Svenssongalaxen: Rapport: historiekväll på Svenskarnas hus 29/6 2019

tisdag 13 augusti 2019

Rapport: historiekväll på Svenskarnas hus 29/6 2019

In Swedish. -- I somras höll jag ett föredrag på Svenskarnas hus i Älgarås. Det var den "Historiekväll med Lennart Svensson" som tidigare utannonserats här på bloggen (DFS originalannons här). Härmed en rapport från evenemanget. -- Fotot ovan föreställer mig i talarstolen på Huset 29/6; foto Daniel Frändelöv.

När jag bjöds in av DFS att hålla föredrag på Svenskarnas hus tackade jag ja direkt.

Dels hade ju Daniel Frändelöv och jag gjort en historiepodd under våren. Ämnet var min svenska historia, Ett rike utan like. Och nu, för det event som skulle hållas, var ämnet samma sak, Ett rike utan like och vad den betyder. Så det kändes naturligt att runda av denna "historievår" med detta evenemang.

Dels hade jag följt etablerandet av Svenskaras hus sedan öppnandet tidigare i år. Det hela är en inspirerande grej helt enkelt, "ett plejs för såna som oss" som Ebba Grön sjöng en gång i tiden. Ett helt hus ägnat Sverigevänlig verksamhet. Dessutom helt öppet; inget hemlighetsmakeri behövs. "Här är huset, här är vi" liksom (även om säkerhetstänkande förstås ännu behövs).

Jag bokade in lördagen 29/6 och började planera. För föredraget gällde 2 x 45 minuter med paus emellan. Jag skrev lite stolpar att hålla mig till. Och så skulle jag ha med boken -- Ett rike utan like -- för vissa centrala citat att belysa det hela med.

Talet skulle gå bra, det kände jag på mig. Resesättet (50 mil fågelvägen) fick bli bil. Jag funderade iofs på om det skulle bli köer där i Sveriges hjärtland (Västerås-Örebro) osv. Risken fanns, det var typ första dagen på semestern för många. Men jag var tidigt ute så det gick bra.

- - -

Jag körde alltså ner. Från Norrland till Västergötland. Vädret bjöd på lite regnstänk söder om Sundsvall men annars var det utmärkt. Det var kort sagt en ljuvlig resa, detta att köra bil på en sommarmotorväg med lagom trafik. Tåg och flyg kan nog vara bra ibland men för detta var bil det enda sättet.

Det var Actionism helt enkelt. Movement as a state.

Efter X antal timmar bakom ratten kom jag så till Älgarås och Svenskarnas hus. Solen sken, jag bekantade mig med folk. Bland annat Daniel Frändelöv och Dan Eriksson. Trevligt att mötas IRL.

Jag hade god tid på mig att förbereda mig för talet. Jag la även upp lite böcker för beskådande. Dels Ett rike utan like, dels lite annat smått och gott ur min produktion.

- - -

Folk strömmade till och vid femtiden var det dags att hålla talet.

Först sa Dan några väl valda kring varför Ett rike utan like är så viktig: att det är en bok som förklarar för mannen på gatan att vi etniska svenskar existerar och har rätt till detta land. Det är en bok som kan väcka svensken ur sin slummer och ge henne en historisk identitet. Ingen annan nyskriven svensk historiebok, och få andra böcker öht, säger detta. -- Jag minns inte exakt hur orden föll men typ så.

Sedan gick ordet till Daniel Frändelöv som berättade om ett gammalt (900-talet) svärd som DFS fått sig till skänks. Jag tog sedan vid, höll fram svärdet och berättade vad svärd kunde betyda för vikingatidens personer, såsom Hervor i Hervarasagan. Hon, efter att ha fått sig sitt fäderneärvda svärd Tyrfing, sa ju att hon hellre hade ett gott svärd än var härskare över hela Norge...

Det är individens makt över världen och sig själv, symboliserad i att svinga ett svärd. Återigen, rena Actionismen.

Även sentida valkyrior har hyllat svärd, såsom Edith Södergran:

O du mitt goda svärd, som jag har fått från himlen, jag kysser dig.
Du skall icke vila
innan jorden är en trädgård, där gudarna drömmer vid underbara bägare.

Detta finns citerat på s. 427 i Ett rike utan like. Och nu kunde jag läsa upp det för publiken ifråga -- för historiekvällsbesökarna, där i hörsalen på Svenskarnas hus.

- - -

Sedan höll jag huvuddelen av mitt tal. På temat "vi svenskar existerar och har rätt till detta land". Exemplifierat med den historiska begynnelsen i Tacitus' sviones (= svearna), dvs. hur vi, Sveriges germanska majoritetsbefolkning, levt i detta land sedan urminnes tider. Det handlar med andra ord om Sverige som nation (parallellt med Sverige som stat, kultur och rike).

Jag läste även ur boken från sidan 209 där det polemiska tonläget skruvas upp, à la:

Så, ärevördiga medieelit och akademiska historiker, finns Sverige eller inte? Har svenskar existerat som en historisk verklighet sedan urminnes tider? Har gult och blått förekommit som nationella vapenfärger sedan medeltiden? Ropade Karl XII vid Poltava ”svenskar, svenskar” eller inte? – Den som betvivlar detta har ett omfattande förnekelsearbete framför sig.

Sist citerade jag ur sluttampen i boken, där jag efter en tur IRL i Svealand sitter på Stockholms central, ser på de nationalistiska konstverken (Åreskutan, Leksands kyrka, Vadstena slott mm.) och reflekterar över traditioner.

Och de traditioner vi Sverigevänner stödjer oss på har ju flera tusen års hävd. Medan mångkulturismen bara är några decennier gammal. Därför kommer vi att vinna kulturkriget.

- - -

Talet blev uppskattat. Många sa det till mig efteråt.

Efteråt blev det även tid för mingel, boksignering och förtäring av diverse. Man kunde sitta ute i den ljusa sommarnatten. Och det gjorde vi och pratade om historia mm. Väldigt trevligt.

In alles var det ett lyckat event på ett lovande ställe, Svenskarnas hus. Huset var i princip färdigställt även om detaljer ännu återstod att fixa. Intrycket var prydligt, ja riktigt ståtligt. Åk dit vetja, det måste ses på plats. Upplev stämningen,"feel the power" liksom. En unik institution i den Sverigevänliga rörelsen. DFS webbplats har ni här.

- - -

Härmed lite bilder från eventet.

1. Entren till huset.

2. En infolapp om eventet.

3. Dan Eriksson och Daniel Frändelöv i baren.

4. Jag och Marcus Follin, även känd som "The Golden One". (Follin är i dagarna aktuell med boken Dauntless.)

5. Samkvämshörna.

6. Hörsalen.

7. Boksignering.

8. En episod från hemvägen: på söndagen vaknade jag utsövd på mitt nattläger. Klockan var typ fyra på morgonen. Och jag drog iväg i min bil. Frukosten bestod av en knäckebrödskiva och lite kvarbliven Festis... men jag tänkte att man framåt åttatiden kanske kunde fika längs vägen. Det var med andra ord en skir midsommarmorgon, med en tämligen tom motorväg sträckande sig framför mig, men situationen något svältbetonad pga. den påvra frukosten. Men se...! Efter cirka en timmes färd fick jag se en skylt längs vägen, en skylt som talade om en dygnet-runt-öppen bensinstation. Och den var verkligen öppen och där kunde jag få mig te, bulle och en chokladbit. Ett gudasänt näringsställe, på min ära.