måndag 22 november 2021

Fjortonårsjubileum

In Swedish. -- Idag är det fjortonårsjubileum för bloggen.



Denna blogg startades 22 november 2007.

Och idag är det 22 november 2021.

Med andra ord: idag är det fjortonårsjubileum.

+++

Avsikten med bloggen var från början detta: promota mina böcker.

Men jag förstod tidigt att, för en effektiv promotion, så måste man varva reklamen med andra inlägg.

Och denna affärsidé har stått sig. Bloggen innehåller, nu som förr, promo blandat med "allt annat".

Nedan ges några länkar till bloggen genom åren. Det blir ett och annat promotion-inlägg. Plus "allt annat".

+++

2007: bloggrelaterat: första inlägget
2008: Uppsala: prosaskiss
2009: följetong: Gripenbergs sol
2010: "flash fiction": kortnovell
2011: memoar: Christina Lindberg
2012: recension: Metropolis
2013: råd: hur man botar oro och ångest

+++

2014: promo: Eld och rörelse
2015: lästips: antiken
2016: dikt: Tomma rum i tomma hus
2017: modellbygge: Antropolis
2018: promo: sf-bok presenterad på svenska
2019: lästips: blandat
2020: sf-historia: Nova SF
2021: tradition: nationaldagspredikan


+++

Det om detta. Välkommen att följa bloggen i framtiden. Bloggen kommer nog att fortsätta. Dvs., om Gud så vill.

Nåja, det har ju gått bra i fjorton år; det ska förhoppningsvis fortsätta som förr. Generellt kan jag säga: nu som förr har bloggen ingen masterplan. Allt går i stort sett hipp som happ. Förutom "promo varvat med övrigt material" så har jag ingen strikt vision för det hela.

Och det har, på sätt och vis, varit bloggens styrka. Det har aldrig varit ett enstaka syfte med bloggen. Mix, blandning, hodge-podge, bouillabaisse: detta har varit det oskrivna idealet. Detta skapar en alkemisk reaktion som, om inte direkt leder till guld, är rätt tilltalande. Denna mix har gett bloggen en obeskrivlig karaktär.



Relaterat
Det flammande svärdet
Omstridda fenomen
Svenska berättelser

söndag 14 november 2021

Boknytt: Ernst Jünger -- en biografi (Svensson 2021)

In Swedish. -- Nu har min Jüngerbok kommit i en svensk version. Titeln är Ernst Jünger -- en biografi. Förlaget är Logik.



Köp boken på Logik

Köp boken på Amazon.se



Äntligen är det alltså dags för en svensk version av min Jüngerbok. Den kom, som alla vet, först på engelska 2014 som Ernst Jünger -- A Portrait. Denna svenska version återger allt som den engelska versionen säger, plus en del till. Såsom information om den speciellt svenska receptionen.

I ankdammen Sverige är Jünger den värsta bad boy som tänkas kan. Patrik Ehn blev ju utesluten ur SD pga. att han vurmade för Jünger (se bokens kapitel 4). Och tidigare i år, 2021, myntades begreppet "yxhögern" av en f.d. socialdemokratisk minister sedan en SvD-skribent citerat Jünger.

Med andra ord: Jünger är och förblir kontroversiell i detta land. Det bara är så.

Hur som helst: nu får Sverige sin första Jüngerbiografi någonsin. Heidegrens bok om Jüngers roll i Weimarrepubliken, samt den om Ernst och brodern Fritz, täcker en del. Men inte allt. Summa summarum, detta är den första heltäckande biografin över Jünger på svenska. En bok som Sverige av idag behöver, menar vi blygsamt.

+++

Boken inleds med ett biografiskt kapitel. Sedan följer kapitel om den kontroversielle Jünger, lika med nationalisten och militaristen. Sedan gås centrala verk såsom romaner och diverse essäer igenom. Sedan följer specialkapitel inriktade på ämnen som historia, konst, religion etc, allt ur Jüngers synvinkel.

För att annars karaktärisera denna bok, hur göra? Tja, man kan till exempel citera ett lovord den engelska versionen fått på Amazon.com: "Köp!"

Kort sagt, nu är den här, en epokgörande Jüngerbok på svenska. Med sitt exklusiva omslag av Jünger som tidlös gestalt i ett heroiskt landskap. Och med ett register; detta fanns inte i den engelska utgåvan.

Som sagt: Sverige behöver en Jüngerbok som denna, så är det bara. Jüngers centrala verk har översatts till svenska från 1950 och framåt. Han har en rätt stor skara fans i detta land. Och ska man läsa en biografi över mannen finns annars bara tyska böcker. Och väldigt få i detta land läser tyska. Så du som gillar Jünger och vill veta mer, du är i stort sett hänvisad till Ernst Jünger -- en biografi, utgiven på Logik i detta nådens år 2021.



Köp boken på Logik

Köp boken på Amazon.se



Relaterat
Bokens sida på Logik
Den engelska versionen
Smakprov: Om romanen Heliopolis
Smakprov: Om romanen På Marmorklipporna
Smakprov: Jünger och religionen



fredag 12 november 2021

Astral War -- some informal remarks

We have spoken about "Astral War" before on this blog. Like here and here. Now for some more deliberations on the subject. -- Edit 2023: the ideas discussed below is now part of a book, aptly called Astral War.



As we have said before, "Astral War" can be defined as "propaganda war," "psychic war," "Kulturkampf," et cetera. It is a rather silent, rather discreet kind of war.

In this post we will look at diverse aspects of the Astral War. We will begin with the angle of Astral War Today, continue with Astral War Myths, and close with Astral War Tactics.

+++

The Astral War has raged since the beginning of time, when man’s souls were enveloped in materiality, in corporeal bodies, in the 3d duality of mine-yours; body-mind, good-bad, me here-God there, etc.

Parallel to this, there has always been a striving back to spiritual realms, Nirvana, and godhead. A special terminology pertains to this: the fall into corporeality is the involution, the way back to godhead is the true evolution.

This might sound easy and clear-cut but there are aspects of it that needs to be discussed. For instance, will all of humanity evolve, raise out of materiality and strive for heaven? We surmise that this will not be the case. A large part of humanity is not disposed for spiritualism. They are stuck in atheistic, STS negativity. [STS = "Service to Self" = mindless egotism.]

Thus, you could say that humanity is facing “the great divide”. On the one hand, we have STO ["Service to Others" = mindfulness] disposed mystics acknowledging that they have a soul and that reality is structured in layers from 3d and up, being more immaterial and more real as up we go. On the other hand, we have atheist STS people denying the spiritual side of reality, only seeing 3d reality, only seeing material reality, reducing everything to what we see with our material senses, denying the capacity of intuition.

However, “great divide” or not, you might say that human civilization with time has gained an increased element of “idealism, conceptuality, mentality”. Ideas and abstract concepts play a larger role today than yesterday. At least, we see this in the realm of warfare, which is the subject of this chapter. Reading the Wikipedia side on “Fourth-generation Warfare” we are presented with the theory that today’s conflicts are not merely focused on regular forces in combat, it is also about “psychological warfare, especially through media manipulation and lawfare” [sic]. The last concept is about using law as a weapon, like delegitimizing the enemy through a legal process. And “media manipulation” is of course giving the events a certain spin, it is about propaganda, about portraying blue forces as saints and red forces as demons from hell.

If Fourth-Generation Warfare is the war of today, it also has tangible elements of terrorist attacks, guerillas and such. But the propaganda war element is the most important one, we suggest. In the successive major, all-out wars from the 30 Year’s War through the Coalition Wars and WW1 and WW2, the propaganda element has played an increasing role. Then, as we propose in Actionism, today there will not be any more major shooting wars like WW2. After 1945 the trend goes down, both regarding longevity of conflict and the number of dead. However, the propaganda war today is more intense than ever.

The wars fought today are rather low-intense but every single shot is mythologized beyond belief, given media spin so that the common news consumer thinks that Harmageddon is nigh. Of course, there will not be a major warlike cataclysm, it can’t be after Earth ascended in 2011. But try to tell that to the media-drugged, materialist zombie.

This is the modern war, this is propaganda war, this is the astral war today regarding world events of a warlike kind. It is not about what tangibly happens, it is about what people believe happens.

So, how to rectify this? How to turn people away from letting their souls be the battlefield of this war?

As intimated it is nearly useless to say to people that a single 7.62 cartridge fired in a MENA desert doesn’t mean that WW3 is looming.

Again, it is about the Great Divide. Negative people will always be hooked to this kind of news. However, finally, when mankind at large is ready for creating “paradise on Earth,” then these other, STS people might be given the opportunity to translocate to a grand-scale, parallel world VR simulation to live out the remains of their negativism, duality and fear. The rest of mankind, STO disposed, of positive and spiritual mindset, can then create their spiritual civilization undisturbedly.

+++

Now for the subject of Astral War Myths.

To a modern mind, “myth” means “a lie, something made up”. However, in a more archaic, holistic vein, “myth” is golden. You could say that a story being labeled as myth has “graduated” – it has become immortal, an astral world narrative, a dreamworld story. A legend.

In this respect myths are 4d stories, stories with soul. Conversely, stories merely pertaining to 3d are conditioned, “all too human,” banal.

So, in search of stories pertaining to the astral war, what do we find? Inspiring stories, morally guiding stories? Stories about the forces of light fighting the Demiurge? – To begin with, we find this story by Robert A. Heinlein, the novella Lost Legacy (anthologized in Assignment in Eternity, 1953). It is about a group of academics feeling fenced in by reductionist psychology. They discover anomalies in the concept and then become spiritual adepts fighting the cabal of materialist, nihilist operators ruling the land.

The group in question challenges behaviorism, the “man machine” paradigm. Next, they venture into esotericism, they learn about will controlling thought, and they become spiritual supermen. It is a bit simplistic – but – we’d say, show us another SF story telling about this in such a succinct and readable manner. In Science Fiction Seen From the Right we said that Heinlein, with this story,
… can be seen as an informal teacher of esotericism – indeed, even better, a myth-maker for the coming golden age of spirituality, depicting as he does how the group our trio joins gets embroiled in a psychic struggle all over the land, a fight between the forces of Light and Dark. This is unique – because, fiction on the theme of spiritual elevation and the fight between willpowered Light and desire-driven Darkness, is a rare thing indeed, in and out of the SF field. However, maybe Edward Bulwer-Lytton in The Coming Race (1871) and Frederick S. Oliver in A Dweller on Two Planets (1905) come close to the dramatic spirituality of Lost Legacy.

[Svensson 2016, p 24-25]
If we should mention another, equally pertinent story it will be C. S. Lewis’s That Hideous Strength (1947). It has the same theme of determined Responsible Men fighting chauvinist nihilism. And, as well as Lost Legacy was footed in post-war USA, That Hideous Strength captures post war England with some charm. It is about a university being forced to give way to a modern research institute, it is about an old wood, Merlin and a spiritual leader in the form of the space-farer Elwin Ransom, known from Lewis’s sf sagas Out of the Silent Planet and Perelandra, to which That Hideous Strength forms a finale.

In Science Fiction Seen From the Right we said this of Lewis’s book, for instance holding it above 1984 and Brave New World, two other British novels discussing the nature of nihilism. We said that these two novels…
… tend to indulge in the evil, antagonistic sides of the plot while Lewis’s novel along with showing us evil shows us a way out. Lewis has balanced the incredible with the eminently relatable. Orwell’s and Huxley’s novels were dramatically credible in stressing how “the enemy is well organized” but Lewis, in showing the power of The Common People, of the echo in medieval vaults and of acknowledging the Light, is more relevant to the era of Sat Yuga we live in today, the Era of Truth following on the Iron Age of Kali Yuga having just ended.

[Svensson 2016, p. 57]
This is very important. In fighting evil, you can’t just indulge in the fight per se. You have to have a vision of what to replace it with. To merely fight evil and praise victory over it is equal to power positivism, to acknowledge nothing beyond 3d realities. This merely leads you to become another tyrant.

The vertical dimension is always important. To acknowledge that reality is structured from “less real” to “more real” is essential for any worldview. If not, then everything gets embroiled in relativism, in the social, horizontal dimension, the realm of “human, all too human”.

As we saw above, the Heinlein and Lewis stories in question had this perspective. Their heroes fought the Demiurge with an ontologically footed ethic.

They were, indeed, astral warriors.

What more examples of such astral war myths do we have?

You might think of some stories of Philip K. Dick. He didn’t tell about such clear-cut astral fights as the above but he did approach other key elements of the struggle. Like acknowledging the Gnostic perspective of souls being caught in the material world, acknowledging esotericism, acknowledging God.

Dick’s opus is complex and we portrayed it from the view of esotericism in Science Fiction Seen from the Right. And this excerpt captures the gist of it, of Dick first writing the novel Galactic Pot-Healer in 1968, about an unhappy man being approached by a god. Then virtually the same thing happens in Dick’s everyday reality, in 1974, portrayed in the novel VALIS (1981). This novel gives you a theophany, a vision of God.

This is authoritative esotericism. This is Swedenborg in his Dream Diary, “The Ecstasy of Saint Teresa,” Isaiah seeing “new heavens and a new Earth”. It is incomparable in its vision of the divine, of Being, of That Which Is, that which ontologically can’t be questioned. It is supreme bliss and rest.

VALIS is a relatable theophany. The best of Dick’s opus was “serious fiction in popular form” and this gloriously applies to VALIS, a book in under 300 pages giving us both a story and a mystic’s vision of the world. The appendix has a 52-paragraph, 15-page philosophical statement, the summary of Dick’s Gnostic studies and divine experience.

VALIS underlines this: that the battlefield of the astral war is you and your soul. VALIS is the story of a man in agony; the divine experience doesn’t enlighten and enliven him, not at first. Rather, he regrets having been illuminated by the divine light and then being left out in the cold, the divine experience cooling off, as it were. With time, after Dick had digested his 1974 experience more fully, he became more placid and tranquil, more “spiritual”.

That said, VALIS can be a trying read, of going through all of Dick’s interpretations and misinterpretations of his experience – but – all things considered, it has value as such, as a document of a divine experience. Again, it is like Swedenborg’s Dream Diary which also was about a man in agony, haunted by visions that, in the end, illuminated and elevated its recipient.

+++

Now, on to Astral War Tactics...

The concept of “astral war” doesn’t occur in this author’s recent essay, Actionism – How to Become a Responsible Man. We used the term “frequency war;” this is the same as astral war. So – for all its worth, Actionism can be seen as a virtual astral war handbook for the keen individual. It is a pre-school in astral warfare.

“How shall I live?” This is the timeless question of morality. Actionism tries to give an answer to this. It paints the same ontological background as the book you’re now reading, that of God being a fusion of light-imbued will, thought, and passion. As fragments of the divine light we soul-endowed humans must sum up our will and let it guide thought. Additionally, we must affirm the role of passion to give the whole operation color and pizazz, warmth, and compassion.

The role of the will is important. Hitherto, excepting Nietzsche, it has been virtually eradicated from the realm of ethics as a central concept. Actionism wants to change this, by stressing that will, pure will, always is free. It spontaneously chooses light. Conversely, “a bound will” is equal to desire and indulging in darkness.

So, stop deliberating on “whether there is a free will or not”. By having the perspective of “a hierarchy of realities,” ethics is put on its feet. Will is free, will is divine. Sum up your will and let it guide thought, let will fuse with thought into a higher amalgam of Will-Thought.

Do this, and you will become a spiritual superman. This is the virtual astral war armor.

So then, what more to say on “astral war armor, astral war tactics, astral war survival for the common operator”? – You might need to remark on the latter wording and stress that in this war there are no “common operators,” no “random observers” and the like. Conscious presence is the only ideal, mindful engagement is the only way. To sit by and think that things will rectify themselves is not an option. The battlefield is you, stick to the program.

A general advice when operating conceptually, when fighting a frequency war, is this one from Saul Alinsky: a good tactic is one that you and your friends enjoy. This highlights the element of inspiration; some kind of creative joy, of spiritual uplift, must be present when fighting the astral war, when fighting the Demiurge, when fighting for the light against the dark. Conversely, activities that drain you or energy must be avoided.

Details aside, since the battlefield is you, every emotion, every breath, every single nano-second of your existence counts. Sum up your will, take a deep, gentle, breath, say I AM – and so you’re ready for anything.

This author’s creed can be summarized as holism, intuition, will-driven ethics. As for the first term, holism, it is about seeing wholes, the big picture. For its part, Borderline was an essay exploring holistic science, art, and ethics – and, conversely, advocating against reductionism on the scientific level. To reduce phenomena into cases possible to study in a controlled situation might give us mastery of material nature, 3d reality, but it will not give us an ontologically viable world-view.

Aspects like these (holistic science, art and ethics) were covered in Borderline. Then, to take the reductionist-holistic dichotomy into the realm of astral war, our advice is: when venturing into mythical realms, into subjects of gods, myths and legends, don’t fall into reductionist patterns. To reduce, say, a god into “social factors” is madness; it is applying a horizontal, human, conditioned perspective on a phenomenon that is vertical, essentially real and unconditioned. It is seeing the astral from a material point of view. It is reductionism gone awry.



Related
Astral War -- Your Soul Is the Battlefield (2023)
Propaganda War as Total War
Actionism
Science Fiction Seen From the Right
The Coming Race
Pic: Astral War Decorations

lördag 6 november 2021

Ny bok

In Swedish. -- Min Jüngerbok finns nu på svenska. Se bilden ovan, se bokens sida på Logik.se.



Logik har nu gett ut min Jüngerbiografi på svenska.

Titeln är Ernst Jünger -- en biografi.

Sidantalet är 326. Priset är 279:-. Du köper den här.

+++

Ett längre inslag om denna bok kommer senare på bloggen. Här ska bara sägas: boken är utgiven nu och den är fenomenalt bra. Innehållet är detsamma som i den engelska versionen, plus en och annan ytterligare uppgift och aspekt.

Vad gäller omslaget på denna svenska utgåva så har det uppstått en del reaktioner. Men förvisso var det så att designern ville göra något annorlunda än "frontsoldat Jünger i VK1", som annars är normen i dessa sammanhang. -- Omslaget har alltså en viss idé; det är ett konstnärligt genomtänkt omslag, välmålat och med otypiskt. Ni får vänja er vid det; jag har gjort det...

Att min Jüngerbok nu finns på svenska är en glad nyhet för envar Jüngerälskare.



Relaterat
Ernst Jünger -- en biografi på Logik.se
Den engelska versionen

tisdag 2 november 2021

Rapport: Logikdagen i Älgarås 30/10 2021

In Swedish. -- Logik förlag höll ett event på Svenskarnas hus i slutet av oktober. "Logikdagen" kallades det. En hel dag ägnad åt förlaget och några av dess författare. Jag var en av de inbjudna. Det hela blev mycket lyckat. Här är min rapport. -- Det ska påpekas att detta inte är någon "officiell" rapport; detta är mina, LS, intryck av evenemanget. Detta är Svenssonrapporten och inget annat...! -- Teckningen är gjord av signaturen Bergadotter. Och föreställer mig där jag står på scenen och håller mitt bejublade tal.



Någonstans söder om Sundsvall hajade jag till lite. På bilradion hörde jag gitarr-riff av omisskännlig prägel. Kan det vara... det måste vara... jo, det var Accept. Det hörde jag om inte annat när Udos hesa röst kom in i mixen: Balls... to... the... Wall!

Rockklassiker är med andra ord min favoritstation. De få gånger jag lyssnar på radio. Som när jag kör bil.

De spelade även Troggs "Wild Thing". Den enda rocklåten någonsin med ett lergökssolo... Och Linda Perrys "What's Up". En episk sång som fångade tidskänslan under tidigt 90-tal. Och som nu fått tidlös prägel.

Efter att ha fått mig dessa tre låtar till livs tröttnade jag. Stängde av radion. Och körde vidare genom mörkret. Med endast "däcksurr mot asfalt" som ackompanjemang.

Mörk höstväg, ensam i min bil... men jag stortrivdes. Jag skulle ju till Svenskarnas hus i Älgarås. För Logikdagen. Dit jag, jämte några andra författare, var inbjuden.

Mulet men milt och uppehållsväder: perfekt. Fram på dagen blev det även lite sol.

Så det hela var något av en repris på mitt event där 2019: att vara inbjuden till Älgarås av DFS för att pusha böcker. Då gällde det "Ett rike utan like; nu gällde det en bok som hade sin release just under detta event, en svensk version av min Jüngerbok.

+++

Långkörning en höstdag, rastplatser och bensinmackar... jag roade mig kungligt. Nåväl; bilderna som ges efter inlägget, efter själva texten, de inledande bilderna från resan ner -- de kanske inte basunerar ut något jubel direkt. Men ändå. Jag var ju på väg till ett länge efterlängtat, länge inplanerat evenemang... "Riding down the highway, going to a show" liksom; detta sammanfattar läget utomordentligt bra.

Resan gick utan incidenter. Vid ett-tiden parkerade jag framför Svenskarnas hus. Förra gången var det vitt, nu var det mer stilenligt rött med svarta knutar. En del andra detaljer var fixade nu; förra gången var huset cirka 90% färdigt, nu var det så gott som helt färdigt. In alles är Svenskarnas hus en kajplats i tillvaron för nationalister, ett tempel för svenskhetens bevarande.

Väl framme mötte jag Björn Björkqvist, Logiks chef, som jag inte träffat IRL förut. Men vi började snacka, mest praktiska saker till att börja med. Men på det hela taget var detta möte både nyttigt och trevligt. Man måste mötas IRL då och då, även i internetåldern. Så är det bara.

Senare träffade jag även Magnus Söderman, grundare av DFS ihop med Dan Eriksson. Magnus hade jag haft kontakt med tidigare men aldrig mött IRL förr så nu var det på tiden att skaka hand. Och snacka om ditt och datt. Väldigt givande och trevligt på hela taget.

+++

Jag skulle hålla mitt tal 1800. Före det skulle andra hålla sina tal. Så det fanns tid att fräscha upp sig och mingla. Jag träffade då Henrik Jonasson, konstnären mm; ett möte jag sett fram emot. Vi snackade en del, kanske mest jag som gick på om konst och politik. Men Jonasson förenar detta alkemiskt och jag beundrar honom för det.

Jag pratade även lite med Tommy Ulmnäs, en av Logiks författare med samhällskritiska verk på sitt samvete. Jag sa bl.a att vi var likadant klädda, grå kavaj med polotröja; det är författaruniformen det...!

Najs att träffa var även G. A. Eriksson, som designat omslagen till mina Logikböcker. Även till den som kom ut denna dag, "Ernst Jünger -- en biografi". Återigen: man måste mötas IRL då och då, det ger så mycket mer än att bara kommunicera elektroniskt. Man får en helt annan helhetsbild av personer.

Jüngerboken fanns upplagd på ett bokbord. Och den var godkänd på alla sätt; man hade behövt snabba upp produktionen lite men slutresultatet var så bra som Logikböcker alltid är. Dvs. välgjord, en vara väl värd sitt pris.

Den boken skulle nu finnas att köpa, jämte mina Logikböcker samt några av Manticores böcker. Sedan folk köpt ex skulle man som författare signera dem, om folk så ville (och det ville de ju).

Med andra ord: jag var där för att tala. Och signera böcker. Och det gjorde jag.

+++

Bilden som kröner detta inlägg är som sagt ritad av Bergadotter. Som var där. Och tecknade av talarna. Det var nog en spontan grej, inget planerat (så vitt jag vet), men när jag efter eventet såg bilderna frågade jag om jag fick låna dem för denna rapport. Det fick jag och jag tackade på förhand. Nu tackar jag igen; dessa teckningar ger en najs touch åt det hela. Porträtten är väl fångade.

Så jag mötte henne där och växlade några ord. Och vid samma bord pratade jag lite med Älvskald, trubaduren som även skulle uppträda. Vi var bekanta via twitter innan så det föll sig naturligt att samtala om ditt och datt. Såsom konst och politik. Konst inspirerar till politik; politik inspirerar till konst. Anser jag. Det är en alkemisk mix av oslagbar typ.

+++

Innan jag skulle hålla mitt tal fick jag i all vänlighet frågan om jag var nervös, om jag hade koll på vad jag skulle säga. Men, honest to God, talet var det jag oroade mig minst för denna dag. Den mer handfasta logistiken (resa osv.) hade jag ägnat en del energi åt innan denna stora dag, denna D-dag, 30/10. Men talet kunde jag planera i lugn och ro utan att binda mig vid något manus. Jag har iofs en del erfarenhet som talare; det hjälper, det skapar ett visst lugn. För detta tal hade jag själv valt ett mycket övergripande tema, "Mitt författarskap", men exakt vad jag skulle säga visste jag inte. Medan tiden tickade ner till 1800 tänkte jag igenom olika infallsvinklar. Till slut kom jag på det: detta att man som kreativ människa inte behöver tänka så mycket på "vad är jag för en konstnär egentligen". Min bror Robert brukade noja över det där men jag sa, då, när han levde, att "strunt i det, kör på bara, skapa, sedan får andra sätta etiketten".

Han lyssnade nog inte på det. För han återvände gång på gång till sitt "va é ja för en konstnär egentligen"... Men för mig har den motsatta vägen, "att avstå från att exakt definiera vad man är för en typ av författare", bara hjälpt mig. Dvs. man ska ju veta vad man vill med sin konst -- men detta "vad man vill" kan vara svårt att fånga i ord, annat än i "alla de 40.000 ord" en bok innehåller. Så det blir som Gödels teorem: den kortaste beskrivningen av, eller "receptet för" ett system är -- systemet självt.

Med denna vinkel (minus Gödel) kunde jag så gå på scenen kl 18 och babbla om skrivande och liknande. Samt om dagens stora boksläpp, Jüngerboken, samt några andra Logikböcker såsom "Burning Magnesium". Jag knöt ihop det rätt snyggt på de 30 minuter jag hade fått mig tilldelad. Och folk sa sig vara nöjda med vad jag sagt. -- På bilden ses jag hålla en diminutiv mikrofon; den skulle ha suttit som ett headset men fungerade bäst att hålla så där. Ansåg jag.

+++

Mingel, signering... man träffar en del folk på detta sätt. Läsare; väldigt trevligt. -- Man kan säga: folk som läser denna blogg, som läser mina böcker, svenskar och folk i utlandet (England, USA...) -- alla är del i min lilla krets... vad jag kryptiskt brukar tänka på som "Svensson's People". Det är en vag, svårdefinerad grupp, men den finns där -- och kommer möjligen att finnas även sedan jag lämnat det jordiska. Folk som vill ha något mer än statskulturens klichéer, som vill ha verk i gråzonen mellan konst och politik, politik och konst. Folk som läser mina böcker och andra texter och (förhoppningsvis) vill återkomma för att få mer.

Sådana människor träffade jag i Huset denna dag. Alla med någon intressant fråga eller synvinkel.

Jag var där för att ge dessa människor "a piece of me". Ge dem handpåläggning, nästan. Sätta sin signatur i en bok. Jag erkänner att detta har kraft. Jag var själv imponerad av att träffa sf-rörelsens storheter en gång i världen -- IRL, på kongress. Såsom Bertil Mårtensson. Så man får erkänna sin roll i detta spel och spela med.

Och här spelade spelet sig nästan själv vid det här laget. Arrangemanget, med Björn i spetsen, och med DFS och funktionärernas tysta arbete, fungerade bra. Vi fick ju även mat i form av kallskuret vid femtiden; därtill fanns bar, ständigt öppen. Så ska det vara på ett event av detta slag. Och när det sista talet hållits vid åttatiden så fortsatte evenemanget av sig självt med mingel och möten.

Jag hade fått ut det jag skulle av dagen. Förmodligen hade även de andra fått ut det de ville ha av mig. At your service...! Så jag kunde slutligen ta farväl av Björn och Huset och alla. Och åka till min övernattning på punkt X. Supernajs, lite sömn kunde behövas... Och sedan, nästa morgon, ny start i gryningen och hem. En hemresa som gick utan incidenter. Vid Sundsvall kom regnet -- men under resan ner och under eventet var det uppehåll och milt, så vädergudarna var typ på vår sida under denna oförglömliga dag... Logikdagen 2021.



Bildgalleri






1. Gissa bilmärket




2. Exotisk rastplats i Gävle: Gävlebro, byggd som en bro över E4




3. Ännu en rastplats, någonstans i Sveriges hjärtland




4. Huset i sin nuvarande skepnad




5. Jag (th) och Henrik Jonasson, vars konstverk syns i bakgrunden




6. Boksläpp denna dag: "Ernst Jünger -- en biografi" [finns nu att köpa på Logik.se]




7. Tommy Ulmnäs håller sitt tal; teckning av Bergadotter




8. Magnus Söderman håller sitt tal; som ovan




9. Talare med publik; som ovan




10. Från hemresan... vid det 24-timmarsöppna CircleK i Kumla




11. Jag vid ratten



Relaterat
Eventet 2019
Rob
Bertil Mårtensson
Ett rike utan like