Idag är det fredag.
En ny biografi över Evola har getts ut. Den heter Julius Evola: An Adventurous Life. Och är skriven av Andrea Scarabelli.
Boken är på strax under 800 sidor. Jag har inte läst den men den är nog värt sitt salt: en vaggan-till-graven-skildring av en stor man, en präktig typ som även jag skrivit om. I A Portrait of Julius Evola får ni min tagning på fenomenet Evola. Hans liv och centrala verk blir där belysta med perennial, svenssonsk synvinkel. Sidantal 210.
Med andra ord, Evola är i ropet och det gläder mig ofantligt. Här har vi en högerman vars budskap, sett som helhet, är mycket fruktbart. Evola tvingar högern att bli mer andlig, kan man säga. Det räcker inte att dyrka Nietzsche och Spengler och vara emot massinvandring. Man måste ha en esoterisk klangbotten. Detta var hans budskap. Detta var hans credo. Och i detta slår han till och med Jünger, som förvisso hade stil men som saknade något i sin andliga utrustning.
+++
I slutet av april meddelades att författaren Håkan Nesser var dömd för skattebrott. Senare i vår ansökte han om frigång med fotboja. Men detta beviljades inte. En släkting till honom sa då att kriminalvården förhindrar Nesser att skriva böcker.
Så är det kanske. Staten bedriver litteraturkritik -- vilket i detta fall något att applådera. Man förhindrar Nesser att fördunkla vår tillvaro med fler kriminalromaner med förnumstig jargong, välformulerat snömos av värsta slag.
Nesser, och hela den svenska deckarlitteraturen, är stendöd. Det kommer alla att bli varse inom kort. Ty sedvanlig realism räcker inte längre för att kommentera verkligheten. I astrala tider måste en astral attityd råda. En fjärrskådande eld-och-rörelse-attityd. Och inte en närsynt skomakarattityd, lämplig endast för en stagnerad småstad.
+++
Jag är en foodie. Jag tänker på mat varje dag. Jag äter varje dag.
Den snobbism som begreppet foodie implicerar är helt rätt i lagoma doser.
Jag är upplärd till gorumetkock i den franska traditionen. Att till exempel, för att göra en veloutésås, inskärpa att man ska ta det vita av en purjolök -- detta är detaljfanatism av helt rätt slag. Detta sätter klassen, detta visar det ideal som man möjligen kan avvika ifrån -- men ett ideal finns, och detta är hemligheten med högre matlagning.
Några saker inom mat som kreti och pleti inte förstått är annars de följande.
Det äts för mycket protein. Att som i recept säga 150 g protein per person, det är alldeles för mycket. En tredjedel räcker. Till vardags. -- Protein måste man ha men mängden... en holistisk-alkemisk mix måste alltid till. Att som idag göra en måltid med endast protein och någon fet sås är galenskap. För mycket protein och fett ger gikt. På en ung människas organism märks det inte. Men på en äldre.
+++
Dagens fokus på protein och fett är fantasilös. Kolhydrat behövs också.
Att kolhydrat gör en fet är ovedersägligt. Men att helt ta bort carb ur maten är vansinne. Och dyrt. Att äta riven blomkål istället för ris är om inte annat vädligt dyrt.
Utan carb blir man svag. Är det värt det, att gå ner i vikt, och betala med utmattning, svaghet...?
Folk som bantar är ofta kryptoreligiösa självspäkare. Vad få har förstått är detta: att man ska ha samma diet jämt, en nyttig diet. Som består av hela kostcirkeln. I hälsosamma proportioner.
+++
Mattips: burkade tomater ska inte köpas. Det är lika dyrt som färska. Den som köper burk istället för färsk är lat. I nödfall kan "hälften burk, hälften färsk" tolereras.
Grejen med färska tomater är förvisso att de bör skalas. Enklast är då att klyfta tomaten och sedan filéa varje klyfta, så som man filéar en fisk. Enkelt...! -- Tar man inte bort skalet så får man nål-liknande skalrester i rätten. Och det vill man inte. Kärnor behöver inte tas bort. De passerar ändå osmälta genom ens organism.
+++
Läst. -- Bränn alla båtar! (2025) av Boris Benulic. En rätt omfångsrik samling med samtidskommentarer, essäer, dagbok och reseskildring. Att Benulic var en satirisk talang visste jag redan. Men hans register är bredare än så. Tänk er en Thomas Nydahl (vänsterman som gått en aning högerut) och med lejonklo därtill, där har ni Benulics särart. Boken har förutom polemik och utsökt elakhet sitt värde i sådant som konkretionen, i att boktitlar, personfakta mm redogörs för. Texterna tycks ha varit publicerade förr men detta är mer än tidningskrönika, detta står sig väl i bokformatet.
Drömmen om det röda. Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek (2016). Av Nina Björk. En bok som hade kunnat vara utgiven 1976. Stagnation helt enkelt, mental istid... Björk kan nog sitt ämne men att tro att ännu en bok om kommunism, materialism och nihilism har något att ge oss är en illusion. Dagens "elit" går och väntar sig "en ny vänster" men på den väntar de förgäves. "Den ni väntar er passerar inte förstäderna!" som poeten sa.
Träd kan rädda världen (2008) av Johan Tell. Jag köpte denna för mer än ett decennium sedan, för egna pengar, på Öbacka bok, till fullpris. Och den var värd sitt salt. Tell är en miljöfantom men hans sakliga stil är värd beröm. Detta är godkänd slöläsning av faktabokskaraktär. Den kryptoreligiösa missionsivern får man på köpet, ty det är överlag en dämpad framställning såtillvida. Miljöfolk har inte alltid fel, även om de idag vilseförts av klimatnarrativet. Att som miljöguru predika för lokal producering, sparande av energi, sparande av resurser -- detta är ännu klokt.
Träd i alla aspekter behandlas; som fruktträd, stadsträd, mytiska träd mm. Det är även bra balans mellan text och bild; på varje uppslag är det en bild och det är överlag bilder av icke-störande karaktär. Bokens format, 22x22 cm, hårdpärm, är också berömvärt. Ju mer tiden går desto mer dras jag till böcker som är hanterliga, som ligger bra i handen, och denna bok är synnerligen hanterlig.
Jag är ganska ointresserad av sådant som "trädplantering i Afrika". Men Tell fick mig i denna bok att även läsa om detta. Då har man som författare triumferat, man har dragit in läsaren in sin trollkrets.
Relaterat
Min Evolabok hyllad på Goodreads
Den sjungande sjustjärnan
Galactic Superwave
Glädje
Kopisten i Babylon
Melinas resa
Modern asatro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar