Edit 2017: nedanstående text ingår nu i en bok. Det rör sig om "Ett rike utan like -- Sveriges historia". -- Jag berättar gärna om Karl XII:s öden och äventyr. Här handlar det om åren i Turkiet.
I början av 1700-talet var Sverige i krig med diverse makter. Bland annat var vi i delo med Ryssland. Detta ledde till slaget vid Poltava, som Sverige förlorade.
Armén leddes av kungen, Karl XII. Efter slaget tog han sig söderut in på turkiskt område.
Att Karl här lämnade sin armé i sticket kan inte förnekas. Men samtidigt hade det ett symboliskt, ja strategiskt värde att kungen inte föll i rysk fångenskap. Kungens styrka var nu 1.300 svenskar. Den utgjordes av kavallerister, 80 drabanter (Drabanterna var en elitskvadron där alla, även de meniga, var officerare), diverse högdjur samt hovstaten: skrivare och kanslister med fältarkivet. Någon krigskassa hade vi inte, frånräknat de två tunnor guld som Mazepa fört med sig. Över den vida stäppen färdades Mazepa i en vagn, Karl i en annan.
Karl och hans sällskap fick snart en fristad i Turkiet. Turkiet eller Ottomanska riket var då en stormakt på nedgång. Men man behärskade ännu dagens Turkiet och Mellanöstern (minus Persien) samt Grekland, Balkan och dagens Rumänien och Bulgarien, plus södra Ukraina och Krimhalvön. Karl och hans skara kom att hamna i staden Bender. Det var i juli 1709. Bender ligger idag i Moldovien, en omstridd region som både Rumänien och Ukraina gör anspråk på. Genom Moldovien rinner floden Dnjestr. Bender ligger på den västra sidan av floden. I Bender förblev kungen med sitt följe i tre år. Utanför den dåtida staden, vid flodens västra strand, hade man sitt tilldelade läger. Med svensk händighet ordnades en miniatyrstad där i exilen. Kungen bodde i en mindre herrgård kallad Kungshuset, medan soldater, befäl, kansli och stallar inhystes i stugor och baracker intill. I oktober dog vår ukrainske bundsförvant Mazepa i detta Bender.
- - -
Svenskarna i Turkiet levde alltså som sultanens gäster. Karl var i princip maktlös, men med diplomati försökte han tubba turken att anfalla ryssen. Det gällde att hålla ryssarna ”sysselsatta, tills en ny karolinsk armé kunde ställas på fötter.” [Åberg, "Karoliner", 1976 s 148] Turkarna lanserade till slut några operationer mot Ryssland, men det hela ledde inte till något konkret. Så man kan säga att Karl förslösade sin tid där i Turkiet.
Efter de dryga tre åren i Bender förflyttades svenskarna till en annan stad i det Ottomanska riket, Demotika. Denna stad heter nu Didymoteicho och ligger i Thrakien i nordöstra Grekland. Där förblev man till hösten 1714. Karl lyckades för sin del undgå att träffa sultanen genom att spela sjuk och ligga till sängs. Under sin tid i Turkiet besökte Karl aldrig sultanens hov eller huvudstaden Konstantinopel. Han slapp på så sätt att göra en formell underkastelse under sultanen.
- - -
I september 1714 beslöt sig Karl för att åka hem. Den turkiska optionen var utspelad. Kriget mot Ryssland skulle inte ge några resultat på sydfronten. Det hade han insett nu. Han måste åka hem och ta ledningen över riket för att fortsätta kriget. Med 1.500 man bröt man upp i slutet av månaden. Fri lejd torde ha ordnats genom Tyska kejsarriket. Trots det var kungen förklädd i svart allongeperuk, stor hatt och brun rock; dessutom hade han skägg. Med två följeslagare red han i förväg till utposten Stralsund i svenska Pommern. Det tog 15 dagar vilket var något av en prestation. Resten av följet kom fram först i mars 1715.
Vi var fortfarande i krig. Det var ungefär som i krigets början fast värre: Danmark, Ryssland och Sachsen-Polen var emot oss, nu med stöd av Preussen och England. I Polen hade vår marionettkung Stanislaus Leszynski avsattts 1709. August var tillbaka som polsk kung förutom att han, som alltid, var Sachsens kurfurste. Vidare hade ryssarna vid det här laget tagit Finland och våra baltiska besittningar. Pommern hade gått förlorat. Stralsund var allt vi hade kvar av våra transmarina provinser.
När nyheten om Karls närvaro i Stralsund spreds började staden belägras av preussiska, danska och sachsiska trupper. Senhösten 1715 var staden svårt sönderskjuten. Rådet i Stockholm ville att Karl skulle komma hem men Karl lyssnade inte på det örat. Att ge sig av för tidigt skulle ha liknat flykt. Men i början av december bröt fienden igenom försvarsverken och kungen måste ge sig av för att inte tas till fånga. Karl gav sig av till sjöss, hem till Sverige.. Strax därefter föll Stralsund, vår sista utpost i Tyskland.
Relaterat
"Ett rike utan like -- Sveriges historia"
Lennart Svensson: bibliografi
Eld och rörelse: noveller 2007
Slaget vid Narva 1700
Verkförteckning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar