Halford som poet

Härmed en text om en central engelsk lyriker.

Grand canyons
of space and time universal,
I face the impenetrable wall.

Stand! Punch!
Hooks to my brain are well in!
Stand! Punch!
I know what I am, I'm Berlin!

Så låter "Dissident Aggressor" från "Sin After Sin". Av Judas Priest, Rob Halford vid pennan. Härlig absurdism att börja dagen med. Att låten är progressiv och dann hjälper förstås också. Ett musikaliskt äventyr!

Shooting for the stars,
cruise the speed of light,
glowing god of Mars,
body burning bright.

Voilà ännu en Halford-text, spontan och vital. Låten är "Riding on the Wind" från 1982, en smärre höjdpunkt i melodiska marker, tung lätthet och drömmar om "ansiktet på Mars".

Min favoritlåt ur Priestkatalogen dessa dar är "Last Rose of Summer" från "Sin After Sin". En soft ballad med akustiskt komp, en låt man spelade med rodnande kinder en gång i världen, den kändes urlöjlig.

Men den har växt med åren. Den är helgjuten. Halford fraserar ledigt, är bekväm som crooner, besjunger rosor och kärlek med sällspord elegans:

Throughout the soft and timeless days of August,
from now the shadows begin to grow much longer.
The sunset's fires has deepened a bloody red,
I give you this, the last rose of summer!

Hög ton där! Och så refrängen:

A token of my unyielding love,
for when the winter's mantle stills the earth,
and all around seems dead and cold, this rose
reminds you of a time when all was warm and living.

Texten må verka banal, men fraseringen är innovativ och betonar känslan.

Så vers 2, lämplig just idag då vi har en vinter-setback med snö och kyla:

Do not despair, Mother Nature's simply resting
in sleep she has well earned.
'Til one day, not so very far from now,
with the opening of the first rose bud I shall return!

En triumfatorisk försäkran: till våren, till våren, då blir allt bättre! Visst måste man greppa tidlösheten och se varje dag som speciell, men finge man välja så väljer man såklart vår och grönska före snö och kyla.

Låten fortsätter med refrängen ånyo, uttonat med titeln upprepad. Ett diskret ögonblick på en av Priests många skivor, men ett minnesvärt sådant. Enligt uppgift ska gruppen kanske göra en samlingsskiva med sina akustiska nummer, sina ballader och lugnare lådar som skulle funka unplugged, och då är "Rose" given. Plus "Epitaph", "Before the Dawn", "When the Night Comes Down" (1984), "Fever" (1982) och möjligen några fler.

Vad gäller Halford som poet och författare så skrev han en story en gång, en fantasyberättelse av det ena eller andra slaget. Tillfrågad av Sweden Rock Magazine vad det blev av den, så sa mannen bara att den kommit bort, det blev inget av den. Men en gång i tiden närde Halford tydligen ambitionen att bli mer än metallgud, han ville bli "riktig författare".




Relaterat
"Eld och rörelse" åter tillgänglig
"Det röda massanfallet"
"Trotylstorm i öster" (2018)
Kaninbibeln
Actionism (2017)