onsdag 22 februari 2023

Fornindisk sed: att hälsa: några anteckningar

In Swedish. -- Det forna Indien hade sina intressanta sidor... som detta med sättet att hälsa.




Forntidens indier kunde hälsa; man välkomnade varandra, man hade gester för detta. Även fiender hälsade varandra hovsamt.

Några exempel på detta är som följer. De är alla ur Mahābhārata och vi tar dem i tur och ordning, från första boken Ādiparvan och så vidare.

+++

Arjuna hade av sin lärare av Droṇa fått vapnet Brahmaśiras. Pandusonen lovade att bara använda det i nödfall, sa ”’Så ska det bli!’ och gav sedan sitt löfte med händerna sammanlagda till en añjali-gest.” (Ādiparvan, Poona-utgåvan, 1.123; Jonsson s. 72)

Añjali kan för sin del beskrivas som ”händer ihop, såsom en kristen ber”. Indiern kan även i sammanhanget låta tummarna vidröra pannan; detta är mycket indiskt. Termen i sig, añjali, är av roten √añj, anbringa (såsom helig olja), dekorera, hedra.

Härmed fler exempel på vördnadsbetygelser ur Mahābhārata.

Ādiparvan, Poona 1.179, Jonsson s. 85; Arjuna, på Draupadīs svayaṃvara, ska utföra ett bågskytteprov – och inför detta hälsar han till och med för pilbågen: ”Han kringvandrade den vördnadsfullt, vändande högra sidan emot den. Han bugade sig för bågen” (Jonsson s. 85) och sedan grep han den, fylld av glädje. (Och när han skjutit och träffat målet lät guden himmelska blommor regna ner över honom som nåderik gest, som gudomlig bekräftan av detta triumfens ögonblick.)

Vidare: lärjungen Upamanyu hade läraren Dhaumya; en gång ”kom han hem till sin lärares hus, infann sig hos honom och betygade honom sin vördnad.” (Charpentier s. 133; Sagan om Dhaumyas lärjungar, Mbh 1.3).

Som vi såg i exemplet med Arjuna och den pilbåge han fick, så var detta att kringvandra någon eller något medsols ett tecken på vördnad. Vi finner fler exempel på detta i Ādiparvan (Bombay 209-212) i sagan om Sunda och Upasunda. Detta demonpar har lagt jorden under sig och kan inte besegras. Då gudarna framfört sitt problem till Brahmā får han idén att be gudarnas mästersmed, Viśvakarman, att skapa en mycket åtråvärd kvinna. När hon skapats ger Brahmā henne namnet Tilottamā, den främsta (uttama) jasminblomman (tila).

Så får vi höra att Tilottama med knäppta händer betygade Brahmā sin vördnad och frågade om sin uppgift. Hon får av Brahmā veta att hon skapats av gudarna för att tända Sunda och Upasundas åtrå. Brahma ger henne en order med denna innebörd, att få detta demonpar att bli upphetsade av henne. Hon lyder: ”under vördnadsbetygelser lovade hon ättefadern detta och gjorde därefter till avsked en rundgång kring gudarna” [Charpentier s. 148].

+++

Vi går vidare till eposets bok 2, Sabhāparvan, Poona 2.1. Där är det så att asuran Maya har räddats till livet av Arjuna och är tacksam; med respektfullt kupade händer betygar han honom upprepade gånger sin vördnad.

I bok 3, Vanaparvan, finer vi Savitrī-sagan, Bombay-utgåvan, 3.293-299. Savitrīs far, kungen Aśvapati, uppsökte en kung som efter några olyckor levde som blind eremit; dock hade han en ståtlig son, Satyavān, som Aśvapatis dotter ville ha som gemål. Aśvapati begav sig alltså till skogen där eremitkungen, Dyumatsena, bodde: ”Han fann den blinde fursten sittande på en hög av offerströ i skugan av ett stort träd. Med tillbörlig vördnad hälsade han honom och föreställde sig med sänkt röst. Den andre mottog honom på övligt sätt ...” (Charpentier s. 210)

+++

Vi avslutar med några exempel ur Bhagavad-gītā, som ingår i bok 6, Bhīṣmaparvan.

I Bhg 11.14 läser vi om hur Arjuna bugar för Kṛṣṇa: praṇamya śirasā devaṃ / kṛtāñjalir abhāṣata: ”han böjde sitt huvud inför guden och sa med vördnadsfull hälsning...” – Och i 11.39 har vi en rad där Arjuna säger till Kṛṣṇa: namo namas te ’stu sahasra-kṛtvaḥ / punaś ca bhūyo ’pi namo namas te: ”Hell dig, hell dig tusenfalt, åter och än åter hell dig, hell dig!”

Det gällde med andra ord att alltid visa de hedersbetygelser som var påkallade, att vördnadsfullt kupa händerna, såsom till bön, añjali; förklaring för denna term gavs ovan. Därtill kunde man kringvandra den tillbedde medsols (termen for detta är pradakśiṇā). Detsamma gör man ju i kyrkor med koromgång, till exempel Uppsala domkyrka.



Litteratur
Charpentier, Jarl. Indiska myter och sagor. Stockholm: Natur & Kultur, 1925
Jonsson, Rolf. Mahābhārata – ett urval. Umeå: H:ström, 2013



Relaterat
Snabbkurs i sanskrit
In English: Kali Yuga is over
In English: A summary of the Mahâbhârata
Bild: "Praying Hands" av Albrecht Dürer

1 kommentar:

Svensson sa...

"Dhâtâham vishvato mukhah"... I am the creator whose face is turned in every direction...