In Swedish. -- Härmed en kortnovell om en diskret trumslagare i tillvaron: Sigfrid Kall.
Han hette Sigfrid Kall. Han var en kall typ. Dessutom var han en slim nordisk figur, verksam i mediabranschen. Nu satt han i sin lägenhet på Norrlandsgatan och sa till sin papegoja:
"Jag vill dö... nej, seriöst. Döden är ju tabu. Men tänk vilken poetisk kraft det är i ord som 'dö, döden, avlida'."
"Men dö då," sa papegojan, "det är väl ingen big deal. Vi ska alla dö. Och jag skulle ju inte sörja dig för du är ju bara som en matserverande maskin för mig."
"Nej, tycker du det?" sa Kall och tände en cigarrett.
"Nja," sa papegojan, en vit kakadua vid namn Stoss, "lite känner jag väl för dig. Men inte mycket. Jag älskar papegojor."
"Jaha," sa Kall. "Jag säger som en okänd internetpoet: 'Jag vill dö'."
"Verkligen?"
"Ja," sa Kall, "'verkligen' i så måtto att det där verkligen är ett citat från en poesisajt i det 21:a århundradet. En rad bara. 'Jag vill dö.'"
"Dö då."
"Nu dör jag."
Men Kall dog inte, han levde vidare för att röka sin cigg och snöa in på tillvarons irrgångar.
Relaterat
Tänk på döden
Byxdress i Düsseldorf
Typ: Förståndig
Typ: Turist
En asiatisk briljans över västerlandets konstans
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar