Det fanns en gång något som hette "lumpen". Det kallades även "rekryten, exercisen, värnplikten". Härmed några ord om min värnplikt.
Man hade två uniformer, en i grått kläde och en i grön varpsatin. Och man hade två par kängor, ett i läder och ett par så kallade gummipjäxor för regn och lera. Och man hade två fältmössor, gröna skärmmössor, en för sommar- och en för vinterbruk. Liksom vintermössan hade sommarmössan ett slags nerfällbara öronlappar; dessa fick emellertid inte användas...! Army bullshit.
Det var lumpen det gällde. Jag var där hösten 1984 till hösten 1985. Var ställföreträdande bevakningstroppchef och expeditionsbiträde, utbildades till bevakningssoldat. I händelse av krig skulle vi vakta mobförråd, hindra ryska diversionsförband från att sabotera dem. Det var en maktpåliggande uppgift. Slutövningen i juli 1985 hölls i Härnösand, där plutonens två troppar fick vakta varsitt förråd och anfalla den andra i tur och ordning. Vi höll till på ett berg norr om stan, nära Älandsbro. Och vi grävde värn, satte upp larmminor och ordnade bivack och allt, och anföll och försvarade och sköt lösplugg.
På morgonkvisten kom där så en polisbil farande, den stannade till och frågade vad som försiggick. Det visade sig att övningsledaren, kapten Bergström, glömt informera myndigheterna om övningen, de trodde det var krig på riktigt...
Bergström var för övrigt en fire-eater av Guds nåde, en man på gränsen. Repliken "you're skating the edge", kunde han kvittera med ett "I am the edge..." Kongoveteran - och "känn splittret" med grus kastat inför skjortan på värnpliktig under en övning; han sades ha motionerat ihjäl sin hund, en friskus som ofta var ute och sprang och hundstackarn kunde helt enkelt inte hålla jämna steg med husse.
- - -
Vårt kompani var fristående från resten av bataljonen som var del av en så kallad Norrlandsbrigad 85. De hade bandvagn 206 och 2061 (pv-pjäs), de hade tre skyttekompanier och trosskompani och så ett stabskompani och ett grk-kompani. Vi fick ofta vara B-styrka åt dem så därför var det lämpligt att även vi kunde köra bandvagn. Till dem som togs ut till detta var jag. Och det var ju intressant att ta sig fram i skogarna med denna midjestyrda, Ford V6-drivna, automatväxlade tingest. Den var mycket lätt att köra, bara lägga i drive och gasa. Tack vare midjestyrningen ringlade den sig fram som en orm. Den hade två kupéer förbundna med en länk, två separata vagnar sammanknutna med fjäderstål; framme kunde det sitta sex-sju man, och i bak cirka åtta. Fort gick det inte, kanske 50 km/h, men det kändes fort.
Jag fick även lastbilsutbildning. En gång skulle jag köra en Scania L 50/lång med bakgavellyft, lastad med bland annat ett bandvagnskok och annat rosk. Bandvagnskoket var en släpvagn men fick åka på flaket, det blev enklast så. Det var lite nervigt att ta ekipaget över Sandöbrons puckel, men annars gick det bra. Det var så varmt så jag tog av mig kängorna och körde i sockorna. Destination var ett driftvärnsläger i Norrfällsviken, och utgångspunkten var så klart I21 i Sollefteå, även känt som Västernorrlands regemente.
- - -
Det var på I21 jag låg, det var där jag skidade och spanade och kokte kaffe på stormkök, det var där jag körde jeep och tjänstevolvo och sköt grg, ja säg vad jag inte gjorde. Jag var även med på brigadövningen Västgräns 85 i Värmland, 19-27 februari. Där skjutsade jag bland annat militärattachéer. De skulle med min bandvagn transporteras ut till fronten, se grk-grupperingar och eldöverfall och annat spännande. Ett internationellt avtal tvingade dem att vara med; de var observatörer inom ramen för "confidence building measures". Dvs., inget stormaktsblock skulle kunna ha militärövning och sedan lömskt låta den övergå i mobilisering och krig. På denna tid rasade ju ännu kalla kriget.
- - -
I21 var som sagt mitt regemente, placerat i Sollefteå. Sollefteå låg för sin del vackert vid Ångermanälvens nipor, vid de rasbranter som bildats när älven tog sig ett nytt lopp för länge sen. Detta nya lopp tog annars sin början i Åsele (där jag föddes, se memoarer del I): flödet vände 90 grader vid nuvarande nöjesplatsen Trillen, ett stenkast från Myrstigen där jag växte upp. Sedan vände flödet söderut igen och forsade vidare i obanad nejd och spolade sönder sandåsar i förbifarten, och dessa sandbranter är just såna nipor man ser i Sollefteå.
Ett regemente till låg i Sollefteå, T3 som utbildade underhållsförband. De hade mycket lastbilar: "stans största åkeri" kallades det. Men även vi på andra sidan älven hade lastbilar, så vi var väl stans näst största åkeri kan tänka...
Sollefteå kallades på den tiden "ett skidspår mellan två regementen". Idag är både I21 och T3 nerlagda men stan finns kvar. Ett imponerande berg har de i fonden, Hallstaberget: snygg syn med belyst slalombacke om vintrarna.
- - -
Kompanichef var en major Braf, inte mindre legendarisk än Bergström. Jag måste säga: this was the real deal. Detta var infanteriet, detta var spjutspetsen. Säg vad ni vill, men det är skillnad i temperament mellan, säg, trängare, artillerister och ingenjörssoldater å ena sidan, och infanterister, jägare och pansarsoldater å den andra. Sådana som majorn och Bergström och andra man utbildades av (fänrik Thelin faller en osökt i sinnet, heroisk profil) var krigartyper, friskusar av rätta virket. Sådana man vill ledas av om det är på riktigt. Sådana som befolkade romerska legioner, Gula brigaden och de stora eldslagens arméer, män som visste att stå eller stupa.
Det som är värt att göras är värt att göras bra. Ett skådespel ska göras av bra skådisar, gourmetmat ska lagas av kunnigt folk, snickerier ska göras av folk som kan sin sak, och krigsförband ska utbildas av folk som vet vad de gör. Jag vill hävda att de som utbildade soldater där på I21 var kunnigt folk, inga salongskrigare. Stämningen var uppskruvad, det var puts och studs och "ryssen kommer". Sådan var atmosfären, det var ingen lek. Det var inte frågan om några halvmesyrer och låt gå-trams.
Relaterat
Eld och rörelse
Trotylstorm i öster
Det röda massanfallet
Memoarer, del I
Fanvakt på Svenska flaggans dag 6/6 1985. Jag andreman från vänster.
2 kommentarer:
Tjena!
Jag gjorde värnplikten som vaktsoldat under Major Braf, Kapten Bergström (inte riktigt klok tycker jag), Adjutant "Skuggan" Lindberg, Fänrikarna Thelin och Hornlund (osäker stavning, men han var från Härnösand), Minns många befäl men glömt många också. Jag har kontakt med några värnpliktiga och vi brukar prata minnen ibland. Glömmer aldrig första utskällningen av Mj Braf, jag råkade fråga, "Undra hur det kommer att gå som malaj..." BEVAKNINGSSOLDAT HETER DET, blev svaret.
Hej, trevligt med folk som delar ens lumparminnen. Ja det var verkligen intensiva tider det där, kalla kriget rasade och ryssen kunde tänkas landstiga i morgon dag. Det var en del aktivitet i kustbandet också så det var berättigat att ha ett starkt försvar.
Vad gäller att ha gjort lumpen så har detta blivit mer värdefullt med åren. Man gjorde nytta då och man gör nytta idag genom att berätta för folk hur det var.
Skicka en kommentar