Diverse fanzines jag gett ut

Jag är sf-fan. En gång var jag i denna egenskap aktiv med fanzineutgivning. Som jag berättat här. -- Titelbilden är annars ett nummer av Smoltsovrapporten, som jag gav ut på 90-talet... bilden är en kalkering av en Storm P-teckning... mer om Smoltsov längst ner i inlägget.

Jag har alltså redogjort för detta förr. Grunderna i mitt liv som sf-fan. Det skedde här.

Och summan var alltså att jag gick med i sf-fandom sent 1982, gav ut fanzines 1983-1995, och sedan blev jag professionell skribent.

Här blir det bara lite repetition och prat om diverse blad jag gav ut när det begav sig.

+++

Bilden nedan visar ett rymdskepp som spränger ett tak, en farkost som stiger för att flyga fritt ut i rymden. Och detta utgör omslaget till mitt debutfanzine Åstundande från mars 1983. Det var fotostattryckt i 50 ex. Dess 14 sidor innehöll noveller av mytisk styrka. Samt lite debatt och fanzinerecensioner.

Man kan säga: fanzinet har sin charm i sin energiska karaktär, dess antydan till lekfullhet, i både text och bild. Jag ville iaf undvika att presentera en alltför polerad, gymnasial konstprodukt. Jag ville inte komma med ledsamma fiktionstexter, dysfunktionell doktrin och undergångspredikan -- vilket förvisso var tidsandan då, 1983. Det kalla kriget rasade som värst med atombombsnoja och "sekulär rationalism" i skola och media dygnet runt. Tro mig, det var andligt sett kolmörka tider. Att i det läget ändå presentera en andlig utväg, i text och bild, som jag gjorde, det var en bragd.

Man kan sedan ha åsikter om detaljer i stil och utförande. Men all vår början bliver svår. Och jag står ännu för allt som står i fanzinet. -- Till exempel har jag i efterhand kommit att se en djup innebörd omslagets "rymdskepp som bryter jordens bojor"... ty detta är, esoteriskt, en bild av själen som svingar sig upp till Gud. Ascension time...! -- Jag har alltid varit en andlig fantast och Åstundande speglar det.

+++

Detta är fanzinet Bing nr 1 från september 1984. 4 s, fotostat. Ledorden är kåseri och förtroligt småprat.

Noveller, visade det sig, var impopulära bland fanzineläsarna. Men kåserier var mer uppskattat. Då prövade jag på denna konst, och det var en nyttig skola. Fanzineformen är som gjord för kåseri, rapport, kommentar. Att däremot publicera egna noveller kan bli lite pretentiöst.

Men OK, Tenhovaara gav ut mängder med novellfanzines. Men han var i en klass för sig. Att jag, i mina offentliggjorda publikationer, gick ner i ambition och fokuserade på kåserier och dylikt, var välgörande för min utveckling som skribent.

+++

Den stumme astronautens blues... nr 5, april 1984... titeln kom från Hans Kneifels roman Hotet från rymden... scenen var en bar... och för att ge atmosfär sas bla. att "trubaduren på modet var Thomas Peter, och hans sång 'Den stumme astronautens blues' ljöd genom högtalarna". Detta tyckte jag var en bra fanzinetitel. Zinet innehöll reflektioner, debattinlägg och småprat, perfekt för ett personligt fanzine. Detta fanzine existerade 1983-1984. Och utkom i sammanlagt sju nummer. Sidantalet brukade vara 4-6 sidor i fotostat. Upplaga cirka 60-70 ex.

+++

Nya tag... april 1985... 14 s... fotostat... 75 ex... ett rätt ambitiöst zine med "riktigt innehåll" à la filmspalt, bokrecensioner, och en artikel... den sistnämnda handlade om tekniktidningar från 40-talet såsom Teknikens värld och Teknik för alla...

+++

Atom science fiction, nr 1, maj 1986... innehåller recensioner av space opera-romaner (Legion of Space samt The Skylark of Space)... 10 s, stenciltryckt...

+++

Smoltsovrapporten 1, juni 1990... likt föregående fanzine stencilerat, gjort på en stencilapparat. Alltså ej spritstencil, utan riktig stencil.

Man kan säga att stencilen var ett vaxöverdraget silkespapper. När man (isatt i skrivmaskin, med färgbandet frånkopplat) skrev på den slogs vaxet bort och silkespapperet kom i dagen. När stencilen sedan var fullskriven satte man den i stencilapparaten, matade fram färg, och vevade. Då matades ett papper in... och det fick tryck på sig via den "silk-screen" som stencilen de facto är.

Intrycket av en vältryckt stencil är med andra ord soft, som silk screen-tryck. Därför var sf-fansen när det begav sig fanatiska anhängare av stenciltryck, här och i USA. Med olika färger i trycket (blått, rött) och olika pappersfärg (främst pastellfärger som beige och ljusblått) kunde man därtill få läckra effekter. Själv använde jag stenciltryck denna tid eftersom det var billigt -- stencilapparater gavs bort gratis på denna tid -- man hade apparaten hemma och kunde trycka fanzinet själv. Man slapp alltså sådant som att gå på fotokopieringsfirma för tryckandet. DIY = Do It Yourself...

+++

Summering: dessa blad skapades när jag var cirka 17-25 år gammal. Sedan dess har jag förvisso utvecklats en del. Men jag står ännu för allt som sägs i dessa verk.

Alltså: jag är relativt vis nu. Men jag var, i någon mån, vis redan då.

Därför är det ännu trevligt att gå igenom dessa gamla blad... dessa blad är jag.







Relaterat
Mitt liv som sf-fan
Tenhovaaras mästerskap