Terminering av tidslinjer

Polen anfölls av Tyskland den 1 september 1939. Då satte sig den förre premiärministern Paderewski ner och spelade piano. Anser ni det vara det rätta att göra när ens land anfallits av en mekaniserad motståndare...? -- Det medges att frågan är komplex. Den handlar om mer än ”Ares och musorna”, mer än om ”fin kulturmänniska som ställer sig upp mot barbariet”.

Polen och Tyskland, Mexico och Spanien; här blir det ontologisk ragtime så håll i hatten. Jag återkommer till Polen senare. Först ska jag återge vad en viss G. W. Hardin har sagt. [Edit 2019: det var på American Kabuki, en blogg som ej längre existerar.]

Han talar om Projekt Montauks tidslinjer. Och visar hur en viss annan tidslinje terminerade en annan verklighet: hur Cortes’ invasion av Mexico uppenbarade konkret, faustisk magi för de dittills drömmande aztekerna:

The reason why shamanism failed stemmed from its inability to fully serve its people any longer. In the Don Juan material, one of his proteges, Taisha Abelar, reveals in her book Sorcerer’s Crossing (Viking Adult, 1992) the reason why the shamanic sorcerers of Central America lost control. When Cortez marched into Meso-America with his cannons, his muskets, and his armor, these “high tech” devices caused a shift in dimensions created by human consciousness. The sorcerers who had retreated to their Otherworld to hide from the conquering armies could not return because the gateways they used to transition dimensions became sealed off by this new dimension associated with Cortez’s “modern” technology. Thus the sorcerer shamans became sealed off, unable to return to ordinary reality.

Min slutsats: den sedvanliga, manifesta, fysiska verkligheten har sitt värde, även för esoteriska andar. Den fysiska verkligheten har sina andliga innebörder. Den är en del av vårt medvetande.

- - -

Man kan inte bara förneka det världsliga, inte ens som esoteriker. Hinduerna har t.ex sin radikala ontologi med mayas slöja, implicerande vardagsverklighetens illusionära status. Men med det Hardin talar om får vi svart på vitt att inte ens den mest slagfärdige ontolog kan undkomma fysisk verklighet.

Den fysiska verkligheten anknyter ju med sitt energiinnehåll till högre verkligheter. Och energin blir särskilt hög i krig. Som i 1519 års spanska invasion. Och i, till exempel, 1939 års tyska invasion av Polen som jag nämnde i ingressen.

- - -

I krig råder en annan energi. En ny tidslinje är rådande. Fred upphör, krig råder: det är verkligheten, den allom överskuggande ontologiska verkligheten för alla, så vitt man inte lever i en grotta. Alla, såväl civila som soldater, är indragna i kriget; soldaterna handgripligen, de civila s.a.s i andra hand. Men alla påverkas medvetandemässigt.

Krigets verklighet präglar alla. Förutom ransoneringar etc. påverkas även människors ”inre”. Deras verklighetsbild styrs av att landet befinner sig i krig. Då, vill jag hävda, gör man fel att som den ovannämnde Paderewski sätta sig och spela piano och tro att det ändrar något, vare sig metafysiskt eller fysiskt. OK: musikens makt är stor, även för det egna psyket. Men att musicera när fredens tidslinje terminerats är fel replik. Man måste inse vad klockan är slagen, inse vilken tidslinje man lever i.

- - -

När tanksen är på gatan har fredens alternativ kollapsats. Det är som när Camouflage’ dagdrivartillvaro i Mafalda kollapsats, som jag visat i min roman "Camouflage". När Camouflage handgripligen väcks av stridsvagnar på gatan kan han ju inte som förr gå ut och se molnens gång på himlen. Det harmonierar inte med tidslinjen. Hans andliga fokus måste nu inrikta sig på att klara fångenskapen och kunna återföras till ett fältförband.

Det är de egna som intagit staden. Men de misstänker Camouflage för att vara spion. Han fängslas och förhörs. Omsider rentvås han. Han blir åter soldat i fält. Där kan han omsider utöva sitt sublima seende och gestaltande av livet. Men bara där...! Det är det enda som harmonierar med den rådande tidslinjen.

Om krig råder, var krigare. Det är sens moralen.

- - -

”Kriget som terminerar en tidslinje och etablerar en annan” kan även visas i aktuella krig. 9/11 terminerade t.ex de fredliga strävanden som rått sedan kalla krigets slut och Harmonic Convergence 1987. Hela världen drogs ner i mörker, fanatism, ”krig mot terror” och misstänkliggöranden av allt och alla. Men vi ser åter fredslinjen emanera idag. Det har ju t.ex inte gått att starta krig i Mellanöstern i år trots provokationer.

Ingen vill ha krig. Optionen "krig mot Iran" är t.ex stängd: den tidslinjen kan inte nås längre.

Folk har sagt nej, Ljusets krafter har gjort mellanstaliga krig omöjliga.

Förra året kunde västvärlden dras med på Libyensvindeln. Men idag har folk genomskådat Syriensvindeln.

- - -

Det blir inte storkrig. Det är i kontexten av "hett krig" slutkrigat.

Mellanstaliga krig hör till historien. I sammanhanget kan nämnas att den svenska nedrustningen sedan 1990-talet är en bra sak. Vi har idag en väldigt liten armé och flotta och det är bra. Omställningen från kalla krigets massarmé till en liten men naggande god yrkesarmé har varit svår, allt har inte blivit bra. Men det var nödvändigt att dra ner ordentligt på ambitionerna från förr.

Det är slutkrigat i världen. Sveriges regering har, om inte reellt så i alla fall symboliskt, insett det. Än kan det behövas väpnade styrkor för diverse uppgifter. Men i Sat Yûgas värld är det inte tal om att strypa sin broder längre. Vi klarar oss gott och väl med ett par bataljoner, 10 Jas-divisioner och en handfull patrullbåtar och fregatter.

Not: Den ovan nämnde G. W. Hardin sa mycket intressant i sin länk. Direkt efter det jag citerat sa han t.ex följande. Det berör inte detta inlägg per se. Men det berör den Carlos Castaneda jag bloggat om sedan starten av denna blogg. For the record bifogar jag därför detta Hardin-citat, utan kommentarer: "Not until Don Juan was able to cross one of these gateways himself and discover one of the great Meso-American shamanic sorcerers did their information and secrets become known. From that came the spiritual revival of nagualism through the Don Juan stories, especially those written by Carlos Castaneda, a big hit in the ‘60s."

Relaterat
Castaneda
Actionism -- How to Become a Responsible Man (2017)
Borderline -- A Traditionalist Outlook for Modern Man (2015)
Ernst Jünger -- A Portrait (2014)
Ett rike utan like -- Sveriges historia (2017)
Richard Wagner -- A Portrait (2015)
Science Fiction Seen From the Right (2016)