måndag 20 juli 2009

Ernst Jünger: "Psykonauterna"



Det närmsta Ernst Jünger kom att skriva memoarer var i sin drogbok. Den heter "Annäherungen - Drogen und Rausch" i original. På svenska finns den som "Psykonauterna".

Vad ska man med droger till? Behövs de verkligen?

Nåväl, jag erkänner: jag har själv varit en teoretisk drogromantiker, en lagombrukare som fascinerats av myterna kring tyngre droger. Men jag börjar få nog av all romantisk omsvärmning, all den magiska aura som omger haschish och opium och kokain, och Jüngers bok i ämnet styrker mig i den uppfattningen. Drogerna har ingen verkan, varken för att närma sig det Absoluta eller för att kunna skriva bättre. Han redogör för en mängd drogsessioner – men han upplever ju inget! Det är fullkomligt tomma erfarenheter som jag ser det.

Att drogerna är onödiga, överreklamerade och så vidare, detta sa till och med själve Baudelaire, annars sedd som en guru i dessa sammanhang. Han varnar för droger i ”De artificiella paradisen”, där han på ett ställe kommer med (Jünger)... "... den huvudinvändning som brukar riktas mot drogen: att det är en villoväg att lita på farmaceuter och trollkarlar när människan vill nå himlen. Som äkta och hederliga vägar nämner han fasta, bön och arbete men också ’ädla danser’."

Detta passar mig som hand i handske just nu. Jag sysslar inte mycket med droger, intresserar mig inte för dem; jag är ingen försvuren absolutist, men när det bland annat gäller det av Jünger så hett eftertraktade närmandet, detta att närma sig tillvarons esoteriska kärna, så har jag märkt att det går lika bra utan droger. Visst vardagsdrogande, en och annan väl inplacerad backanal kan förvisso ge stora insikter, det håller jag med om – men då ska det inte vara tyngre droger än de man kan köpa på Systemet. Detta är vad jag kallar just ”vardagsdrogande”. Jünger citerar annars en viss källa som säger att vin ger lika stora effekter som opium, och det styrker mig i detta mitt småborgerliga drogcredo.

För övrigt sa väl Baudelaire i sin berömda ”vi måste berusa oss”-harang, att man kan berusa sig med kultur likaväl som med droger. Läsa och skriva, lyssna på musik, skapa bilder: detta är också ett närmande.

Ointresset för droger som esoterisk katalysator delar jag också med Castanedas don Juan. Denne låter sin elev ta droger i början (q v ”Samtalen med don Juan”), men sedan sägs det att dessa bara var just en katalysator, något som skulle rubba den inbitne Castaneda ur dennes inbitna och skepticism.

”Psykonauterna” är rik och överrik på guldkorn. Och det handlar inte bara om droger heller, nej hugskotten och sidospåren är legio. Härmed några spridda reflektioner vi bjuds på, jag ger dem i punktform med eller utan kommentarer:

. ”Framtid” är en omtyckt term bland tänkare som inte kan leva i nuet, säger Jünger apropå att Nietzsche (i ”Fallet Wagner) en gång slängde ut sig: ”Tyskarna själva har ingen framtid”.

. Nu är det, framhåller Jünger, ”första gången i historisk tid som vi går in i ett astrologiskt tecken som inte föreställer ett djur”, alltså Vattumannen. Vad detta må betyda utreder inte Jünger, han bara kastar fram det som det hugskott det är, ännu ett exempel på hans ordknappa men fruktbara stil.

. ”Vid universiteten har grobianismen alltid funnit en fristad och med förkärlek kamouflerat sig som akademisk frihet” säger Jünger i ”Psykonauterna”. Det är träffande – för vid varje svenskt universitet förekommer som alla vet ett väldigt supande, i grunden vanligt drängsupande men förädlat med lite ceremonier och krusiduller, till det där omisskännligt studentikosa.

. Ockult: Dostojevskijs Svidrigajlov säger enligt Jünger att spöken bara visar sig för sjuka personer, och det har sina skäl om ni frågar mig: i sjukdomen (och i drogandet) uppnår man förändrade sinnestillstånd, stadier av ickeordinär verklighet som Castaneda säger. Och detta skänker mer än bara hallucinationer, om det man ser i dessa syner bringar en en viss, innebördsrik insikt till exempel. Då är det ingen hallucination, då är det en upplysande erfarenhet, en lucination i min bok.

Men för att helt återgå till drogerna.

Jünger citerar i sin bok till exempel den suktande pundarens klagan: ”En gång levde jag som Gudar”. Det är mycket belysande: man har en gång vistats i de artificiella paradisen och vill tillbaka dit, men det är ack så svårt, dosen måste bli större och större för var gång så som heroinister erkänt.

Men – och här kommer min poäng, i linje med min absolutism – blotta denna IDÉ att leva som gudar räcker för att försätta sig i ett saligt tillstånd. Den är grunden för satori, upplysning, stilla ro, stilla glädje, allt det där som man (hävdar jag) kan uppnå med blotta viljan. Det är enkelt, men det enkla är svårt som Clausewiz sa. Den sanna saligheten nås av insikten: det finns bara här och nu. Tänker man så, känner man så, gör man detta till sitt ledmotiv – ja då lever man som gudar.

Åter en sund drogtanke som Jünger återger, ett prov på sunt förnuft i drogandens värld är vad en viss Guido säger, nämligen att överdrivet Närmande, överdriven drogkonsumtion för att nå De Stora Sanningarna – detta bör beivras. Det räcker med tre stora närmanden: vid manbarhetsprovet, före bröllopet och på dödsbädden. Det kan man tolka som en rejäl blecka vid studentexamen (eller före/efter inryckning), så ihop med sin käresta vid ett eller annat tillfälle, och sist på ålderns höst då hälsa, självaktning och allt annat kan flyga och fara!

Således: drogerna har sin roll. En och annan backanal för att främja skapandet må också tänkas; det frigör bilder, frigör låsningar man kan ha som konstnär. Men man ska inte göra drogandet slentrianmässigt, för i drogen själv finns bara tomhet. Med ruset ökar omsättningen, dock inte kapitalet som Jünger träffande formulerade det i krigsdagboken.

Varför tar man droger? I esoterisk mening är det inte för att bedöva sig utan för att nå ett förhöjt medvetande, för att närma sig det Absoluta, Gud om man så vill. Men, säger Jünger, ”man kan endast närma sig det Absoluta, inte vistas där”; öppnar man dörren helt kan man inte återvända.

Man lämnar alltså inte verkligheten, man uppsöker den snarare, verkligheten lika med Verkligheten. Man närmar sig livsgåtan. Den tyska titeln är ”Annäherungen”, vilket betyder just närmanden. Nu var det ju så, som jag antytt, att Jünger inte nådde någon upplysning, något gospel-ögonblick eller någon himlastormande möte med Det Absoluta i sina drogsessioner – men att ändå sträva efter dylikt, att söka sig beyond the Beyond, detta är vad esoterismen i stort handlar om, och ur den synvinkeln har boken sitt värde. Som kartläggare av vissa begrepp, som skiss för detta att söka sig Bortom och Utanför vardagsverkligheten.

Den har sitt värde i att nämna ”en gång levde jag som Gudar”, och inspirera läsaren att uppnå detta stadium utan droger. Kalla det en bakvänd strategi, men det är nu en gång så att man kan lära sig något även av en dåre, även felstegen och återvändsgränderna kan ge lärdomar. Sök alltså Gud inte i droger utan i stilla kontemplation, det är mitt credo – och möjligen även Jüngers, eftersom han ju aldrig mötte något gudomligt under sina drogexperiment. Han upplevde diverse märkligheter, det är sant, men direkt drabbande så som Castanedas drogsessioner i ”The Teachings Of Don Juan” var de ju inte.

Men (invänder vän av ordning), om Castaneda till exempel såg Mescalito sedan han tagit peyote, då är ju droger vägen till det gudomliga? Men (vill jag då ånyo säga), don Juan sa att droger var inte nödvändiga för att bli ockultist, de var bara ett sätt att skaka om den styvnackade Castanedas världsbild: ”Varför lät du mig ta droger, don Juan?” – ”För att du är dum...”

(Not: boken kom på tyska 1970 och på svenska något senare. År 2007 gav H-ström ut en nyutgåva, så boken torde vara rätt lätt att få tag på för den som så önskar.)

Relaterat
På Marmorklipporna
Der Arbeiter
Äventyrshjärta
Heliopolis
Eumeswil

10 kommentarer:

stewe sa...

Ditt resonemang är intressant. Jag har ofta funderat på hur tex tjackskallen Lemmy eller gamle Bukowski´s skapande sett ut om de inte haft sina droger. Hade det fungerat? Kan man -som buk- skriva en så rak och öppen skildring från rännstenen utan att legat i den?

Däremot får jag säga att personligen har inga droger hjälpt till i skrivandet, undantag möjligen koffein, och för egen del hämmar en bläcka snarare än hjälper.

Svensson sa...

Jünger tipsades på 20-talet att kokain skulle hjälpa honom att skriva, att skapa fantastiska saker. Så skedde inte.

Men hans roman från 1952, "Besök på Godenholm", sägs ha skrivits med tillhjälp av meskalin. Det kan vara så, svårt att motbevisa.

Lemmy: han har ofta varit drogad på scen säger han, det hjälper honom - medan en sådan som Ozzy alltid varit nykter på scen. Så det finns inga direkta lagar att gå efter här.

Själv kan jag säga: jag har aldrig skrivit drogpåverkad, men ibland under vissa backanaler har idéerna börjat flöda lättare. Så visst har droger sin plats, även om jag idag inte är så exotisk drogare.

Nordbo sa...

För mig var några experiment med "magic mushrooms" för 10 år sedan en positiv erfarenhet. Precis som du är inne på, hjälpte det mig att bryta en skeptisk vana i mitt sinne och det öppnade mig för närmandet. Fast numera använder jag droger mycket måttfullt - ett glas vin eller en öl någon gång är allt.
Yoga från den tantriska traditionen räcker mer än väl.

Nordbo sa...

Jag glömde att skriva att det var Jüngers "Psykonauterna" som fick mig att prova svamparna.

Svensson sa...

Det kan vara intressant att HA PROVAT PÅ vissa droger. Själv har jag hållit mig inom den småborgerliga, tillåtna sfären, bortsett möjligen från ett möte med strårom 1990.

Men själva erfarenheterna sitter i, det är kul att veta vad ETT RUS är. Även om jag är högst måttlig idag och är allmänt skeptisk mot droger som företeelse, som modern myt och allt där, som "emancipatoriskt narrativ".

Airavata sa...

Det är lite en besvikelse att Svensson verkar tänka sig alkoholruset som överhuvudtaget jämförbart med möjligheterna hos exempelvis, och i synnerhet, den typ av droger Jünger kallar "mexikanska". Det är ett allvarligt misstag att avfärda alla drogupplevelser utom och bortom den "europeiska" sfären, utan att först ha rört sig utanför dess gränser och själv genomgått den nödvändiga direkta och omedelbara upplevelsen.

Svensson sa...

Airavata: jag betackar mig för insinuationen att jag skulle vara eurocentriker.

Jag har läst sanskrit, jag håller Castaneda högt; båda dessa ämnen har egna etiketter här på bloggen.

Och dessutom: jag förnekar inte att mexikanska droger såsom meskalin kan föra en till Gud. Castaneda tar drogen och ser Mescalito, det nämner jag ju på slutet i artikeln.

Och min sens moral, att droger egentligen inte behövs för NÄRMANDET, stöds ju av den synnerligen utomeuropeiske don Juan (också nämnt på slutet av artikeln).

Således: jag förnekar inte vissa drogers verkan, utomeuropeiska eller andra. Men det GÅR att nå mystikens värld även utan dem.

Felicia sa...

"Således: jag förnekar inte vissa drogers verkan, utomeuropeiska eller andra. Men det GÅR att nå mystikens värld även utan dem."

Ja, man kan ju bara gå till S:t Johannes av Korset, S:ta Therese av Lisieux m fl katolska helgon t ex..

Tack för en spännande och ovanlig blogg!

Felicia sa...

Ps: Det kan vara så att vissa droger för vissa människor kan vara en hjälp att nå det gudomliga - men de kan också göra/öppna upp så att man kommer i kontakt med det onda och Djävulen. Dygden Prudentia bör praktiseras.

Anonym sa...

Ja Felicia, drogerna kan ha sina risker också. Det är bland annat därför som don Juan noggrant vägleder sin elev när det tas peyote och svamp, görs något fel öppnar sig avgrunden.

Och folk som blir alkoholister efter första droppen har man ju också hört talas om.

För övrigt: tack för beröm, alltid lika roligt. Särskilt när det gäller gamla inlägg, sådana som man glömt att man skrivit.

/svensson

Etiketter

A-Z (5) abb (84) abbm (6) abbX (4) ahma (6) aktuellare böcker (57) aktufall (11) alga (3) Andersson (2) Antropolis (19) apatia (10) ar (28) att vara Svensson (236) Ballard (11) begr (7) berättelser från Rokkana (14) Bhagavad-gîtâ (6) bilbabbel (20) bild (11) bim (10) bing (287) biografi (16) bloggish (57) Blue Öyster Cult (4) camo (4) Castaneda (22) conspi (5) Den musiske matlagaren (14) Dick (8) dune (8) Eld och rörelse (33) en gatas melankoli (11) En novell om Babylon (4) eng (4) eso (3) esoterica (115) etni (3) fall (4) fantasi-fantaså-fantasy (20) film och TV (42) flytten (3) gambla fiina versepos (4) gld (7) grek (10) Gripenbergs sol (4) heinlein (4) historia in nuce (121) hårdrocken rockar hårt (39) intr. mus (34) inva (1) ipol (48) italia (3) japan (3) Jünger (75) Jüngers liv (10) Kierkegaard (2) konsten att slå en tennisserve (17) Kristus (22) kuro (2) libyen (18) link (30) lite litteratur (97) ljus (6) Lovecraft (15) Maiden (9) mangs (2) Melinas resa (8) memoarer (9) mena (40) multiversums mytolog (5) natio (63) Nietzsche (4) niven (3) nuochda (1) Ohlmarks (5) ondit (15) oneline (1) ori ett lag (53) poesy (47) politikka (177) pr (46) pred (3) Priest (14) prophecy (19) rymd (2) sanskrit (11) sf man minns (98) small candies (138) Smaragdeburg (5) speng (6) stein (4) Stratopias gåta (62) survi (6) svens11 (10) Sveriges störste poet (8) Swedenborg (3) symbol (4) Syrien (17) tempel (26) Tolkien (4) topp5 (9) typer (16) USA (17) uselt (8) van Vogt (9) Vandra mot ljuset (1) vju (4) zeppelin (2)