Antivitismen och dess olaglighet

This is an article in Swedish on anti-whiteism. Here's a text in English on the same subject. -- Härmed några rader om ett aktuellt, politisk ärende. Det handlar om den antivita attityden. Det må vara att denna attityd grasserade värre i början av seklet än just nu. Men den finns latent och kan när som helst blossa upp igen. Därför måste den bekämpas. Och det kan göras med legala medel.

Det finns en "anti-attityd" mot vita idag. I västvärlden. Och inte minst i Sverige.

Detta är ett syndrom, en tendens.

För att ringa in detta syndrom kan jag samla ihop en rad indicier. Som antivita uttalanden av Fredrik Reinfeldt, Noel Ignatiev mfl:

. ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” – Fredrik Reinfeldt vid ett besök i Södertälje 2006
. ”Det var faktiskt inte vi svenskar som byggde Sverige. Det var människor som kom utifrån.” - Maud Olofsson, 2006
. ”Jag tror det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.” – Mona Sahlin på AB:s hemsida Ungt Val 15/3 2002
. "Vi bör blandas upp. Den vita hyn är värdelös. Det har vi alltid vetat men aldrig accepterat. Därför har vi i århundranden försökt påvisa ett icke-existerande samband mellan vit hud och överlägsen intelligens, eftersom ett sådant samband skulle ursäkta det faktum att vi faktiskt utgör den den av mänskligheten som är sämst rustad för överlevad. (...) Men varför finns den vita rasen över huvud taget? Bortsett från en ibland förekommande genetisk defekt, så är vi ganska onödiga." - Carina Rydberg i Bonniers blogg 13/5 2012
. "Målet, som är den vita rasens avskaffande, är så önskvärt att det kan vara svårt att tro att det skulle möta motstånd från andra än övertygade vita rasister.” - Noel Ignatiev, citerad efter bloggen Reaktion 18/5 2012 [ej längre online]

Hade dylika utsagor förekommit riktade mot till exempel svarta hade det tagit hus i helvete. Det hade varit Haagtribunalen direkt.

- - -

Låt oss tittta närmare på förre statsminister Reinfeldts uttalanden. Han ansåg till exempel inte att "svensk" var en folkgrupp. Det sa han i en debatt med Jimme Åkeson hösten 2010. Och detta är ganska grovt: Sveriges dåvarande statsminister förnekade att majoritetsbefolkningen saknade status som folk.

Detta är för sin del ett brott mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, där varje människa har rätt till en nationalitet (paragraf 15, se här).. Med "nationalitet" menar jag en etnicitet: "natio" är latin för "jag är född", och den nation man tillhör är det folk man tillhör. Att förnekas sin etnicitet på detta vis anser jag rättsvidrigt.

Att förneka ett folks existens: så gjorde man till exempel med ester, letter och litauer sedan deras länder erövrats 1940. Idag sker samma sak i Levanten där palestiniers existens som ett folk förnekas.

I Sverige förekommer alltså antivitt sentiment. I spetsen för detta gick på sin tid statsminister Fredrik Reinfeldt; se ovan. Det var inte ägnat att förvåna. Han stödde ju även terrorism: 110 miljoner till FSA i Syrien, det var han stolt att sända dem. (Källa: Fria Tider.)

Att han även hyllade uppror i förorten ("Husby inger mig en varm känsla") torde inte förvåna.

- - -

Härmed lite mer upplysningar om Noel Ignatiev, som citerades ovan. Han är en amerikansk professor.

Wikipedia skriver för sin del: "He [= Ignatiev] is best known for his work on race and social class, and for his call to "abolish" the white race."

Han säger sig vilja dekonstruera vitheten teoretiskt. Men det är förberedelse till folkmord i mina ögon. Det skulle nog Haagtribunalen anse om någon, till exempel, lika frenetiskt talade om att avskaffa négritude. Négritude är franska för "svarthet" och är ett begrepp som används för att beskriva de svarta folkens särart.

- - -

Vi vita existerar. Vi är 600 miljoner här i världen. Huruvida vi kommer att utplånas eller inte, det får framtiden utvisa. Jag kommer i alla fall att motsätta mig att såväl dödas, dekonstrueras som att avskaffas som begrepp.

Om antivitism sätts i system närmar det sig folkmord. Och folkmord är illegalt enligt FN-konventionen CPPCG = Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide, 1948.

Folkmord är allvarliga saker. Och det handlar inte bara om att fysiskt döda folk. Till exempel torde alla former av antivita, svenskfientliga påståenden vara åtalbara som "förberedelse till folkmord". FN:s konvention om folkmord från 1948 är formulerad så heltäckande att även uttalanden, påståenden, utsagor och annat som förhindrar ett folks, som de vita folkens, förkovran och levnad, kan rendera åtal i Haagtribunalen.

- - -

Ännu ett relevant dokument i sammanhanget är FN:s deklaration om rasism från 1966. Detta dokument, ICERD (= International Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination), säger detta om rasism:

I denna konvention ska termen ”rasism” ses som varje form av uteslutning, inskränkning eller förmån baserad på ras, hudfärg, börd eller nationell eller etnisk härkomst, vilka har till syfte eller verkan att upphäva eller försämra erkännandet, åtnjutandet eller utövandet på likställd fot av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samhällslivets politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden.

-- ICERD, antagen i New York i mars 1966

Vi vet alla att vita diskrimineras idag. Startar du en svensknationell kulturförening får du till exempel inga bidrag. Har du däremot "rätt", ickevit hudfärg eller nationalitet får du miljoner. Detta är en oskriven lag. Det sitter i väggarna när Ungdomsstyrelsen och Kulturdepartementet ska ge ut bidrag till projekt.

Vad antivitismens kolportörer sysslar med är rasdiskriminering av vita. "Varje form av uteslutning eller inskränkning, baserad på ras": det är straffbart enligt ICERD.

- - -

Ett sista dokument som kan behöva anföras i ämnet är detta: vår egen regeringsform. Den har av antivita använts för att stödja deras sak. Men här är de formellt fel ute. Så för protokollets skull: Sverige är INTE mångkulturellt. Det står INTE i grundlagen.

Säger någon att ”Sverige är mångkulturellt, det står i grundlagen”, så är det lögn. Termen ”mångkulturell” osv. förekommer inte i Regeringsformen. Det som folk syftar på när de säger detta är en sats i paragraf 2 som säger att minoriteters ”möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas”. Före 2010 stod det ”bör”, den nya skrivningen med ”ska” var en skärpning. Men det var såklart långt ifrån någon klausul om att Sverige skulle vara mångkulturellt och att etniska svenskar därmed upphört att existera.

Att hävda denna mångkulturella vinkel är bara en maktdemonstration, en propagandafint av PK-falangen. Det är, kan man säga, ännu en del av folkmordssentimentet. Det sentiment som förnekar svenskarna en existens som folk och rätten till Sverige.




Relaterat
Nationaldagen 2018
Ett rike utan like (2017)

Burning Magnesium -- presentation på svenska

Nyligen gavs min roman Burning Magnesium ut. -- Edit 28 februari 2019: Motpol har nu recenserat boken och gett den betyget 4/5: "För den som vill läsa en krigsroman som avviker från det moraliserande, pacifistiska perspektivet, har Jüngers I stålstormen länge varit det uppenbara alternativet. Med sitt verk, Burning Magnesium, har Lennart Svensson givit oss ytterligare ett alternativ."

Burning Magnesium är en roman om östfronten. Språk: engelska. Den kom ut tidigare i år. Se presentation på engelska här. Och en recension på Motpol här.

Den engelska språkformen gör att den först och främst vänder sig till engelskspråkiga läsare.

Men nu nås jag av signaler som säger att även en del svenska läsare köpt denna bok.

Vilket såklart gläder mig. Och det föranleder mig till denna text.

- - -

Burning Magnesium är en roman på engelska. Och den språkliga redigeringen, gjord i samarbete med ett proffs i sammanhanget, är ypperlig. Så mycket kan jag lova.

Handlingen då...? -- Huvudpersonen är en svensk med dubbelt svenskt och tyskt medborgarskap, en viss Arno Greif. Fadern är tysk, modern svensk; han är född i Sverige 1919. Han gör först svensk värnplikt.

Sedan, 1941, kallas Arno in i tyska armén. Han kan teoretiskt strunta i detta och hävda att hans svenska värnpliktsstatus gör det illegalt för honom att lämna landet. Men han gör det ändå, beger sig via Norge till Das Vaterland för tysk inryckning i Hannover.

- - -

1942, efter soldatutbildning, är det östfronten som gäller för Arno Greif. Det blir strider i Stalingrad, Charkov, Kursk, Kamenets-Podolsky, Warszawa och Berlin. Detta upptar romanens huvuddel, s 20-250 (hela romanen är på 390 s).

Och mer ska jag inte avslöja. Annat än att jag gjort min läxa i att kolla in krigshistorien. Både strategiskt och i detalj. Både för hela arméers rörelser och för hur små förband beter sig.

- - -

Mer finns egentligen inte att säga. Här presenteras boken på engelska med citat mm.

Jag kan slutligen rekommendera en titt på Logiks sida för boken. Med en baksidestext som inte skrivits av mig. Denna text jämför boken med Jüngers I stålstormen.

- - -

Köp boken på Logik: som hård- eller mjukpärm.

Köp boken på Amazon.co.uk: som hård- eller mjukpärm eller e-bok.




Relaterat
Recension på Motpol
Min Jüngerbiografi: presentation på svenska
Aktuell essä: Trotylstorm i öster
Burning Magnesium: presentation på engelska på denna blogg
Eld och rörelse (2007)

Heinlein: Starship Troopers (1959)

This is a post in Swedish. About Heinlein. A post in English about him can be found here. -- Härmed en titt på romanen Starship Troopers av Robert Heinlein.

Starship Troopers är en odödlig sf-klassiker. Och en högerklassiker. Man kommer inte undan den i ämnen som "sf från höger" och liknande.

Gällande svenska utgåvor av romanen så kan detta sägas. En svensk utgåva från 90-talet har sin titel på engelska, uttryckligen "Starship Troopers". Det var väl för att associera till filmen som då var aktuell. Sedan finns det en svensk utgåva från 80-talet som heter Stjärnsoldaten. 90-talsutgåvan torde vara något bättre översatt.

Så vad ska man säga om boken annars då, så här inledningsvis...? -- Jag kan bara säga: du som är högerradikal "måste" läsa denna bok. Den har mycket att ge vurmaren för krig och heroism. Dessutom ger den argument för ett auktoritärt styrelsesätt.

Det är ju till exempel så att denna bok har fostrat en ny generation svenska högerradikaler. Det kan jag själv vittna om. Många har hört av sig till mig och sagt att Heinleins bok var en ögonöppnare.

Och dessa högerradikaler var inte libertarianer eller moderater. Ånej, mer än så: sverigevänlig anti-PK-höger, det var vad de var.

Så Heinleins gångbarhet i radikala kretsar ska inte underskattas. Hans opus från 1939 till 1959 var ett under av radikalkonservatism. Det hävdar jag i boken Science Fiction Seen From the Right.

- - -

Starship Troopers utspelar sig i en interstellär framtid. Människan har råkat i krig med en aggressiv art. Totalt krig råder. Och vi får följa menige John Rico där han tar värvning i "mobila infanteriet", en rymdskeppsburen stormbrigad som slår till än här, än där mot fiendens planeter.

Boken är spännande och realistisk. Heinlein hade varit sjöfficer och kunde sina saker i ämnet "hur en flotta opererar". Heinlein kan berätta, han ger oss interiörer från Ricos bana vid värvningen, i grundutbildningslägret och i stridszonen.

Berättarperspektivet är första person. John Rico för ordet. Stilen kan nog bli lite överdrivet tuff här och där. För en genuint "civil" person kan det ta lite tid att vänja sig vid stilen. Såsom inledningskapitlet furiösa action. Men överlag är bokens stil "helt rätt". Heinlein låter inte kriget bara bli en antiseptisk, lättöverskådlig verksamhet såsom hos Gordon Dickson i sin militära sf (Dorsai, Tactics of Mistake). Här är det liv och blod och kriget som totalt, elementärt fenomen.

Boken är även teoretiskt intressant. Samhällsteori diskuteras och det görs relativt lättåtkomligt. Heinlein har den stil som krävs för att ledigt stoppa in seriösa resonemang i berättelsen. -- Frågan som främst diskuteras är: hur skapar man ett styre som förenar auktoritet med ansvar? Diskussionen i romanen sker dels i form av lektioner hållna av en skollärare, återgett som Ricos minnen av hans skoltid. Dels i form vad som sägs av en lärare i det militära. Båda påverkar bokens huvudperson, båda belyser ämnet "ansvar" ur olika synvinklar.

Så in alles är detta en tidlös klassiker inom sf, ja litteratur överhuvud taget.

- - -

Ska man nämna fler av Heinleins böcker som torde passa för en svensk högerradikal så finns det förvisso mycket. Om lätt episodiska men ändå matnyttiga rymdresor, med konservativa visdomar portionerade ut medan ljusåren piskar rymdskeppsskroven, handlar romaner som Varning för okänd planet och Stjärnorna väntar.

Sjätte kolonnen handlar för sin del om hur USA invaderas av ett asiatiskt imperium. I frigörelsen från detta diskuteras bland annat rasliga skillnader mellan vita och gula. Ingen annan sf-författare än Heinlein har behandlat ras så öppet. Så denna roman är rätt unik av detta skäl. Och läsvärd även i övrigt som en operativ studie av en motståndsrörelse som tar tekniken till hjälp.

Novellsamlingarna Bortom jorden och Mannen som sålde månen är inte så kontroversiella. Men Bortom jorden är för sin del ett fint exempel på Heinleins vision av en framtid i solsystemet. Och Mannen som sålde månen är åter en sådan där "operativ" story. I projektet "hur ta sig till månen och tillbaka" ger Heinlein sin nyktra version, med teman som ingenjörskonst, finansiering och hur man leder en komplex organisation. -- Dessa två böcker må vara en aning tekniskt passé men det stör verkligen inte. Nerven och energin i berättandet är tidlös.

Den sista rejälare Heinleinboken var Revolt mot jorden från 1966. De som kom senare bör undvikas av den seriöse högerradikalen. Hans bästa verk skrevs 1939-1959. Men då var å andra sidan praktiskt taget allt bra. Så där har man en 30 böcker att botanisera bland.

- - -

Ännu en bok om att ta värvning i rymdkåren, ta ansvar och bli en man, lite som Starship Troopers men mer som en ungdomsbok, är Rymdkadetten. Som roman är den ändå utmärkt. Den är tämligen trovärdig i sin skildring av hur man tar sig igenom grundutbildningen, och upp i graderna, i det miliära.

Rymdkadetten skrevs 1948 och då höll Heinlein igen lite på de soldatiska attityderna. 1959, då han skrev Starship Troopers, gick han "all in" och struntade i konsekvenserna. Han skrev nu medvetet lite på gränsen, lite chauvinistiskt. Mycket riktigt ville inte hans förläggare tills dess, den som gett ut Rymdkadetten med mera (Scribner's), ge ut Starship Troopers. Den fick ges ut på ett mer vuxenorienterat förlag. Och blev en klassiker för tid och evighet.




Relaterat
Sf från höger
Tidslinje: konservativ sf