Idag är det onsdag.
Konsumentrapport: jag har ätit glass på Gånsviks choklad på torget här i stan.
Det gäller kulglass med olika smaker. Pris 55:- för en bägare med två kulor.
Det är dels gräddglass, dels sorbet. Häromdagen åt jag en citronsorbet som var lite väl skarp. Men den smultronsmakande gräddglassen var ljuvlig. Glassen är lokalt producerad och det märks.
+++
Omläst: Empire Star (1969) av Chip Delany. Denna roman är alltid läsvärd. Ett rymdäventyr med attityd och djup. Fram till cirka 1970 kunde Delany aldrig misslyckas med det han gjorde. Han var som en ung Heinlein, i synk med marknaden och tidsandan. Sedan stelnade han och blev irrelevant, precis som Heinlein blev på 70-talet: i takt med framgångarna, ju friare han blev att skriva vad han ville, desto sämre blev han.
Men läs denna och läs annat från Delanys guldålder, såsom Babel-17, ännu ett rymdäventyr. Även romanen Nova handlar om en rymdexpedition; han upprepade sig men det gjorde även Heinlein i sitt rymdresetema, och det blev klassiker överlag. Metuselah's Children, Starman Jones, Time for the Stars...
För övrigt handlar Delanys långnovell Time considered as a helix of semi-precious stones om en kriminell. Som på slutet köper sig en glasskiosk på en av Saturnus månar. Apropå att jag själv nyligen frekventerat en glasskiosk.
+++
Ett hjärtevärmande tema hos Delany i Empire Star, Babel-17, Time... är att poeter är hjältar. Det är ett svårt ämne att skildra; en poets verksamhet är till exempel lite vag jämfört med sedvanliga handlingsmänniskor som detektiver, poliser, militärer. Men Delany driver konsekvent sin vision om sångaren-hjälten, ja sångaren-frälsaren. Han blir en kryptoreligiös messias, ungefär som Nietzsche ansåg att konsten kunde vara: en väg till frälsning. Detta är esteticism i rörelse... poetry in motion...!
Delany var knappast i besittning av perennial visdom. Nej tvärtom, han var en modernistmessias. Men som romanförfattare i sin krafts dagar var han tämligen läsvärd. Han skrev även essäer om sf med en del kloka idéer. T.ex gillade han Heinlein och predikade om detta i en text med samma namn.
Han var som Le Guin och Poul Anderson: när de skrev för marknaden blev det odödliga mästerverk; när de skrev "seriöst" blev det likstel stipendieprosa. Dessa tre -- Le Guin, Anderson, Delany -- skrev fantasirika äventyr när de inte tänkte efter så mycket. Jag kommer att tänka på Brion Gysin, som sa: "When I am open I am the artist; when I am closed I am Brion Gysin."
I fritt skapande trans når man källan, den outsinliga kreativitetens urkälla.
Relaterat
Heinlein: Starship Troopers
Tolkiens verk
Lovecraft-böcker på svenska
Tidslinje: konservativ fantastik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar