PK-ismen går inte att reformera: den är låst: tre indicier

Vi vet alla vad PK-ismen är. Det är en ideologi som utmålar kvinnor, invandrare och bögar som offer. Och den som ifrågasätter detta utmålas som Värre Än Hitler och karaktärsmördas.

PK-ismen är en totatlitär ideologi. Den kommer inte att reformernas. Aktörer som sjuklövern och MSM kommer inte plötsligt att "ta sitt förnuft till fånga" och "omvändas till sanningen". Nej, de kommer att köra på som förr, dö med rasiststämpeln i hand som jag brukar säga.

Här är tre indicier på detta.




1. PK-ismen är en industri

PK-ismen är en industri. Om detta skrev Takimag nyss:

We need to remain steadfast in the belief that racism is getting worse every year. If we don’t, an entire industry will collapse...

PK är big business helt enkelt. PK-isterna slår vakt om sina feta löner.




2. PK-ismens själ heter Stasi

På Joakim Andersens Motpolsblogg läste jag nyss detta citat. Det belyste detta varför det inte går att debattera med PK-ister. Svaret är att de är som Stasi-folk, inte som vanliga intellektuella. Mencius Moldbug:

[O]bviously no one should ever respond to a journalist. (Or a Stasi-Mann.) It’s a mistake to think these people have opinions. They have careers. They’re paid by the click and not paid well. If you or I had Mr. Jones’ job, we’d write what he writes or lose it – maybe in slightly better English. It’s a mistake to anthropomorphize Mr. Jones. He’s a piece in a machine.

Med andra ord: dualism. Eller: maskinteknikens tillämpning på politiken.

Man ska kanske inflika att Moldbugs råd, att inte "anthropomorphize" motståndaren, ska ses operativt. Jag menar, naturligtvis ska man minnas att PK-isten, liksom man själv, är en människa. PK-isterna bör, som individer, behandlas som våra bröder och systrar. Men för det egna politiska agerandet bör man tolka PK-ismen som en maskin och PK-isternas agerande som det hos Stasi-figurer. Så når man insikt, så når man klarhet i frågan varför det råder sådan fanatism, sådan konceptuell låsning i dessa kretsar. Ty de äro icke mänskliga längre, de äro Stasi-agenter i sedvanlig yrkesutövning. Svart och vitt, rätt eller fel: dualism. Sådan är Stasi-agentens melodi.




3. PK-istens mentalitet idag: som speltorsken före stängningsdags

En sista indikation på hur PK-isterna tänker gavs av en postare på min Motpolsblogg nyss (18/12). Om varför PK-regimen låst sig vid massinvandring, säger signaturen zeno att de liknar speltorskar före stängningsdags:

[S]om alla vet så är speltorsken aldrig riktig illa ute innan han börjar försöka "vinna tillbaks" sina förluster - han börjar då chansa rejält och för större o större insatser - med känt resultat - total ruin. – Sveriges etablissemang har inte längre något annat val vad gäller massinvandringen än att chansa på att den på något mirakulöst vis ska visa sig ha varit en klok politik - etablissemanget kan därför icke på villkors vis tolerera synpunkter eller frågeställningar som ifrågasätter deras vanföreställningar - därav rasist-stämpeln mot opposition och STASI-metoderna i svinmedia – varför? - jo för att kostnaderna är alltför GIGANTISKA för att kunna legitimeras - endast galningar kan lägga dessa summor på ett döfött projekt.

Skrev alltså zeno. Mycket insiktsfullt på min ära.

Det här kan till exempel appliceras på politikens propagandasida, media. Den kallas idag MSM. Vissa personer, inte nödvändigtvis radikalhöger, men låt säga borgerliga personer, går ännu och hoppas på en vändning i kulturkriget. De hoppas att till exempel SvD eller DN ska börja skriva "invandringskritiskt”. Nyss hade till exempel Richard Schwarz någon text i DN om att fakta måste få komma fram i debatten. Men hans text var undanskymd. Och i SvD (Sanna Rayman) och Expressen (Anna Dahlberg) är kritiken mot PK-ism av samma slag, den finns men den är marginell.

SvD:s Sanna Rayman må till exempel vara en hederlig skribent. Men hennes kritik klingar falskt inom ramen för mediet, SvD, som är en låst aktör. Fri invandring eller total invandring, det är den tidningens metabudskap. Inget annat. Man driver mångkultur precis som förr, det är essentiellt ingen förändring. Insatserna är för höga, och SvD kan likt speltorsken inte tänka klart längre. Man är en dinosaurie, inkapabel att anpassa sig till det nya klimatet.

För skribentstaben som helhet gäller vad som sas i punkt två: skriv vad du beordras till eller bli avskedad. Även om ingen sådan order uttryckligen ges så märker en journalist snabbt vad som "sitter i väggarna". I random artikel drivs mångkultur, inte mångkulturkritik.

- - -

Mycket kan sägas i detta ämne. Men om du vill försöka förstå den individuelle PK-istens handlande, tänk dig något slags Borderline-tillstånd, ett syndrom i gränslandet mellan "Stasi-mannen" och "speltorsken strax före stängningsdags"...

Och vad gäller makrofenomenet, PK-regimen, så kommer den inte att vika. Den kommer bara att bli mer fanatisk. Det gissar jag och det stöds av det sentiment som skissades av zeno, Moldbug och Takimag ovan. Man har låst sig vid mångkulturism, nu är det omöjligt att vända skutan.

Jag tror personligen på något slags ljus framtid för Sverige. Men för MSM och regimen hyser jag intet hopp. C'est fini.




Relaterat
PK-ismens strategier: dualism och entrism
Melina Starr, del 12: Sverige befrias från PK-ism
Melina Starr, del 14: Raggidus Munkon
Melina Starr, del 15: Tallarna i skogsbrynet
Melina Starr, del 16: Hon debatterar nationalism i TV