Judas Priest: Unleashed in the East

Det började lite trevande, men efterhand fann de vad de sökte.

Man tog för sig ordentligt av det metalliska smörgåsbordet, men man orkade liksom inte smälta allt.

Det tog tid, men skam den som ger sig...

Det handlar som ni förstår om metallguttarna Judas Priest. Deras första handfull plattor var alla imponerande på sitt sätt, men de saknade något: det där lilla extra. Men på live-LP:n "Unleashed in the East" föll allt på plats.

Året var 1979 och man utgav ljudspåret från olika Japan-gig. Det är full speed från början, med "Exciter" från andra LP:n som här får sig syrgasbehandling och exciteras till än högre nivåer; speedmetal är född, med dubbla gitarrer och dubbla solon och extas bortom Bortom. "Running Wild" utgör en lagom mellanrätt, och så är det rätt ner i inferno med "Sinner"; solot är en sann helvetstripp, en skärseld av riff som i Rainbows "Gates of Babylon".

"Ripper" låter oss för sin del landa i ett dimmigt London med en galning lös, och så avslutas sidan med en helt enorm cover, en ready-made som här görs ännu bättre: "The Green Manalishi (with the Two-Pronged Crown)". Fleetwood Macs version saknade den fart och fläkt som Priest ger låten, men man må prisa Peter Green för texten, maken till suggestiv turistresa:

Now when the day goes to sleep and the full-moon looks,
and the night is so black that the darkness cooks,
and you come creeping around,
making me do things I don't wanna do.

'Cos your the Green Manalishi with the two-pronged crown,
all night dragging us up, or you're bringing us down,
taking my love and slip away, leaving me here,
trying to keep from following you...

Lättflygande poesi till blytungt komp: metal när den är som bäst.

- - -

Sidan B inleds med ännu en cover, Joan Baez' "Diamonds and Rust". Efter ett krunschigt intro av Tipton ges Baez samma magiska behandling som Nazareth gav Joni Mitchells "This Flight Tonight": originalet omformat nästan till oigenkännlighet, till något bättre och svängigare. Så ska en cover vara, den ska tillföra något. Halford är också mannen att sjunga denna romantiska text, han har många sidor:

Now I see you standing on a road with snow in your hair,
now we're looking out the window of the hotel
of the Washington Square,
our breath comes in white clouds,
mingles and hangs in the air;
speaking strictly for me, we both could have died
then and there...

Perfekt samspel Tipton-Halford för övrigt. Så kommer mini-eposet "Victim of Changes", en tidig komposition som bara blir bättre med åren. Tungt malande rårock som efter en solovirvel går ut i softare marker, och sedan i desperation och falsettskrik: en given live-favorit.

- - -

Skivan slutar med flygande fanor med "Genocide" och "Tyrant": så här ska de låta, versionerna på "Sad Wings of Destiny" framstår som skäligen bleka i jämförelse. "Twin guitar attack" i introt och recitativ i mitten på den förra gör den minnesvärd. Och den sistnämnda är en snabbform med snabbsång, med nedsaktning strax innan slutet, och så upp i fart igen till det triumfatoriska slutversen:

Mourn for us oppressed in fear
Chained and shackled we are bound
Freedom choked in dread we live
Since tyrant was enthroned

My legions faithful unto death
I'll summon to my court
And as you perish each of you
Shall scream as you are sought

(tyrant) capture of humanity
(tyrant) conqueror of all
(tyrant) hideous destructor
(tyrant) every man shall -- fall!

Ett sista falsettskrik, riffkaskad och finito, och extatisk jubel från japanerna. Priest hade bosatt sig i svängiga marker, de var hemma: "they had arrived".




Relaterat
"Eld och rörelse" åter tillgänglig
"Det röda massanfallet"
"Trotylstorm i öster" (2018)
Kaninbibeln
Science Fiction Seen from the Right (2016)
Actionism (2017)