsmatta, fåtöljer och bioduk. Livi tryckte på en remote och ljuset släcktes, och så satte vi oss och såg en film spelas upp. Kristaller i olika former visades och en speakerröst sa:

Människan har 32 ryggkotor, och det finns 32
kristallformer. Samband finns också med de fem
platonska kropparna: talet 2 multiplicerat med sig
själv 5 gånger ger 32.

De 32 kristallinska formerna bygger energi, frigör
energi. Hörbart ljud, ultra- och infra- plus kristaller
är Gefundenes Fressen, själva nyckeln till energi- och
materiekontroll. Energi är materia och materia är ljud,
vilket redan de gamla indierna visste; de kallade urljudet
"shabda".

Håll dig till höger, gå kristallvägen. Kärnenergi är
vänsterhandsvägen.

Indeed? tänkte jag. Ja så var det nog: kristallteknik var framtidens melodi. Märkligt ändå: här satt jag i mitten av ödemarken och fick se på spetsteknologi, märkliga teknoting skapade i en berganläggning i södra Lappland. Varför kunde man inte forska om sånt här nere i Stockholm-Uppsala, i Lund eller Göteborg? Var man fast i det förgångna, i gamla tankebanor? Måste det till en Ivo Livi för att ruska om vetenskapssamfundet i Sverige, ja i hela världen?

Antagligen. Det behövdes ett geni, en galning för att dra dagens vetenskap upp ur dyn, ur sina fixa idéer och paradigm.


Filmen fortsatte:

Med kristallteknik kan man få ljus, och från ljuset värme.
En familj kan till exempel födas av ett hektar, 10 x 10 m,
med ljus och värme styrt av kristaller. Elektriska
ledningar behövs inte; vi får av dessa kristaller vackert
ljus, och ljuset i sin tur kan bli till värme och
rörelseenergi.

Nå, men vad är då kristaller, dessa glorifierade ting? De
är ordnade molekylstrukturer. Även magneter har dylik
ordning, varmed deras kraftfält uppstår. Magneter står
här för materia, kristaller för det andliga; kristallen
alstrar fält liknande magnetfälten. I detta eterfält finns
svaret på lösningen till den dielektriska energin.






4. Altanen

Filmen gav mig lite kött på benen. Och så mindes jag sången vi sjungit framför montern, den gjorde mig lite bättre inställd till Livi. Och jag började fatta vidden av det hela, fatta djupet i de skapelser jag förvisades här i ödemarken; det tog sig sa mordbrännarn.

Efter en smärre måltid gick vi ut och satte oss på en altan med utsikt över solbelysta skogar.

- Så hur började allt...? sa jag, som den journalist jag var. Meningen med besöket var som sagt att intervjua Livi, skriva en artikel om honom för Illuster Vetenskap.

- Det började med laser, sa Livi. Sedan kom kvartsur och sedan skapade jag en kristallmotor. Jag erbjöd den åt Volvo, men de ville inte ha'n...

- Oj då. Men hur funkade den?

- Jag började med att visualisera kristallen och sedan slipade jag den, sa Livi kryptiskt. Så bytte han ämne, övergick till att tala om något som filmen antytt:

- Idag gör vi ljus av elektricitet, imorgon gör vi elektricitet av ljus. Av kristalljus.

- Jaså?

- Jojomen, sa Livi. Och att kristaller har höga vibrationer, det vet alla. Engelska kungakronan får ju bara visas ibland, i massceremonier, tack vare att dess diamant har så höga vibbar. En enskild människa skulle inte klara av att se den.

Skymningen föll men altanen lystes passande nog upp av kristaller, glödande diamanter. Livis redogörelser var svåra att följa, men jag lät honom hållas - och med tiden fick jag veta en hel del om syntetisk smaragd för ljusalstring, kvartskristallens användbarhet, knapptryck för ordnande av kristaller i mönster, och värmealstring genom variation av energifrekvenser, geometriska mönster.

- Vi simmar i en ocean av frekvenser, sa Livi. Kristaller kan ändra dessa mönster, frigöra energi. Man kan placera kristaller på kanten av en skiva, rotera denna och rikta mot en patient; vissa centrum stabiliseras därmed, energier sänds in i hennes eteriska centra. 32 ryggkotor och 32 kristallformer, remember! Men patienten måste tro på det hela, måste vilja att bli botad - som i all läkning.





5. Morgon

Första dagen hos Livi hade fortsatt med rundvandring i hans underjordiska labb, där han talade om andra projekt han bedrev: om energispiraler, materiens ljudbindare och sammanvävning av frekvensplan. Jag noterade det hela lite förstrött och visades sedan till ett rum där jag fick övernatta. En hektisk dag var till ända, en dag med många nya impulser på teknikens område.

Nästa morgon satt vi i matsalen i topphuset och åt frukt, vegetariskt och dannt som det anstod en den nya tidsålderns man. Jag sa:

- Så vad blir följderna av all denna kristallteknik? För samhället?

- Ingen alls, sa Livi och åt av sin melon, odlad i kristallbelysta poldrar i hans subterrana labb.

- Ingen...? sa jag och drack ananasjuice.

- Nej, inte idag. Ingen vill ju frivilligt övergå till kristallteknik. Än gäller kärnenergi, explosionsmotorer och elkraft.

- Men om vi beslutade oss för att gå över till kristallenergin då?

- Då, ja då kunde vi få smartare energi - vackrare energi, behagligare energi.

Vi reste oss omsider från matbordet, gick genom glasade salar, tog en trappa ner och såg ut över ett labblandskap. Livi arbetade helt ensam här, märkligt att säga.

- Så du jobbar helt ensam här?

- Ja, sa Livi. Om man inte räknar biståndet från devas och änglar...

Hm, en galen esoteriker tänkte jag... Men nu började jag verkligen gilla honom, efter de inledande diskrepanserna hade han vunnit mig. Jag började fatta vidden av kristalltekniken: den skulle revolutionera världen, ge oss ny, renare energi. Så vi vandrade iväg längs skinande korridorer, besåg fler märkliga ting, ascenderade ett kristallschakt - ja, vi svävade rent av, tack vare kristallverkan - och kom ut på parkeringen där jag hade min bil, min hyrda Volvo V70.

Vädret var mulet med skarpa konturer, man kunde se miltals. Sol i all ära men gråväder har ett bättre ljus, det vet alla fotografer och målare - om vi nu ska jämföra.

- Jag får tacka för besöket, sa jag. Tacka för alla upplysningar.

- Ingen orsak, sa Livi.

Jag såg ut över de vida nejderna och kände frid och ro, kände inspiration över uppgiften att skriva en artikel om besöket. Jag skulle frälsa världen med kristallteknik; Livi var dess upptäckare, och jag kunde bli hans språkrör.

Jag tog farväl, satte mig i bilen och körde nerför berget, och tog sedan in på asfaltvägen mot sydliga nejder.




Relaterat
Svensson: biografi
Eld och rörelse: fri pdf
Den stora invigningen
Malvor och Filomena
Melina Starr