Transpiranto

Grönköpings veckoblad får gärna gå i graven vad mig beträffar, den har överlevt sig själv. Men en gång i tiden hade man väldigt roliga verser, esperanto-parodier kallade transpiranto.

Början på Viktor Rydbergs "Tomten" låter till exempel så här:

Fimbulnocturn hat strong klimat,
asterix funkas et brassas.
Tutti slafas in isolat,
tief in las missinassas...

Alltså en rolig parodi på esperanto, detta konstgjorda språk, avsett att överbrygga språkförbistringen men någon framgång har ju det inte varit. Engelska har istället blivit vårt lingua franca. Att skriva denna transpiranto kräver sin man, man måste behärska en hel rad språk, och så måste man kunna originalet till den dikt man parodierar; en svår balansgång, en språkjonglering med flera bollar: latin, grekiska, franska, tyska, engelska och svenska, ja allt vävs samman i ett nytt amalgam...

Fler exempel? Fler transpirantoverk, skrivna av (tror jag) Gunnar Ljusterdal? Varför inte denna Frödingdikt:

Mi prösas amore kontanto,
existas tji alternativ.
Guitarra defekta, belkanto,
belkanto d'amore fiktiv...

Som alltså lyder i original:

Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig fanns ej annan att få.
Sjung vackert, i skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå...

Ett sista exempel får bli Rydbergs "Vårt land", som ursprungligen löd:

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
mer älskad än vår bygd i nord,
än våra fäders jord.

Men för den som druckit transpirantons svarta mjölk, kan dikten hädanefter bara lyda:

Va paj, va paj, va farsipaj,
falsette glossan kar!
Nek hivas alpan celestaj,
nek firas kjusan, diskas kaj,
amandalundo kvam polar,
kvam fadripajan var.